Del 37 - "Vi är tillsammans"
Previous
"Jag vet att vår resa inte har varit den enklaste, men jag är så glad att vi står här idag ändå. Du betyder så mycket för mig Andy, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig." Säger hon kärleksfullt och ler varmt mot mig. Jag kan inte göra annat än le stort tillbaka för ett tag.
"Älskling jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Jag älska dig mer än nåt annat." Svarar jag tillslut och kysser henne igen passionerat.
Rosies perspektiv
Jag vaknar på söndags morgonen med Andys armar runt mig. Han sover fortfarande. Jag kan inte låta bli att le när jag ser honom. Han är så gullig när han sover. Försiktigt smyger jag upp för gå på toa.
När jag är klar på toan gör jag iordning varm choklad till oss två i köket. Jag kan höra hur Andy har vaknat nu och rör på sig inne i sovrummet. Man kan höra hans steg närma sig mig i köket.
"God morgon älskling." Kvittrar jag till lyckligt när jag ser honom. Han ler stort mot mig.
"God morgon på dig älsklingen." Svarar han mig kärleksfullt, och kommer fram till mig för pussa mig på pannan.
"Sovit gott?" Frågar jag och snor en lätt kyss på munnen från honom.
"Bättre än någonsin, nu när du är min." Svarar han cheesy på min fråga. Jag flinar bara lite och häller upp den varma chokladen i två koppar. Andy går och sätter sig ner vid köksbordet. Jag ger honom ena muggen och sätter mig sen mittemot honom.
"Mamma borde varit hemma för flera veckor sen. Jag har provat ringa hennes mobil några gånger men inget svar. Har till och med ringt till huset mamma och Jorge bor i." Säger jag oroligt efter en stunds tystnad.
"Det låter inte bra, men hon kanske bara har varit väldigt upptagen?" Säger Andy i ett försök att lugna ner mig.
"Men hon borde ha ringt ändå. Som jag sa så har det gått veckor sen jag senast prata med henne, och sen hon borde varit hemma." Svarar jag.
"Självklart borde hon ha hört av sig Rosie. Jag förstår att du blir orolig, även om ni inte är på bästa fot med varandra så är hon fortfarande din mamma ju." Säger han förstående och tar min hand i sin. Jag ler sorgset mot honom.
"Ja det är ju sant. Men nog om det. Vad ska vi göra idag då?" Säger jag och ler lite gladare nu.
"Vi borde släppa bomben idag, så vi har det avklarat." Säger han allvarligt. Jag vet precis vad han menar. Vi måste berätta för alla att vi är tillsammans, och inte är det många som kommer bli glada över det.
"Måste vi verkligen det, idag?" Säger jag gnälligt och suckar för jag vet att han har rätt.
"Ja, förr eller senare måste vi. Jag tycker idag." Svarar han mig.
"Okej då. Vi kan lägga ut det på facebook, då ser alla på en gång. Det blir lika för alla, ingen som känner sig speciell eller utanför utefter ordningen vi berättade för dem." Föreslår jag.
"Låter som en bra idé faktiskt. Fast du kanske vill prata med Olivia först ändå." Säger han lugnt och kysser ömt min hand. Jag ler och nickar till svar.
En timme senare efter jag pratat med Olivia, och Andy har pratat med Eric så ligger statusen uppe på Facebook. Både jag och Andy sitter i soffan och stirrar på skärmen där statusen "Vi är tillsammans" stirrar tillbaka på oss. Vi ser hur inlägget börjar få gillningar och kommentarer. Det är allt möjligt från; Va?! Ni menar inte allvar. till Grattis! Jag bara visste det. till Get of him bitch, han är min!. Jag himlar med ögonen när jag läser dem komentarerna. Andy tar min hand i sin och drar in mig i hans famn.
"Jag älskar dig, det vet du va? Ingen annan, bara du." Säger Andy till mig och ser panikslaget på skärmen. Jag nickar och drar honom intill mig för kyssa honom.
"Och jag älskar dig bara." Säger jag och ler när jag avslutat kyssen.
Andys perspektiv
Att vi lagt upp det på facebook fick mig panikslagen. Jag visste att vi skulle få en jävla mycket uppmärksamhet för det. Det hade inget att göra med att jag skämdes eller så, det var bara det att jag visste hur mina vänner var. Rosie var mitt allt, men hon var inte som jag. Vilket betydde; inte accepterad av mina vänner.Jag undrar vad de skulle göra mot henne, men så länge jag fick bestämma så var det inget. De skulle inte få röra henne, jag skulle skydda henne till den dagen jag dog. Till och med då, så tills den dagen hon dör. Älska henne skulle jag göra för evigt. Hon är så vacker.
"Vad tänker du på?" Frågar hon mig och ser på mig nyfiket.
"Inget speciellt. Beundrar bara hur vacker du är." Svarar jag henne och ler. Hon ler tillbaka med ett stort leende. Hur kunde man inte gilla henne. Min Rosie.
"Vad gullig du är då!" Säger hon och fnittrar. Jag ser en lätt rodnad sprida sig i ansiktet på henne. Antagligen över vad jag sa. Hon blev alltid nervös när någon gav henne en komplimang.
"Jag säger bara sanningen." Säger jag och flinar lite åt mitt cheesiga svar. Hon drar sig ur min omfamning. Först blir jag lite besviken men sen så sätter hon sig gränsle över mitt knä och kysser mig. Jag kysser tillbaka passionerat. Det gör hon också. Vi börjar hångla i soffan när vi hör nyckeln vridas om i ytterdörren och sen öppnas.
Kommentarer
Trackback
