Del 35 - Tiden med hemligheter är över
Previously
Jag stönar när jag åter igen för ikväll känner honom komma in i mig. Hur kan man känna en sån stor njutelse? Det är en underbar skön känsla i hela kroppen när han tränger in i mig varje gång. Han kysser mig lätt på halsen för dämpa när han stönar. Jag kan inte låta bli att stämma in i det för varje gång som han kommer in i mig, igen och igen. Vem skämta jag med egentligen när jag sa att det var bäst med Felix, det här var fantastisk.
Felix perspektiv
Jag vaknar upp på morgonen med armen runt om henne. Hon ser så oskyldig ut och bekymmerlös när hon sover. Igår var nog en av de bästa kvällarna i mitt liv, allt hade varit så perfekt men det kändes lite fel ändå. Jag hade legat kvar inne hos Olivia efter vi hade haft sex igen. Hela huset var nedsläckt och jag kunde höra Rosie andas tungt där uppe i mitt och hennes sovrum när jag och Olivia kom tillbaka till stugan.
Jag vaknar upp på morgonen med armen runt om henne. Hon ser så oskyldig ut och bekymmerlös när hon sover. Igår var nog en av de bästa kvällarna i mitt liv, allt hade varit så perfekt men det kändes lite fel ändå. Jag hade legat kvar inne hos Olivia efter vi hade haft sex igen. Hela huset var nedsläckt och jag kunde höra Rosie andas tungt där uppe i mitt och hennes sovrum när jag och Olivia kom tillbaka till stugan.
"God morgon." Säger Olivia nyvaket. Jag måste ha väckt henne.
"God morgon. Sovit gott?" Säger jag muntert.
"Ja, men värst vad du var glad." Säger hon roat och ser på mig.
"Jo än så länge är det en bra dag, och igår var fantastiskt" Säger jag ärligt och kysser henne på munnen.
"Ja det var det men hur ska vi göra nu? Vi åker hem idag, och vi båda vet att det inte kan fortsätta så här." Säger hon sorgset.
"Ärligt talat vet jag inte. Jag åker ju hem till Kalix efter det här, imorgon redan faktiskt." Svarar jag allvarligt.
"Hur ska du göra med Rosie?" Säger hon och ser på mig nervöst.
"Jag kan inte lämna henne bara. Vi vet inte ens vad det är emellan oss." Svarar jag ärligt.
"Nä jag vet. Du gör som du vill." Säger hon tvärt och reser på sig och börjar ta på sig mjukisar till sin pyjamaströja. Med dem orden försvinner hon sen ut från rummet. Inte smidigt gjort alls av mig. Jag klär på mig gårdagens kläder och följer hennes exempel. Jag går ut till köket där Vendela och Olivia redan sitter och äter frukost. Jag undrar vart Rosie är? Och Andy? Han sover väl antagligen och Rosie fixar väl bara sig. Fast tänk om dem hade gjort något inatt när jag inte var där.
Andys perspektiv
Jag vaknar upp på morgonen med armen runt om henne. Hon ser så oskyldig ut och bekymmerlös när hon sover. Igår var nog en av de bästa kvällarna i mitt liv, allt hade varit så perfekt men det kändes lite fel ändå. Rosie hade bjudit med mig upp till hennes rum; och vi hade haft sex igen. Det var fantastiskt. Efter vi hade haft sex hade jag lagt mig bredvid henne för vila lite. Sen hade jag tänkt gå men när jag reste mig upp så stoppa Rosie mig. Hon bad mig stanna hos henne, bara för den här natten sa hon. Jag kunde bara inte säga nej till henne så jag la mig ner bredvid henne och höll om henne tätt intill mig, och så somna vi.
"God morgon." Säger Rosie nyvaket och ler lyckligt mot mig. Jag har inte sett henne le så sen påskas precis innan vi gick upp till mitt rum. Jag älskade det leendet.
"God morgon sömntuta." Säger jag roat och ler kärleksfullt mot henne.
"Vad är klockan?" Frågar hon och gäspar.
"Inte så mycket, du kan nog sova en halvtimme till utan att behöva stressa för hinna med båten." Svarar jag.
"Just det, båten. Jag vill inte åka hem." Säger hon gnälligt. Jag kysser henne lätt på munnen.
"Vad vill du göra då?" Säger jag och skrattar lite åt hennes missnöjda min.
"Jag vill stanna här, i sängen med dig hela dagen och bara mysa." Säger hon och ser på mig hoppfullt.
"Jag önskar vi kunde det. Men vi måste åka hem." Säger jag sorgset för jag vet vad det betyder. Jag kommer förlora henne igen.
"Hem? Det betyder..."Säger hon besviket när hon inser vad som händer idag egentligen. Man ser hur hon kommer tillbaka till den trista verkligheten och jag förbereder mig på vad som kommer här näst.
"Ja. Det betyder inget mer oss eller hur?" Säger jag besviket.
"Ja, erkänn vi funkar bara inte hemma med våra världar." Säger hon och ser på mig.
"Du har väl rätt men jag hade valt din värld om du valde mig." Svarar jag ärligt.
"Verkligen? Aja det spellar ingen roll. Vi borde gå ner till de andra." Säger hon och stiger upp och börjar klä på sig sina mjukisshorts under den stora tröjan hon använder som sovtröja.
"Jag antar det." Svarar jag dystert och suckar. Hon går fram till mig och lyfter upp min haka till sin; och kysser mig med så mycket känslor så jag blir helt överväldigad. Sen försvinner hon ner för trapporna, ut till resten av dem andra, till verkligheten.
Olivias perspektiv
Jag hör Rosie gå ner för trapporna och jag börjar bli nervös. Jag har precis legat med Felix. Vad ska jag göra? Vad ska jag säga? Paniken växer sig stor innan hon hinner komma in i köket. Jag stirrar ner i mina flingor när hon kommer. Hon går direkt till kylskåpet och börjar ta ut det hon ska. Hennes morgonrufs brukar dock inte se ut så, visst alla har rufsigt hår när de vaknar men inte så och hon bruka inte ha så mycket. Jag undrar vad som hände efter jag och Felix gick därifrån. Kan Andy ha kommit till stugan och det som inte hade hänt innan middagen ha hänt? Eller trode jag fel igen? Jag kunde inte direkt fråga, vare sig det var sant eller inte.
"Sovit gott?" Frågar jag artigt. Rosie vänder sig om och ser förvånat på mig. Som om hon trodde att ingen annan var i köket ändå hade hon sett alla när hon kom in i köket.
"Jodå, själv då?" Säger hon snällt och ler mot mig artigt. Alltid så vänlig.
"Härligt, jag sov bara bra." Svarar jag och ler mot henne.
"Det var ju bra." Säger hon trött och gäspar stort. Jag undrar vad hon gjorde inatt egentligen.
"Du verkar inte ha fått mycket sömn inatt. Vad höll dig uppe?" Säger jag lite misstänksamt. Jag hinner se hur hon börjar rodna innan hon vänder sig ifrån mig och verkar väldigt intresserad av kylskåpet helt plötsligt.
"Tankar antar jag." Svarar hon oberört och rycker på axlarna. Precis när jag ska till att fråga vidare så kommer Andy in i köket. Han ser ganska nyvaken ut med rufsigt hår och trötta ögon. Det första han gör när han kommer in i köket är att kolla runt, liksom kolla läget, slutligen landar hans blick på Rosie. Hans blick blir helt drömande och vaken. Ser ut som om han tänker på något speciellt som betyder mycket när han kollar på henne. Jag reser mig upp och lämnar köket. Hur ska jag stå ut när hon har två som tittar på henne på det sättet. Jag är hennes bästa vän och jag önskar henne inget annat än lycka, men jag vill att Felix ska se på mig som Andy såg på Rosie där i köket.
Rosies perspektiv
Vi sitter på båten, alla ser helt borta ut. Det har varit en omtumlande helg. Det känns som alla har lösa trådar. Jag borde inte ha legat med Andy, speciellt inte TVÅ gånger. Andy ångrar nog att han någonsin öppna sig. Det var ju lite lustigt att det Andy sa igår kväll var precis vad jag har väntat på att få höra ända sen nyår, och då när jag äntligen få höra det så är det jag som säger nej. Fast Olivia hade haft rätt om att jag och Andy skulle aldrig funka tillsammans, så var det inget annat jag hellre ville. Hela min kropp längtar efter honom, men det finns inget jag kan göra åt saken. Jag tar Felix hand och han ser på mig och ler mot mig. Vi går ifrån dem andra till räcket och bara ser ut på horisonten och havet.
"Så vad händer med oss?" Säger Felix försiktigt. Jag tar hans hand igen och ser in hans ögon. Jag har gjort mitt val, inget är kvar mellan mig och Andy, men ändå är det något som får mig att tveka.
"Jag vet inte, jag antar att vi ger oss vår bästa chans och ser vad som händer." Svarar jag och ser ut på horisonten igen.
"Låter väl bra, men vad händer när hösten kommer och skolan börjar?" Säger han bekymrat.
"Jag vet inte Felix, vi kan väl ta en dag i taget?" Säger jag lite trött. Han nickar och kysser mig mjukt.
Jag klarade av helgen och har fortfarande Felix kvar. Bara för att jag och Andy hade haft sex så betydde det inget. Det var min tur att för en gång skull få vara lycklig utan komplikationer. Med Andy var det alltid en resa, ett äventyr, men aldrig säkert. Med Felix så var det säkert, jag visste alltid vad som kom, lite tråkigt kanske men säkert. Det var dags för mig att köra säkert, jag har inte råd att bli sårad mera. Felix var mitt val även hur mycket jag ville ha Andy så var det så här det skulle bli.
Vad tycker ni? Det här är sista delen i "Ingen pojkvän, inga problem". Nu kommer jag ta en kort paus på den här bloggen. Jag tänker kanske lägga upp en part två av den här fast den kommer i sånt fall heta "Ny pojkvän, nya problem". Vi får väl se, stay tuned x)
/Love Lollo
Del 34 - Lögner och lurendrejerier - part 4
Previously
"Jag har aldrig lämnat dig helt. För gud skull Rosie, jag älskar ju dig!" Säger han upprört och hans grepp om mig hårdnar. Jag får bita ihop för att inte börja gråta av smärtan som kommer.
"Andy, du gör illa mig. Släpp mig!" Säger jag i smärta. Han mjuknar på sitt grepp och jag passar på att putta undan honom och springa iväg.
Andys perspektiv
Igen hade jag gjort Rosie illa. Vad är fel med mig? Jag älskar ju henne, och henne gör jag illa. När jag kysste henne tidigare trodde jag att jag skulle få ångra mig. Fast jag hade fel, hon har känslor för mig också. Annars så kysser man inte någon så som hon kysste mig tillbaka. Varför kan inget vara enkelt? Varför kan hon inte bara bli min?
Jag hör henne snyfta uppe på hennes rum. Vad brukade jag göra när hon var nere? Jag tänker och tänker sen ser jag filmen som är påslagen på tv:n. Låt mig gissa, det är en romantisk komedi. Om jag bara låtsas vara intresserad av filmen i början sen kan jag ju prata med henne och ha kul som vi brukade.
Jag går in i köket och hämtar popcornen och läsken hon tagit fram. Jag tar även fram chipsen och chokladen hon älskar som vi köpte igår. Allt tar jag med ut till soffhörnan där tv:n är. Jag till och med hämtar levande ljus för hon säger alltid det är så mysigt. Det tar en liten stund inna jag hittar någon tändare men till slut så. Jag tänder de levande ljusen och släcker ner i resten av huset. Nu är det bara hon som fattas.
"Rosie!" Ropar jag. Hon snyftar till innan jag hör hennes röst roppa tillbaka ett litet "Vad?". Jag bara ler för mig själv innan jag svarar på den frågan "Kom ner så får du se.". Jag hör hur hon suckar och sen antagligen reser på sig. När hon är nere och ute i allrummet så slipper bara ett litet ord ut "wow".
Vi har sett en halv timme av filmen och den är helt okej men jag har inte vågat sagt ett endaste ord till henne. Vad ska jag säga liksom? Jag har så mycket att säga till henne men vart ska jag börja?
"Är något fel?" Säger hon och ser på mig lite oroligt.
"Nej, varför tror du det?" Säger jag nervöst.
"Du brukar alltid kommentera filmerna vi ser men du har varit knäpptyst." Säger hon och ser på mig.
"Nej eller asså, det är något jag skulle vilja prata med dig om." Börjar jag.
"Berätta något om vad som har hänt på senaste tiden. Jag vill höra hur det är mellan dig och Vendela? Hur går det i skolan? Hur mår din familj?" Avbryter hon mig med och sätter sig vänd mot mig. Hon ser på mig bedjande och jag förstår att hon inte klarar av att höra mig säga att jag älskar henne igen, allt hon behöver just nu är min vänskap, så vad gör jag inte om att göra som hon vill. Jag svarar på hennes frågor.
Jag berättar om att det är ganska lugnt med pappa just nu. Han brukar vara ganska hård mot mig och hon vet hur hårt jag tar det. Jag berättar om Anthony, min lillebror, som har frågat efter henne flera gånger. Faktum är att alla mina syskon har frågat efter henne. Jag har liksom fem syskon och alla är yngre. Det är Anthony som är äldst och han är 8 år, sen har vi Hjördis som är 6 år, Love som är 4 år, lilla energifyllda Max som är 3 år och sist lilla bedårande Amelia som bara är 2 år. Rosie säger jämnt att hon inte är bra med barn men alla mina småsyskon älskar henne. Hon har jättebra hand om dem, och nästan alla småbarn dras till henne. Jag är ju dock väldigt partisk kankse om jag säger att det är för att hon är så fantastisk på alla sätt. Jag berättar om skolan lite grann och vad som har hänt senaste tiden sen vi prata så här mycket. Jag har verkligen saknat att prata med henne om allt och ingenting. Vi pratar i typ två timmar innan vi kommer till samtalsämnet Vendela.
"Så hur är det mellan dig och Vendela då?" Säger hon artigt. Hon kollar bort och vägrar att möta min blick.
"Det är över." Svarar jag enkelt och rycker på axlarna. Hon ser på mig med sina rådjursögon, man skulle kunna tro att hon redan visste varför det hände och hon känner sig skyldig men ändå frågar hon.
"Vad hände?" Säger hon försiktigt och sätter sig i skräddarställning.
"Jag var aldrig kär i henne egentligen. Hela förhållandet var ytligt." Svarar jag och ser på henne, studerar varenda millimeter av hennes ansikte. Hon är så vacker.
"Varför var du tillsammans med henne då?" Frågar hon och ser på mig fortfarande med den där skyldiga blicken.
"Status till en början sen blev det mer. Jag hade tänkt lämna henne efter typ en vecka. Liksom vi båda hade fått statusen redan vi behövde från varandra i skolan. Avundsjukan du vet folk får från det där populära paret?" Säger jag och kollar ner i mitt knä. Jag känner hur hennes blick bränner på mig.
"Nej det vet jag inte, jag brydde mig aldrig om det. Vi har aldrig riktigt haft det där populära i min skola. Fast om ni nu fått statusen ni behövde, varför stannade du?" Säger hon vasst.
"För jag insåg att det var en bra fasad. Jag kunde göra den jag verkligen var kär i svartsjuk. Men sen blev allt komplicerat och jag var fast." Säger jag lugnt och ser på henne.
"Varför kunde du inte bara säga till den som du gillade vad du kände?" Säger hon nästan viskandes. Man ser hur hennes ögon börjar bli tårögda.
"Jag vet inte, jag antar att jag bara inte vågade höra svaret från henne." Säger jag och hoppar ett steg närmare henne i soffan.
"Du borde ha gjort det, hon hade nog sagt att hon kände likadant." Säger hon tyst och ser mig djupt i ögonen.
"Jag vet, men hon visade knappt ett endaste tecken på att hon kände likadant. Hon sa att hon hade kommit över mig och jag trodde henne." Svarar jag och hoppar yttligare ett steg närmare henne. Nu sitter jag bara nån millimeter ifrån henne. Hon sitter fortfarande i skräddarställning och jag sitter med mitt ena ben bara i skräddarställning typ och det andra nere på golvet. Mitt ben ligger lutandes mot hennes och jag kan känna hennes värme genom mina jeans.
"Tror du seriöst någon kommer över nån annan så fort? Och speciellt inte efter man har legat med varandra ganska så nyligen då också." Säger hon laddat och ser på mig sårat. Hon har så fattat att jag prata om henne.
"Hur ska jag veta? Jag trodde hon hade bara provat ligga med mig för se om hon gillade mig på det sättet, och sen kommit fram till att så var inte fallet." Säger jag och lägger min hand på hennes bara lår. Hon ser på min hand men låter den ligga kvar där och sen ser hon upp på mig igen.
"Det var faktiskt du ju som sa till henne att det var ett misstag. Sen var inte förnedringen från festen tillräckligt med bevis för dig att hon gilla dig?" Säger hon frustreat.
"Jag trodde bara att det var alkoholen som tala. Men jag bör nog be om ursäkt för ha gjort illa den jag bryr mig mest om, det var aldrig meningen att göra henne så illa. Jag tappa besingen och lät ilskan styra mig just då." Säger jag ångerfullt. Hon ser på mig sorgset och en tår faller ner längst hennes kind. Jag torkar bort den med min tumme åt henne. Hon sitter helt stilla.
"Det har du ju redan gjort. Varför sa du att det var ett misstag?" Säger hon snyftandes. Hon gör allt för hålla inne med tårarna.
"Jag ville att det skulle vara ett misstag för henne. Jag förtjänade inte henne." Säger jag och lägger tillbaka min hand på hennes ben.
"Och kyssen på nyår?" Säger hon mellan snyftningarna som har blivt mer nu.
"Jag ångrar att jag inte sa som jag kände för henne då redan." Svarar jag.
"Så hela året har varit om att du skulle inse att du egentligen gillade henne?" Säger hon sorgset och flinar lite.
"Ja. Så vad tycker du jag borde göra? Är det för sent att säga till henne att jag älskar henne, och att Vendela var bara ett misstag?" Säger jag och ser på henne med en laddad blick.
"Jag tycker du borde berätta för henne vad du känner. Tre ord, fyra stavelser, tolv bokstäver." Svarar hon och lutar sig närmare mig. Hon är bara någon centimeter ifrån mig med sitt ansikte, jag kan känna hennes varma andedräkt mot min kind.
"Rosie." Säger jag lite besvärat och drar efter andan häftigt. Hon kan göra mig så kåt, och nu var verkligen inte rätt tillfälle att bli kåt när jag skulle säga jag älskar dig.
"Ja?" Säger hon förföriskt och flinar lite. Hon sätter sin hand på mitt ben och låter den lättsamt leta sig upp till min bröstkorg. Det kunde blivit väldigt pinsamt för jag har fått stånd redan, och hon var väldigt nära där med sin hand alldeles nyss.
"Rosie, jag älskar dig." Säger jag med all kärlek jag har. Hon ser på mig kärleksfullt.
Rosies perspektiv
"Jag älskar dig också. Har alltid gjort." Säger jag och pressar mina läppar mot hans. Han kysser mig ivrigt och passionerat. Jag kan inte fatta att han erkände allt. Allt det jag har undrat över, vet jag nu. Jag förstår varför han gjorde allt han gjorde och jag älskar honom ännu mer. Vendela var bara för att göra mig svartsjuk, inget annat. Jag som hade varit så svartsjuk över det, och det var precis vad han ville. Ikväll hade han lagt alla sina kort på bordet och erkänt allt för mig. Jag tynger ner honom med min egen vikt så han hamnar på rygg i soffan liggandes med mig ovanpå. Jag tar av mig koftan och sen kysser jag honom igen. Han letar sig innanför min tröja och som vanligt gör han allt för att reta mig. Han leker längs min bh kant och det drar mig till vansinne. Jag känner hur hård han är mot mitt ben och allt jag önskar just nu är att han tar mig här och nu. Han snurrar runt oss försiktigt så han nu ligger överst. Han kysser mig förföriskt och frestande på halsen och sen ner mot brösten innan han stannar upp och kysser mig igen på munnen. Jag kan inte låta bli den här gången att stöna till lite av njutningen. Jag letar mig ner med min hand till hans slut av tröjan och grabbar tag i hans tröjkant för dra av honom den. Han kysser mig igen. Jag kan inte låta bli att stöna och det kan inte heller han.
"Är du säker?" Avbryter Andy med oroligt. Han ser på mig granskande och jag ser på honom allvarligt.
"Ja. Jag har alltid och kommer alltid älska dig. Jag har bara väntat på att få höra dig säga det." Svarar jag honom ärligt. Han kysser mig hetsigt, och jag kan vittna om att vi båda två är väldigt kåta på varandra just nu. Det är otroligt hur bra det kan kännas med rätt person; tänker jag när han kysser mig igen efter trängt in i mig. Jag älskar verkligen honom, och han älskar mig.
"Är du säker?" Avbryter Andy med oroligt. Han ser på mig granskande och jag ser på honom allvarligt.
"Ja. Jag har alltid och kommer alltid älska dig. Jag har bara väntat på att få höra dig säga det." Svarar jag honom ärligt. Han kysser mig hetsigt, och jag kan vittna om att vi båda två är väldigt kåta på varandra just nu. Det är otroligt hur bra det kan kännas med rätt person; tänker jag när han kysser mig igen efter trängt in i mig. Jag älskar verkligen honom, och han älskar mig.
Han sjunker ner bredvid mig i soffan. Wow det där var otroligt. Vi båda andas häftigt ut och han lägger sitt huvud vilandes på mitt nakna bröst. Där ligger vi invirade i filten helt nakna och vi håller om varandra. Sakta börjar jag inse vad som står på spel. Jag kan inte fatta att vi gjorde det där precis. Eller jag fattar precis varför men det är inte schyst mot Felix. Han har offrat så mycket för min skull och jag kan inte ens offra en enda sak för honom. Jag kan inte ens offra Andy som fram tills nu har ljugit för mig och behandlat mig som skit. Egentligen fanns det aldrig något val att fatta. Det finns inget mig och Andy. Vi var dömda från början. Men jag älskar ju honom, fast uppoffringen för Felix var dags att göra nu.
"Fixar du tv:n så fixar jag alla skålar och glas." Säger jag och börjar resa på mig. Jag söker snabbt genom rummet efter mina trosor och min bh med blicken.
"Eh...visst men Rosie?" Säger han förvånat och ser på mig sårat.
"Ja?" Svarar jag enkelt. Jag hittar mina trosor och ställer mig upp för ta på mig dem, med turen på min sida så ser jag min bh också och grabbar tag i den för sätta på mig den.
"Vad är fel?" Frågar han. Jag ser snabbt in i hans blå ögon, och med skam i mina ögon ser jag ner i golvet lika snabbt. Vad ska jag säga? Vad ska jag göra?
"Trodde du verkligen sex skulle lösa allt?" Svarar jag kyligt och undviker hans röst.
"Nej, men vi satt ju precis och löste allt. Sexet var ju bara en bonus." Säger han oförstående och ser på mig sårat.
"Sexet var sex. Det finns inget vi Andy. Vi är bara vänner och det är allt vi någonsin kommer vara." Svarar jag honom lika kyligt som tidigare.
"Men Rosie, betyder det inget att jag älskar dig?" Säger han desperat. Varför måste han plåga mig så mycket?
"Börja fixa med tv:n." Säger jag bara och går ut i köket.
Jag stannar upp i dörröppningen ut till allrummet. Jag studerar honom när han sätter sig ner i soffan och suckar. Han lunkar med huvudet och hela hans kroppspråk skriker ut sorg. Egentligen vill jag inte att den här sagan ska vara slut än och Felix lägger sig säkerts i soffan med tanke på vad klockan är nu, och han har inte kommit hem än. Tänk om Andy kunde sova inne hos mig i natt, vi skulle kunna ha jättemysigt.
"Vad gjorde jag fel? Jag förlora henne. Hur dum får jag vara. Jag var alldeles för sen med att erkänna vad jag vetat hela tiden egentligen." Muttrar han tyst för sig själv där han sitter i soffan. Jag kan inte låta bli att tjuvlyssna när jag kommer närmare.
"Till en början; så erkände du inte förens nu och du behandla mig ganska dåligt. Det var nog dina fel." Svarar jag och flinar lite. Han hoppar till, han märkte nog inte mig förens nu.
"Jag trodde du var ute i köket." Säger han förvånat.
"Jag var det. Är du klar?" Svarar jag och ler lite lurigt.
"Ja, ska du gå och sova eller?" Säger han lite sorgset. Han vet att så fort den här kvällen är över så är även vi över, inte ens jag vill det.
"Ja jag hade tänkt det." Svarar jag och han nickar bara stumt. Jag vänder mig om och börjar gå mot trappan upp till mitt och Felix sovrum. Han suckar lite men så drar han efter andan som om han är på väg att säga något. Jag stannar upp precis innan trappans början och inväntar vad som än kommer komma ut ur hans mun.
"Rosie jag älskar dig, och jag tänker inte förlora dig. Om du tycker att vi inte passar nu så väntar jag. Någon gång måste du tycka vi är rätt och då finns jag där." Säger han bestämt, desperat. Jag kan inte låta bli att le inombords. Men jag måste vara stark fast vad gör en natt nu när jag ändå har legat med honom.
"Skulle du komma eller vad?" Säger jag utmanande. Han ser på mig oförstående. Jag ser tillbaka på honom med säkerhet. Jag vet vad jag vill ha, och jag vet hur jag ska få det.
"Men du sa ju att det inte finns något oss." Säger han oförstående. Sen när blev han den tråkiga personen som måste göra allt på rätt sätt. Jag menar han tog ju praktiskt taget min oskuld och nästa dag kallar han det ett misstag.
"Ja men för det betyder det inte att vi kan ha lite kul. Så följer du med upp eller inte?" Säger jag lite uttråkat. Han går fram till mig med bestämda steg och när han är framme hos mig så drar han in mig i hans famn och kysser mig ordentligt.
"Är du verkligen säker på att det här är vad du vill? Du har alltid velat ha ett förhållande, och nu när jag vill ge dig det så vill du bara ha sex." Säger han allvarligt och ser mig djupt i ögonen.
"Jag kanske ha förändrats. Nu kyss mig igen och ta mig upp till sängen." Svarar jag otåligt. För en gång skull lyssnar han på mig. Han kysser mig, och han kysser mig igen och han bär upp mig till sängen. Han kastar ner mig på sängen försiktigt och han är inte långt efter. Jag drar honom närmare mig och kyssarna blir hetare och hetare. Han sätter sig och drar av sig sin tröja, sen hjälper han mig med min. Jag drar av mig mina mjukisshorts också och kryper ner under täcket. Han tar av sig sina byxor och följer efter mig ner under täcket. Jag stönar när jag åter igen för ikväll känner honom komma in i mig. Hur kan man känna en sån stor njutelse? Det är en underbar skön känsla i hela kroppen när han tränger in i mig varje gång. Han kysser mig lätt på halsen för dämpa när han stönar. Jag kan inte låta bli att stämma in i det för varje gång som han kommer in i mig, igen och igen. Vem skämta jag med egentligen när jag sa att det var bäst med Felix, det här var fantastiskt.
Del 33 - Jag älskar ju dig. Men är det verkligen sanningen? - part 3
Previously
"Vi hade inte sex, om det är vad du menar. Han kysste mig men jag backa på en gång. Han betedde sig konstigt vid middagen idag för han vill ha mig, men jag sa nej för jag vill vara med Felix men han verkar inte rikigt klok heller." Säger hon kyligt och reser på sig och går härifrån och lämnar mig kvar i mörkret.
Felix perspektiv
Jag kan inte fatta att jag precis sa så till Rosie. Hon betyder ju så mycket för mig. Jag älskar henne, men är jag kär i henne. På senaste tiden hade jag börjat tvivlat på att jag faktiskt var kär i henne. Sen var det ju hela grejen med Olivia. Hon var underbar och i stort sett den enda annan jag hade varit med ut över Rosie. När jag äntligen fick Rosie så går jag och kysser Olivia och har sex med henne också. Den här helgen gick från att jag var i stort sett oskuld till att jag hade legat med två tjejer. Och dessa två tjejer var bästa vänner. Har jag förstört deras vänskap? Nä men de får väl göra vad de vill, jag kan inte hållas skyldig. Jag borde hitta Rosie och be om ursäkt dock och se vad det var med Olivia precis innan hon gick härifrån.
