"Jag ska bara hämta mina kläder och sånt. Här har du nyckeln." Säger jag och räcker honom nyckeln innan jag hunnit vika av helt. Vanligtvis hade jag antagligen kollat in i hans ögon för se om han hängde med. Nu däremot slängde jag bara en snabb blick när han nicka. Han nickar bara och tar emot den. Olivia fattade vinken och följer efter mig upp mot lägenheten. 

"Så vad var allt det där om?" Är det första Olivia säger när vi är bortom hörhåll från dem andra. 

"Jadu, det är en lång historia." Svarar jag henne och suckar för jag vet att hon inte kommer ge sig vid det svaret.

"Vad har hänt egentligen? Ni båda såg så nere ut och inne i era egna tankar." Säger hon. 

"Han vill att vi, eller snarare jag, ska ge oss en chans." Svarar jag så oberört jag kan. 

"Så...?" Säger hon utdraget. 

"Så vad?" Suckar jag. 

"Så varför gör du inte det? Rosie du har velat ha honom hur länge som helst. Nu när han vill ha dig så vill du inte ha honom. Du är inte klok!" Säger hon och stannar upp och ser på mig. Det tvingar mig att stanna upp också och möta hennes blick.

"För...för att...för att jag vet inte. Okej?!" Säger jag besvärat. Hon suckar åt mig. 

"Rosie du älskar honom, och hur mycket det än tar emot att säga så älskar han dig. Han gör dig lycklig ellerhur?" Säger hon och jag suckar nu. 

"Ja men..." Svarar jag men blir avbruten av henne. 

"Inga men. Säg det till honom.Det är allt som betyder något. Om ni gör varandra lyckliga, va med varandra. Livet är kort vett du." Säger hon. Sen när blev hon så smart på sånt här. 

"Jag ska tänka på saken." Säger jag och börjar gå. 

Jag är ombytt och har fixat allt som behövdes fixa. Det ringer på dörren och jag är faktiskt lite spänd. Jag har planerat så länge inför den här festen, så nu när den äntligen är här känns det som att något kommer gå fel bara. Jag borde gå och möta upp dem vid dörren. Hälsa på alla. Jag ser mig i spegeln en sista gång innan jag går ut och öppnar dörren. 

"Heeeej!" Säger jag och ler stort. Först in är Emma och Ella. Jag kramar om dem och vinkar in dem i lokalen innan jag tar emot nästa sällskap. Jag blir riktigt förvånad över villka ansikten jag möter. 

"Välkomna." Säger jag förbluffat till Eric, Jessica, Ola och Emmy. 

"Tack." Säger dem. 

"Förlåt men jag kommer inte ihåg mig bjuda er två." Säger jag och ser på Jessica och Emmy. Precis då kommer Andy in hit.

"Tjena! Fan vad kul att alla ni kom." Säger han och drar med dem in i lokalen. Jag suckar och fortsätter ta emot alla gäster. Bara typ 90 pers kvar, mer eller mindre. Det fortsätter ströma in folk, och jag står kvar för ta emot dem. Efter typ 80 gäster har kommit så kommer Mike. Jag hade inte sett honom på evigheter kändes det som. Han var en utav mina ex, men vi hade förblvit vänner efter det. Vi hade varit ihop i 6:an och gjort slut i 7:an efter någon incident som var jättelöjlig. Sen spenderade vi hela 8:an med att avsky varandra och säga en massa dåliga saker om varandra. Men sen i 9:an så löste vi det, på höstterminen, och sen dess har vi varit ganska bra vänner. Jag vinkar glatt och han ler stort och vinkar tillbaka. Väl framme hos mig kramar han om mig hårt. 

"Rosie!" Säger han och bär nästan upp mig i sin kram. 

"Mike! Det va länge sen man såg dig." Säger jag glatt. Jag hör någon komma ut i hallen men sen hör jag inget mera än så. 

"Ja desamma. Fan vad du har vuxit till dig. Du ser ju riktigt het ut ju. Inte för att du inte va snygg förut. Du har alltid varit snygg." Säger han och blinkar med ena ögat. Jag skrattar åt hans kommentar. 

"Du ser inte så dålig ut heller." Skrattar jag och ler.

"Man tackar. Ska du med in och ta en drink?" Säger han. Jag skakar på huvudet och ska precis förklara varför när jag blir avbruten.

"Hej, jag tror inte vi ha träffats förrut." Säger Andy och räcker fram handen. Mike ser konstigt på honom och undrar vem fan han är. Jag har nog hunnit döda Andy tio gånger redan i mitt huvud.

"Det har vi nog inte. Jag är Mike, och du är?" Säger han och skakar hans hand.

"Andy. Hur känner ni två varandra?" Säger Andy svartsjukt. Mike ger mig blicken som betyder Vad fan är dealen med honom? Jag bara suckar och rycker på axlarna.

"Sen grundskolan. Hur känner du henne då?" Svarar han honom. Medan dem står där och pratar så hälsar jag några fler gäster välkomna. Nu är det bara Hanna och hennes kompis Melissa kvar som ska komma. Annars hade alla kommit.

"Vi var grannar, jag bor hos henne nu i stort sett." Säger han utan någon frågat efter den infon.

"Det räcker Andy, Jag tror Mike vill gå och hälsa på dem andra där inne. Visst vill du det Mike?" Säger jag sammanbitet. Mike nickar och går. Andy står kvar en liten stund och vi bara stirrar ilsket på varandra. Sen vänder han på hälen och går. Precis då kommer Hanna och Melissa äntligen. Efter hälsat på dem så stänger jag dörren.