Del 21 - Du skulle bara våga säga det
Previous
Han kysser mig tillbaka och nu håller han inte tillbaka. Han förstår att diskussionen är slutdiskuterad. Jag drar honom närmare mig samtidigt som han tvingar mig ner på rygg. Villigt gör jag som han vill, jag fattar vinken. Han ligger ovanpå mig och vi kysser varandra. Kyssarna är obeskrivliga och vi är så upphetsade som man kan bli. Jag kan inte vara den enda som var kåt ikväll.
Olivias perspektiv
Det är söndag morgon och jag har precis vaknat. Jag går runt i min pyjamas. Fånigt nog ler jag sådär fånigt man gör ibland när man tänker på något som gör en lycklig. Jag hade aldrig känt så tidigare så först visste jag inte vad det var för något jag kände. Rosie måste ha känt det här ofta. Jag förstår nu varför hon älskade vara i förhållanden och sånt. Känslan man fick var obeskrivligt bra. Fast jag borde inte tänka på Rosie om jag skulle kunna njuta av minnet som gjorde mig så här lycklig.
I fredags hade Felix kommit över. Mamma var borta på nåt möte. Så vi hade hela lägenheten för oss själva ända fram tills 12 på natten. Vi hade sett någon film och sen hade det ena lett till det andra. När vi hade haft det mådde jag så dåligt över att det hade hänt igen. Fast vad hade jag förväntat mig när jag bjöd honom över till mig. Jag bara tänkte inte helt enkelt. Så då sa jag till att det var fel och att han var tvungen att säga till Rosie; om det skulle bli nåt mer mellan oss. Nåt mer sex, nåt mer huvudtaget. Han hade svarat mig att han skulle prata med henne när han träffa henne för han ville vara med mig. Jag hade lett glatt åt det. När han gick så lovade han att ringa på söndagen, vilket är nu idag. Jag hade fortfarande inte hört nåt av honom. Jag suckar åt mina tankar och sätter mig i min säng igen. Jag plockar upp mobilen och ska precis kolla instagram när den ringer. Det är Felix. Jag svarar på en gång. Spänd över att höra hur det gick.
"Hej, hur gick det?" Säger jag på en gång när jag svarat.
"Hej, inte riktigt som jag hade tänkt mig." Svarar han mig och den oroande känslan i magen blir bara större.
"Vad hände? Du berättade väl om oss?" Säger jag och hindrar mig själv från fortsätta slänga frågor.
"Nja inte direkt. Jag tog med henne till ett fik i gamla stan. Tänkte att jag skulle ta upp det där. Vi pratade först lite om vad vi hade gjort. Sen höll jag på att berätta om något som hänt i skolan när hon helt plötsligt från ingenstans frågade om jag hade varit otrogen." Förklarar han för mig. Jag suckar och känner hur den lyckliga känslan är som bortblåst.
"Så vad sa du då?" Svarar jag besviket.
"Inte speciellt mycket. Hon skrek på mig och jag försökte lugna ner henne. Sen avbröt hon mig när jag försökte förklara. Sen sprang hon iväg bara." Säger han till sitt försvar.
"Är du seriös? Försökte du lugna ner henne när hon precis fått reda på det?" Säger jag irriterat. Även om jag hade varit dum mot Rosie betydde det inte att jag ville henne något illa. Bara för detta mellan mig och Felix hänt så ville jag inte att han skulle behandla henne dumt.
"Vad skulle jag göra då? Vi var på ett café. Alla stirrade på oss." Försvarar han sig med.
"Men vad tror du? Att hon skulle ta det bra. Hennes värld rasa samman, och när hon får reda på att det är jag kommer den rasa ännu mer. Jag kommer förlora min bästa vän för någon som inte ens kunde fatta att man inte lugnar någon som fått veta något sånt precis. Jag slår vad om att du inte ens gick efter henne heller." Säger jag upprört.
"Nej det gjorde jag inte." Säger han med en suck.
"Toppen!" Säger jag ironiskt.