Jag reser mig upp och i ögonvrån ser jag Andy reagera på en gång och blir på sin vakt. Hur kom det sig att han var så beskyddande över Rosie nu helt plötsligt? Han hade liksom inte brytt sig speciellt mycket tidigare. Men det kan inte bara ha varit jag som märkte att kemin mellan honom och Rosie hade ändrats. Den var mer intensiv men samtidigt spänd. Något måste ha ändrats mellan dem, jag undrar vad. Han lugnar sig när jag bara går därifrån och ut genom dörren från resturangen.
"Rosie?" Säger jag när jag kommer in i huset. Jag hör någon gå omkring här inne men det är så mörkt så det tar mig en stund innan jag hittar vart ljudet kommer ifrån.
"Felix? Vad gör du här?" Säger en förvånad röst som inte är Rosies. Det är Olivia ju, ser jag när jag kommer närmare. Jag tänder lampan i hallen där jag står. Nu kan man iaf se något i det här huset.
"Jag kom för be om ursäkt till Rosie. Har du sett henne?" Säger jag samtidigt som jag ser att hon sitter uppe på loftet.
"Såklart du skulle." Svarar hon ironiskt och himlar med ögonen.
"Är du svartsjuk?" Säger jag tyst så att inte Rosie skulle höra och flinar. Hon ser på mig intensivt innan man ser att hon ger upp nån inre fajt med sig själv.
"Ja, men du bryr dig väl ändå inte." Säger hon tyst med hänsyn till Rosie som inte är så långt bort. En våning upp bara.
"Jo jag gör det. Men jag bryr mig fortfarande om henne fast det är dig jag är kär i." Säger jag mjukt och ser på henne. Hon ser överaskat tillbaka på mig.
"Är du kär i mig?" Säger hon förvånat.
"Ja, jag tror det." Svarar jag och innan jag vet ordet av så är hennes läppar pressade mot mina. Vi snubblar runt lite och kommer åt en soptunna som såklart måste låta. Vi stannar upp direkt när vi hör trappsteg och lika fort som det hände är vi ifrån varandra.
"Felix?" Säger Rosie när hon kommer ner från trappan och ut där både jag och Olivia befinner oss.
"Ja. Jag kom för att be om ursäkt för vad som hände på restaurangen. Det var inte meningen att tappa besinningen sådär." Säger jag sannigsenligt. Hon ser på mig sårat och sen springer hon fram till mig och rakt in i min famn. Jag blir överraskad så först blir det lite stelt men sen kramar jag tillbaka.
"Förlåt själv. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag förlora dig." Viskar hon fram i min omfamning. Jag kysser henne ömt på hjässan. Olivia som antagligen känner sig obekväm där hon står, en meter ifrån oss bara, harklar sig lite innan hon avbryter oss.
"Förlåt Rosie för tidigare. Jag menade inget illa, jag trodde bara fel." Säger hon mjukt till henne. Rosie tar lite avstånd från mig och ser på Olivia.
"Jag vet, jag överreagerade. Sams?" Svarar Rosie henne lika mjukt tillbaka. De nickar bara och kramar om varandra.
"Har du lust att ta en promenad, jag är stockmätt?" Frågar Olivia henne. En promenad vore inte helt fel.
"Jag gör dig gärna sällskap en bit, tänkte köpa frukost åt oss till imorgon ändå." Säger jag och kysser Rosie lätt på pannan.
"Jag orkar faktiskt inte. En film och lite popcorn är mer min grej ikväll, men gå ni." Svarar hon och ler mot oss.
"Är du säker?" Säger Olivia osäkert.
"Ja då. Det är lugnt." Säger hon glatt.
Hon följer med oss ända ut utanför dörren och vinkar hejdå till oss innan hon går in och väljer antagligen sin film.
Vi har gått en stund i tystnad innan Olivia öppnar munnen för säga något.
"Skulle du inte handla bröd?" Säger hon.
"Jo, vill du hänga med?" Frågar jag enkelt och ser på henne. Man ser på långa vägar att hon grubblar över något. Jag undrar vad det är hon funderar över egentligen.
"Visst, vi ska ju bara köpa bröd." Säger hon oberört.
"Vad är felet?" Säger jag allvarligt och stannar upp. Motvilligt stannar hon också upp och ser tillbaka på mig.
"Vi hade sex. Du är ju i stort sett tillsammans med Rosie och det var min första gång." Säger hon upprört.
"Jag vet. Och jag är inte i stort sett tillsammans med henne. Jag var kär i henne men inte längre, fast jag bryr mig fortfarande om henne." Säger jag och går fram till Olivia för dra in henne i min famn, men hon backar ett steg när jag är framme vid henne.
"Ser du hur fel det är? Du älskar henne och hon älskar dig. Hon är antagligen kär i dig också och vi har legat med varandra. Jag är hennes bästa vän, om hon får reda på oss så kommer hon aldrig förlåta mig!" Säger hon panikslaget och jag förstår henne. Jag kliver närmare henne och öppnar upp mina armar för få hålla om henne och den här gången låter hon mig göra det. Vi står så bara ett bra tag innan vi sätter oss ner på min hoddie på gräsmattan. Vi lägger oss ner och kollar upp på himlen. Hon ligger med sitt huvud på min bröstkorg och jag håller om henne.
Rosies perspektiv
Så fort jag har vinkat hejdå till dem går jag till tv:n och ser vad för filmer som finns. Vi alla hade haft med oss tre filmer var så det var några stycken som låg där i hög framför tv:n. Jag hittar någon romantisk komedi, de brukar alltid vara bra eller totalt kassa. Fifty/fifty. Jag förbereder filmen innan jag går och poppar popcorn och tar fram läsken vi hade köpt. Medan jag väntar på popcornen så går jag upp till mitt rum för byta om. Klännigen börjar bli lite obekväm på alla möjliga vis. Jag ska ju ändå bara vara här och se film så jag kan lika gärna ta på mig min pyjamas. Fast det är så kyligt så jag får ta min varma kofta till eftersom pyjamasen bara är ett par tunna mjukisshorts och en lös topp. Jag får nog dock behålla bh:n på för jag vet ju inte när alla kommer tillbaka, och det vore pinsamt om jag satt där då iklädd bara en lös topp som är ganska showy.
När jag är på väg ner igen för ta ut popcornen från micron så hör jag någon komma in i huset. Det låter som personen är rätt förbannad. För han eller hon smäller igen dörren efter låst upp och kommit in. Jag fortsätter in i köket för göra mitt och bara hålla mig ur vägen från vem det nu var som kom hem.
"Vem är där?" Säger Andy förbannat. Först står jag helt knäpptyst och stilla. Jag vågar inte röra mig en centimeter eller göra ett endaste ljud ifrån mig. Han drar efter andan för lugna sig. Jag hör hur han mumlar något tyst ute i vardagsrummet. Tack och lov för att köket är avskillt från det stora allrummet och hallen som är samma rum annars. Sakta och så tyst jag kan ställer jag ifrån mig skålen med popcorn och läskglaset som jag precis skulle gå ut med till soffan. Såklart så låter det när jag ställer ner skålen, glaset gick bra men skålen. Skålen. Jag hör hur han kommer närmare och närmare. Jag hittar inte min röst förens han står i dörrkarmen.
"Det är bara jag." Säger jag nervöst. Jag är faktiskt lite rädd för man vet aldrig vad han kan ta sig till när han är sur. Senaste gången jag reta upp honom så hamna jag på sjukhus med ett stort blåmärke och en spricka i revbenet. Han ser intensivt på mig. Jag ser oroligt tillbaka på honom. Känner mig obekväm bara helt enkelt.
"Rosie." Säger han som om han bara konstatera fakta. Som om han redan visste att det var jag här.
"Ja? Vad har hänt?" Säger jag mjukt och ser på honom, försöker läsa av honom.
"Kom hit." Säger han bestämt och konstigt nog gör jag som han säger. Antagligen för just nu är jag rädd för vad han skulle göra om jag gjorde honom surare.
Jag står precis framför honom nu, helt blixtstilla. Jag vågar knappt andas, hela min kropp är på helspänn. Han lägger sina armar på mina höfter och trycker mig mot närmaste väggen. Han håller mig kvar där med ena handen på väggen precis ovanför min axel och den andra i ett fast tag om min arm. Just nu lutar han i stort sett hela sin vikt på armen som han har placerad mot väggen. Nu andas jag definitivt inte.
"Andy?" Viskar jag nervöst fram.
"Varför förstör jag allt?" Säger han upprört och slår handen i väggen. Eftersom han i stort sett hade hela sin tyngd balanserad på den armen så faller han ihop på mig. Han håller fortfarande fast mig med sin andra han, men resten av kroppen är helt lutad på mig och han ansikte har han gömt i mitt hår. Lutandes på min axel, andandes på min hals. Jag har nog ståpäls just nu. Ha honom så här nära gör mig lite smått galen men jag är så uppskrämd att jag bara reser min hand i en platonisk rörelse och stryker honom på ryggen i ett försök till att trösta honom.
"Vad menar du?" Viskar jag i hans öra. Han ställer sig upp igen och ser på mig innan han böjer sig ner till mig och kysser mig. Jag försöker dra mig ur men han tvingar mig att vara kvar och till slut ger jag upp och kysser honom tillbaka. Ivrigt utforskar jag hans rygg med min hand som jag har där redan och sen låter jag den glida upp längs han bröstkorg. Jag trycker honom närmare mig och han letar sig in innanför min tröja med hans ena hand. Hans grepp om min axel lossnar och med den handen så känner han sig fram länngs min rygg till bh kanten. Till slut inser jag vad vi faktiskt håller på med och avbryter kyssen. Han ser på mig sårat.
"Vad gjorde jag fel?" Säger han lika sårat som han ser på mig.
"Du vet att det här är inte rätt. Jag är med Felix nu, du hade din chans men du valde inte mig." Säger jag och drar mig ifrån hans omfamning. Vilket gör honom ännu mer sårad som såklart omvandlas till ilska. Han trycker mig mot väggen igen i ett fast grepp.
"Tänk om det är rätt då, du vill bara inte inse att jag älskar dig också för det passar dig inte. Och gällande Felix. Vart är han nu då? Vem är det som är med dig, aldrig lämnar dig?"Säger han hårt och ser på mig.
"Han är ute för köpa bröd till frukosten. Och du har redan lämnat mig." Säger jag trotsigt.
"Jag har aldrig lämnat dig helt. För gud skull Rosie, jag älskar ju dig!" Säger han upprört och hans grepp om mig hårdnar. Jag får bita ihop för att inte börja gråta av smärtan som kommer.
"Andy, du gör illa mig. Släpp mig!" Säger jag i smärta. Han mjuknar på sitt grepp och jag passar på att putta undan honom och springa iväg.
Del 32 - Sanningen är inte så illa som du tror alltid - part 2
Previously
Jag kommer ner och går ut på en gång. Såklart är Andy den första jag ser när jag kommer ut. Jag ignorerar honom och börjar gå mot resturangen. Jag hör hur han följer efter men bryr sig inte om att hinna ikapp.
Olivias perspektiv
Vi har precis satt oss ner vid bordet på resturangen som vi hade fått reseverat av Rullie, Rosies pappa. Ibland var det tur att hon hade honom. Hennes mamma hade aldrig haft råd eller velat betala en sådan här resa för oss.
Vi hade fått ett bord lite avskilt från resten av ytan där gästerna satt. Inte så konstigt dock. De flesta bord var dukat för jämna tal och dem hade bara ett bord som redan var upplagt för fem personer. Vi satt vid ett runt bord. Rosie mittemot mig med Felix på sin högra sida, och Andy på sin vänstra och Vendela satt bredvid Andy på hans andra sida; vilket resulterade i att jag fick Felix och Vendela bredvid mig. Det skulle ha varit en helt perfekt kväll, vi hade mysiga platser och vi alla älskade sådant här, om inte det vore för att ingen prata med varandra. Jag själv inkluderad definitivt.
Precis innan middagen här när jag höll på att fixa mig för resturangbesöket så kom Felix in till mig. Han satte sig ner på min säng och bad mig att sätta mig ner bredvid honom. Jag kunde inte låta bli att vara nära honom så såklart gjorde jag som han hade sagt. Jag hade redan sagt att han inte borde vara där hos mig, men han ville inte svara och när han gjorde det så var det världens gulligaste svar. Han kysste mig och jag kysste honom. Vi la oss ner på min säng och sen gick det så fort. Allt bara gick så fort, alldeles för fort. Det var bra dock, jag trodde bara aldrig att min första gång skulle vara med min bästa väns nästan pojkvän.
Jag skämdes så mycket inför Rosie, hon var ju min bästa vän och jag hade legat med Felix. Det kändes fel att göra så mot Felix också för han älskade ju Rosie, jag var bara något slags tidsfördriv.
Fast något hade hänt mellan Rosie och Andy. Man kände hur spänt det var mellan dem på långa vägar. Vendela ja hon var bara Vendela.
"Är ni redo att beställa?" Säger servitrisen som står vid vårt bord redo att ta vår beställningar.
"Jag tror det, eller vad säger ni?" Svarar Rosie och ler mot servitrisen fort innan hon kollar på oss alla.
"Jag tar kycklingfiléen med pommes." Svarar jag och ler svagt mot Rosie.
"Jag tar samma." Säger Felix och ler mot mig fort så inte Rosie ska hinna uppfatta något.
"Pasta carbonara för mig." Säger Vendela och stirrar ner i menyn.
"Jag tror jag tar oxfiléen, och pommes som Olivia." Säger Rosie och kollar mot servtrisen.
"Jag tar samma som hon." Säger Andy och gör någon minimal rörelse med armen så man knappt kan uppfatta den. Rosie hoppar till lite precis efter den där minimala rörelsen. Omg! De hade sex också innan vi kom hit.
"Vad vill ni ha att dricka?" Frågar servitisen snällt.
"Cola." Säger alla i kör. Servitrisen skriver ner det och lämnar oss ifred med vår tystnad.
Rosies perspektiv
Det har varit en lång tystnad med väldigt få försök att föra ett samtalsämne under den tiden. Vi är liksom inne på våra efterrätter och typ femte glas av olika slags alkoholfria drinkar. Vi har liksom suttit här i 3 timmar redan. Fast pappa boka för hela kvällen om vi ville komma tillbaka sen och gå på danskvällen. Det var någon latinsk danskväll idag såklart. Pappa älskade allt som var latinskt, väldigt nationalistisk. Jag tål seriöst inte ut med en sekund till av denna tystnad.
"Så vad vill ni göra sen?" Försöker jag med för bryta tystnaden. Alla kollar överaskat upp, jag är den enda som inte har sagt ett endaste ord sen vi beställde varmrätten och efterrätten.
"Vad sägs som filmkväll?" Säger Felix glatt och lite ivrrigt. Det låter som en bra idé faktiskt. Bara slappna av och se någon bra film med cola och en massa snacks. Bekvämt och enkelt, en bra avslutningen på helgen här.
"Låter toppen, vad tycker ni andra?" Säger jag lika glatt.
"Om det är vad du vill göra så gör vi väl det, jag har ju lärt mig att det är det bästa." Svarar Andy litte bittert.
"Vad ska det betyda?" Säger jag irriterat.
"Ingenting, fortsätt och ät istället." Säger han oförskämt. Jag bara ser på honom och han ser tillbaka kyligt mot mig. Vad håller han på med egentligen.
"Det där inte okej, be om ursäkt till henne." Försvarar Felix mig. Jag bara ser ner i bordet och önskar jag hade hållt min mun stängd.
"Vad fan bryr du dig om det när du aldrig är där för henne?!" Svarar Andy surt tillbaka. Oh nej!
"Vadå aldrig där för henne? Vad menar du med det?" Säger Felix lika surt tillbaka. Det här kommer inte sluta bra. Jag kan se framför mig hur det kan utspela sig och det är inte vackert.
"Ja jag har ju fått sköta den biten under hela helgen." Säger Andy tvärt. Jag sitter mitt emellan dem och det är inte vackert. Jag försöker hitta Olivias blick för få någon hjälp men hon tittar bort och är totallt frånvarande.
"Du har inte gjort ett skit, precis som vanligt. När någonsin har du tagit hand om henne? Det enda du har gjort är att förstöra henne. Såra henne." Säger Felix riktigt upprört och lutar sig mot honom hotfullt. Jag sätter min hand på hans bröstkorg för hindra honom att göra något mera än så. Han andas djupt och lugnar ner sig lite.
"Vad fan vet du om det? Du ska inte komma och säga ett skit om mig din fega jävel!" Säger Andy och höjer rösten. Han ställer sig upp och ser hotfullt på Felix. Felix ställer sig upp också för visa att han inte är rädd.
"Håll käften nu. Du ska fan inte kalla mig för fega jävel, om någon är det här så är det du. Att det skulle ta dig så lång tid för kunna säga till henne vad du känner. Men det måste ha varit sån besvikelse väl när hon sa att hon är min nu va?" Svarar Felix kaxigt. Jag hajar till när jag hör vad han sa om Andy och erkänna hans känslor. När hade han hört oss? Hade han sett oss tidigare?
"Hur?" Säger jag förbryllat och ser upp på Felix som står. Jag har aldrig sett honom så arg som nu.
"Tror du inte jag förstår vad som har hänt? Du och han är vidriga, ni ljuger för alla och sårar en massa bara för ni inte vågar erkänna för varandra att ni är kära." Säger han med så mycket avsky i rösten. Jag börjar nästan gråta, det är väl inte sant. Nu ser Olivia oroligt på mig men jag klarar inte av att möta någons blick just nu.
"Det räcker Felix, sätt dig ner nu. Du med Andy." Säger jag samlat men bestämt. De båda ser på mig ilsket och Andy gör för en gång skull som jag säger, men Felix har tappat kontrollen just nu över sin ilska. Han hämtar kraft och förbereder sig på säga något mer. Jag ställer mig upp och lägger mina händer på hans axlar.
"Lugna dig älskling." Säger jag lugnt och tyst så han bara hör mig.
"Släpp mig, jag är så less på att du alltid säger åt mig vad jag ska göra. Du går och gör allt precis som det passar dig. Du tror du är så bra men du är världens taskigaste, jag fattar inte att jag ville ha dig. Ännu mindre att det var så otroligt lätt att få dig i säng. Fan vad du är lössläppt, jävla slampa." Säger han och skakar av sig mina händer som lätt faller av hans axlar. Jag blir så sårad så jag bryr mig inte om att svara ens en gång. Utan att tänka efter så ger jag honom en örfil innan jag springer ut därifrån och lämnar dem kvar där.
Olivias perspektiv
Jag ser min bästa vän springa ut från rummet vi sitter i och ut från resturangen. Lite orolig blir jag, jag bryr ju mig fortfarande om henne så jag borde springa efter henne och trösta henne, men jag behöver smälta allt som hände precis innan jag gör så. Jag kan inte fatta att Felix sa så till henne eller tappa sitt temprament sådär. Han som alltid är så rar och snäll. Det där var snarare något jag kunde tänka mig förväntas från Andy. Inget stämde idag. Jag hade legat med Felix, jag hade blivit av med min oskuld till Felix som klart och tydligt fortfarande hade känslor för Rosie även fast han sa att det inte var så längre. Andy hade varit den som var den bra killen, trots att jag alltid tyckt han är dålig, och jag brukar ha rätt. Rosie hade varit med Andy, det såg man på långa vägar.
Just nu satt alla ner helt tysta. När Rosie gick så hade all ilska försvunnit ur Felix och han skönk ner på sin stol. Man såg hur allt skönk in för honom vad han precis hade gjor och sagt, han bara fick ett sådant ångerfullt ansiktsuttryck. Jag tyckte så synd om honom. Det var inte rättvist hur Rosie behandlade Felix som hon gjorde. Jag måste dock erkänna att jag blev svartsjuk när han började försvara henne och en liten sekund tyckte jag hon förtjäna Felix reaktion.
Jag reser mig upp och börjar gå. jag är halvvägs ut när Felix springer ikapp mig.
"Vart ska du?" Säger han och ser på mig med en ledsen blick.
"Jag ska hitta Rosie och se hur det är med henne." Svarar jag enkelt. Allt jag vill är att gå den sista metern ut genom dörren och glömma kvällen,
"Kan du hälsa henne förlåt från mig, jag mena det inte." Säger han bedjande. Jag blir både svartsjuk och lite sur. Hur kommer det sig att hon får allt. Jag vill ju ha honom men han är fortfarande hennes.
"Gör det själv, jag är ingen budbärare." Svarar jag tvärt och går.
Jag står vid ytterdörren och jag hör henne gråta. Man kan höra på långa vägar att Rosie gråter där inne. Än så länge vågar jag inte gå in. Vad ska jag säga? Vad ska jag göra? Jag hade liksom legat med Felix som hon var kär i men samtidigt som jag kände mig skyldig gjorde jag inte. Hon hade behandlat honom taskigt alltid. Fast att hon visste att hon alltid hade gillat Andy mer sen han kom in i bilden, så hade hon fortsätt att vara med Felix på det viset. Att leka med hans känslor är ju inte rätt.
Till slut tvingar jag mig själv och gå in i huset. Huset är alldeles nedsläckt. Jag trodde hon skulle ha tänt efter sig, men inte ens hennes och Felix sovrum är tänt. Helt kolsvart i huset. Jag känner mig fram längs väggarna och låter ljudet av hennes snyftningar leda vägen för mig. Hon stannar upp helt plötsligt och antagligen har hon hört mig och blivit skrämd.
"Vem är där?" Säger hon så högt hennes gråtmilda röst klarar av.
"Det är bara jag Rosie." Säger jag lugnt. Jag hör henne pusta ut och jag går sista biten fram till henne. Hon sitter på golvet i matsalen lutad mot väggen.
"Sätt dig ner." Säger hon och ser upp på mig och försöker med ett leende. Alltid försöker hon låtsas som allt är okej. Det är lite frustrerande faktiskt. Jag gör som hon bad mig och sätter mig ner bredvid henne.
"Du vet, du behöver inte låtsas som allt är okej inför mig." Säger jag och kramar om henne.
"Jag vet, det är bara en vana." Säger hon ledset. Det gör ont i hjärtat att höra det. Även om jag är lite sur på henne så är hon fortfarande min bästa vän.
"Mår du bra?" Frågar jag försiktigt. Hon ser på mig med sina rödsprängda ögon som blivit så efter att hon gråtit så mycket som hon gjort.
"Jag har förstört allt." Brister hon ut med i panik.
"Jo jag anade det. Du och Andy huh?" Säger jag lite vasst. Jag mena inte att säga så, men jag hann inte hindra mig innan det slank ur.
"Vad menar du med det?" Säger hon kyligt och ser på mig granskande.
"Inget, men du var väl med Andy innan middagen. Jag trodde du mena det när du sa att du hade förstört allt." Säger jag lugnt och sansat.
"Vad exakt menar du med att; jag var väl med Andy innan middagen?" Säger hon fortfarande kyligt.
"Att ni...att ni hade..." Jag klarar bara inte av att säga det. Hennes intensiva blick fylld med ilska och besvikenhet riktad mot mig. Hon har fattat ändå vad jag tänkte säga.
"Vi hade inte sex, om det är vad du menar. Han kysste mig men jag backa på en gång. Han betedde sig konstigt vid middagen idag för han vill ha mig, men jag sa nej för jag vill vara med Felix men han verkar inte rikigt klok heller." Säger hon kyligt och reser på sig och går härifrån och lämnar mig kvar i mörkret.
Del 31 - Sanningen kan förstöra allt eller rädda allt - part1
Previous
Tjejen sliter sig motvilligt ifrån kyssen och killens omfamningen. Hon flyr från honom och han följer efter. De kommer närmare och nu kan man se deras ansikten tydligt.
"Du måste skämta med mig?!" Säger jag högt för mig själv upprört. Det är ju Andy och Rosie! That bitch! Hon ska få ångra sig, och Andy med. Det är så över. Spela roll om han ger mig status, ingen är otrogen mot mig. Ingen!
Felix perspektiv
Snart skulle vi åka hem och då var jag tvungen att ta itu med allt som hade hänt här på Utö. Vad skulle jag göra åt Olivia? Vad skulle jag säga till Rosie? Vad kände jag för dem? Jag vill ha Olivia men jag vill inte såra Rosie. Snart skulle vi till resturangen allihopa. Tjejerna var i sina rum och gjorde sig vackra. Jag funderar på att smita in till Olivia. Ingen skulle märka något. Rosie skulle ta minst en timme till innan hon skulle bli klar, och Vendela och Andy var ute någonstans. Jag reser mig upp och går mot Olivias dörr. Jag tar ett djupt andetag innan jag knackar försiktigt på Olivias dörr. Man hör hur hon reser sig från sin säng antagligen och går mot dörren för se vem som just knackat. Precis när jag tänker säga hennes namn så hör jag hur Rosie sätter på musik inne i hennes rum på ganska hög volym. Ibland skulle hon bara ana hur bra timeing hon har. Jag flinar nöjt åt det.
"Felix?" Säger Olivia överaskat när hon ser mig. Jag ler stort och hon ler också men försöker dölja det.
"Ja det är jag." Säger jag och tränger mig förbi henne in i hennes rum. Det är inte så stort. En säng, en garderob, ett nattduksbord och en matta är allt som finns.
"Du borde inte vara här." Säger hon bestämt. Jag sätter mig ner på hennes säng och klappar med handen bredvid mig för visa att jag vill att hon ska sätta sig där. Motvilligt gör hon som jag ber henne om. Nu när hon sitter bredvid mig så vänder jag mig mot henne.
"Jag vet men jag kan inte gå en sekund utan att jag tänker på dig. Du gör mig galen." Säger jag och flyttar mig närmare henne. Jag lutar mig framåt så jag hamnar bara nån centimeter från hennes läppar med mina.
"Du gör mig galen." Säger hon och ler. Jag lutar mig fram sista centimetern och kysser henne och det ena leder till det andra. Allt går så fort men det känns så väldigt rätt.
Andys perspektiv
"Jag har letat efter dig! Vi behöver prata." Säger Vendela och kommer fram till mig. Jag har undvikit henne ända sen igår för jag vill egentligen inte vara med henne. Jag aldrig velat det, det har liksom alltid varit Rosie. Jag insåg bara inte det förens nu när vi var här på Utö.
"Vad vill du?" Säger jag tröttsamt och suckar. Hon bara himlar med ögonen åt mig.
"Jag vill ha sex." Säger hon och ser på mig och försöker le oskyldigt.
"Och jag vill inte." Svarar jag irriterat. Man har inte sex bara sådär, fast hade Rosie sagt så hade jag antagligen ställt upp. Bara att ha henne nära mig gör mig kåt.
"Fine, då är vi över. Jag gör slut." Säger hon och är på väg att gå men jag stoppar henne innan hon hinner gå iväg.
"Så bara för att jag inte vill ha sex med dig så gör du slut?" Säger jag förvånat och trött.
"Nej jag gör slut för jag såg dig och Rosie igår. Jag ville bara få ha sex med dig en sista gång. Vi båda vet att du kommer försöka få Rosie. Fast jag tror du är för sent ute med att förstå det. Hon verkar ju redan gått vidare med den där Felix." Säger hon konstaterande. Jag släpper henne och hon går sin väg. Vad hände precis? Jag borde gå till Rosie eller jag vill gå till Rosie.
"Vad är det med alla idag?" Mumlar hon för sig själv inne på sitt rum. Jag står bara en stund och lyssnar i trappan hur hon yrrar omkring där uppe.
Jag undrar vad som har hänt. Hon verkar väldigt stressad. Jag önskar jag kunde lugna henne, lätta på bördan lite för henne. Hon kan inte må bra när hon stressar så där mycket och rätt ofta har jag märkt också. Jag vill bara dra in henne i min famn och få henne att tänka på annat så hon skulle kunna få en lugn stund. Hon skulle få sitta i mitt knä och jag skulle kunna massera henne bara för få spänningarna att släppa i hennes rygg. Sen skulle hon ge mig en lätt kyss på munnen och le sådär genuint, jag skulle le jag också och kyssa henne igen. Tänk om hon bara skulle låta sig bli min. Jag skulle göra allt för få henne lycklig.
"Hej, letar du efter nåt?" Säger jag samtidigt som jag kommer upp för trappan och in i hennes rum. Hon hoppar till vid ljudet av min röst. Man ser att hon blev överaskad och så fort hon har återhämtat sig från choken kommer hon vilja döda mig.
"Ut." Säger hon bara kort. Sedan vänder hon sig om och fortsätter leta efter vad det nu är hon letar efter i garderoben. Antagligen letar hon efter något att ha på sig ikväll till resturangen som vi ska vara hos om typ 25 min. Jag kan förstå att hon är stressad, hon brukar ha sminkat sig redan och valt klänning vid den här tiden. Nu har hon inte gjort något av det, hon har bara på sig ett par mjukisshorts och en lös topp på sig. Fast hon är vacker i vad hon än har på sig.
"Ta den svarta paljettklänningen." Säger jag när jag ser henne ta fram den. Den var snyggast hittills eller jag bara vet att hon skulle vara så snygg i den. De andra vara fina också men den var något extra. Klänningen var uppbyggt av svarta små paljetter, simple klänning som hon gillar, med låg rygg och tre kvartsärmar. Den är ganska kort men inte för kort och skulle vara ursnygg med ett par svarta klackskor till. Jag har lärt mig ett och annat med Vendela trots allt; om vad som passar och inte passar när jag har sett henne och Rosie klä sig. Rosie klär sig så mycket bättre än Vendela.
"Tycker du? Är den inte för vågad då?" Säger hon osäkert och håller upp den misstroget. Jag ser uppmuntrande på henne. Hon är så söt när hon blir så där osäker. Hon skulle vara vacker i vad som helst dock.
"Den blir nog jättefin på dig. Prova den så får vi väl se." Säger jag och ler mjukt mot henne. Hon skiner upp lite innan hon försöker återgå till sitt pokerface. Fast hon gör som jag har föreslagit och ska precis ta av sig tröjan när hon antagligen kommer på att jag är här.
"Titta bort i sånt fall." Säger hon uppmanande som om det vore den självklaraste saken i världen. Fast jag önskar vi skulle vara så bekvämma med varandra att vi inte skulle bry oss. Jag hör henne dra efter andan, men jag kan inte höra om det är bra eller dåligt.
"Kan jag titta?" Frågar jag nyfiket och kollar ändå. Wow hon ser riktigt bra ut.
"Du kollar ju redan. Kan du hjälpa mig med dragkedjan?" Säger hon och vänder sig med ryggen mot mig. Jag går fram till henne och stannar upp innan jag gör något.
"Självklart. Allt för dig." Säger jag och flinar. Hon drar undan sitt hår så att det inte ska vara i vägen för mig. Jag drar upp hennes dragkedja, sen sätter jag mina händer på hennes axlar och vänder henne mot spegeln så hon ska få se sig själv.
"Tack." Säger hon tyst och ler. Jag kan inte låta bli att le jag heller.
"Du ser jättefin ut, precis som jag sa." Säger jag tyst och långsammare för varje ord. Hon blundar och jag gör det samma sen lutar jag mig ner och kysser henne ömt på axeln.
På två sekunder står hon minst en meter ifrån mig och vänd mot mig. Hon ser på mig skeptiskt, och jag ser plågat tillbaka.
"Vad var det där?" Kräver hon upprört.
"Det var en omsint kyss." Säger jag ironiskt.
"Jag vet var det var. Jag menar varför?" Säger hon fortfarande upprört.
"Så varför fråga du?" Säger jag lika ironiskt som tidigare och undviker sista frågan.
"Jag frågade inte om det. Du vet precis vad jag mena så svara mig istället." Säger hon och suckar.
"Fine, jag dras till dig om och om igen. Jag kan inte få dig ut ur mitt huvud. Jag tror jag älskar dig." Säger jag och suckar. Jag tittar ner i golvet och hoppas hon inte hörde vad jag sa.
"Nänänä, du har inte rätt att säga så. Inte nu, inte...inte...aldrig!" Säger hon irriterat men man hör att hon är nära gråten. Jag vill bara gå fram till henne och dra in henne i min famn.
"Tror du att jag planera det eller?! Det gjorde jag inte iallafall. Jag har älskat dig ett bra tag nu men jag har bar inte insett det förens nu. Jag visste att jag gilla dig för ett tag sen tillbaka men vad skulle du ha sagt? Du gillade ju Felix och jag hade Vendela. Fast jag gillar inte ens Vendela, har aldrig gjort heller. Jag var bara med henne för status och göra dig svartsjuk. Så kär är jag i dig Rosie." Säger jag, nu är alla mina kort ute på bordet. Hon ser på mig med ögonen fulla med tårar.
"Jag är ledsen Andy, det är inte tillräckligt. En månad sen, två veckor sen bara för tusan hade jag trott dig och tagit emot dig med öppna armar och öppet hjärta. Men jag måste få gå vidare så om du verkligen älskar mig så förstår du." Säger hon fast rösten knappt bär. Det är hjärtkrossande att se henne så och höra henne säga dem orden. Fan att jag var så seg på att fatta att jag älskar henne! "Snälla Rosie, ge mig en chans bara att visa att jag kan bättre." Säger jag bedjande. Hon gör allt för att samla sig och hon lyckas återta sitt pokerface.
"Jag måste göra mig klar, det är bara 10 min kvar. Det är nog dags för dig också att fixa dig." Säger hon och kollar bort.
Jag fattar vinken och går därifrån. När jag kommer ner hör jag nåt bekant ljud. Det låter som svaga stön ifrån någon av rummen här nere. Det låter som en killes stön, jag gissar på Felix. Så mycket för han är den bra. Jag går till mitt och Vendelas rum för ta på mig en mörkblå pikétröja och ett par jeans. Sen går jag ut och väntar.
Rosies perspektiv
Jag kan inte fatta att han gör sådär mot mig. Jag älskar honom ju också men jag vet att med honom finns det ingen framtid så jag gjorde det enkla valet för en gång skull i mitt liv. Jag valde den bra killen, måste Andy då komma och spöka.
Jag väljer att matcha ett par svarta klackar med öppen tå och guldiga smycken till den svarta paljettklänningen, Mitt hår gör jag lockigare och sätter upp det i en hög hästsvans med mycket volym i. Sedan fixar jag sminket med en hudnära brun ton med glitter i och en lätt svart kajallinje och röda läppar. Jag är precis klar och är på väg ner för gå när jag stöter på Felix alldeles andfådd och uppspelt.
"Hej, är du redan klar. Oj. Vad fin du är. Den där klänningen var ju skitsnygg på dig." Säger han och ler.
"Hej. Tack, men vart har du varit?" Säger jag förbryllat.
"Jag var ute och sprang. Ska bara duscha snabbt. Klar om 10 min." Säger han avslappnat.
"Okej men vi ska vara där om 5 min." Säger jag smått irriterat.
"Gå i förväg då." Säger han trött.
"Har du sett Olivia?" Säger jag och suckar.
"Hon var ute och sprang med mig så hon är nog redan i duschen." Säger han lättsamt.
"Du har spenderat mycket tid med henne på sistonde." Säger jag misstänksamt.
"Ja, men måste duscha om vi någonsin ska hinna." Säger han.
"Jag går i förväg med dem som är klara." Svarar jag surt och går.
Jag kommer ner och går ut på en gång. Såklart är Andy den första jag ser när jag kommer ut. Jag ignorerar honom och börjar gå mot resturangen. Jag hör hur han följer efter men bryr sig inte om att hinna ikapp.
Del 30 - Var försiktig vad du gör med vem
Previous
"Det behöver det inte vara. Du kan ge mig en chans." Säger han hoppfullt.
"Du vet att det inte skulle funka. Det finns inget oss." Säger jag sorgset och öppnar ögonen. Jag släpper taget om honom och kollar honom i ögonen bestämmt. Han suckar och nickar svagt innan han reser sig och går iväg.
Återigen så sitter vi alla samlade runt frukostbordet. Alla tysta och undviker varandras blickar, jag undviker Andys blick och jag kan verkligen känna honom titta på mig. Jag ser hur Felix tittar ner i sin tallrik eller kollar irriterat på Andy. Olivia undviker fortfarande min blick, mig överhuvudtaget.
Undrar vad jag har gjort som har fått Olivia att undvika mig. Allt jag gör nu för tiden gör jag fel så det förvånar mig inte att jag har gjort något mot Olivia. Felix har också undvikit mig rätt mycket ända sen vi låg med varandra. Var det så dåligt? Jag måste prata med honom. Igår när han skulle komma och lägga sig så kom han inte förens vid tolv på natten, och då la han sig vänd ifrån mig på en gång. Längst ut på sin del av sängen. Andy vill att jag ska ge honom en chans, men igår gjorde jag nog det ganska klart att det inte kommer hända. Den ända som har rätten att avsky mig är Vendela, vi är var typ fienden från början redan. Jag måste göra något åt detta, och jag klarar seriöst inte av en dag till här på tomten vid stugan bara.
"Vad sägs som cyckla till stranden idag och spendera dagen där? Vi kan ha med oss matsäck och äta lunch där. Sen kan vi åka hem och byta om för grilla ikväll." Säger jag entuastiskt och ser runt på alla.
"Visst, det låter kul." Säger Andy och ler mot mig. Han ser på mig intensivt och jag har svårt att dra undan min blick från honom. Till slut lyckas jag och kollar på Olivia för ett medhållande. Hon nickar bara och ler mot mig. Kanske är hon inte sur på mig ändå.
"Självklart älskling, det låter som en toppenidé." Säger Felix och kysser mig lite övertydligt rakt framför Andy. Jag rodnar och kollar bort. Jag kollar mot Olivia för mima till henne att jag vill prata med henne men hon har redan vänt bort huvudet.
"Visst, då går jag och byter om." Säger Vendela och suckar. Jag suckar också innan jag reser mig upp.
"Bra då är alla med på det. Vi åker om, ska vi säga, en timme?" Säger jag högt så även Vendela ska höra det.
"Blir bra." Säger alla i kör och tar sina tallrikar och börja duka undan.
Jag tar tag i Olivias arm när hon är på väg ut från matsalen och drar med mig henne åt sidan.Hon ser lite, nej inte lite utan mycket, överaskad.
"Vad är fel? Du har undvikit mig ända sen första kvällen här." Säger jag lugnt och ser på henne.
"Inget är fel. Har jag undvikit dig? Om jag har var det inte meningen. Fast du har haft fullt upp med Andy så det är lite svårt att vara med dig när du står och strular med honom var och varannan sekund." Säger hon lite bittert. Vad spelar det för roll för henne? Och jag har inte varit så upptagen med Andy. Det här har helt klart med något annat att göra.
"För det första har jag inte haft fullt upp med Andy. Det är du som har haft fullt upp med något annat. Du försvinner då och då, sen bara kommer du tillbaka och beter dig som om du aldrig varit borta med ett stort leende på läpparna. För det andra så har jag inte strulat med Andy stup i kvarten. Du åh andra sidan tror jag har kysst någon nyligen. Sättet du lyser upp på varje gång du kommer tillbaka efter varit borta en stund. Sen för det tredje så så saknar jag min bästa vän." Säger jag så lugnt och sansat jag kan.
"Jag har saknat dig också. Men jag har velat berätta något för dig men tiden har inte funnits och jag vill att du ska få höra det ifrån mig och ingen annan. Fast jag vet inte om jag redo för att berätta det än för dig och jag känner mig så självisk för det." Säger hon och kramar om mig. Jag ler och nickar förstående.
"Du berättar för mig när du är redo. Jag förstår dig. Jag vet precis vad du menar." Säger jag och kramar henne igen. Jag ler stort.
"Ja, vet du redan? Förresten hur var det?" Säger hon avvaktande först sen kommer hon på vad som hände första kvällen. Jag vet precis vad hon vill höra om och jag har velat prata med henne om det.
"Ja, du har träffat någon kille. Och vadå hur var det?" Säger jag oskyldigt. Hon bara suckar och skakar på huvudet åt mig.
"Vad tror du? Alla fattar vad som hände efter middagen första kvällen." Säger hon och småskrattar lite, halvt nervöst och halvt nyfiket.
"Jaha det, ja det var fantastiskt. Det var allt jag kunde drömma om. Att det inte var min första gång ångrar jag. Tänk hur underbart det skulle vart." Säger jag ivrigt och ler hur stort som helst.
"Wow du är verkligen kär va? Jag är så glad för din skull." Säger hon och ler vagt. Vad är det med henne idag egentligen? Aja det är säkerts den där kille hon har börjat träffa.
"Jag med!" Skrattar jag och hon skrattar med mig.
"Kom så går vi och gör oss iordning." Säger hon och drar iväg med mig mot köket. Vi fixar matsäcken och sen går vi och byter om.
Felix perspektiv
"Äntligen framme!" Pustar Vendela ut. Rosie verkar tycka illa om henne. Det är säkerts bara för hon gillar Andy fortfarande. Jag är faktiskt lite sur över det. Hon tycker jag duger bara för hon inte längre kan få Andy. Spelar roll, jag har Olivia. Jag måste självklart säga det var lågt av mig men jag blev verkligen kåt på henne. Hur ska jag kunna hjälpa vem jag blir kåt på? Fast jag var nog fortfarande kåt efter jag och Rosie hade haft sex för första gången. Sen när jag kom ut så var Olivia där och hon såg så otrolig sexig ut så jag kunde inte låta bli att kyssa henne. Jag hade aldrig kysst eller gjort något annat med någon förutom Rosie. Okej sex en gång på fyllan men det räknas inte riktigt. Så jag ville bara veta hur det skulle vara. Jag gillade det hemskt mycket så det var därför jag inte kunde låta bli att kyssa henne igen dagen efter när vi borde ha löst det och fortsatt med våra liv. Hur ska jag någonsin kunna se Rosie i ögonen igen?
"Ja äntligen." Svarar jag och får en sur blick av Rosie slängd på mig. Jag sträcker mig mot henne och pussar henne lätt på munen.
Vi packar upp alla saker som filt och handukar och diverse grejer. Alla vill bada först sen tycker dem att vi ska äta lunchen vi har med oss. Rosie och jag är bland dem första i, kan bero på att jag bar upp henne och sprang i. Jag kysser henne mjukt innan jag släpper henne ner i vattnet. Hon slår mig lätt men skrattar så jag vet att jag inte gjort nåt för taskigt.
"Du ska få igen." Säger hon hämndlystet och flinar.
"Jag tar bara emot kyssar, inga pussar, som hämnd." Säger jag och flinar. Hon skrattar bara och sen kysser hon mig. Jag älskar hennes kyssar, jag älskar hur hon alltid småler efter varje kyss. Jag älskar henne, men jag vet ärligt talat inte om jag är kär i henne längre.
"Nu ni!" Skriker Olivia och skvätter ner oss. Hon har Andy och Vendela i släptåg efter henne. Vi bara skrattar åt henne roat.
Sen badar vi ett bra tag tills Olivia börjar dra sig upp. Jag undrar vart hon ska. Om jag bara kunde få en liten stund med henne igen. Igår var också rätt otroligt. Vi hade strulat i typ en halvtimme.
"Vart ska hon?" Säger jag så vardagligt jag kan så inte Rosie ska märka nåt.
"Hon skulle börja fixa lunchen. Du skulle kunna hjälpa henne, jag tänkte ta en promenad för att soltorka innan maten hade jag tänkt." Svarar hon och ler. Det var lättare än vad jag trodde det skulle bli.
"Visst, ses till lunchen sen då." Säger jag och ger henne en snabb puss på kinden. Sen börjar jag ta mig upp mot stranden. Rosie stannar kvar ett tag ser jag innan jag går in i skogsdungen där vi lämna cycklarna.
"Hej, vill du ha hjälp?" Säger jag så sexigt det nu går att säga något sånt där. Olivia vänder sig förvånat om.
"Nej det är lugnt. Men du Felix vi borde verkligen inte fortsätta ses som vi gjorde igår. Rosie är min bästa vän och jag känner mig hemsk som kysser hennes nästan pojkvän. Inte bara en gång heller utan flera gånger. Så snälla kan vi bara gå vidare och bete oss som vänner runt varandra." Ber hon mig medan hon håller på att fixa med något i nån väska.
"Jo jag antar det men jag gillar dig. Det är så mycket mer spännande med dig." Säger jag förföriskt och flyttar närmare henne. Nu står jag precis bakom henne så jag andas i nacken på henne.
"Snälla." Ber hon igen och släpper inte vad det nu än är hon håller på med i väskan.
"Olivia, du gör mig så otroligt kåt och inte bara det jag tror jag håller på att falla för dig." Säger jag tyst och placerar min hand på hennes höft.
"Menar du det?" Säger hon och vänder sig om. Jag nickar och nästa sak som händer är att hon är min famn och kysser mig. Det blir mer och mer intensivt. Vi ligger på gräset och kysser varandra. Hon ligger under mig och jag ovanpå. Händerna är lite överallt, båda är så uppspelta att ingen bryr sig just nu om det. Jag drar av henne linnet hon har tagit på sig över bikinin och börja kyssa henne ner mot brösten. Hon stönar tyst och drar upp mig mot henne så hon kan kyssa mig ordentligt på munnen. Vi kysser varandra och tar på varandra. Jag kommer med tungspetsen mot hennes läppar men väntar där för få tillåtelse att komma in med tungan i hennes mun. Våra tungor samspelar i hennes mun och jag masserar hennes bröst. Precis när jag är på väg med handen längre ner så hör jag någon bakom oss. Vi reagerar på en gång och sätter oss upp med ett ryck. Olivia letar rätt på sitt linne och tar på sig det. Jag ser nån gestalt på väg ut härifrån snabbt. Tänk om det var Rosie.
"Vänta!" Skriker jag åt henne. Hon vänder sig om och går mot oss.
"Jag visste det. Man kunde ana det vid frukosten igår." Säger hon spydigt. Olivia står bakom mig och är lika förvånad som jag.
"Vendela?" Säger Olivia. Hon är den som hittar ordet först. Vi båda pustar ut tyst.
"Ja, vem annars? Det blir kul att se vad Rosie säger när hon får reda på det här. Det skulle knäcka henne. Hennes kille och bästa vän. Äntligen får jag ha Andy för mig själv. Bästa dagen någonsin!" Säger hon skadeglatt.
"Jag ger dig vad du än vill om du inte berättar." Säger jag desperat.
"Jag hoppades på att du skulle säga det. Ja jag behöver ju faktiskt pengar så varför inte." Säger hon och flinar.
"Hur mycket?" Säger Olivia kyligt.
"Inte mycket faktiskt. 300 kr." Säger Vendela och håller fram handen. Jag går fram till min väska och rotar fram plånboken för ge henne pengarna.
"Där har du dem. Inte ett ord. Förstått?" Säger jag och ger henne pengarna. Hon räknar dem och nickar sedan åt vad jag sa.
Rosies perspektiv
Jag ser Felix försvinna in i skogsdungen innan jag börjar ta mig upp till stranden för ta min soltorke-promenad. Det är så mycket vackert att se på en strand. Jag älskar sanden, havet, solen. Det är underbart på stranden.
Jag börjar gå längs stranden när jag hör någon springa efter mig och ropa mitt namn. Jag fortsätter gå för jag kan höra att det är Andy. Om han kommer nära mig igen är jag inte så säker på vad som skulle hända. För det som hände igår får aldrig mer hända. Jag är bara så osäker på mig själv nära honom. Ärligt talat så litar jag inte på mig själv när han är i närheten utan Felix med mig vid min sida.
"Rosie!" Ropar Andy andfått. Han börjar komma ifatt mig men jag fortsätter gå som om jag inte hade hört honom. Han fortsätter fram till mig.
"Jag vet att du hörde mig så varför ignorerar du mig?" Säger han lite surt och ställer sig framför mig. Jag tror jag skulle kunna döda honom just nu. Han gör det verkligen inte lätt för en. Jag menar han står i badbyxor med rufsigt blött hår, som är så otroligt sexigt, och han står inte längre ifrån mig än en decimeter max. Han studerar mig och jag tittar ner. Jag vill bara hoppa upp i hans famn och kyssa honom för evigt! Han har fått magrutor ser jag, inte sådär överdrivet utan bara så man kan ana de precis som jag tycker är så jävligt hett.
"Vad pratar du om? Jag hörde dig faktiskt inte." Säger jag fortfarande stirrandes på hans mage och hoppas han inte märker att jag ljuger.
"Rodnar du?" Säger han förvånat nöjt och flinar lite. Jag kollar upp och rakt in i hans blå ögon.
"Nä, jag tror du har varit ute i solen lite för mycket. Solsting kanske? Du borde nog hålla dig till skuggan." Säger jag i försvar. Han bara skrattar gott och flinar medan han flyttar ett steg närmare mig och lägger sin hand vid min midja. Jag vet inte vad jag ska göra åt det så jag låter honom ha kvar den där bara.
"Så länge du är med mig kan jag vara vart som helst."Säger han och trycker mig närmare honom med sin hand som han har vid min midja. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte lämna honom här, allt jag vill är att lägga mina armar runt hans nacke och kyssa hans underbara läppar men jag borde bara gå. Jag tittar överallt med blicken utom på honom.
"Andy..." Säger jag tyst. Varför måste han göra så här nu när jag äntligen börjat komma över honom.
"Rosie. Vad sägs som att titta mig i ögonen?" Säger han lika tyst. Han är så nära att jag kan känna honom andas på min kind. Jag vägrar kolla honom i ögonen, för gör jag det så är det kört. Då är det verkligen ingen chans att jag kan motstå honom.
"Snälla Andy, gör inte såhär mot mig. Inte nu." Säger jag sorgset och slingrar mig ur hans grepp runt min midja. Jag springer ner i vattnet och dyker under ytan. Jag kan höra honom följa efter mig ner i vattnet. Jag kommer upp till ytan men ångrar mig på en gång när jag ser Andy stå där och bara väntar på att jag ska komma till honom.
"Rosie?" Säger han tyst och sorgset. Jag tar mig sakta fram i vattnet till honom tills jag står så nära man kan komma utan att röra varandra.
"Ja?" Säger jag tyst och ser honom rakt i ögonen. Jag småler lite och han ler tillbaka mot mig. Han böjer sig ner för kyssa mig men jag sätter min hand på hans nakna bröstkorg för stoppa honom.
"Vad gjorde jag fel?" Säger han fundersamt och blundar fortfarande. Jag ser på honom men han vägrar öppna ögonen, han har sina armar runt mig och det tog all vilja i mig för att stoppa den där kyssen.
"Inget. Det är jag som gör fel. Jag är med Felix nu och du är med Vendela. Du borde kyssa henne och inte mig. Vi är för sent ute." Säger jag lugnt och sansat. Han öppnar sina ögon och ser djupt in i mina ögon. Min puls har ökat lite och ha honom så här nära hjälper inte direkt detta.
"Vi kommer göra slut. Jag vill ha dig. Vad som än krävs för att du ska förstå det så gör jag det." Säger han allvarligt och drar mig närmare sig. Varför? Varför nu? Hela tiden vi ha känt varandra har han haft sin chans.
"Men förstår du inget? Det är försent." Säger jag upprört och känner en tår trilla nerför kinden. Innan jag hinner dit med min hand för ta bort tårdroppen så är redan hans hand där och torkar bort den.
"Jag vill ha dig Rosie." Säger han hest. Han är bara någon millimeter ifrån mina läppar med sina. Jag kollar honom allvarligt i ögonen. Sen nästa sak som händer går så fort. Han har lutat sig ner mot mig, han drar mig närmare sig in i hans famn och pressar sina läppar mot mina i en känsloladdad kyss. Först försöker jag göra motstånd men Andy vägrar avbryta kyssen istället håller han om mig hårdare, rädd för att jag ska smita vilken sekund som helst. Så till sist ger jag upp och låter lusten och känslorna styra mig.
Vendelas perspektiv
Jag kommer ut från skogsdungen 300 kr rikare än när jag gick dit för hämta något att dricka i min ryggsäck som låg i cyckelkorgen. Vissa är för dumma ibland asså. Gömma sig på ett sådant uppenbart ställe som där inne. Jag hade helt klart gått en bit bort. Men Felix och Olivia. Rosies kille och bästa vän. Det trodde jag aldrig. Där blev faktiskt jag förvånad till och med. Jag sätter mig ner på filten vi har lagt ut i sanden. En bit bort ser jag två personer strula väldigt intensivt. Get a room. Vissa borde få en regelbok om vart det är okej att kyssas sådär. Jag undrar vilka de är, jag har inte sett några fler på stranden idag.
Tjejen sliter sig motvilligt ifrån kyssen och killens omfamningen. Hon flyr från honom och han följer efter. De kommer närmare och nu kan man se deras ansikten tydligt.
"Du måste skämta med mig?!" Säger jag högt för mig själv upprört. Det är ju Andy och Rosie! That bitch! Hon ska få ångra sig, och Andy med. Det är så över. Spela roll om han ger mig status, ingen är otrogen mot mig. Ingen!
Del 29 - Sanning Med Konsekvenser
Previous
Vi bryter lös för att hämta andan, våra blickar möts igen. Jag väntar på att Felix ska säga något men han förblir tyst. Han försvinner lika fort som han kommit tidigare och i den svala nattluften kan jag bara höra vattnet och vinden.
Olivias perspektiv
Det är en pinsam tystnad under frukosten. Jag och Felix undviker varandras blickar och Rosie och Vendela gör detsamma. Till råga på allt så är det inte heller bästa kemin mellan Andy och Felix, men jag antar att jag förstår varför.
Efter frukosten hittar Felix en chans att dra med mig någonstans vi kan prata själva. Det är en outhärdligt lång tystnad innan någon av oss säger någonting. Det värsta är hur jag inte kan sluta tänka på hans läppar, hur de känns, hur de smakar.
"Jag var jävligt kåt igår." Börjar Felix. Jag fortsätter att undvika hans blick, men jag känner hur den bränner på mig.
"Gå och kyss din flickvän då." Slänger jag ur mig. Det var inte meningen att jag skulle snäsa åt honom, vi skulle komma överens om att det var ett misstag. Precis som han hade börjat med. Nu har jag förstört allt.
"Hon är inte..." Säger han men tystnar. Våra blickar hakas fast i varandra. Vad som händer sedan går så snabbt, hans armar är runt mig, hans läppar är överallt och mitt hjärta slår i hundraåttio.
"Jag är visst jävligt kåt på dig." Ursäktar han sig. Jag kan inte låta bli att le lite.
"Du är så dålig på att flirta." Säger jag och går iväg. När jag lagt några meter mellan oss börjar jag att inse vad som precis har hänt, och det finns bara en sak jag kan göra; jag måste berätta för Rosie. Hon måste få veta, och hon måste få veta det från mig.
"Rosie, det är något viktigt jag har att berätta!" Utbrister jag så fort jag hittat henne. Hon rynkar på ögonbrynen i förvåning och inväntar en fortsättning.
"Hej Rosie!" Säger Andy som ansluter sig till oss. Toppen! Det sista jag behöver är att han skulle få veta också. Sättet Andy tittar på Rosie, han gillar henne helt klart. Tänk om dem skulle bli ihop om hon skulle göra slut med Felix, för det skulle hon helt klart göra om hon visste. Inte för att dem är ihop, men om han skulle vara ute ur bilden ger det Rosie och Andy utrymme att utveckla något, jag tror knappast att han bryr sig om den där slampan Vendela.
"Vad ville du berätta?" Rosie höjer ögonbrynen en aning i väntan på mitt svar. Miljontals tankar snurrar i mitt huvud, jag vet inte vad jag ska säga.
"Det är... en tjejgrej. Vi kan väl ta det senare?" Säger jag nervöst och suckar. Vad ska jag göra nu?