"Men du, säg inget mer till Rosie. Jag vill prata med henne först. Du skulle väl träffa henne idag? Ställ in det om du känner att du inte kan hålla tyst. Jag kanske kan rädda situationen. För jag svarade faktiskt aldrig på det, så jag kan bara säga att jag var så oföberedd på frågan eller något." Säger han mest mumlandes för sig själv.
"Är du seriös? Det är redan ute. Nu måste vi berätta hela sanningen." Svarar jag surt.
"Nej lyssna på mig bara. Om du inte håller tyst om detta så kan jag skylla allt på dig till Rosie." Säger han hotfullt och lägger på. Jag suckar tungt åt allt. Vad hade jag satt mig i för knipa egentligen? Det här var inte likt mig, jag skulle aldrig göra så här mot Rosie. Hon var ju för gud skull min bästa vän. Vi var allt för varandra. En bästa vän sviker aldrig. Det var åtminstone vad jag alltid tyckte.
Jag hör det ringa på ytterdörren. Tröttsamt tar jag mig upp och ut till hallen för öppna. Det är Rosie. Jag får halvt panik när jag möter hennes vänliga ögon.
"Hej." Säger jag osäkert. Hon ser på mig konstigt.
"Kan jag komma in?" Frågar hon lättsamt.
"Visst, sorry." Säger jag och flyttar på mig så hon kan ta sig in i hallen. Hon hänger av sig jackan och tar av sig skorna innan hon kommer fram till mig och kramar om mig. Jag kramar stelt tillbaka.
"Så vad är fel?" Säger hon och jag ser på henne chockat. Såklart hon skulle märka att något var fel.
"Nä inget, trött bara. Har inte vaknat än ordentligt. Så du är här, vad vill du göra?" Säger jag och börjar gå mot mitt rum för byta om till något mer passande än min pyjamas.
"Vet inte, jag kom faktiskt för jag ville prata med dig om något. Jag vet att det är dumt, det jag vill prata om, men jag har inte kunnat släppa det." Säger hon lite skamset.
"Jaha, vill du se nån film eller nån tv-serie innan vi pratar allvar?" Säger jag och ler mot henne. Jag visste att hon inte alltid ville prata om det på en gång.
"Gärna. Vad sägs som den där Abduction med Taylor Lautner?" Säger hon och ler stort. Jag nickar bara och går ut i vardagsrummet för sätta på filmen. Vi sätter oss ner i soffan och jag suckar tungt; när jag kommer på att vi har snacks hemma. Eftersom då måste jag resa på mig. Rosie fatta varför jag sucka och är redan inne i mitt kök för hämta det åt oss. Det var så otroligt skönt att ha en så nära vän som förstod en så bra. Vi behövde ibland inte ens säga något och ändå förstod vi vad vi menade. Hon kommer ut i vardagsrummet igen med popcorn och chips.Vi sätter på filmen och njuter av tystnaden som uppstår.
"Så vad var det du ville prata om?" Säger jag när filmen är över. Rosie ser på mig igen sådär skamset som tidigare.
"Andy påstod att Felix hade varit otrogen. Först trodde jag inte Andy men sen fick jag mitt svar av Felix. Igår sa Andy också att han visste vem det var Felix hade varit otrogen med. Han sa att han inte hade sagt allt för han tyckte det var Felix sak att berätta. Fast sen så sa han vem han trodde det var. Det var hel knäppt, och jag tror inte på det men jag är bara tvungen att fråga..." Säger Rosie och kämpar med att inte börja gråta åt faktumet att Felix varit otrogen.
"Ja?" Säger jag lugnt, men på insidan är jag i fullt kaos. Jag fick panik så fort hon sa första meningen.
"Han trodde det var du som Felix vart otrogen med." Säger hon skamset. Jag dör inombords av skammen och skyldigheten som sköljer över mig. För varje sekund som går som jag inte säger nåt; ser jag hur Rosie pysslar ihop ett med ett.
Kommentarer
Trackback