Rosies perspektiv
Alla beter sig så underligt idag. Vid frukosten var det knäpptyst. Felix och Andy stirra bara kallt på varandra. Olivia var ovanligt tyst mot mig, och Vendela ja hon var väl den enda normalt uppförande här.
Sen hade Olivia och Felix försvunnit spårlöst. Inte så långt efter det så kom Olivia till mig i panik och var tvungen att berätta nåt för mig tydligen. Fast hon blev avbruten av Andy som också tydligen ville prata med mig. Så nu går jag bredvid Andy och är så förvirrad. Allt har varit så skumt hela den här dagen!
"Så hur går det med Felix då?" Frågar Andu efter en lång stunds promenad under tystnad. Jag blir lite överlumpad av frågan så jag vet inte vad jag ska svara.
"Det går väl bra." Svarar jag kort. Han kollar bort som om han skämdes över ens frågat.
"Vad bra...antar jag." Säger han och tystnar vid slutet. Det är knappt att jag hör honom säga det sista men jag hörde det och jag är säker.
"Vad menar du med antar jag?" Säger jag lite irriterat. Jag ser på honom och undrar vad han funderar på när han kollar över allt utom på mig.
"Inget eller Felix är nog bara inte så bra som du tror." Säger han och ser på mig äntligen. Jag blir nästan arg. Han har mage att neka mig och sen börja klaga på Felix som faktiskt älskar mig på riktigt. Jag vet tillräckligt om Felix för att veta att han är den jag vill vara med och bör vara med. Inte Andy även om jag nog älskar honom mera, men han kommer aldrig kunna älska mig på samma sätt som jag gör med honom. Andy har inte rätt att komma nu och börja separera mig från Felix för vad det än är för anledning han har. Den anledning är bara ändå självisk.
"Vad är ditt problem?" Säger jag surt och kollar kallt på honom. Han ser på mig förvånat.
"Vadå mitt problem?" Säger han lika förvånat som han kollar på mig.
"Ja ditt problem. Du säger att du bara vill vara vänner och det gick jag med på. Vi har bettet oss som vänner fast jag har inte velat annat än få hålla om dig igen men det har varit okej för jag visste att vi båda behövde gå vidare. Så när jag nu äntligen börjar göra det så börjar du prata om att Felix inte är den jag tror han är. Lägg dig inte i, jag vet vem han är och jag vet att det är han jag behöver. Jag menar älskar. Du förvirrar mig." Säger jag ilsket och trött. Jag gnuggar fingrarna mot tinningen.
"Du behöver honom? Så då har du inte kommit över mig än alltså? Kul att veta." Säger han nöjt och flinar mot mig. Nu blir jag ganska sur. Hur vågar han?!
"Jag älskar honom och jag har visst kommit över dig." Svarar jag kallt. Han studerar mig och ler nöjt.
"Du ljuger. Du flackar alltid lite lätt med blicken och så rycker det vid mungipan på höger sida. Du ser Rosie jag känner dig bättre än vad du tror. Dessutom så kan jag få dig så fort jag ropar på dig. Du har alltid hållit fast vid det minsta lilla hopp jag ger dig." Säger han. Han går fram till mig och kysser mig förföriskt på kinden innan han går ifrån mig. Jag hinner inte ens motargumentera.
Jag kryper ner under täcket och suckar tungt. Det har varit en lång dag idag. Andy som kom och sa allt det där om att jag är lätt manipulerad av honom. Kanske lite sant men det är över nu. Jag har Felix. Förresten vart är han? Han skulle bara gå på toa men det var för en halvtimme sen. Jag hade städat undan i köket och vardagsrummet eftersom ingen annan gjorde det sen hade jag borstat tänderna utanför huset för typ en minut sen och nu ligger jag här. Det är kallt här inne så jag hoppas han kommer snart och värmer mig. Jag har aldrig tänkt på hur ensamt det känns att ligga just ensam i en dubbelsäng. Antagligen borde jag bara lägga mig och sova. Han kommer säkerts snart och jag är helt slut. Jag släcker lampan och vänder mig ifrån dörren.
*Knack. Knack. Knack*
"Kom in bara och lägg dig. Du skulle ha varit tillbaka för en halvtimme sen egentligen." Säger jag till Felix. Som jag anade att han snart skulle komma. Det känns dock lite annorlunda. Han brukar alltid svara mig på en gång och inte bara krypa ner bredvid mig. Jag börjar vända mig om så jag kan se Felix. Precis när jag ska vända mig helt så stoppar han mig med sin hand. Enda problemet är att det inte är Felix hand utan Andys hand. Jag vänder mig mot andra hållet igen för nå lampan.
"Snälla." Säger han bedjande. Jag stannar upp och bara undrar vad han tänker med. Jag blir helt stilla.
"Vad gör du här inne ens? Felix kommer komma när som helst. Kommer han in här och ser dig här så är det du som förklarar. Förstått? Jag ger dig 5 min att säga det du har att säga." Säger jag fort och sen vänder jag mig om så jag kan se in i Andys blåa ögon. Mitt misstag. När jag ser in hans blå ögon så förlorar jag mig i de som jag alltid har gjort.
"Jag vet inte vad jag ska säga direkt. Eller vart jag ska börja." Säger han och drar ut på det. Jag börjar bli lite stressad. Jag vill veta vad han vill säga till mig men kommer Felix in nu så tror jag inte jag får fler chanser av Felix. Egentligen förtjänar jag inte den här chansen som jag fick nu heller.
"4 minuter och tiden tickar iväg." Säger jag varnade för visa honom hur lite tid han har.
"Okej, jag saknar dig. Det enda jag kan tänka på är dina läppar, din omfamning, dina stora bruna rådjursögon, ja dig i huvudtaget. Jag vet att jag inte har varit så snäll mot dig men låt mig visa dig att jag kan vara någon annan än du har sett. Du sa tidigare idag att du har känslor för mig, och jag har känslor för dig Rosie. Och jag ber om ursäkt för att jag sa att du kommer så fort jag ropar, det är inte sant. Så låt mig bara..." Säger han och sen nästa sak som händer är att han kysser mig. Jag borde dra mig ifrån men jag har längtat efter det här ända sen den där strandfesten då han kysste mig för tredje gången. Till slut drar vi oss ur kyssen för hämta andan.
"Wow, det var inte nåt jag förvänta mig." Säger jag sanningsenligt. Sen småler jag lite och Andy skrattar lite åt min kommentar.
"Ja det kan man ju säga." Säger han och kysser mig igen. Den här gången inte lika länge och med lite mindre känslor. Jag känner rodnade sätta sig i ansiktet på mig efter hans svar.
"Det var inte det jag mena, jag mena vad du sa men ja kyssen också." Säger jag och ler blygt.
"Jo jaha okej, men jag borde väl gå för dem där 5 minuterna lär ha gått." Säger han och rodnar också ser jag nu.
"Ja du borde väl det." Säger jag halvt besviken. Han ligger kvar bredvid mig och bara ser på mig, studerar mig, som om han försöker memorera hela mig, hur jag ser ut.
"Jag går väl nu då." Säger han utdraget. Jag nickar sakta.
"Jag vill inte att du ska gå eller du borde gå men..." Säger jag förvirrat. Jag borde inte ha sagt nåt men nu har jag gjort det och Andy är kvar i sängen halvvägs upp ur sängen. Han lutar sig bak igen och tar mitt huvud mellan sina händer ömt. Sen kysser han mig mjukt och drar sig ifrån. Jag blundar fortfarande och vill inte inse att när jag öppnar ögonen så måste han verkligen gå och jag måste komma tillbaka till verkligheten.
"Rosie, öppna ögonen." Säger han tyst och oroligt. Jag blundar hårdare. Han kysser mig igen och jag låser mina fingrar som har ett grepp om hans nacke i ett svagt försök att hålla kvar honom hos mig.
"Om jag öppnar ögonen så är den här kvällen och allt det som har hänt precis över, borta. Jag vill inte återvända till verkligheten, jag bara vill inte." Säger jag som ett litet envist barn som inte får vad hon vill.
"Det behöver det inte vara. Du kan ge mig en chans." Säger han hoppfullt.
"Du vet att det inte skulle funka. Det finns inget oss." Säger jag sorgset och öppnar ögonen. Jag släpper taget om honom och kollar honom i ögonen bestämmt. Han suckar och nickar svagt innan han reser sig och går iväg.
Del 28 - Oväntade saker händer alltid när du som minst anar det
Previous
Jag kan inte låta henne se hur Eric flörtar med den där tjejen, hon skulle bli rätt ledsen och jag kan bara inte låta henne gå. Så jag tar tag i hennes arm och snurrar runt henne mot mig så att hon hamnar nån centimeter bara från mina läppar med sina. Hon ser djupt in i mina ögon och jag blundar och utesluter det sista avståndet mellan våra läppar i en lång kyss.
Det har gått 2 veckor nu sen den där strandfesten. Andy bad om ursäkt på en gång efter kyssen som ägt rum, och sa att det inte skulle upprepas. Vi har setts som vanligt sen dess. Kollat film, skojat och skrattat. Inga mer spända situationer eller trånande med blicken.
Igår hade Felix kommit ner till Stockholm och vi hade kyssts och hållt om varandra. Precis som tidigare förutom att det inte kändes lika pirrigt bra längre.
Idag skulle jag, Olivia, Felix, Andy och Vendela åka till Utö. Jag hade fått fem biljetter av pappa som avslutningspresent. Fast en biljett var redan paxad sa han. Eftersom Felix var här i Stockholm var jag tvungen att ta med honom, inget mig emot egentligen. Så jag hade fyra till jag kunde bjuda. Olivia hade varit självklar att bjuda och hon kunde också. Vilket var lite mer tur än vad det hade varit med Emma som jag också hade frågat. Fast vad hade jag förväntat mig. Emma var alltid upptagen med något. Jag hade ju även tänkt att bjuda Andy. Han skulle vart den femte personen, men eftersom Emma inte kunde, sa jag till honom att han kunde ta med en kompis och såklart valde han Vendela. Så det var så vi hade blivit vi fem på väg till Utö som vi skulle bo i en stuga i fem dagar. En långhelg helt enkelt. Stugan heter Timbra.
Idag skulle jag, Olivia, Felix, Andy och Vendela åka till Utö. Jag hade fått fem biljetter av pappa som avslutningspresent. Fast en biljett var redan paxad sa han. Eftersom Felix var här i Stockholm var jag tvungen att ta med honom, inget mig emot egentligen. Så jag hade fyra till jag kunde bjuda. Olivia hade varit självklar att bjuda och hon kunde också. Vilket var lite mer tur än vad det hade varit med Emma som jag också hade frågat. Fast vad hade jag förväntat mig. Emma var alltid upptagen med något. Jag hade ju även tänkt att bjuda Andy. Han skulle vart den femte personen, men eftersom Emma inte kunde, sa jag till honom att han kunde ta med en kompis och såklart valde han Vendela. Så det var så vi hade blivit vi fem på väg till Utö som vi skulle bo i en stuga i fem dagar. En långhelg helt enkelt. Stugan heter Timbra.
Just nu så packar jag inför veckan där. Vad ska man ha på sig liksom?
Vi kommer bada, äta lunch på stranden. Middag och frukost blir inne i stugan. På fredagen och lördag hade pappa bokat bord på resturangen i den lilla byn där. Vi skulle anlända på en onsdag och åka hem på en söndag. Första vi skulle bli tvungna att göra efter fått nyckeln till stugan skulle vara att handla mat för hela vistelsen där. Jag blir galen på all planering!
Felix kommer in i mitt rum och stänger dörren efter sig. Han kramar om mig bakifrån och pussar mig på kinden.
"Hej." Säger jag mjukt och ler.
"Hej, vill du ha hjälp att packa?" Säger han ömt. Jag kollar på honom med ömhet och undrar hur jag inte gett honom någon chans. Fast är man kär är man kär, och då spelar det inte någon roll att det finns en hur gullig kille som helst som gillar en och bryr sig om en. Nu äntligen när jag har gått vidare från Andy typ och han har Vendela ska jag se vad jag och Felix kan bli. Utö är liksom lite som ett test för oss antar jag.
"Visst, gärna men ska inte du packa också?" Säger jag glatt och förvånat. Jag drar mig ur hans omfamning så att jag kan stå vänd mot honom istället.
"Jag är redan klar." Säger han och skrattar lite åt min ovishet. Jag kysser honom lätt på läpparna innan jag går till min garderob.
"Visst, gärna men ska inte du packa också?" Säger jag glatt och förvånat. Jag drar mig ur hans omfamning så att jag kan stå vänd mot honom istället.
"Jag är redan klar." Säger han och skrattar lite åt min ovishet. Jag kysser honom lätt på läpparna innan jag går till min garderob.
"Dåså, då kan du göra lite nytta och hjälpa till." Säger jag skämtsamt och kastar några tröjor mot honom. Han bara ler roat och viker ihop dem för att sedan lägga ner dem i min resväska.
Ungefär två timmar senare är jag äntligen klar och är på färjan till Utö. Min väska måste väga ett ton, den är ju jättetung. Hur som helst så är vi äntligen på väg nu åtminstone. Jag skulle möta alla andra på båten men jag och Felix har inte hittat dem än.
"Ring Olivia, hon brukar alltid ha sin mobil väl? Eller är det Andy som alltid har den med sig?" Säger han.
"Det är Andy som alltid har den i sin hand. Så jag antar att jag borde ringa honom." Säger jag och tar upp mobilen.
"Ja det borde du då." Säger Felix och avskyr höra Andys namn nämnas. Jag vet att han hatar honom för allt han har gjort mot mig. Hade jag inte varit så himlans kär i Andy hade jag också hatat honom. Jag borde ha hatat honom mer än någon annan. Jag ringer honom och han svarar efter bara några få signaler.
"Hallå." Säger Andy trött. Jag kan se hans ansikte framför mig när jag hör hans röst. Jag kan inte låta bli åt att le av tanken på honom. Skärpning Rosie, ge Felix en chans. Kom ihåg det.
"Hej, vart är ni?" Säger jag stressat. Felix ser på mig, studerar mig.
"Vi är längst fram i båten. Olivia och Vendela är redan här. Skynda dig! Vart har du den där andra killen som skulle med?" Säger han ointresserat. Jag suckar tungt innan jag svarar.
"Hans namn är Felix och han är med mig här längst bak i båten. Du vet där vi sa att vi alla skulle mötas." Säger jag surt. Nu är det visst hans tur att sucka.
"Jaja whatever you say babe." Säger han ironiskt. Jag blir galen på honom. Varför bjöd jag ens med honom?!
"Ge Olivia telefon nu." Säger jag bitskt.
"Okej, hon kommer här." Säger han uttråkat.
"Hej Rosie." Säger Olivia. Nu kan jag lugna mig. Hon och jag kan åtminstone komunicera som normala personer. Till skillnad från mig och Andy.
"Äntligen. Ska jag och Felix komma till er där fram?" Säger jag och pustar ut.
"Ja det är nog det bästa. Vi har jättebra platser. Skynda dig! Jag dör här borta, du skulle höra slampan." Säger hon och skakar antagligen på huvudet åt Vendela.
"Vi skyndar oss. Ses snart." Säger jag och lägger på.
Jag kan se dem. Vendela och Andy sitter med sina mobiler rakt upp i ansiktet. Samma sak gör Olivia men henne förstår jag. Vendela och Andy borde ju sitta nära varandra, och prata, och vara gulliga mot varandra om han nu skulle stanna hos henne. De borde inte sitta en halvmeter ifrån varandra och inte säga ett endaste ord. Det är bara sorgligt. Innan vi kommer ända fram till dem stoppar jag Felix och kysser honom.
"Jag skulle vilja ge oss en chans." Säger jag osäkert när vi separerat oss från varandra efter kyssen.
"Menar du som vara tillsammans eller bara ge oss en ärlig chans och se vart det leder oss utan några fastställda grejer som pojkvän flickvän?" Säger han förvånat och ser på mig ömt.
"Ge oss en ärlig chans. Jag är nog inte redo för något förhållande än." Svarar jag och ler mot honom.
"Jag förstår och jag kan vänta på dig. Jag gillar dig verkligen, och att ge oss en chans är bättre än inget. Så jag är glad att du är redo för det åtminstone." Säger han glatt.
"Vad bra." Säger jag och ler. Jag kysser honom igen, den här gången lite längre än förra och med mer känslor. Vi drar oss ur kyssen och går fram till de andra.
"Äntligen är ni här!" Säger Olivia och kramar om mig och sen Felix. Efter hälsat på Olivia så hälsar vi på Andy och Vendela, sen sätter vi oss ner i en av sofforna dem har beslagtagit.
"Förlåt att vi tog sån tid men vi behövde diskutera några saker." Säger jag och blinkar till Olivia.
"Snälla nån, säg bara som det är. Ni hade sex." Säger Vendela och fnyser. Andy stelnar till bredvid henne och ger henne en kall blick. Felix lyssnar inte ens längre, så jag antar att det är jag som borde säga något. Olivia väntar på min respons tydligen. Jag vänder mig sakta om för att möta hennes blick och ge svar på tal.
"Var fick du luft ifrån ens? Ingen bad dig om din åsikt." Säger jag bitchigt och kollar på henne med en av mina mördarblickar.
"Det är ganska uppenbart att ni hade sex alldeles nyss. Ni gillar varandra och ni tog längre tid på er än vad ni borde. Vad skulle ni annars gjort liksom?" Säger hon och flinar. Jag har lust att nita henne.
"Vi hade inte sex. Allt handlar inte om sex som det gör i din värld slampa." Säger jag och ler falskt mot henne. Hon förblir tyst och jag vänder mig mot Olivia igen.
"Aja, det är lugnt. Vi är snart framme." Säger hon glatt.
"Vakna Rosie. Vi är framme." Säger Olivia och ruskar om mig. Jag måste ha somnat efter att jag luta mig tillbaka i Felix famn. Alla andra passagerare har typ gått av. Så det är bara jag och Olivia kvar på båten. Felix, Andy och Vendela väntar nere på bryggan antagligen.
"Jag är vaken." Säger jag så övertygande jag kan.
"Du är så övertygande, så otroligt övertygande." Skrattar Olivia och drar upp mig på fötter.
"Vänta mina väskor." Kommer jag på och börjar gå mot båtens andra sida där alla väskor lämnades.
"Felix har redan tagit dem. Vi har allt, det enda som fattas är du." Säger Olivia och greppar tag om min arm för att stoppa mig. Hon ler och jag bara ler tillbaka. Sen brister vi ut i skratt.
"Okej, kom så går vi nu." Säger jag till henne och börjar gå mot båtens utgång. Vi skrattar ända tills vi kommit fram till dem andra på bryggan.
Efter vi samlats så bestämmer vi oss för att hitta receptionen för kunna få nyckeln till stugan. Det är ganska lätt att hitta den så kallade receptionen och alla andra sånna där nödvändiga grejer. Allt ligger vid hamnen där alla turister och byborna kommer in med båten. Efter vi fått vår nyckel till stugan så tänker vi att det är bäst att vi handlar mat på en gång när vi ändå har matbutiken här. Ingen av oss kommer orka gå och handla när vi väl kommit fram till stugan.
"Äntligen är vi framme!" Säger jag och Olivia i kör när vi kommer fram till tomten. Vi har gått i vad som känns som en evighet men är bara 40 min egentligen.
"Pass för det stora sovrummet!" Säger Vendela nöjt. Jag bara ler åt hur dum hon är. Här är det verkligen jag som bestämmer så hon har inget att komma med.
"Skulle inte tro det. Du kom hit på min familjs pengar vilket betyder jag bestämer här och passar det inte kan jag sätta dig på nästa färja härifrån om jag vill." Säger jag och tystar ner henne. Andy ser på henne menande och hon suckar, och man ser hur hon ger med sig.
"Visst, whatever." Säger hon uppgivet. Jag ler triumferande och Olivia ler nöjt med mig. Äntligen satt vi henne på plats. Jag bara önskar jag hade kunnat göra det tidigare.
"Så vem gör middagen ikväll då?" Säger Felix för bryta den spända stämningen. Jag ler mjukt mot honom.
"Vi kan göra det, om du vill såklart?" Säger jag lite lekfullt. Jag kom precis på hur kul man kan ha det när man lagar mat.
"Med dig vill jag göra allt." Säger han och ler lekfullt som svar på mina tankar. Klockan är 16.30 så vi borde nog börja laga maten för alla är nog rätt hungriga just nu.
"Då kanske ni ska börja nu." Säger Olivia och bryter min och Felix ögonkontakt. Jag bara skrattar och nickar åt hennes uppmaning. Sen tar jag tag i hans hand och drar med mig honom in till köket.
"Vi packar upp alla varor. Ni andra kan väl bädda sängarna och välja sovrum?" Ropar jag från köket.
"Jag ger er det bästa dubbelrummet, för ni delar väl antar jag. Sen paxar jag det bästa för mig." Ropar Olivia som svar. Jag hör henne dirrigera runt där ute.
Medan så börjar jag packa upp alla varor och fylla kylskåpet med de. Felix står bara först i dörrkarmen och iaktar mig sen går han till kassen och hjälper mig med det sista. Jag undrar varför han väntade så länge med att hjälpa, han brukar alltid vara först med sånna här grejer. Nu när vi är klara tar vi fram receptet från kokboken vi tog med oss hemifrån. Ikväll så ska vi laga Pasta Bolgonese till middag. Vi har planerat måltider för hela veckan. Jag fick nån slags kopia av pappas kort, så varje gång jag handlar något dras det automatiskt från hans konto. Fast självklart hade han satt en gräns på matkontot och aktivitetkontot. Men han la ut ganska mycket för den här långhelgen.
Lite senare så sitter vi alla samlade och äter vår middag i tystnad. Till sist är det Andy som bryter tystnaden, av alla. Jag blir lite chockad av att det är han som talar först.
"Så vad sägs som nån slags frågelek av något slag?" Säger han och förvånar nog alla ännu mer.
"Visst, låter rätt kul. För att lära känna varandra eller?" Säger Felix i ett försök att vara trevlig för min skull.
"Ja eller bara för att det inte ska vara så jädrans tyst." Säger Andy och skrattar lite.
"Då kan du ju börja." Säger Felix vasst. Jag och Olivia kollar mellan dem och sen på varandra oroligt. Jag undrar var det här kommer leda.
"Gärna. Hur många har haft sex vid det här bordet?" Säger han och ser på mig. Jag har precis tagit en klunk av min cola och nu spottar jag ut den i häpnad. Alla ser på mig. Felix vet inget om mina sexuella upplevelser och det finns en anledning. Jag stirrar panikslaget på Olivia när jag reser på mig för att hämta papper att torka upp med och torka mig själv med.
"Jag har, min första gång var på toan inne på donken." Säger Vendela och skrattar åt minnet antagligen. Billig som vanligt tänker jag.
"Min var på skoltoan, men jag önska det hade varit när jag hade det hemma med en rätt otrolig tjej." Säger Andy och ser på mig. Bara jag och Olivia visste att det var mig han menade, men dem andra trodde att han sa så bara för att få mig svartsjuk. Jag gör allt för att hålla mitt pokerface när jag går tillbaka till min plats vid matbordet. Jag tar en ny klunk av min cola.
"Ja det var ju ärligt. Tja förlåt Rosie, min var för ett år sen på en fest." Säger Felix och ännu en gång sprutar jag ut min cola. Två gånger redan under den här middagen bara. Alla skrattar. Till och med Vendela, men hon skrattar väl mer åt mig än med mig. Olivia bara räcker mig pappersrullen utan att ens säga något. Jag tar tacksamt emot den utan protester.
"Jag har aldrig haft det." Erkänner Olivia. Alla nickar förstående och det här går bättre än vad jag trodde. Jag borde nog säga jag också med tanke på att alla dem andra kollar på mig för ett svar.
"Min första var förra året med någon player." Svarar jag tillslut kyligt mot Andy. Nu är det Felix tur att spruta ut sin cola över bordet. Det är tur att alla har ätit klart och all mat tog slut. Felix ser på mig förvånat.
"Din tur Felix." Säger Andy nöjd över att förstört mellan mig och Felix antagligen. Jag suckar och reser på mig. Alla kollar på mig men jag bara tar några saker från bordet och bär in det i köket. Sen kommer jag tillbaka för att hämta resten.
"Vad hände med dig?" Säger Andy och höjer på ena ögonbrynet. Jag förstår inte vad det är med honom. Nu är han där igen och försöker leka med mina känslor. Drar upp påskas och sånna saker mellan oss.
"Inget, men någon måste börja duka av och dukar jag av slipper jag diska. Det är en av reglerna, eller regeln är den eller dem som lagar mat slipper diska." Säger jag och ler nöjt.
"Låt mig hjälpa dig duka av." Erbjuder sig Felix på en gång. Vi går ut med resten som var kvar där på matbordet. Vi har suttit länge och ätit. Klockan är redan 22.40 så jag funderar på att gå och lägga mig för det har varit en lång dag. Jag kan höra hur Olivia och Andy försöker hålla samtalet uppe medan Vendela sitter helt tyst bara. En liten stund står jag bara helt stilla och försöker att inte bry mig om att Vendela antagligen klänger på Andy, min Andy. Jag sluter ögonen några sekunder. Så fort jag samlat mig igen vänder jag mig mot Felix som precis lagt stekpannan i diskhon.
"Jag trodde du var oskuld." Säger han tillslut. Jag fortsätter att möta hans blick. Jag försöker läsa av honom men allt jag hittar är nåt nytt i hans blick. Man skule kunna tro att det var lust. Han är inte sårad åtminstone över att jag inte berättat.
"Jag trodde detsamma med dig." Svarar jag. Han tar ett steg mot mig och nästa sekund så kysser han mig passionerat. Kyssen blir mer och mer intensiv och hans händer har letat sig under min tröja. Han känner på mig med sina händer över ryggen och sidan. Jag kan knappt hålla mig och jag vet precis vart det här ska leda till, men först måste vi nog säga god natt.
"Vi borde nog säga god natt först." Avbryter jag kyssen med och hämtar efter andan. Han bara nickar och kysser mig mjukt på pannan. Vi går ut till de andra och säger att vi ska lägga oss. Olivia säger att hon tänker också göra det. Hon reser på sig och går in till sig. Jag antar att det blev Andy och Vendela som får ta hand om disken.
"Nu är vi ensamma." Säger jag lite osäkert och stänger dörren. Han har satt sig på sängen och ser på mig förväntansfullt.
"Ja. Kom hit." Säger han förföriskt. Jag gör som han säger och sätter mig i gränsle över honom. Han kysser mig mjukt först sen lite mer intensivt. Jag putar ner honom liggandes i sängen med mig ovanpå. Han greppar tag om min rumpa innan han drar sina händer till min rygg för att trycka ner mig till honom så att han kan kyssa mig. Jag som trodde att det var rätt med Andy men det här kan inte vara mer rätt. Han rullar runt oss så han hamnar överst och det går hetare och hetare till. Det är magiskt och det bästa jag har varit med om. Näst bästa egentligen, men Felix är bra och jag måste ge honom en chans. Andy finns inte på kartan längre! Vi somnar på en gång efter det. Men när jag vaknar igen nån gång mitt i natten så är han inte där. Jag gissar på dasset. Han går typ alltid på toa mitt i natten.
Olivias perspektiv
Jag smyger upp från min säng och tassar bort till mina skor som jag drar på mig. Sedan smyger jag ut ur huset bort mot dasset och går på toa. När jag är klar och är på väg tillbaka till stugan ser jag en välbekant figur i månskenet.
"Vad gör du ute just nu?" Frågar jag fåraktigt. Det är väl klart att han bara ska till toaletten. Jag fnissar lite åt mig själv i huvudet. Felix rycker på axlarna. "Ville bara ha lite luft."
Jag nickar och börjar långsamt att fortsätta gå. Felix tar min hand och tvingar mig att vrida mig om. Jag ser in i hans djupa gröna ögon. Hans svettiga hand är sammanflätad med min, jag vågar inte röra mig. Med sin fria hand stryker han undan en blond hårslinga från min panna. Innan jag vet ordet av har han lutat sig fram, låter sina läppar möta mina. Hans söta, mjuka läppar rör sig långsamt mot mina och gesten överrumplar mig totalt.
Faktumet att jag står här och kysser Felix, min bästa väns nästan pojkvän, är bara så fel. Samtidigt så rätt.
Våra läppar rör sig perfekt tillsammans och hans händer är över hela min rygg, håller om mig hårt, rädd att släppa taget. Det känns fel att hans läppar är på mig, på mina, på min hals. Det känns rätt när hans tunga letat sig in i min mun och dirigerar runt min.
Lusten, spänningen, faran, tar över. Styr mig. Bestämmer vad som ska hända. Jag ger helt vika för Felix beröring, hans läppar som suger sig fast som en blodigel på mig.
Vi bryter lös för att hämta andan, våra blickar möts igen. Jag väntar på att Felix ska säga något men han förblir tyst. Han försvinner lika fort som han kommit tidigare och i den svala nattluften kan jag bara höra vattnet och vinden.
Jag nickar och börjar långsamt att fortsätta gå. Felix tar min hand och tvingar mig att vrida mig om. Jag ser in i hans djupa gröna ögon. Hans svettiga hand är sammanflätad med min, jag vågar inte röra mig. Med sin fria hand stryker han undan en blond hårslinga från min panna. Innan jag vet ordet av har han lutat sig fram, låter sina läppar möta mina. Hans söta, mjuka läppar rör sig långsamt mot mina och gesten överrumplar mig totalt.
Faktumet att jag står här och kysser Felix, min bästa väns nästan pojkvän, är bara så fel. Samtidigt så rätt.
Våra läppar rör sig perfekt tillsammans och hans händer är över hela min rygg, håller om mig hårt, rädd att släppa taget. Det känns fel att hans läppar är på mig, på mina, på min hals. Det känns rätt när hans tunga letat sig in i min mun och dirigerar runt min.
Lusten, spänningen, faran, tar över. Styr mig. Bestämmer vad som ska hända. Jag ger helt vika för Felix beröring, hans läppar som suger sig fast som en blodigel på mig.
Vi bryter lös för att hämta andan, våra blickar möts igen. Jag väntar på att Felix ska säga något men han förblir tyst. Han försvinner lika fort som han kommit tidigare och i den svala nattluften kan jag bara höra vattnet och vinden.
Sommarspecial här blir det. Jenny har varit med och skrivit en del. Det där förväntade ni er inte va? Söta, gulliga, rara Felix göra så mot Rosie. Twist and turns everybody. Hoppas ni gillar det. Det här är första delen av fyra slutgiltiga delar.
Del 27 - Svartsjuka
Previous
Vem borde jag ta med förresten? Olivia? Nej hon kunde inte, hon skulle bort med sin familj idag. Emma? Det är nog inte riktigt hennes grej. Louise? Nej aldrig, och aldrig jag tänker ta ansvar för henne på sånna fester. För det kommer definitivt finnas alkohol där. Hanna? Ja kanske, jag kan ju alltid fråga henne.
"Vad ska du ha på dig?" Säger Hanna för femtonde gången. Jag suckar tungt. Hon vill att jag ska ta långklänningen som jag hade tänkt ta imorse men sen ville jag ha något enklare. Som till exempel jeansshorts och en söt vit blus. Det skulle täcka mitt blåmärke mera utan att jag skulle behöva ha en kofta över det. Enda nackdelen med Hanna är att hon inte ger med sig, precis som Olivia. Jag undrar varför jag alltid väljer envisa vänner. Hur som helst tänker jag inte ge mig den här gången.
"Jag ska jeanshortsen och en vit blus." Säger jag bestämt och suckar.
"Fel, du ska ha den här klänning, och nån kofta eller sjal för täcka det där hemska blåmärket. Punkt slut. Så ta på dig den nu och inse att det inte är någon idé att säga emot." Säger hon envist. Jag bara suckar igen men går fram till henne och tar emot klänningen hon räcker ut åt mig. Hon ler nöjt, och jag muttrar surt för mig själv. Jag orkade inte hålla på och tjafsa om det, vi skulle vara där om 20 min och det tar 15 min att gå dit.
"Vad ska du ha på dig då?" Säger jag trött när jag satt på mig klänningen och hämtat min kofta.
"Jag ska ha en blå långklänning." Säger hon glatt. Bra att jag inte blir den enda med långklänning åtminstone.
"Härligt, ska vi gå nu? Eller är du klar?" Säger jag ointresserat. Sminket och håret var redan klart, allt annat hade redan fixats förutom klänningarna då.
"Ja nu går vi och har kul!" Säger hon glatt. Jag bara skakar roat på huvudet åt henne. Vilken tur att pappa och Kristina jobbar kväll och natt idag. Ibland är jag riktigt glad över att de jobbar inom vården. Om dem inte tagit nattpasset idag hade inte vi kunnat gått på festen ikväll.
Nu så var vi nästan framme äntligen. Vi har gått ett tag nu och jag var rätt trött i fötterna, ändå hade jag bekvämma ballerinas för jag visste att det var 15 min väg att gå. Musiken hörs tydligt redan och vi är ändå en bit bort från stranden där själva festen äger rum.
Det första vi gör när vi kommer dit är bara att sätta oss ner och se oss omkring. De flesta som är här är rätt vana festare. Tjejerna är blandade. En del är rena slampor och en del är rätt bra tjejer men som gillar att ha lite kul bara. Killarna verkar också rätt blandade. En del players, en del bra killar som bara vill ha lite kul.
"Jag ska ha en blå långklänning." Säger hon glatt. Bra att jag inte blir den enda med långklänning åtminstone.
"Härligt, ska vi gå nu? Eller är du klar?" Säger jag ointresserat. Sminket och håret var redan klart, allt annat hade redan fixats förutom klänningarna då.
"Ja nu går vi och har kul!" Säger hon glatt. Jag bara skakar roat på huvudet åt henne. Vilken tur att pappa och Kristina jobbar kväll och natt idag. Ibland är jag riktigt glad över att de jobbar inom vården. Om dem inte tagit nattpasset idag hade inte vi kunnat gått på festen ikväll.
Nu så var vi nästan framme äntligen. Vi har gått ett tag nu och jag var rätt trött i fötterna, ändå hade jag bekvämma ballerinas för jag visste att det var 15 min väg att gå. Musiken hörs tydligt redan och vi är ändå en bit bort från stranden där själva festen äger rum.
Det första vi gör när vi kommer dit är bara att sätta oss ner och se oss omkring. De flesta som är här är rätt vana festare. Tjejerna är blandade. En del är rena slampor och en del är rätt bra tjejer men som gillar att ha lite kul bara. Killarna verkar också rätt blandade. En del players, en del bra killar som bara vill ha lite kul.
Utan att veta om det har min blick hittat det jag sökte efter omedvetet. Han står där och pratar med några tjejer. De skrattar åt något roligt han sa antagligen. Han har den egenskapen att få andra att skratta även när man inte vill det. En av tjejerna tar lite lätt honom på armen när hon skrattar åt vad han sagt. Han drar undan armen diskret. Hon ler och flaxar med ögonfransarna fast att han har avfärdat henne redan. Jag undrar hur Vendelas reaktion blir när hon ser hur tjejen håller på med honom. Hade han varit min kille hade jag blivit ganska sur på den tjejen. Fast vart är hon? Jag har inte sett plågan än och det är ovanligt för hon brukar hänga över Andy hela tiden. Kanske borde jag gå fram och hälsa på honom. Fast jag vill inte för gör jag det måste jag inse att vi bara kan vara vänner. Natten som hade varit hade bekräftat det. Vad vi än kände för varandra spelade ingen roll för han tänkte inte göra något åt det. Helst vill jag bara sticka härifrån och slippa se alla tjejer som dreglar över honom här. Han är ju min. Vi båda känner likadant så varför ska han vara så envis? Kan han inte bara inse att han känner vad han känner och inte dölja sig bakom Vendela?
"Hej, du kom." Säger Andy leendes och väcker mig från mina tankar. Hanna stöter sin armbåge i sidan av mig. Jag kollar ilsket på henne. Hon ser bara menande på mig tillbaka. Det där gjorde faktiskt ont.
"Ja, jo, det gjorde jag ju." Stammar jag fram. Han står där och bara ler, väntar säkert på något mer utvecklat svar. Tyvärr har jag ju inget att säga. Jag borde inte ens vara här. Visst han hade bjudit mig och vi var ju vänner, men vad hade jag tänkt mig egentligen. Jag vill ha honom på alla sätt, fast så får jag inte tänka.
"Ja det gjorde du. Hej förresten." Säger han och vänder sig till Hanna.
"Ja det gjorde du. Hej förresten." Säger han och vänder sig till Hanna.
"Tjena. Vad händer här då?" Säger hon lite skämtsamt och ler mot Andy.
"Inte mycket, festen börja precis. Men det är några jag vill presentera er för." Säger han och tittar på Hanna hela tiden. Så fort jag söker efter hans blick undviker han den. Han kollar ibland på mig men så fort jag kollar tillbaka då drar han undan blicken på en gång. Vi kommer fram till fyra killar som står och garvar åt något.
"Inte mycket, festen börja precis. Men det är några jag vill presentera er för." Säger han och tittar på Hanna hela tiden. Så fort jag söker efter hans blick undviker han den. Han kollar ibland på mig men så fort jag kollar tillbaka då drar han undan blicken på en gång. Vi kommer fram till fyra killar som står och garvar åt något.
"Tjena grabbar. Det är några jag vill att ni ska träffa." Säger han och alla fyra vänder sig mot honom. De tittar på oss tre, mest på mig och Hanna då.
"Vad är det här för vackra brudar då?" Säger den snyggaste killen av dem. Såklart att den snyggaste var en idiot som stöter på allt levande.
"Vad är det här för vackra brudar då?" Säger den snyggaste killen av dem. Såklart att den snyggaste var en idiot som stöter på allt levande.
"Det här är Hanna och det här är Rosie." Säger han och pekar på var och en av oss. Jag vill bara sticka. Snart går jag seriöst hem.
"Så nån av er brudar som vill dansa med mig? Jag är Sebbe förresten." Säger idioten eller Sebbe som han sa att han heter.
"Så nån av er brudar som vill dansa med mig? Jag är Sebbe förresten." Säger idioten eller Sebbe som han sa att han heter.
"Visst." Säger Hanna och lämnar mig ensam med resten av killarna, och Andy. Jag skulle kunna döda henne just nu om jag kunde.
"Så vad heter resten av er?" Säger jag i ett försök att vara trevlig. Andy höjer handen mot de som för att säga att han ska gå. Det är just precis vad han gör också. Han går och hälsar på några som precis kommit hit.
"Jag är Eric, det här är Ola och han är Ricky." Presenterar Eric dem. Ola låter bekant, jag tror det är från den där fyllefesten jag skämde ut mig och Andy på. Jag rodnar och vill helst bara sjunka genom marken just nu.
"Vi har träffats tidigare ju. Rosie var det väl?" Säger Ola. Såklart han var tvungen att känna igen mig.
"Ja Rosie är jag." Stammar jag fram. Min talförmåga verkar inte vilja funka ordentligt ikväll.
"Nice, vi borde catch up." Säger han och ler stort mot mig.
"Jag vill inte vara oförskämd eller nåt, men jag ska gå snart så det är nog ingen idé." Säger jag och går därifrån. Fast såklart kan jag inte komma undan så lätt. Någon grepar löst tag i mig bara för att få mig att stanna. Varför kom jag ens hit idag? Sakta vänder jag mig om för att möta vem-det-nu-än-var-som-stoppa-mig-s blick. Jag blir lite förvånad när jag möter Erics blick för jag trodde det skulle vara Ola.
"Jag vill inte vara oförskämd eller nåt, men jag ska gå snart så det är nog ingen idé." Säger jag och går därifrån. Fast såklart kan jag inte komma undan så lätt. Någon grepar löst tag i mig bara för att få mig att stanna. Varför kom jag ens hit idag? Sakta vänder jag mig om för att möta vem-det-nu-än-var-som-stoppa-mig-s blick. Jag blir lite förvånad när jag möter Erics blick för jag trodde det skulle vara Ola.
"Rosie var det va?" Stammar han fram och försöker sig på ett leende. Jag tycker synd om killen. Helt fel tjej att stöta på. Nej skärp dig nu Rosie! Du brukade vara jättekul förrut. Det behöver klart inte vara att supa sig full nej jag var bara mer spontan och älskade att lära känna nya personer. Istället för att muttra fram mitt svar som jag hade tänkt och sen gå därifrån så vänder jag mig mot honom mera och rätar på mig och ler mot honom.
"Ja, du var väl Eric?" Säger jag och blinkar några gånger oskyldigt mot honom. Nu ler han lite självsäkrare.
"Ja det var jag. Vill du ha något att dricka?" Säger han och slappnar av.
"Visst. Så hur känner du Andy då?" Säger jag glatt och börjar gå med Eric mot La Playa bar.
"Vi har känt varandra sen tvåan. Hur kommer det sig att ni känner varandra då?" Svarar han mig och räcker mig ett glas cola med vodka.
"Vi är grannar, ganska lustig historia. Men bor du här i närheten eller?" Säger jag och undviker samtalsämnet Andy så gott jag kan.
"Nja, jag bor faktiskt inte ens i Stockholm." Säger han och rycker på axlarna.
"Vad synd." Säger jag utan att tänka mig för. På något sätt önskade jag att han skulle bo här i närheten. Han verkade väldigt trevlig så hade varit kul att lära känna honom bättre.
"Ja verkligen; när en så vacker tjej som du bor här önskar man ju att man bodde här också." Säger han med en hes ganska sexig röst. Lite för mycket, men gulligt. Jag ler mot honom men kollar snabbt bort för jag känner hur rodnaden börjar ta plats i mitt ansikte. Precis innan jag tänker titta tillbaka på Eric för att tacka honom för komplimangen så hittar Andy min blick. Han ser inte så glad ut över mig. Vad har han att vara sur på mig nu då?
"Tack, du ser inte så dålig ut själv." Säger jag och vill bara slå mig i huvudet för att ha sagt nåt så fånigt.
"Tack. Vill du dansa?" Säger han och ler det där sexiga leendet alla killar kan.
"Gärna, jag älskar att dansa." Säger jag och ler charmigt mot honom. Han tar min hand och leder mig ut på dansgolvet. Rätt många dansar och festen har verkligen kommit igång.
"Vill du veta en hemlighet?" Viskar han i mitt öra förföriskt när vi dansar. Hade jag inte varit så otroligt kär i Andy så hade jag antagligen fallit pladask för Eric. Han var gullig, han var charmig, han visste precis hur han skulle göra för att få en tjej på fall.
"Ja...jag tror det." Säger jag lite skämtsamt tillbaka och ler retsamt mot honom.
"Jag kan inte dansa egentligen, suger på det. Fast du hade tittat flera gånger åt dansgolvet så jag anade att du ville dansa." Säger han och ler charmigt mot mig.
"En sak hade du rätt i. Ja jag ville hemskt gärna dansa, och det är inte roligt att dansa själv. Sen vad du har fel i är att du inte kan dansa. Där ljuger du, du kan visst dansa." Säger jag så högt jag kan för att överrösta musiken som är väldigt hög.
"En sak hade du rätt i. Ja jag ville hemskt gärna dansa, och det är inte roligt att dansa själv. Sen vad du har fel i är att du inte kan dansa. Där ljuger du, du kan visst dansa." Säger jag så högt jag kan för att överrösta musiken som är väldigt hög.
"Tack, du är väldigt duktig du också. Förresten vill du ha något att dricka? Jag blir jättetörstig av att dansa så här mycket." Säger han och skrattar lite. Jag skrattar lite åt honom.
"Visst, men en vanlig cola den här gången bara." Säger jag och flinar. Jag fortsätter att dansa medan jag ser hans ryggtavla ta sig ut från vimlet av folk på dansgolvet. Några tjejer bjuder in mig att dansa med deras grupp. Jag älskade det här! När man dansade fanns det inga speciella vänkretser. Alla var vänner ute på dansgolvet.
Andys perspektiv
Andys perspektiv
Jag hade iaktagit Rosie och Eric hela kvällen. Även fast jag visste att det inte hade något med mig att göra så hade jag inte kunnat låta bli. Jag hade inte rätten att bli svartsjuk heller men det kan jag inte undgå att erkänna att jag hade blivit. Tidigare när jag hade sett dem gåendes tillsammans bredvid varandra, Rosie som rodnade av något Eric hade sagt så hade jag mött hennes blick. Hon hade kollat oförstående mot mig och jag hade kollat surt på henne. Egentligen var det inte henne jag var sur på, det var mig själv.
Varför hade jag valt Vendela? Eller jag visste varför. Status, och med Rosie skulle jag förlora all respekt jag har behövt kämpa mig upp till som jag har idag. Hade det inte varit för det skulle jag ha gjort henne till min för länge sedan. Jag skulle sagt vad jag kände när jag hade kysst henne på nyår istället för att bara ha lämnat henne kvar där ensam. Fast vad skulle jag ha sagt? Den kyssen ångrade jag däremot verkligen inte. Jag älskade att kyssa dem där läpparna, se dem där bruna ögonen efter kyssen, känna hennes varma kind mot min hand. Hur kan man känna så mycket på samma gång bara genom att titta på någon? Sen så var det ju sexet vi hade haft i påskas. Hon hade varit så otrolig osäker men ändå så säker på sig själv och hela situationen. Det hade varit underbart, jag var klart tvungen att ta det försiktigt för det var hennes första gång på allvar. Hon hade haft det med den där Adrian. Jag hatade att han hade rört henne innan men hon sa att hon hade backat typ så fort efter redan andra gången han stötte in i henne. Så jag hade varit den första som varit på allvar för henne.
Nu såg jag henne ute på dansgolvet alldeles ensam. Jag funderar på att gå ut dit till henne, det var väl inte okej att gå vidare så fort. Hon dansade i takt till musiken och hade redan fått sällskap av några tjejer och någon kille ute på dansgolvet. Han verkar störa henne. Jag borde vara en bra vän och hjälpa henne.
"Hey walla stick härifrån!" Säger jag hotfullt och knuffar bort honom. Han försvinner direkt och jag tar några djupa andetag för att lugna ner mig.
Varför hade jag valt Vendela? Eller jag visste varför. Status, och med Rosie skulle jag förlora all respekt jag har behövt kämpa mig upp till som jag har idag. Hade det inte varit för det skulle jag ha gjort henne till min för länge sedan. Jag skulle sagt vad jag kände när jag hade kysst henne på nyår istället för att bara ha lämnat henne kvar där ensam. Fast vad skulle jag ha sagt? Den kyssen ångrade jag däremot verkligen inte. Jag älskade att kyssa dem där läpparna, se dem där bruna ögonen efter kyssen, känna hennes varma kind mot min hand. Hur kan man känna så mycket på samma gång bara genom att titta på någon? Sen så var det ju sexet vi hade haft i påskas. Hon hade varit så otrolig osäker men ändå så säker på sig själv och hela situationen. Det hade varit underbart, jag var klart tvungen att ta det försiktigt för det var hennes första gång på allvar. Hon hade haft det med den där Adrian. Jag hatade att han hade rört henne innan men hon sa att hon hade backat typ så fort efter redan andra gången han stötte in i henne. Så jag hade varit den första som varit på allvar för henne.
Nu såg jag henne ute på dansgolvet alldeles ensam. Jag funderar på att gå ut dit till henne, det var väl inte okej att gå vidare så fort. Hon dansade i takt till musiken och hade redan fått sällskap av några tjejer och någon kille ute på dansgolvet. Han verkar störa henne. Jag borde vara en bra vän och hjälpa henne.
"Hey walla stick härifrån!" Säger jag hotfullt och knuffar bort honom. Han försvinner direkt och jag tar några djupa andetag för att lugna ner mig.
"Det där var väl ändå onödigt." Säger Rosie bittert och stirrar på mig när jag vänder mig om.
"Nej det tror jag inte. Du känner inte personerna här som jag gör. Så helst önskar jag att du skulle sitta därborta vid maten och prata med någon trevlig tjej bara." Säger jag lika bittert tillbaka. Jag tar tag i hennes hand för att leda henne bort från dansgolvet.
"Släpp mig! Jag klarar mig själv så gå och prata med nån av dina slampor istället." Säger hon surt och drar ifrån sin hand. Jag tar några djupa andetag för lugna mig själv.
"Du går för långt nu Rosie." Säger jag varnande. Gud vad jag vill kyssa henne just nu!
"Bara lägg ned." Säger hon trött och vänder sig om för att börja gå mot Eric som står borta vid baren och pratar med någon tjej i kort kjol och midjetopp. Jag kan inte låta henne se hur Eric flörtar med den där tjejen, hon skulle bli rätt ledsen och jag kan bara inte låta henne gå. Så jag tar tag i hennes arm och snurrar runt henne mot mig så att hon hamnar nån centimeter bara från mina läppar med sina. Hon ser djupt in i mina ögon och jag blundar och utesluter de sista avståndet mellan våra läppar i en lång kyss.
Del 26 - Förlåt mig
Previous
"Det enda du behöver göra är att skriva under här sen önskar vi dig en trevlig dag. Fast vi ses ju klart igen snart. Om två veckor för kolla av din skada." Säger en sköterska åt mig och ler.
"Tack så mycket." Säger jag så snällt jag kan och skriver under med min namnteckning på pappret. Jag tror det är nån försäkringsgrej men jag bryr mig inte. Allt jag vill är att komma hem nu.
Det var några timmar sen jag kom hem nu. Jag sitter i min säng, redo att gå och lägga mig, men det finns inte en chans att jag kommer kunna sova. När jag kom hem njöt jag bara av att vara hemma igen. Min egen säng, hemmalagad mat, våran bekvämma soffa. Jag hade klart hoppats på att få komma hem till mamma, men det var närmare att bo hos pappa. Plus att dem hade alla saker jag behövde för min axel och min vänstra ryggsida. Det enda som bekymrade mig just nu var om jag borde förlåta Andy trots det han hade gjort. Jag älskade honom men jag vet inte om jag var redo än att förlåta honom ännu. Klockan var 23.45 så Andy hade antagligen gett upp hoppet nu ändå, så om jag ringde imorgon istället eller om någon dag borde inte spela någon roll. Fast tänk om han skada sig själv eller om han stuckit tills dess. Jag borde bara sova så det är vad jag gör till slut. Fast såklart ska någon ringa mig; och jag var ju såklart tvungen att ha på ljud. Jag vaknar på en gång men bryr mig inte om att kolla vem det är som ringer mig så här sent.
"Öppna fönstret." Säger vem det nu är som jag pratar med. Ren gissning nu. "Andy?" Säger jag överaskat. En våg av glädje och rädsla svämmar över mig.
"Ja det är jag, skulle du kunna tänka dig att öppna ditt fönster nu? Det är iskallt ute." Säger han så samlat han kan. Vad gör han utanför mitt fönster?
"Eh visst. Vad gör du här förresten?" Säger jag medan jag drar upp min rullgardin och öppnar fönstret vidöppet. Jag ser honom på en gång. Vi bara står så en liten stund innan han börjar häva sig upp för fönstret och in till mig. Han står mitt emot mig i mitt rum och det enda jag har på mig är ett linne och ett par trosor. Jag har ingen aning om vad jag ska göra, det enda jag vet är att jag börjar känna mig obekväm där jag står, men jag vill inte flytta på mig heller. Så jag korsar armarna över brösten för täcka mig lite åtminstone.
"Rosie..." Börjar han men avbryter sig själv och bara ser på mig. Mitt blåmärke som jag fick av honom syns ganska tydligt. Det är hur många känslor som helst som tar plats i hans ansikte. Sorg, ilska, ånger, ömhet.
"Andy." Härmar jag honom men inte mer än så. Vi fortsätter att stirra på varandra intensivt. Han tar ett steg framåt, nu står han bara någon centimeter ifrån mig. Jag har stor lust att luta mig fram och kyssa honom. Det är så mycket som har hänt sedan nyår då vi kysstes för första gången. Som om han läst min tanke så pressar han sina läppar mot mina i en passionerad och långdragen kyss. Vi drar oss ifrån varandra och står bara tysta en bra stund. Jag vilandes med min panna mot hans haka, och hans armar runt min midja.
"Förlåt jag borde inte ha gjort sådär. Jag borde gå." Säger han tvärt och släpper mig. Han börjar gå mot fönstret. Jag blir vansinig på honom. Varför måste han alltid göra sådär. Kommer och går som det passar honom, men inte den här gången. Den här gången måste han säga ifrån ordentligt om han inte vill ha mig.
"Andy vänta!" Säger jag högt men inte för högt så att pappa eller Kristina vaknar. Jag tar tag i hans hand för hindra honom för att gå längre ifrån mig än han redan har gjort.
"Vad vill du Rosie? Jag kan inte ge dig det du vill ha, bara inse det någon gång." Säger han förtvivlat och ser på mig desperat. Han ser ut som en vilsen unge. Istället för svara på hans fråga kysser jag honom passionerat och desperat. Jag kan inte förlora honom igen. Först försöker han dra sig ur men sen ger han efter. Han puttar ner mig i sängen, försiktigt den här gången, och han följer med. Vi ligger i min säng och kysser varandra bara ett bra tag. Kyssarna blir hetare och hetare. Nu kysser han mig inte bara på munen. Han kysser mig längs käkbenet, ner på halsen, ända ner vid nyckelbenet. Jag får göra allt för att inte stöna högt. Varför låter jag det här hända? Jag borde kasta ut honom. Fast jag vill bara ha mera av honom. Jag vill ha honom, hela han. Sakta drar jag min hand ner mot hans byxor och greppar tag i kalsongliningen. Han fattar vinken och hjälper mig på traven med sina byxor men sen stannar han upp och rullar av mig. Han drar efter andan.
"Jag kan inte." Säger han och ser ner. Jag hatar honom! Han får mig att tro att han vill ha mig men sen gör han såhär jämnt. Varför lär jag mig aldrig att han bara leker med mina känslor.
"Vadå du kan inte? Snarare du vill inte. Erkänn bara. Vet du vad, du kan ta och sticka och aldrig mer komma tillbaka. Jag vill inte se dig mera så försvinn. Försvinn från min säng, försvinn från mitt rum, försvinn från mitt liv! Jag är trött på hur du håller på." Säger jag upprört och hör hur gråten är nära.
"Rosie jag mena inte så. Jag vill ha dig, men jag respekterar dig alldeles för mycket för sätta dig i den sitsen så att du skulle vara tjejen jag var otrogen med. Och inse jag kommer aldrig vara rätt för dig." Säger han sorgset och smeker min kind ömt. Oj är det så han känner.
"Kan vi inte bara låtsas för inatt att vi är rätt för varandra?" Säger jag desperat, jag skulle säga vad som helst så länge han inte lämna mig.
"Nej Rosie, vi är vänner. Vi är vänner och det är allt vi kommer någonsin vara." Säger han övertygad om saken. I mina örorn låter det mest som att han försöker övertala sig själv med det där.
"Du kan väl åtminstone stanna? Vi kan snacka till gryningen som vi gjorde första gången jag sov över hos dig. Dela hemligheter och ha kul bara." Säger jag och ser på honom.
"Okej, jag stannar. Hoppa ner under täcket nu, du måste ju frysa." Säger han och går och stänger fönstret. Han tar av sig t-shirten så att han nu bara har kalsongerna kvar på sig. Jag undrar om han försöker dra mig till vansine. Jag vill ju bara ha honom ännu mer nu! Sen hoppar han ner under täcket också. Vi ligger ner i min 1.20 meters breda säng och ser på varandra. Vi pratar hela natten och när gryningen kommer så har vi bådat somnat.
När jag vaknar nästa morgon är det en lapp på min kudde.
Förlåt att jag inte stannande, men jag tror inte din farsa hade gillat det så mycket, och mamma hade blivit orolig. Hur som helst eftersom vi är vänner nu, vad sägs som en strandfest ikväll? Bär nått snyggt och ta med dig någon. /Andy
Underbart nu ska jag på en strandfest också. Jag kan ju alltid ta den där vita långklänningen och en tunn kofta till det; så man inte ser mitt blåmärke alldeles för mycket. Vem borde jag ta med förresten? Olivia? Nej hon kunde inte, hon skulle bort med sin familj idag. Emma? Det är nog inte riktigt hennes grej. Louise? Nej aldrig, och aldrig jag tänker ta ansvar för henne på sånna fester. För det kommer definitivt finnas alkohol där. Hanna? Ja kanske, jag kan ju alltid fråga henne.
"Förlåt jag borde inte ha gjort sådär. Jag borde gå." Säger han tvärt och släpper mig. Han börjar gå mot fönstret. Jag blir vansinig på honom. Varför måste han alltid göra sådär. Kommer och går som det passar honom, men inte den här gången. Den här gången måste han säga ifrån ordentligt om han inte vill ha mig.
"Andy vänta!" Säger jag högt men inte för högt så att pappa eller Kristina vaknar. Jag tar tag i hans hand för hindra honom för att gå längre ifrån mig än han redan har gjort.
"Vad vill du Rosie? Jag kan inte ge dig det du vill ha, bara inse det någon gång." Säger han förtvivlat och ser på mig desperat. Han ser ut som en vilsen unge. Istället för svara på hans fråga kysser jag honom passionerat och desperat. Jag kan inte förlora honom igen. Först försöker han dra sig ur men sen ger han efter. Han puttar ner mig i sängen, försiktigt den här gången, och han följer med. Vi ligger i min säng och kysser varandra bara ett bra tag. Kyssarna blir hetare och hetare. Nu kysser han mig inte bara på munen. Han kysser mig längs käkbenet, ner på halsen, ända ner vid nyckelbenet. Jag får göra allt för att inte stöna högt. Varför låter jag det här hända? Jag borde kasta ut honom. Fast jag vill bara ha mera av honom. Jag vill ha honom, hela han. Sakta drar jag min hand ner mot hans byxor och greppar tag i kalsongliningen. Han fattar vinken och hjälper mig på traven med sina byxor men sen stannar han upp och rullar av mig. Han drar efter andan.
"Jag kan inte." Säger han och ser ner. Jag hatar honom! Han får mig att tro att han vill ha mig men sen gör han såhär jämnt. Varför lär jag mig aldrig att han bara leker med mina känslor.
"Vadå du kan inte? Snarare du vill inte. Erkänn bara. Vet du vad, du kan ta och sticka och aldrig mer komma tillbaka. Jag vill inte se dig mera så försvinn. Försvinn från min säng, försvinn från mitt rum, försvinn från mitt liv! Jag är trött på hur du håller på." Säger jag upprört och hör hur gråten är nära.
"Rosie jag mena inte så. Jag vill ha dig, men jag respekterar dig alldeles för mycket för sätta dig i den sitsen så att du skulle vara tjejen jag var otrogen med. Och inse jag kommer aldrig vara rätt för dig." Säger han sorgset och smeker min kind ömt. Oj är det så han känner.
"Kan vi inte bara låtsas för inatt att vi är rätt för varandra?" Säger jag desperat, jag skulle säga vad som helst så länge han inte lämna mig.
"Nej Rosie, vi är vänner. Vi är vänner och det är allt vi kommer någonsin vara." Säger han övertygad om saken. I mina örorn låter det mest som att han försöker övertala sig själv med det där.
"Du kan väl åtminstone stanna? Vi kan snacka till gryningen som vi gjorde första gången jag sov över hos dig. Dela hemligheter och ha kul bara." Säger jag och ser på honom.
"Okej, jag stannar. Hoppa ner under täcket nu, du måste ju frysa." Säger han och går och stänger fönstret. Han tar av sig t-shirten så att han nu bara har kalsongerna kvar på sig. Jag undrar om han försöker dra mig till vansine. Jag vill ju bara ha honom ännu mer nu! Sen hoppar han ner under täcket också. Vi ligger ner i min 1.20 meters breda säng och ser på varandra. Vi pratar hela natten och när gryningen kommer så har vi bådat somnat.
När jag vaknar nästa morgon är det en lapp på min kudde.
Förlåt att jag inte stannande, men jag tror inte din farsa hade gillat det så mycket, och mamma hade blivit orolig. Hur som helst eftersom vi är vänner nu, vad sägs som en strandfest ikväll? Bär nått snyggt och ta med dig någon. /Andy
Underbart nu ska jag på en strandfest också. Jag kan ju alltid ta den där vita långklänningen och en tunn kofta till det; så man inte ser mitt blåmärke alldeles för mycket. Vem borde jag ta med förresten? Olivia? Nej hon kunde inte, hon skulle bort med sin familj idag. Emma? Det är nog inte riktigt hennes grej. Louise? Nej aldrig, och aldrig jag tänker ta ansvar för henne på sånna fester. För det kommer definitivt finnas alkohol där. Hanna? Ja kanske, jag kan ju alltid fråga henne.
Del 25 - Oro, elände och sorg
Previous
Jag träffar hårt i asfalten med rumpan och ryggen och det borde ha varit huvudet också, men jag känner värme där. Sakta öppnar jag ögonen, jag måste ha blundat när Andy puttade mig bakåt. Det första jag ser genom min suddiga syn efter tårarna är Olivia på huk bredvid mig. Det var hon som räddade mig från månader på sjukhus. Nu blir det nog bara någon dag.
"Ta det bara lugnt nu vännen. Vi är här för att hjälpa dig." Säger någon kvinna med ambulanskläder på sig.
Efter fallet försökte jag resa på mig men jag kom inte upp. Jag kände sån smärta i axeln och som spred sig ner längs ryggen på vänster sida. Olivia hade ringt ambulansen på en gång. Jag gick med på det om hon lovade att vara med mig hela tiden. Jag hatade sjukvårdare, delvis för att min så kallade pappa och hans fru är det. Så hur kul som helst att spendera sin måndagseftermiddag så här. Egentligen borde jag ringa mamma och kanske pappa för att berätta men det kan väl ambulanskvinnan göra.
Jag ligger just nu på någon säng (bår) och Olivia har inte lämnat min sida en enda sekund. Hon har hållt i min hand ända sen ambulansen kom. De säger att jag ska föras till SÖS för jag tillhör det sjukhuset.
"Vad heter du?" Säger en annan kvinnlig ambulansperson.
"Rosie Rojas." Svarar jag trött.
"Okej, vet dina föräldrar om att du är här?" Frågar hon snällt.
"Nej, vi har inte hunnit meddela dem än." Säger jag och tittar på Olivia. Hon vet att jag egentligen bara vill att mamma ska få veta.
"Okej, vi fixar det. En sista fråga nu bara innan vi börjar ta alla tester; Vad var det som hände?" Säger hon vänligt och ser mellan mig och Olivia. Ingen av oss vill berätta sanningen men vi vet inte vad vi ska säga än.
"Det var någon som råna oss och han puttade mig när han försökte ta Olivias handväska som jag höll i just då. Ingen av oss såg var han eller hon kom ifrån." Är det första jag kan komma på. Olivia bara nickar instämmande.
"Tur att du hade precis tagit upp min mobil från väskan åtminstone." Fyller hon i och blinkar omärkbart mot mig. Jag bara ler matt mot henne innan jag vänder mig mot kvinnan.
"Okej, vilken tur att det inte vart värre åtminstone Rosie. Du hade en väldigt tur med huvudet måste jag säga. Många som kommer in med samma skada har oftast gjort illa skallen också." Säger hon glatt och ser på Olivia. Ja tack vare Olivia så hade jag klarat mig ifrån skador i huvudet.
"Ja, jag har att tacka Olivia för det." Svarar jag henne och ler mot Olivia. Hon kramar min hand lite hårdare och ler tillbaka.
"Ja verkligen, men nu kan du ta och blunda och bara slappna av. Jag kommer bara göra några blodprover för att doktorn ska veta vad han eller hon kan ge dig för medicin och annat." Säger hon menande så jag gör som hon säger och blundar.
De måste ha sövt ner mig för nästa gång jag vaknar upp är jag i en sjukhussal i en annan säng. Det måste vara natt, för det är mörkt ute och Olivia sover bredvid mig på en stol. Hon håller mig fortfarande i handen men hon är inte den enda längre. På min andra sida så håller mamma mig i handen. Jag gillar inte att båda mina händer är fast men jag vill inte dra ifrån någon av de så jag borde bara försöka somna om. Innan jag sluter mina ögon för att sova frivilligt den här gången så kollar jag runt i rummet. Pappa är här och hans fru också, vilka falska idioter. Hanna och hennes familj verkar vara här också. Alla sover i sina stolar, måste vara väldigt obekvämt. Sen är det inga flera. Jag känner mig ganska trött så att sova vore nog ingen dålig idé.
Jag blundar ett tag men öppnar ögonen väldigt fort. Det första jag ser när jag stänger ögonlocken är Andy. Andy som tappar greppet och håller tag i mig ordentligt. Andy som skriker på mig. Andy som slutligen puttar mig bakåt och bara går därifrån sen. Det kommer bli en lång natt.
Andys perspektiv
Efter lämnat Rosie och Olivia är jag ute ett bra tag. Jag har alltid haft agressionsproblem men det hade ju börjat bli bättre. Fast av att döma av alldeles nyss så stämmer det ju inte.
Jag menade aldrig att bli så arg på Rosie. Hon hade inte gjort något fel. Det var inte hon som hade avslöjat någons djupaste hemlighet och lagt ut det på facebook. Nej det var jag. Det var jag som hade sårat henne igen. Hon såg så skrämd ut, hon grät till och med. Men när jag puttade henne och såg henne falla bakåt stanna tiden upp. Jag såg hela händelseförloppet. Hur hon slog i marken, hur huvudet skulle träffa marken sen också, hur hon skulle ligga helt livlös där. Om inte Olivia hade hunnit fram hade kanske Rosie varit död nu. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om det hade hänt. Inte för att jag skulle kunna förlåta mig själv för skadat henne heller. Den enda som jag nog någonsin satt framför alla andra, framför mig själv, var Rosie. Den enda jag någonsin älskat, fast det skulle jag aldrig erkänna för någon. Jag vill inte ens erkänna det för mig själv, för gör jag det betyder det att jag kan bli sårad på så många fler sätt än nu. Fast nu hade Olivia hunnit fram i tid och räddat henne. Hon hade ringt efter ambulansen och dem hade kommit och tagit hand om Rosie.
Fan! Tänk om hon skada sig permanent eller dör ändå. Hon får bara inte! Om jag bara skulle kunna smita in till henne och se om hon mådde bra.
Det har gått två dagar sen jag gjorde illa Rosie men nu har jag hittat min öppning. Igår var jag bara utanför och studerade och tog reda på vart hon låg. Sen hur jag tog reda på det är ju en annan sak. Jag kidnappade Hanna en liten stund när hon gick ner i cafféterian.
"Hanna, Hanna. Kom hit." Viskade jag och gömde mig bakom några växter.
"Varför gömer du dig där för?" Viskade hon tillbaka.
"Kan du bara komma hit?" Fortsatte jag viska.
"Okej, okej. Vad är det?" Viska hon och börja gå åt mitt håll. Hon låtsades studera växterna inför kameran. Det gjorde så att det inte såg skumt ut och hon täckte mig också.
"Det var jag som gjorde illa henne men jag mena det inte. Jag måste få se henne, jag vill bara veta att hon är okej sen ska jag låta er vara. Jag lovar." Sa jag desperat i låg ton.
"Var det du som skadade henne?" Sa hon överaskat men behöll sitt pokerface. Varför hade dem inte sagt något om det? Hade Rosie och Olivia ljugit för mig trots det jag hade gjort.
"Ja men jag ångrar mig djupt." Bönade jag.
"Jag tror dig. Men jag tror inte jag kan hjälpa dig." Sa hon bestämt.
"Du kanske tror mig men du avskyr mig just nu, erkänn bara." Sa jag irriterat.
"Okej sant, du skadade min kusin och bästa vän så jag har rätten att tycka så." Sa hon till försvar.
"Snälla Hanna, jag måste bara få se att hon är okej." Bad jag henne.
"Okej, våning 7 sal 4." Gav hon med sig.
"Tack du är bäst." Log jag. Jag visste att jag inte kunde gå när som helst. Såg Olivia mig så skulle hon få frispel på mig.
"Men du kan inte gå när som helst.Det finns en lucka mellan 23.15 och 23.35, då kan du besöka henne." Sa hon lugnt.
"Okej, tack." Sa jag och shasade iväg henne.
Nu stod jag utanför hennes rum, jag var så nervös. Om hon inte var okej, vad skulle jag ta mig till då? Jag har inte så mycket tid på mig så jag måste in nu. Sakta trycker jag ner handtaget och smyger in i rummet. Jag stänger dörren så tyst jag kan och ser mig om i rummet. Den enda jag ser i rummet är Rosie, de andra måste ha gått till caféeterian eller något. Hon verkar sova. Fast det är något som bekymrar henne med tanke på rynkan mellan ögonen hon har just nu. Jag vill väcka henne och fråga vad som är fel, men hon behöver sin sömn. Det verkar som att det inte var så illa som hon föll men varför ligger hon då fortfarande på sjukhus? Nu rör hon på sig. Hon rör alltid på sig när hon sover. Men vad är det där för lila på hennes rygg? Jag kan inte låta bli att räcka ut handen och röra vid det stora blåmärket. Såklart vaknar hon till av det. Hon stönar till av smärta så fort jag bara snuddat vid det. Direkt spärrar hon upp sina ögon. Där är hennes vackra bruna ögon jag längtat efter. När hon ser mig fylls hennes ögon av rädsla. Hon sträcker sig efter den där larmsignalgrejen men jag hinner före henne. Snabbt backar hon och flyttar sig så långt hon kan komma ifrån mig. Det gör ont att se henne vara så rädd för mig.
"Jag ska inte göra illa dig." Suckar jag och backar för att få henne att känna sig mer bekväm. Hon bara ser på mig och som vanligt ser hon rakt igenom mig.
"Jag vet. Varför gjorde du som du gjorde i förigår?" Frågar hon nervöst. Hon tror mig inte än om att jag är inte farlig, men vem kan skylla på henne för det.
"Jag har problem med ilskan och det har jag haft sen jag var liten. Det hade börjat bli bättre men där igår tappa jag det totalt." Svarar jag mjukt.
"Okej." Säger hon bara. Jag tror hon överväger det jag sa.
"Rosie jag är så ledsen. Jag vet inte vad som tog åt mig, det var verkligen inte meningen att göra illa dig." Säger jag grötigt. Jag känner tårarna men jag vägrar gråta. Jag vill gå närmare, hålla henne i handen, ha henne i min famn och säga att allt kommer bli bra.
"Jag vet men Andy jag vet inte om jag klarar det här längre." Säger hon och man hör hur rösten stockar sig,
"Vad är det du inte klarar av längre Rosie?" Säger jag oroligt. Hon kan bara inte mena oss.
"Oss, vad vi nu är. Det här som är, som vi håller på. Eller faktiskt som du håller på och velar fram och tillbaka. Det är för mycket bara." Säger hon skuldmedvetet och ser ner på sina naglar.
"Snälla Rosie säg inte så. Vad som helst men inte det, jag klarar mig inte utan dig." Säger jag och, nu bryr jag mig inte om vad hon säger, så går jag fram till henne. Jag drar in henne i min famn och gråter mot hennes axel.
"Gråter du Andy?" Säger hon mjukt men förvånat. Jag bara fortsätter att gråta.
Rosies perspektiv
När jag vaknar på torsdagsmorgonen så är jag jättetrött och väldigt öm på ryggen. Jag hade världens konstigaste dröm inatt. Eller jag tror åtminstone det var en dröm, den kändes bara så verklig. Jag drömde att Andy kommit förbi. Han bad om ursäkt och grät i min famn.
"Vem har du fått blommorna ifrån? Det var väldigt fina rosor det här." Säger Olivia och avbryter mina funderingar.
"Har jag fått blommor?" Säger jag förvånat. Det hade jag inte ens märkt men jag håller med henne om att dem är väldigt fina. Lite roligt att det var just rosor eftersom jag heter Rosie.
"Ja och dem är från...vänta lite...Andy." Säger hon misstroget.
"Va? När, var, hur?" Säger jag uppriktigt förvånat.
"Någon gång i natt måste han kommit för ingen har meddelat oss om någon Andy som skulle ha varit här på besök. Han lämna någon lapp också. Här." Säger hon och räcker mig lappen. Jag tar emot den och bara stirrar på den. Ska jag läsa den, vill jag ens läsa den? Jag vänder på lappen för se vad som står. "Förlåt för allt Rosie. Om du fortfarande vill vara vänner när du kommer hem ring mig." Jag känner en ensam tår rinna ner för min kind. Allt han gjorde mot mig, hur jag fick skadan vid axeln, kommer tillbaka nu. Jag hade lyckats förträngt det hittills men nu finns hela minnet där.
"Det enda du behöver göra är att skriva under här sen önskar vi dig en trevlig dag. Fast vi ses ju klart igen snart. Om två veckor för kolla av din skada." Säger en sköterska åt mig och ler.
"Tack så mycket." Säger jag så snällt jag kan och skriver under med min namnteckning på pappret. Jag tror det är nån försäkringsgrej men jag bryr mig inte. Allt jag vill är att komma hem nu.
Del 24 - Förstörda Sommarplaner
Previous
Det sluta med att vi låg inte fler gånger, jag kastade ut honom och sen dess har jag inte hört ett ord från honom. Dem enda som vet om det här är Olivia och Andy. Olivia är med mig och när det här lades upp var hon redan här. Så det kunde inte vara hon som hackat sig in på min facebook och facerapeat mig. Det finns bara en som kan ha gjort det. Andy.
Hur kunde han? Vad hade han för anledning? Okej ja jag hade förolämpat hans tjej men han hade ingen anledning att lägga upp en av mina mörkaste hemligheter jag hade på facebook. Olivia lägger en tröstande hand på min rygg. Hon drar den tröstande och lugnande över min rygg. Jag sitter helt stilla, oförmögen att röra mig det minsta.
"Rosie?" Säger Olivia försiktigt. Jag vill gråta men han är inte värd det. Inte Andy, inte Adrian. Borde jag vara arg, besviken, ledsen eller nåt annat? Jag har ingen aning, allt jag vill är att ingen ska ha sett det. Det hade funnits där, uppe för alla att se, i en och en halv timme.
"Mm." Lyckas jag få fram tillslut.
"Är du okej?" Frågar hon försiktigt. Jag suckar och försöker samla mig så vi bara kan lämna detta bakom oss och hitta på något roligt istället.
"Jadå, som alltid Olivia. Som alltid." Säger jag så samlat jag kan. Hon vet att jag inte menar något illa mot henne så hon bara nickar förstående. Jag tror jag kan röra mig igen så jag testar. Vi stänger datorn och går från vardagsrummet.
Sakta tar jag mig till hallen och sätter på mig skor. Allt i några förlamade rörelser. Olivia bara följer mitt exempel och väntar ut mig. Hon väntar på vad som jag kan komma på härnäst.
"Rosie, vart är du på väg?" Säger hon försiktigt efter ett tag. Jag bara ser på henne och sen på någon punkt framför mig. Ärligt har jag ingen aning om vart jag är på väg. Allt jag vet är att jag inte tänker stanna här i lägenheten åtminstone. Vart som helst förutom här är bättre.
"Ut." Är allt jag kan komma på som svar till Olivia. Hon ser på mig oroligt men hon följer med.
Vi sitter på tåget mot Ropsten. Fråga mig inte varför, det bara blev så. Vi sitter i tystnad och jag stirrar ut genom fönstret. Min mobil har ringt säkerts över 20 gånger nu och jag har rätt många sms också som jag inte brytt mig om att kolla vem det är ifrån. Jag kan gissa vilka som smsat ändå. Tänk att Andy faktiskt gjorde så, jag kan inte fatta det. Jag måste tillbaka, inte tillbaka hem utan tillbaka bara. Jag måste konfrontera Andy med det här, eller borde jag? Antagligen inte för just nu så skulle jag bara säga dumma saker men jag måste göra något åt saken nu. Det är allt jag vet.
Jag tar tag i Olivia och drar med henne mot dörrarna. Nu ska vi av det här tåget och ta första tåget tillbaka. Jag har en plan, det må vara en dålig plan men det är en plan åtminstone.
"Vart ska vi?" Säger hon föbryllat och ser på mig.
"Vi ska hemåt, ungefär." Svarar jag enkelt. Jag känner hur hon skakar på huvudet bakom mig.
"Vad har du nu kommit på?" Säger hon trött.
"Jag ska ta ett litet snack med honom bara." Säger jag och flinar. Jag måste ha tappat förståndet totalt just nu så jag förstår att Olivia skakar på huvudet åt mig.
Väl framme i skogås där jag vet att Andy och hans kompisar brukar vara; så messar jag Andy att komma och möta mig. Fast jag hinner inte ens skicka smset innan jag ser honom och någon till i centrumet. Killen som går bredvid Andy är kort och har mörkt hår. Säkert sydamerikan, kan slå vad om det.
Jag känner hur jag fryser till is samtidigt som jag kokar av ilska. Det är liksom sorgen och ilskan som håller på och bestämmer sig för vem som kommer vinna just nu. Som jag trodde är det ilskan som vinner och tar över. Innan Olivia hinner ens reagera på något annat än att vi är framme där jag vill vara så går jag med bestämda steg mot Andy och hans kompis. Olivia ökar sin takt för hinna med mig men jag är redan flera steg framför henne, så hade hon tänkt stoppa mig från något är det ganska kört. Hon får precis tag i min tröja när jag når fram till de.
"Släpp mig Olivia." Säger jag varnande och kollar intensivt på henne. Hon släpper mig lugnt och ser tillbaka på mig likadant. Ja nu så har ju både Andy och hans vän märkt oss så de har vänt sig om för att upptäcka att det är vi som är där.
"Eh hej Rosie, vad gör du här?" Stammar Andy fram nervöst. Just nu så är ilskan allt jag kan känna så det är den som styr mig. Det är aldrig bra för någon, den kan få mig att göra saker jag aldrig trott jag var kapabel till innan.
"Vad jag gör här?" Säger jag ironiskt och ser stint på honom. Han känner mig åtminstone tillräkligt väl för att veta att det där inte var läge att fråga.
"Asså Rosie du vet vad jag mena. Eller asså jag mena bara att jag blev glad att se dig här. Jag trodde du skulle vara med Olivia eller ja men titta där är hon ju." Får han nervöst fram och flackar med blicken. Jag trycker ner naglarna hårt i handflatan för att inte smälla till honom eller något sånt.
"Blev du verkligen det? Eller blev du bara illa till mods? För jag fick nämligen upp nåt på min facebook sida som jag vet att du är skyldig till."Säger jag och försöker hålla mig lugn fortfarande. Vart tog hans kompis ivägen förresten? Ja men titta där är han ju och han hälsar på någon tjej. Såklart det var tvungen att vara hon nu också. Jag hatar den där slampan Vendela.
"Rosie jag kan förklara..."Börjar han med men blir avbruten av Vendela som kysser honom. Snart gör jag en scen här och nu! Andas Rosie, andas.
"Vad vill hon bror?" Säger den korta sydamerikanen. Jag granskar honom noga och funderar på vad han går för egentligen. Han kan inte ens prata direkt till mig utan måste gå via Andy.
"Denna hon du pratar om vill ha lite privacy and space. Vi har en konversation här i enrum om du inte ser." Säger jag vasst och ser ner på honom. Direkt känner jag Olivias hand greppa tag om mig för att förbereda sig för vad jag än kan komma tänka på att göra här näst.
"Jag ser, men du kan sticka. Du har inget med oss att göra Rosie." Säger han och bultar upp sig. Det är skrattretande att se honom göra så, jag menar kom igen. Han är ett huvud kortare än mig och försöker skräma mig, det är ju för gulligt och hur fan vet han mitt namn.
"Det kan du ju glömma lilla gubben. Och eftersom du vet mitt namn skulle jag väl kunna få veta ditt?" Säger jag.
"Oskar är det, stick nu." Svarar han mig kaxigt. Jag bara flinar.
"Så det är du som var så patetisk idag. Man frågar inte något sådant över sms, och speciellt inte när du inte ens känner tjejen. Ha lite stake och säg det du sa i smset personligen istället. Hur som helst så kom jag inte för tjafsa med dig, jag ville prata med Andy." Säger jag så lugnt jag kan. Fortfarande har Olivia sin hand ett fast grepp om mig.
"Eyy lyssna bror, du talar inte till mig sådär. Jävla hora!" Höjer han rösten med. Jag ska precis till att svara på hans förolämpning när jag kommer på något bättre.
"Så du väljer hellre de här idioterna än mig som bryr sig om dig på riktigt Andy?" Säger jag och framkallar mina tårar. Jag börjar bli trött på alla dem här tre nu och för en gångs skull vill jag ställa till med besvär för Andy och inte tvärtom.
"Nej eller varför var du tvungen att göra sådär mot min tjej?" Säger han förtvivlat. Nu har jag nått fram.
"Därför hon är en hora om någon. Du kan ärligt inte säga att du älskar henne. Inte när du legat med mig så nyligen." Gråter jag fram. Olivia vet om det men hon stelnar till ändå.
"Har du legat med henne?" Säger Vendela upprört till Andy.
"Nej såklart inte älskling, du är den enda." Säger han desperat och ser på mig kallt. Jag snyftar till och Olivia håller mer om mig nu än håller tag i mig bara.
"Varför ljuger du för? Hur kunde du berätta för alla på facebook? Du har förstört allt mellan oss." Gråter jag ilsket fram.
"Jag ljuger inte Vendela. Och hur? Du var dum mot Vendela, jag ville bara att du skulle känna på din egen medicin. Varför kunde du inte bara ge henne en chans?" Säger han surt.
"Vänta lite, vad är allt mellan er?" Säger Vendela surt och vänder sig mot Andy.
"Alla våra sommarplaner, vi hade hela sommaren framför oss men nu vill jag aldrig mer se dig igen." Skriker jag åt honom och tar sats mot honom för slå till honom. Jag lyckas bara stöta till honom. Han rubbas bara nån ynka centimeter från sin plats. Han gnider sin hand på bröstkorgen där jag träffa honom. Det börja som skådespeleri med tårarna men det blev riktigt sen. Jag kan inte kontrollera längre vad jag säger, eller halvt. Det jag sa alldeles nyss vände jag väl lite till min fördel, men sanningen var att vi hade massvis med planer men som vänner. Olivia håller i mig hårt nu och börjar dra mig därifrån.
"Inte nu Vendela." Säger Andy irriterat och viftar bort henne när hon drar i honom för dra honom härifrån. Hon drar med sig Oskar när hon inte lyckas och dem drar. Andy bara ser på mig skamset och sorgset medan Olivia och jag kommer längre och längre bort. Hon har stannat nu och håller bara om mig. Vi har dragit oss ifrån all folkmassa och sitter på en bänk på sidan om vägen vid centrum. Jag skakar av ilskan som gått över i tårar, och jag kan inte sluta gråta heller.
"Vad fan var allt det där nödvändigt för?" Hör jag en röst som kommer närmare och närmare. Jag känner igen den men kan inte se den som den tillhör ännu. Nu ser jag honom, han står ungefär en meter ifrån mig. Olivia ställer sig upp så hon hamnar emellan oss.
"Låt henne vara Andy, bara gå." Säger hon varnande.
"Vad ska du göra! Huh? Jag vill prata med Rosie och du har inget att säga till om." Säger han hotfullt. Jag reser mig upp, men det är bara av ren vilja för att jag vill skydda Olivia.
"Hon vill inte prata med dig." Säger hon kyligt. Jag ville verkligen inte men när jag ser honom som han är nu så är det inte läge med att bråka med honom.
"Jag skiter i det. Hon ska stå till svars för vad hon orsakade alldeles nyss." Säger han vansinigt.
"Vad vill du Andy? Det är okej Olivia." Säger jag trött och med avsky. Jag vill bara kunna se på honom och inte känna någon kärlek till honom på något sätt.
"Är du nöjd nu? Vendela stack och Oskar kommer i stort sett bannlysa mig i skolan!" Skriker han på mig. Han är rasande, jag har aldrig sett honom såhär arg tidigare. Det här är för mycket för mig. Det är mer än vad jag klarar av just nu.
"Nej det är jag inte." Mumlar jag fram och ser ner i marken. Jag var inte nöjd med vad jag åstadkommit. Jag trodde jag skulle vara det men det var jag inte.
"Vad sa du Rosie? Jag kan inte höra dig när du mumlar." Fortsätter han skrika på mig med. Jag höjer huvudet.
"Nej sa jag, jag är inte nöjd." Säger jag så högt jag kan och ser in i hans ögon.
"Vad fan gjorde du sådär för då?" Säger han irriterat. Jag är faktiskt rädd för honom, jag har aldrig sett honom så här sur och hotfull tidigare.
"Jag vet inte." Säger jag ynkligt och ser ner i marken. Det verkar som att där brast det för honom för nästa sak jag vet om så har han tagit ett fast grepp om mina armar och skakar om mig hårt.
"Jag vet inte? Du vet inte? Nej men det var ju roligt!" Skriker han på mig rakt i ansiktet. Jag ser suddigt för jag har börjat gråta igen. Nu har han åtminstone slutat skakat mig men håller fortfarande hårt om mina armar med sina händer.
"Aj Andy, det gör ont. Släpp mig." Gråter jag fram och försöker se på honom genom mina tårar.
"Och varför ska jag göra det? Du har försört allt för mig!" Säger han surt, men hans röst brister lite. Just den där lilla sekunden så vet jag att han är bara rädd för dem andra. Jag känner igen honom på den lilla sekunden, för den som håller i mig hårt om armarna just nu är inte min Andy, den Andy som jag föll för och älskar.
"Släpp mig, det här är inte du." Säger jag så tydligt jag kan. Jag tar försiktigt tag om hans armar som håller i mina. Han ser på mig sorgset och förbannat. Olivia som har läst av läget har avvaktat, men nu tycker hon nog att det har gått för långt för hon börjar gå mot oss för att sära på honom från mig.
"Jag skulle inte göra det du tänkt göra Olivia." Säger han varnande och hon stannar upp.
"Andy till och med jag vet att du är bättre än så här. Visa att Rosie har rätt om hur bra du är." Säger hon lugnt.
"Det är bara att vänja er, det här har alltid varit jag. Take it or leave it." Säger han och greppar hårdare om mina armar. Hjälplöst släpper jag honom. Jag kommer ha blåmärken där imorgon.
"Släpp henne nu." Säger Olivia bestämt. Han bara flinar och det gör mig ännu mer orolig. Det här kommer inte sluta bra.
"Som du vill." Säger han ironiskt. Han puttar mig bakåt och jag faller handlöst. Jag blundar och inväntar smällen. Jag träffar hårt i asfalten med rumpan och ryggen och det borde ha varit huvudet också, men jag känner värme där. Sakta öppnar jag ögonen, jag måste ha blundat när Andy puttade mig bakåt. Det första jag ser genom min suddiga syn efter tårarna är Olivia på huk bredvid mig. Det var hon som räddade mig från månader på sjukhus. Nu blir det nog bara någon dag.
Del 23 - Ansiktsvåldtäkt
Previous
"Vad fan gör du?!" Skriker hon förvånat och surt.
"Du vet det skulle inte förvåna mig om du sitter med en bebis om nåt år med tanke på hur lätt du har för att sära på benen." Säger jag spydigt och flinar. Sen sticker jag därifrån innan jag kommer brista ut i tårar.
När jag vaknar upp på morgonen efter ångrar jag mig lite över hur jag hanterade saken med Vendela. Jag borde aldrig ha sagt det sista men bitchslapen ångrar jag inte. Jag undrar hur sur Andy är på mig just nu och vad Vendela sa till honom sen.
Olivia ska komma hem till mig snart. Hon ville komma igår efter vad som hände med Vendela och Andy men hon fick inte, så vi pratade i telefon väldigt länge istället. Jag hoppar in i duschen snabbt, oftast tar det bara 10 minuter för mig att duscha men idag tar det en halvtimme. När jag kommer ut ur duschen ringer min mobil. Det måste ju vara Olivia. Jag svarar utan att kolla vem det är för att jag är så säker på att det är hon.
"Hej, är du på väg?" Svarar jag glatt i telefon med.
"Eh,nej jag är hemma. Vi ska inte ses idag." Säger en annan röst än vad jag förvänta mig. Det är Andy och han låter ganska sur.
"Sorry, jag trodde du var Olivia. Hon skulle ringa så tog för givet att det var hon." Säger jag och vill bara dö av pinsamheten som uppstår.
"Jaha okej. Men det var inte därför jag ringde, för att småprata. Vad gjorde du mot Vendela igår?" Säger han surt.
"Jag gjorde inget hon inte förtjänade." Svarar jag surt tillbaka. Jag hör hur han suckar och antagligen skruvar han besvärat på sig där han sitter.
"Vadå inget hon inte förtjänade? Vad har hon någonsin gjort mot dig?" Säger han aningen mer irriterat.
"Mycket. Ska du seriöst tro mer på henne som du känt i 2 veckor än mig som du känt 2 år?" Säger jag irriterat tillbaka. Han suckar igen.
"Vad finns det att tro på mera? Liksom varför skulle hon ljuga för?" Säger han besvärat. Nu är det min tur att sucka i telefon.
"Kanske hon ljuger för hon är en lögnhalsig bitch eller jag kanske borde säga slampa." Säger jag irriterat.
"Hon är ingen slampa. Vad vet du om det förresten, enda erfarenheten du har av slampighet är ju den där fyllefesten." Säger han vasst. Det här börjar spåra ur, det är nog bäst om jag avslutar samtalet nu innan jag säger något jag kommer ångra.
"Jag vet mer än vad du tror. Men var det något mer än skälla på mig som du ville?" Säger jag besvärat.
"Nej, jag har inget mer att säga till dig." Säger han surt. Vad omogen han kan vara ibland.
"Nähe okej, ja men dåså. Hejdå." Säger jag muttrandes.
"Hejdå." Säger han kort och lägger på. När vaknade han imorse?
Typ 10 sekunder senare plingar min telefon till och jag har ett meddelande. Nu borde det vara Olivia, och är det inte det kommer jag ärligt talat bli orolig.Som tur är så är det Olivia. Hon berättar att hon är nästan framme men hon pratade med sin mamma; så därför hade hon inte hört av sig tidigare men hon kommer vara hos mig om 10 minuter. Jag har även fått ett sms av ett okänt nummer. Nyfiket öppnar jag det, det står "Hej, du vet nog inte vem jag är men fick ditt nummer av Andy. Jag såg en bild på dig på hans mobil, och du verkar riktigt snygg, skulle vara kul att lära känna dig".Vad svarar man på något sådant? Jag tänker en liten stund sen svarar jag. "Hej på dig med. Du har rätt i att jag inte vet vem du är, så ett namn åtminstone skulle sitta fint". Jag väntar lite men jag behöver inte vänta länge för ett svar. Han berättar att han heter Oskar och han skulle vilja bli ihop med mig för jag är så snygg och verkar snäll. Vad desperat man kan vara ibland suckar jag. Jag tackar nej för jag känner inte ens honom. Mer än så hör jag inte från honom.
Andys perspektiv
Efter jag lagt på efter pratat med Rosie känner jag mig lite taskig. Jag borde nog inte skällt på henne så mycket för vad Vendela sagt. Det var fel av mig att säga det där om fyllefesten. Jag vet att jag hade gått över någon gräns där och sårat henne. Det hördes tydligt på hennes röst nästa mening som hon yttra. Det är inte hennes fel att dem två inte kom överens, fast jag ville bara att hon skulle godkänna Vendela på något sätt. Jag har ingen aning om varför jag bryr mig så mycket om hennes åsikt. Egentligen är jag inte kär i Vendela men vi har bra sex och det räcker för min del. Jag bara önskar att Rosie och Vendelea bara kunde ha kommit överens lite åtminstone, det hade underlättat en hel del. Jag tror inte att jag bryr mig egentligen så mycket om vad Rosie tycker om Vendela utan mer om hur hon ser på mig för att jag har Vendela som tjej. Jag borde inte bry mig men jag börjar ana att jag har börjat få känslor för Rosie. Fast nej det kan bara inte hända. Om så är fallet får jag bara ignorera det för det finns inte på världskartan att det skulle kunna bli vi två. Jag menar bland mina kompisar är hon värsta tönten typ, men tänker jag på fyllefesten jag drog med henne på så tyckte dem ju att hon var otrolig het och alla ville ha henne. Fast då var hon full och visade inte direkt sig själv, skulle dem träffa henne nykter så skulle typ ingen acceptera henne även hur "het" hon är. Nej, jag är sur på henne för att hon inte ens gav Vendela en chans. Jag trodde hon var bättre än så att döma någon sådär på en gång.
Jag är precis på väg in på toan när min mobil plingar till. Det ringer, det kanske är Rosie som vill nåt. Fast nej, hon är nog lika sur på mig som jag är på henne. Jag svarar utan att kolla vem det är.
"Hallå?" Svarar jag avvaktande i telefon.
"Tja manen, vad händer idag?" Säger Oskar. Klart att det skulle vara han. Jag undrar vad han vill nu.
"Tjenare brosan. Inte mycket, vadå då?" Säger jag avslappnat.
"Nä inget speciellt. Undra bara om du var upptagen, tänkte vi kunde hänga." Säger han så ointresserat han kan.
"Visst, hemma hos dig eller mig?" Frågar jag, jag orkar inte vara ute någonstans idag.
"Funkar det hos mig? Morsan är på konferans och farsan är ju utomlands nånstans." Säger han.
"Funkar utmärkt. Ses om en halvtimme." Säger jag glatt över att jag fått planer för idag. Fast sen när säger jag utmärkt? Vad händer med mig seriöst? Rosie brukar använda utmärkt och jag har ju umgåtts mycket med henne så det måste vara därför.
"Utmärkt manen." Retas Oskar med mig. Såklart han skulle märka det.
"Skitkul, aja vi ses." Svarar jag dystert och lägger på.
Oskar öppnar dörren efter jag bara ringt på dörrklockan typ tio gånger eller mer. Han måste vara döv, hur kan man inte höra det plinga liksom. Han hälsar mig välkommen och jag muttrar något tyst för mig själv om hur seg han är. Oskar bara flinar lite. Vi går in till hans rum, det är där vi brukar oftast vara. Han har så många syskon så det finns inte en chans att vi sitter någon annanstans i lägenheten, och dessutom har vi allt vi behöver inne på hans rum. Han har en stor tv, dator och en massa annat. Jag ser mig omkring när jag går den vanliga sträckan mellan hallen till hans rum. Det är väldigt ljust och fräscht i deras hem, det har jag aldrig ens tänkt på tidigare.
"Det är nåt jag behöver din hjälp med." Säger han helt plötsligt när vi kommit in i hans rum. Jag sätter mig i hans fåtölj som står vid skrivbordet. Vi brukar ta in en annan fåtölj också så vi båda kan sitta i fåtöljer när vi spelar på hans dator som står på skrivbordet.
"Jaha, vad skulle det vara?" Säger jag överraskat.
"Jo jag vill ge igen lite för en tjej dissa mig." Säger han skitirriterat. Jag undrar hur jag skulle kunna hjälpa honom med det. Alla dem tjejer han brukar försöka stöta på brukar vara sånna som jag inte har en aning om att dem ens finns. Så hur kommer det sig att han frågar mig om hjälp den här gången.
"Jaha och hur skulle jag ens kunna hjälpa dig? Jag känner säkerts inte henne ens." Säger jag och granskar honom.
"Det är där du har fel. Du känner henne bättre än mig. Om vi inte kan hämnas måste du övertala henne att gå på en dejt med mig åtminstone." Säger han bestämt. Nu undrar jag verkligen vem det är.
"Vem är det Oskar?" Säger jag oroligt nu. Jag bröjar ana att det kan vara Vendela men han vet ju att vi är tillsammans och han brukar respektera sånt.
"Rosie, du vet den där bruden från Olas fest som du kom med." Säger han och ler. Jag kan inte tro vad jag hör är sant. Vem som helst, men inte Rosie bara.
"Ja, vad är det med henne?" Säger jag så lugnt jag kan utan att verka för beskyddande över henne.
"Jag messa henne idag och hon bara dissa mig. Jag hade inte gjort någonting mot henne och hon bara; du känner inte mig så stick bara. Så jag tänkte lära henne en läxa att man inte gör så mot mig. Är du med eller?" Säger han irriterat. Varför Rosie, varför?!
"Hey manen det var väl inte så farligt. Hon ville ju bara att du skulle lämna henne ifred och när du inte gjorde det så antar jag att hon tappa tålamodet eller nåt. Bara strunta i det. Slösa ingen energi på henne, hon är ju bara en massa problem." Försökte jag med, men av att döma av Oskars min så tänkte han inte släppa det här. Han ville verkligen få henne men eftersom han inte kunde så ville han förlöjliga henne.
"Vad är det med mig? Snarare vad är det med dig. Har du känslor för den där bruden eller nåt?" Säger han surt och blänger på mig. Skit! Jag bryr mig mycket om henne och tycker bara att hon inte förtjänar vad än det är Oskar kommit på som hämnd men känslor...nej som sagt.
"Känslor? Aldrig! Hon är inte min typ, hon är bara en bra vän." Försvarar jag mig själv med.
"Så vad är problemet? Var det inte hon som kalla Vendela massa fula saker? Vill du inte ge igen lite? Jag menar du sa det själv alldeles nyss, Hon är bara en massa problem." Säger han menade. Han kollar på mig och sen på datorn och sen tillbaka på mig och sen på dörren. Jag har två val betydde det. Antingen hjälper jag honom eller sticker härifrån. Även om jag vill sticka för jag vill inte vara inblandad i det här så vet jag att då är det kört för mig i skolan. Ingen kommer snacka med mig någonsin igen eller ens kolla på mig.
"Inget manen. Jag är med.Vad ska vi göra?" Svarar jag lågmält. Faktiskt är jag rätt förbannad på henne och hon måste lära sig någon gång att man jävlas inte med fel personer.
"Det får du se, men hon kommer ångra sig djupt bror." Säger Oskar stolt och ler nöjt.
Rosies perspektiv
"Äntligen är du här!" Säger jag glatt när Olivia ringer på min dörr.
"Ja förlåt, det är ju mitt fel att tunnelbanorna har förseningar överallt idag." Säger hon ironiskt och kliver in hos mig. Jag bara flinar lite mot henne.
"Ja visste inte du det. Riktigt illa ju. Fy skäms." Säger jag och kan inte hålla mig för skratt när hon brister ut i skratt också.
"Okej förlåt Rosie, jag borde ha vetat bättre." säger hon med tillgjord ledsen röst. Vi skrattar igen men sen så lyckas vi samla oss och förflytta oss ut till vardagsrummet istället för hallen. Vi slår på tv:n och slötittar på How I Met Your Mother medans vi är inne på facebook samtidigt.
"Rosie, när och varför skrev du det här?" Säger Olivia förvånat. Jag undrar vad det är, för jag har inte skrivit något på facebook på hur länge som helst. Senaste statusen var 3 veckor sen och det var inget speciellt direkt.
"Vadå för något?" Säger jag och kollar på skärmen. Olivia pekar ut vart och jag blir lika förvånad över det som hon blivit. Jag läser det om och om igen. Det kan inte vara sant att det står där, öppet för alla, ute på internet. Hur länge har det legat uppe på facebook? Hur många kan ha sett det? Jag vill bara dö. En sista gång läser jag det; "Jag älskar dig Adrian, jag önskar vi kunde ligga igen! Lördag kväll, my place?". Jag tar bort statusen direkt men skadan var nog redan skedd. Det fanns inget jag kunde göra för att få dem som hade sett det här att glömma det. Jag hatar verkligen den där Adrian. Äntligen trodde jag att jag blivit kvitt honom, att alla hade glömt honom. Det hade jag gjort.
Adrian hade jag träffat för någon månad sen, vi hade setts typ 4 gånger. Redan efter tredje gången så försökte han ligga med mig. Vi gick nästan hela vägen men jag bangade ur efter första gången han stötte in i mig. Fjärde gången vi sågs ville han göra det igen men jag sa nej. Han blev ju besviken och körde på alla kort för att få mig i säng igen. Det sluta med att vi låg inte fler gånger, jag kastade ut honom och sen dess har jag inte hört ett ord från honom. Dem enda som vet om det här är Olivia och Andy. Olivia är med mig och när det här lades upp var hon redan här. Så det kunde inte vara hon som hackat sig in på min facebook och facerapeat mig. Det finns bara en som kan ha gjort det. Andy.
Del 22 - Sära på dem
Previosly
Efter gråtit ut så sätter jag mig upp och möter Olivias oroliga blick. Jag känner att jag är syldig henne en hel förklaring om allt som hände igår egentligen. Så det är precis vad jag gör, jag berättar om allt. Om hur vi kommer it tillsammans, om när jag får reda på Vendela, om hur sårad och dum jag kände mig så jag dricker lite för mycket alkohol och hånglar med nästan varenda kille på den där festen och till sist om när jag och Andy skämmer ut oss där mitt i hallen.
"Så när ska du möta Andy och Vendela?" Säger Olivia och lägger ifrån sig sin iPhone. Jag tittar upp på henne från min iPhone. Antagligen borde jag lägga ifrån mig min också.
"Vid 14.00 tror jag" Svarar jag och lägger också ifrån mig min iPhone.
"Okej, och du är säker på att du inte vill att jag ska följa med?" Frågar hon snällt.
"Nej då, det är nog lugnt. Jag vet på ett ungefär hur hon är och hon kan ändå inte vara så dålig." Svarar jag och ler skyldigt.
"Ja hon är nog trevlig om man lär känna henne säkert." Säger hon.
"Antagligen. Jag hoppas det." Säger jag lite oroligt. Jag hoppas Vendela och jag ändå kommer överens, annars så kanske jag förlorar Andy.
"Så hur är Vendela då?" Säger Olivia nyfiket. Hon ser på mig med den där blicken som säger att det är dags att börja prata nu. Jag kan inte låta bli att börja skratta lite åt hennes min.
"Av vad jag uppfattat hittils om henne så verkar hon vara en riktig slampa och väldigt osmart." Säger jag avskyvärt.
"Jaha, såklart. Vem annars skulle vara så dum och vilja vara ihop med Andy." Säger hon men inser snabbt att hon träffade en öm punkt.
"Jo jag antar att du har rätt. Men du vet det är sånna som Vendela som har lätt att sära på benen som blir med barn i tidig ålder. Har du tänkt på det? När hon står där med en skrikande bebis, så har vi våra jobb där vi är framgångsrika." Säger jag och flinar stort.
"Men Rosie! Sant, fast vad fräckt." Skrattar Olivia. Jag kan inte låta bli att skratta jag heller.
"Jag vet men det är sanningen ju!" Säger jag mellan skratten. Vi skrattar så mycket så jag tror vi dör av skratt båda två. Jag önskar jag kunde stanna här hela dagen.
Efter att ha stått här utanför H&M i innerstan och väntat i en kvart så ser jag dem komma. Eller jag ser Andy och antar att det är Vendela som går typ en meter ifrån honom med sin blick fastnaglad på sin iPhone.Om det inte vore för att Vendela ibland kolla upp från sin iPhone för svara på något Andy sa, så hade jag inte trott att dem kom hit tillsammans. Andy ser mig och tar upp handen som en stel gest för att vinka. Jag gör samma sak. Han börjar gå närmare Vendela nu, antagligen för att jag nog kollat ironiskt på dem när jag såg avståndet.
"Hej." Säger Andy och ler, när dem är framme hos mig. Jag tittar surt tillbaka på honom men tänker iallafall svara även fast jag har stor lust att åka hem igen.
"Hej." Säger jag kort. Han är en kvart sen och det var han som ville att jag skulle träffa Vendela, inte jag.
"Varför är du sur?" Frågar han och söker min blick. Jag bara vägrar att kolla på honom, istället tittar jag ut på havet av människor som går förbi oss.
"Ni är sena." Säger jag bara och stirrar på honom irriterat en kort stund för sen flytta min blick till Vendela. Jag granskar henne dömande.
Hon har håret utsläppt och plattat vilket får hennes ansikte att bli lite mer runt än vad det nog brukar vara. Ögonen är starkt markerade med mycket mascara och svart eyeliner medans hon bara har lite rosa läppglans som inte syns så mycket på läpparna. Ansiktet är täckt av foundation så att hennes ansikte är helt slätt och perfekt. Vendela är nog rätt söt om hon tog bort typ 10 lager av smink, men i hennes värld finns det inget som heter; vacker utan smink. Hon är den typiska "snygga" tjejen alla killar vill ha. Hon är smal dessutom, har den perfekta figuren. Redan nu gillar jag inte henne men en chans måste jag ge henne.
Vem vet, hon kanske är jätteshysst!
"Vem bryr sig. Vi är här nu ju." Svarar Vendela drygt. Var fick hon luft ifrån helt plötsligt då?!
"Jag bryr mig. Men vad ska vi göra då?" Säger jag så trevligt jag kan. Hon är en total bitch. Hur illa jag än tycker om henne just nu kan det bara bli bättre...hoppas jag.
"Har du ätit lunch?" Frågar Andy och tittar på mig. Jag ska precis svara när jag blir avbruten av Vendela.
"Nej, och jag är jätte hungrig." Gnäller hon som svar på hans fråga, som var ställd till mig. Bitch! Jag önskar jag hade tagit med Olivia. Jag bara skakar på huvudet som svar. Öppnar jag munnen nu kommer inget trevligt komma ut direkt så lika bra att vara tyst.
"Okej, jag har inte ätit heller så då kan vi väl gå till Burger King och ta en burgare eller nåt?" Säger han som förslag. Burger King blir perfekt tänker jag.
"Ja gärna, låter perfekt." Skyndar jag mig att säga innan Vendela hinner före mig.
"Men B.K är inte roligt, kan vi inte gå till donken istället? Snällaaa Andy." Ber hon honom och putar med läpparna mot honom. Jag hatar donken!
"Sjävlklart, då går vi dit istället." Säger han glatt. Jag tyckte han sa igår bara när vi messa att han också avskydde donken.
"Ja!!" Ropar hon glatt och tillgjort ut. Hon tar armkrok med Andy och börjar gå mot donken. Jag blir så paff över hur hon lyckats få Andy att bli hennes knähund att jag blir kvar där ståendes först. Sen får jag öka takten för hinna i fatt dem.
"Jag trodde du avskydde donken." Säger jag tyst till Andy ironiskt när vi står i kön för kunna beställa våra burgare på donken. Vendela hade redan bestält sin mat och gått och letat efter platser åt oss tre.
"När har jag sagt det?" Säger han oskyldigt. Är han seriös, ska han ljuga mig rakt upp i ansiktet nu också?!
"Du menar inte allvar nu väl?" Säger jag och granskar honom.
"Vadå? Donken är helt okej ju, så vad är problemet?" Säger han stött av min anklagning.
"Allt! Du är ju helt annorlunda när hon är med. Det har aldrig varit god mat här och det tycker du också, men nu bara för att hon gillar det så gillar du det också helt plötsligt. Vad är det med dig?" Säger jag.
"Det är inget. Jag har alltid gillat donken, du har väl bara uppfattat det fel." Svarar han surt.
"Du är ju för löjlig. Ska du eller jag gå först för nästa gång är det vår tur att beställa?" Säger jag irriterat.
"Du kan gå först. Och jag är inte löjlig, om det är någon som är löjlig just nu är det du." Säger han lika irriterat som mig.
"Du ville att jag skulle träffa Vendela, och nu har jag gjort det. Jag har sett tillräckligt, så nu tror jag det är dags för mig att sticka innan jag behöver uppleva yttligare ett tecken på att du har blivit någons knähund." Säger jag och går fram till kassan för beställa. Äntligen är det min tur, men jag är inte hungrig längre.
"Du går ingenstans. Fattar du hur det skulle se ut om du bara stack? Beställ vad du ska ha nu och sen väntar du på mig. Sen går vi och sätter oss hos Vendela." Säger han argt och tar tag med ett fast grepp om min arm. Vad i helvete håller han på med?! Jag ger honom en sur blick och drar åt mig min arm innan jag vänder mig mot kassörskan som är en hon.
"En cola,tack." Säger jag vänligt till kassörskan och ler ett fejkt leende. Jag blir faktiskt lite rädd för Andy, såhär har han aldrig gjort mot mig förut.
"15 kr blir det. Nästa." Svarar kassörskan glatt och ger mig min cola.
"En cheeseburgarmeny." Säger Andy kort. Han kollar på mig med sur blick. Om jag gick härifrån nu är jag lite osäker på om han faktiskt skulle låta mig gå eller om han personligen skulle komma och dra med mig in igen. Han är starkare än mig så han kan lätt släpa tillbaka mig hit. Inte värt det.
"Var det allt?" Frågar hon vänligt trots Andys oförskämda sätt.
"Japp." Svarar han irriterat.
"Okej då blir det 35 kr." Säger hon ännu en gång glatt. Han tar brickan med sin lunch på och tar tag i min arm för att få mig att röra på mig mot Vendela. Antagligen är det ingen idé att försöka streta emot och jag orkar ändå inte. Imorgon kommer jag seriöst ha ett blåmärke där han hållt i min arm.
"Hej älskling, varför tog det sån tid?" Säger hon med sin sockersötaste röst hon har och ler när vi kommer fram till henne.
"Vi fick bara lite problem, men det är löst nu." Säger han ömt tillbaka och trycker ner mig på en stol diskret så att inte Vendela ska börja undra. Jag har stor lust och slå till båda två just nu men istället smuttar jag i tystnad på min cola.
"Åh okej, vad bra då." Säger hon och klappar på stolen bredvid sig för att visa att han ska sätta sig där. Han går runt bordet fram till henne och sätter sig där lydigt. Hon ler nöjt och kysser honom. Äcklat tittar jag bort.
"Så när blev ni tillsammans då?" Säger jag för störa dem och bryta tystnaden.
"Nån vecka sen men vi visste att vi älska varandra på en gång." Säger hon glatt och självsäkert med ett leende. Om jag fick vara ärlig tror jag inte för en sekund att dem två var kära, eller som dem uttryckte sig att dem älskade varandra.
"Jag skulle inte vara för säker på det om jag vore du." Säger jag ironiskt. Kanske lite taskigt men hon blir lite osäker innan hon samlar sig igen så det var så värt det.
"Jag vet att det är säkert för han har sagt att han älskar mig." Svarar hon samlat. Ha! Det var ju tusen värt att han sa det.
"Han har även sagt att han avskyr maten på donken; men se nu vad han äter här på donken." Säger jag lika ironiskt som innan. Aj! Där fick jag igen för den kommentaren. Andy sparkade mig på smalbenet och gav mig nu en mördarblick. Jag bara flinar innan jag fortsätter och smuttar på min cola. Vendela tittar på Andy osäkert, han skakar på huvudet som att säga att jag har fel.
"Han har alltid gillat donken. Men har du nån kille då Rosie?" Säger hon vasst och flinar. Wow, titta hon kunde ge igen.
"Nej det har jag inte." Svarar jag nonchalant. Yey nu kommer hon försöka sätta dit mig där.
"Vad tråkigt, varför inte?" Fortsätter hon. Nu har jag väldigt stor lust att ge henne en bitchslap eller hälla colan över henne.
"Det angår inte dig." Svarar jag spydigt. Jag önskar vi alla var klara nu så vi kunde gå nån annanstans.
"Oj oj då, varför så sur? Är det för ingen vill ha dig?" Säger hon elakt. Jag sneglar på Andy för att säga att nu har hon gått över gränsen, men han vägrar släppa sin underbara hamburgare med blicken.
"Om du nu så måste veta så kan jag få vem jag vill, men inte på grund av att jag klär mig så slampigt som du. Jag är inte ute efter att visa upp min kille utan vill ha ett riktigt förhållande, där man bryr sig om varandra på riktigt." Säger jag vasst. Hon rycker till, det där hade hon inte väntat sig. Ha! Där fick hon.
"Whatever." Säger hon uttråkat. Andu ser fortfarande ner på sin burgare utan att säga nånting alls.
"Ska vi gå eller nåt?" Säger jag uttråkat och suckar. Nu så tittar Andy upp och jag ser skam i hans ögon men han får skylla sig själv.
"Visst. Ni tjejer kanske vill gå till Kaphal eller nån sån där affär. Jag behöver göra ett snabbt ärende bara." Säger han snällt samtidigt som vi alla reser oss och går från donken. Skämtar han?! Hörde han inget av vad som precis hade sagts. Jag och Vendela ensamma i samma rum kommer inte funka.
"Måste du gå? Jag kommer sakna dig min älskling" Säger hon. Gud så tillgjord hon är!
"Ja så var nu snälla båda två mot varandra." Säger han mjukt mot Vendela och kysser henne lätt på munen och sen ger han mig en varnande blick. Sen bara så där så är jag kvar ensam med Vendela.
"Så...vart vill du gå?" Försöker jag. Någon måste ju vara den mogna och försöka komma överens.
"Vet inte, och ärligt vill jag inte gå nånstans med dig." Säger hon med avsmak. Om det inte vore för Andy så skulle jag bitchslappat henne för länge sen och gjort andra hemska saker mot henne.
"Jag fattar att du inte gillar mig och jag gillar inte dig heller direkt. Ärligt så tycker jag du är rena slampan och har inget liv, men vi båda är här för en anledning. Så nu föreslår jag att vi åtminstone låtsas komma överens den närmsta tiden för underlätta en hel del." Säger jag spydigt.
"Fine. Men jag fattar inte varför Andy är ens kompis med dig. Just det ja, och han är min. Tror du inte jag har sett dina blickar på honom och hur han ser på dig." Säger hon irriterat. Vad i helvete menar hon med det där?
"Han ser inte på mig om han inte pratar med mig, precis som han tittar på andra när han pratar med dem. Jag fattar inte vad han ser hos dig. Han är bättre än så här." Svarar jag snabbt.
"För guds skull han är en stor bebis han med. Men han har status och är ganska desperat vilket gör att jag utnyttjar honom. Inte så farligt med tanke på att han nog också utnyttjar mig. För jag är snygg så ger det honom mer respekt bland hans polare. Vi båda får någon vi kan ha sex med, plus att jag kan också kyssa vilka andra jag vill." Säger hon så sjävsäkert och självgott. Okej där gick min gräns. Jag bryr mig inte om Andy någonsin kommer prata med mig igen efter detta men hon kan inte bara stå där och säga sådär. Innan jag hinner hindra mig själv så har jag bitchslapat henne. Det kändes riktigt bra, även om jag vet hur fel det var.
"Vad fan gör du?!" Skriker hon förvånat och surt.
"Du vet det skulle inte förvåna mig om du sitter med en bebis om nåt år med tanke på hur lätt du har för att sära på benen." Säger jag spydigt och flinar. Sen sticker jag därifrån innan jag kommer brista ut i tårar.
Vad tycker ni? Personligen gillar jag den här delen väldigt mycket och jag hoppas ni gillade den också. Kommentera och berätta vad ni tycker!!!
Vad tycker ni? Personligen gillar jag den här delen väldigt mycket och jag hoppas ni gillade den också. Kommentera och berätta vad ni tycker!!!
Del 21 - Karma
Previous
När jag vaknar nästa morgon så har jag huvudvärk. Jag reser mig från sängen och går till badrummet för ta två alvedon. Jag borde nog höra av mig till Rosie. Jag kan fortfarande inte släppa m hon kom hem säkert igår. Bara jag får höra hennes röst så kan jag lugna ner mig.
Rosies perspektiv
Gud vilken huvudvärk jag har! Varför har jag sånn huvudvärk? Jag vet inte ens vart jag är! Jag sätter mig upp i sängen. Jag är hemma i mitt rum och jag har somnat i min kjol och mitt linne som jag hade igår kväll. Vad var det som hände igår egentligen? Det sista jag kommer ihåg är att jag är på någon fyllefest med Andy när den där slampan Vendela kom fram och hälsa. Just det ja, Vendela är Andys flickvän. Jag reser mig från sängen och tar mig till badrummet där jag borde ha alvedon. Mitt huvud bankar och är alldeles tungt. Mycket riktigt så förvaras alvedonen i badrumskåpet. Tack och lov! Jag går in till mig igen och drar på mig ett par mjukisar och en slapp tröja, sen går jag till köket för att få i mig något att äta.
Medan jag sitter vid matbordet och äter så börjar sakta alla minnen från igår komma tillbaka. Jag kommer ihåg hur jag svepte glas efter glas efter glas med tequila och shots och all möjliga alkoholdrycker. Jag satt en bra stund vid baren efter att fått höra om Vendela när någon kille som hade ett namn på O, tror jag, kommer fram till mig. Vi två dansade men i nån snurr, eller något, ser jag Andy och Vendela en bit bort som dansar och kysser varandra. Det är då jag förlorar greppet om vad som är okej och inte. Jag kommer bara ihåg lite svagt alla killar jag hånglade med och dansade med. Sen när jag hade gått upp på ett bord och dansat till musiken kom Andy fram till mig. Efter det kommer jag bara ihåg hur jag skämmde ut oss båda, men vad jag säger kommer jag inte ihåg längre. Vad som hände efter det med Andy har jag faktiskt inget större minne av, bara att jag gått runt där i stan och till slut tar mig till tunnelbanan för åka hem.
Vart är min mobil förresten? Jag tittar förbryllat runt i mitt rum. Ring, ring. Det måste vara hemtelefonen. Tänk om mamma kunde ta det! Men jag får väl svara då.
Medan jag sitter vid matbordet och äter så börjar sakta alla minnen från igår komma tillbaka. Jag kommer ihåg hur jag svepte glas efter glas efter glas med tequila och shots och all möjliga alkoholdrycker. Jag satt en bra stund vid baren efter att fått höra om Vendela när någon kille som hade ett namn på O, tror jag, kommer fram till mig. Vi två dansade men i nån snurr, eller något, ser jag Andy och Vendela en bit bort som dansar och kysser varandra. Det är då jag förlorar greppet om vad som är okej och inte. Jag kommer bara ihåg lite svagt alla killar jag hånglade med och dansade med. Sen när jag hade gått upp på ett bord och dansat till musiken kom Andy fram till mig. Efter det kommer jag bara ihåg hur jag skämmde ut oss båda, men vad jag säger kommer jag inte ihåg längre. Vad som hände efter det med Andy har jag faktiskt inget större minne av, bara att jag gått runt där i stan och till slut tar mig till tunnelbanan för åka hem.
Vart är min mobil förresten? Jag tittar förbryllat runt i mitt rum. Ring, ring. Det måste vara hemtelefonen. Tänk om mamma kunde ta det! Men jag får väl svara då.
Andys perspektiv
"Hej, det är Rosie" Svarar hon förvirrat. Hon låter trött och lite borta, antagligen baksmälla. Vilken tur att hon kom hem säkert. Det är skönt att höra hennes röst igen. Jag vet inte ens varför jag tycker så, eller varför jag reagerade igår när hon kysste en massa olika killar.
"Ja hej, det är Andy. Som du kanske såg på telefonen ringer jag från din mobil som du glömde igår. Vi kan väl mötas någonstans så får du tillbaka din mobil." Säger jag trött. Hon är inte den enda med en baksmälla för jag har också fått en. Jag borde inte tagit så många glas som jag gjorde, ändå drack jag bara tre öl och en cider ju. Trots att jag fick i mig för mycket alkohol så kommer jag ihåg exakt hela kvällen, exakt allt som hände.
"Nej det såg jag inte för jag kollade aldrig. Så det är du som har min mobil! Vilken tur att du hittade den. Tack så mycket. Jag kan inte ta mig någonstans idag så du får komma förbi hos min mamma." Säger hon lättat.
"Okej. När kan jag komma då?" Frågar jag lite gladare. Jag hoppades på att få träffa henne idag. Jag känner mig lite skyldig till allt så jag vill veta att hon mår bra.
"Alltså, jag vaknade precis, men om en timme ungefär antar jag." Säger hon lite förvirrat.
"Visst, då åker jag om tio minuter. Det tar ungefär en timme att komma hem till dig." Säger jag glatt.
"Åh, okej. Ses om ett tag då. Hej då." Säger hon och lägger på. Jag hann inte ens säga hej då men ja ja.
Sakta så går jag ner till nedervåningen för säga till pappa.
Sakta så går jag ner till nedervåningen för säga till pappa.
"Pappa, jag måste åka och lämna en kompis mobil. Jag går om fem minuter." Säger jag när jag kommer ner till vardagsrummet.
"Jaha okej. När är du hemma?" Säger han bara. Han är van med att jag nästan aldrig är hemma.
"Till middagstid tror jag." Svarar jag kort och börjar ta på mig skorna och en tunn jacka.
"Okej. Går du nu?" Frågar han trött.
"Japp." Svarar jag kort och öppnar dörren och går.
Rosies perspektiv
Rosies perspektiv
Så fort jag har lagt på så går jag till badrummet för ta en dusch. Jag har för mig att jag skulle träffa Olivia idag, men jag är inte helt säker så jag får ringa henne efter duschen.
När jag duschat klart tar jag på mig ett par vanliga ljusblå jeans och en enkel vit trekvarts ärmad tröja. Jag ringer Olivia på en gång och hon svarar efter bara 3 signaler.
När jag duschat klart tar jag på mig ett par vanliga ljusblå jeans och en enkel vit trekvarts ärmad tröja. Jag ringer Olivia på en gång och hon svarar efter bara 3 signaler.
"Hej Rosie" Säger hon irriterat. Oj, vad hon är arg då.
"Jag har väntat på dig i två och en halv timme!" Nästan skriker hon.
"Jag är så ledsen. Jag kan förklara." Säger jag bedjande. Hon tänker nog efter lite för det är helt tyst i telefon. Om hon låter mig förklara bör jag säga hela sanningen. Hon kommer nog förstå men ge mig en ordentlig utkällning. Fast det hade jag också gjort så jag klandrar inte henne.
"Jag hoppas du har en bra förklaring. Två och en halv timme Rosie!" Säger hon otåligt. Lika bra att börja med varför jag ens gick på festen igår.
"Jo du förstår igår så bråkade jag med mamma, som vanligt förutom att den här gången så gick vi båda alldeles för långt. Jag fick nog och var jätteledsen så jag sms:ade Andy och frågade om han visste om någon fest. Du vet, en sådan där fyllefest? I alla fall så följde jag med och ja jag blev full. Jag kom inte hem förens vid 03.00 och då somna jag. Sen har jag sovit sen dess till nu." Berättar jag snabbt men tydligt så Olivia ska hinna med.
"Har du fullkomligt tappat förståndet! Jag visste att det här skulle hända. Jag sa ju att han var dåligt inflytande på dig. Hur dum får du vara?" Skriker hon nästan. Där kom utskällningen.
"Nej jag har inte tappat förståndet. Kanske igår vilket fick mig att följa med. Men du skulle hört mamma igår, då skulle du förstått." Säger jag ledset.
"Förlåt men du vet vad jag tycker om såna fester och Andy dessutom." Säger hon lite lugnare. Hon har alltid avskytt Andy, eller i början retades hon som alla andra om att det var något mellan honom och mig.
"Det är lugnt men tror du att vi kan göra något hemma hos mig? Jag orkar inte ta mig någontans för jag har typ baksmälla." Säger jag trött.
"Okej men kan jag sova över då så kan vi väl åka in till stan imorgon och shoppa?" Säger hon lite gladare nu.
"Visst, funkar för mig. När tror du att du är här?" Säger jag glatt.
"Om en timme max. Men då måste vi sluta prata." Svarar hon glatt.
"Aa självklart. Syns snart då antar jag." Säger jag.
"Syns, hejdå." Säger hon och lägger på.
En timme senare ringer det på dörren. Jag går och öppnar och som jag väntade mig står Olivia där. Vi hejar på varandra och sen går hon till mitt rum för lämna sina saker där. När hon kommer ut till vardagsrummet igen så sätter hon sig i soffan utmattad.
En timme senare ringer det på dörren. Jag går och öppnar och som jag väntade mig står Olivia där. Vi hejar på varandra och sen går hon till mitt rum för lämna sina saker där. När hon kommer ut till vardagsrummet igen så sätter hon sig i soffan utmattad.
"Tuff reseväg?" Frågar jag och flinar.
"Ja, missade första bussen och sen när jag äntligen kommit fram till tunnelbann så fastna tunnelbanan någonstans på vägen hit, men nu är jag iallafall här." Säger hon och pustar ut. Jag skrattar till lite och ska precis svara på det när dörrklockan ringer. Jag tittar frågande på Olivia och hon bara rycker på axlarna och tittar frågande tillbaka. Vem kan det vara?
Jag går fram till ytterdörren och tvekar först vid dörrhandtaget innan jag öppnar. Där står Andy och någon tjej. Jag känner igen henne men kan inte komma på vem det är. Just nu står hon med ryggen vänd mot mig så bara det gör det svårare.
"Hej, här har du din mobil." Säger Andy och flinar samtidigt som han räcker fram min mobil till mig. Jag tar emot den och bjuder in honom med en gest.
"Tack. Ska din kompis med in eller hade hon tänkt att stanna ute i trapphuset?" Frågar jag lite irriterat för det börjar bli lite kyligt. Från Andys glada ansiktsuttryck till skyldigt och uttråkad går det till på några sekunder efter jag sagt det där.
"Asså, vi ska inte stanna så länge. Jag säger åt henne att vänta där nere, okej?" Säger han direkt. Han ska precis gå ut för säga det när hon vänder sig om för att hälsa men drar tillbaka sin hälsning innan det ens hann bli någon. Både mitt och hennes leende försvinner när vi ser varandra. Det är den där slampan! Vendela. Hur vågar han ta med henne hit?! Jag sliter min intensiva dömande blick från Vendela och tittar sorgset och argt på Andy.
"Vad i helvete tänker du med?" Skriker jag till honom. Jag kan inte hålla mig lugn nu, det bara går inte.
"Gå ner så kommer jag snart" Säger Andy till Vendela snabbt och sen smäller jag igen dörren. Jag hör hur Olivia reser sig från soffan i vardagsrummet och är på väg hit.
"Hur kan du ha mage att först gå och få upp mitt hopp om att tro något mellan oss skulle hända, och sen säga att kanske senare för du är inte redo för någon ny just nu och sen skaffa en flickvän ett par dagar senare? Sen tar du med den slampan hit också. Hon ser ju inte ens klok ut för guds skull!" Säger jag sårat och besviket.
"Förlåt mig då att jag bara vill spara dig lite sorg. Jag ville bara inte såra dig men sen träffa jag Vendela och jag älskar henne." Säger han bestämt. Han ser ut och skämmas och det borde han göra.
"Du vet lögner gör mer ont än sanningen! Och du vet inte ens vad kärlek är, det enda du får med henne är ju sex eller hur?" Svarar jag spydigt.
"Vad är det som händer?" Säger Olivia när hon dyker upp i dörröppningen mellan köket och hallen. Hon tittar på mig medlidsamt.
"Jo du förstår han här är en stor lögnare och en stor himla idiot!" Säger jag och gör en avskyvärd gest mot Andy.
"Det är jag inte alls det. Jag kan inte hjälpa att alla faller för mig." Svarar han upprört.
"Oj så hemskt det måste vara då. Jag fattar inte att jag föll för dig eller hur jag ens kunde gilla dig." Säger jag surt. Jag ser på honom att det där sista tog.
"Vadå kunde?" Frågar han. Olivia studerar oss medans vi tjafsar.
"Ja du vet allt som innebär gilla. Ärligt just nu hatar jag dig och jag vill aldrig mer se dig!" Säger jag så surt jag kan men jag känner hur det brister och tårarna som börja åka ner längs min kind. Jag klarar inte av att stå här längre så jag springer in till mitt rum och smäller igen dörren och gråter ut på sängen.
Jag hör hur Andy och Olivia pratar ute i hallen.
"Menar hon verkligen det där?" Säger han besvärat.
"Jag hoppas det för du är faktiskt en riktig idiot om du valt den där tjejen där nere framför Rosie." Svarar hon kallt tillbaka.
"Tack då. Alltså jag vill inte förlora Rosie men hon är inget mer än en vän för mig." Säger han lite sorgset.
"Inte mitt problem. Du är inte längre välkommen här." Säger hon nöjt och antagligen flinar hon också.
"Ja ja jag går, jag kan hitta ut själv." Svarar han så obesvärat han kan.
"Bra, hejdå!" Säger hon glatt och stänger igen ytterdörren.
Det dröjer inte länge förens hon knackar på dörren in till mig och kommer in i rummet. Hon kommer fram till sängen där jag ligger och sätter sig bredvid mig.
Det dröjer inte länge förens hon knackar på dörren in till mig och kommer in i rummet. Hon kommer fram till sängen där jag ligger och sätter sig bredvid mig.
"Såja, det kommer bli bättre" Säger hon bara lugnande. Jag brukar hata att höra det men faktiskt så hjälper det den här gången. Jag fattar inte varför men det hjälper.
Efter gråtit ut så sätter jag mig upp och möter Olivias oroliga blick. Jag känner att jag är skyldig henne en hel förklaring om allt som hände igår egentligen. Så det är precis vad jag gör, jag berättar om allt. Om hur vi kommer dit tillsammans, om när jag får reda på Vendela, om hur sårad och dum jag kände mig så jag dricker lite för mycket alkohol och hånglar med nästan varenda kille på den där festen, och till sist om när jag och Andy skämmer ut oss där mitt i hallen.
Förlåt att det tagit så länge att få upp den här delen på bloggen men jag hoppas ni gillar den. Jag har fastnat mycket men nu känns det som jag lyckades med den. Nästa del kan ta lite tid innan den kommer upp men efter den delen då kommer det komma en del varje vecka.
Del 20 - Vilsen i stan
Previous
"Men snälla Rosie! Tror du att jag bara kysste dig för skojs skulls? Nej jag gillade det och sexet...jag njöt jag med men du och jag passar inte ihop bara. Du skulle aldrig förstå så jag träffade Vendela för ett tag sen men vi blev inte ihop förän måndagen efter påskhelgen." Säger han upprört och irriterat. Jag ser på honom att han blev sårad av vad jag sa men jag bryr mig inte. Istället ser jag min chans att smita, så det är precis vad jag gör. Jag drar tillbaka mina armar som han hållt i för att jag inte ska sticka och springer åt det håll jag tror dörren som leder ut är åt.
När jag kommer ut börjar jag undra vilket håll hon kan ha gott. Det finns tre vägar hon kan ha tagit. En väg som är rakt fram leder till tunnelbanan som vi kom med. Andra vägen är åt vänster och leder en mot en massa affärer. Den tredje vägen går åt höger och leder bort mot kvarteren där alla avskum håller sig, så jag hoppas hon valde något av dem andra. Hon skulle inte klara av en sekund med alla sånna där killar där som bara är ute efter två grejer, vilket är sex eller råna en på allt man har.
När jag kommer ut så slår en kall vind mig rakt i ansiktet. Usch vad kallt det är! Strunt samma, jag måste härifrån nu och då menar jag verkligen nu! Jag har bara ju tunna strumpbyxor med en ganska kort kjol och ett tunt linne tillsammans med min inte så varma skinnjacka. Uppfriskande men kallt är vad det är. Jag vet att jag är väldigt full men nu när jag kom ut och får lite frisk luft börjar jag nyktra till. Utanför dörren svänger jag höger och går mitt i gatan.
Jag börjar få ordning och reda på mina tankar om vad som egentligen har hänt den här kvällen ju längre jag går. Det sista jag kommer ihåg ordentligt är Andy som drar ifrån mig från nån kille jag kysste och skäller på mig för det tror jag. Hur som helst så vet jag allt jag sa till honom efter det och vad han sa. Antagligen vill han nog aldrig mera se mig eller prata med mig. Hur lyckas jag alltid förstöra allt?! Det är nog som mamma säger att jag är hopplös. Jag svänger höger och där borde tunnelbanan ligga men det gör den inte. Toppen! Jag är vilse! Lugnt och sansat börjar jag gå åt det håll jag kom ifrån. Om jag kommer dit där festen var så kanske jag kan komma på hur jag och Andy kom dit. Jag börjar leta efter min mobil för ringa någon eller slå upp någon karta på min iPhone för att se vart jag är men jag kan inte hitta min mobil någonstans.
Andys perspektiv
Hon var snabb på att sticka så fort jag hade tappat koncentrationen efter vad hon sa och mitt svar. Aj vad det gjorde ont från vad hon sa, jag vet väl att jag har gjort fel med att legat med henne och kysst henne. Inte direkt något jag ångrar däremot. Allt hon var är ett bra ligg och en bra kyss precis som med vilken annan tjej som helst. Fast hon var mitt första ligg men inte min första kyss direkt. Jag må ha gott väldigt långt med andra tjejer på alla fester jag varit på, men det har alltid slutat med att antingen jag eller tjejen stuckit. Rosie däremot var underbar och jag känner henne så bra, så då när vi var fulla kändes det så rätt att förlora oskulden med henne. Jag bara trodde inte hon skulle ta det så allvarligt. Vi passar bara inte ihop i min värld. Jag är den coola killen, och jag kan få dem flesta tjejer och hon är den där tjejen som är tråkig i min värld som jag aldrig skulle ha pratat med om det inte var för att vi nu är grannar. Sen hur hennes familj är så skulle vi aldrig få vara ihop. Så även om jag vill ha henne vilket jag inte vill...tror jag...skulle det inte funka.
Jag går och letar upp Ola för att säga hejdå men jag hittar honom inte, istället hittar jag Rosies mobil liggandes vid en soffa. Nu får jag väl ta och hitta henne och ge henne hennes mobil. Hur långt kan hon ha kommit? Hon är full så hon går nog bara runt i cirklar och är vilsen. Vilsen på grund av att jag var lite dum ikväll! Men vad har hon och göra med vem jag vill vara ihop med. Vendela är en bra tjej och snygg dessutom, väldigt snygg.
När jag kommer ut börjar jag undra vilket håll hon kan ha gott. Det finns tre vägar hon kan ha tagit. En väg som är rakt fram leder till tunnelbanan som vi kom med. Andra vägen är åt vänster och leder en mot en massa affärer. Den tredje vägen går åt höger och leder bort mot kvarteren där alla avskum håller sig, så jag hoppas hon valde något av dem andra. Hon skulle inte klara av en sekund med alla sånna där killar där som bara är ute efter två grejer, vilket är sex eller råna en på allt man har.
Nu har jag gått åt alla tre hållen och ingen Rosie. Jag har letat efter henne i 2 himla timmar. Hon är smart nog att kunna hitta hem hoppas jag. Paniken inom mig börjar växa. Skärp dig nu Andy! Va en man. Hon klarar sig fint precis som hon klarade sig fint på festen.
Jag bestämmer mig för att åka hem och ringa hem till henne imorgon för se om hon kommit hem, och bestämma hur jag ska lämna tillbaka hennes mobil. Det blir nog bra så. Jag kan ju inte gå runt här hur länge som helst. Bara inget har hänt. Nej inget har hänt, hon har klarat det galant antagligen. Hon klarar sig. Hon klarar sig.
Jag går mot tunnelbanan. Det är en väntetid på 10 minuter och när det är 2 minuter kvar det är då jag hör ett välbekant skrik. Jag fryser till, tänk om någon försökt råna Rosie eller ännu värre våldta henne. Nej, nej, nej hon halkade nog bara. Nu kommer mitt tåg, jag hoppar på det och hoppas det inte var så allvarligt.
När jag vaknar nästa morgon så har jag huvudvärk. Jag reser mig från sängen och går till badrummet för ta två alvedon. Jag borde nog höra av mig till Rosie. Jag kan fortfarande inte släppa om hon kom hem säkert igår. Bara jag får höra hennes röst så kan jag lugna ner mig.
Denna blev inte riktigt klar men jag hade tidsinställt den så den kom upp på bloggen ändå men faktiskt så är den klar för skriver jag mer så kommer det inte bli bra. Hoppas ni gilla den!
När jag vaknar nästa morgon så har jag huvudvärk. Jag reser mig från sängen och går till badrummet för ta två alvedon. Jag borde nog höra av mig till Rosie. Jag kan fortfarande inte släppa om hon kom hem säkert igår. Bara jag får höra hennes röst så kan jag lugna ner mig.
Denna blev inte riktigt klar men jag hade tidsinställt den så den kom upp på bloggen ändå men faktiskt så är den klar för skriver jag mer så kommer det inte bli bra. Hoppas ni gilla den!
Del 19 - På fyllan
Previous
Efter att alla dem gått hem och jag ligger i sängen för att sova så kommer jag på mig själv hur kär jag egentligen är i Andy. Jag skulle nog kunna göra vad som helst för honom för han betyder så mycket för mig. Han var den personen som gjort störst intryck på mig på så kort tid. Jag älskade allt med honom, även hans brister. Ingen var ändå perfekt. Han fick mig att känna mig vacker och lycklig.
Jag smäller igen dörren till mitt rum. Allt jag och mamma har gjort är nästan bara att bråka sen jag kom hit för några dagar sen. Åter igen så sitter jag nu inne på mitt rum och gråter och tycker synd om mig själv efter tjafsat med mamma.
"När ska du någonsin lära dig?" Skriker mamma från vardagsrummet surt. Jag har varit här hos mamma i 3 dagar nu, och ska vara här minst 10 dagar till. Egentligen skulle jag kommit hit helgen innan påsk men då så ville jag vara kvar hos pappa så nu skulle jag spendera cirka 2 veckor hos mamma. Lycka för mig, men ändå inte. Hos mamma så hade jag frihet och hon bryr sig igen men ibland gick våra bråk för långt och vi sårar varandra ordentligt men vi förlåter varandra jämnt.
"Aldrig. Jag hatar dig." Skrek jag tillbaka trotsigt. Snart, om typ 1 timme, går jag ut till mamma och kanske inte säger förlåt direkt men beter mig som inget hänt vilket betyder det är bra igen. Varför måste hon jämnt predika om att jag aldrig kan lära mig? Jag hatar verkligen när hon säger så.
"Du är hopplös. Varför är du ens här?" Säger hon när slänger upp min dörr. Wow nu är det allvarligt. Hon låter alltid min stängda dörr förbli stängd. Det är liksom jag som i stort sätt säger att bråket är över och jag vill inte tjafsa längre.
"Därför du ville ha mig här." Svarar jag kort. Nu var det nog, jag vill inte att det ska bli värre.
"Men det enda du gör är att käfta emot, och du är jämnt med dina kompisar. Så du kan väl lika gärna åka hem till Rullie igen." Svarar hon surt. Aj, det där sved till i hjärtat. Mamma och jag har alltid vara nära varandra ända tills hon träffa sin nya man, men bara för det har jag ju inte slutat bry mig.
"Ut ur mitt rum nu!" Skriker jag till svar. Jag känner att tårarna är på väg så det är lika bra att få ut mamma nu. Jag vill bara inte visa mig sårbar inför mamma längre.
"Åk till Rullie!" Skriker hon till svar och slänger igen min dörr med en smäll när hon går ut ur mitt rum.
Klockan är bara 19.00 så kanske Andy har nån fest idag som jag kan hänga med på. Just nu känner jag att jag bara vill glömma alla mina problem och bara ha kul. Jag vet att dem fester Andy brukar gå på så finns det alkohol på men jag behöver ju inte dricka av de.
Jag skickar iväg ett sms till Andy där jag frågar; om han ska iväg på någon fest ikväll och om jag kan hänga med. Ganska snabbt svarar han; Jag har bara väntat på det. Tänkt att det vore kul om du hängde med någon gång, men sen har du typ jämnt varit hos din farsa och då är det inte läge. Finns en fest vid 21.00 som är i en lokal som en av mina polare fixat. Mötas nånstans och komma dit tillsammans?
Vilken tur jag har då. Jag svarar bara enkelt med att vi kan mötas inne i centralen. Eftersom festen är nånstans på röda tunnelbanelinjen och jag kommer med gröna och Andy med pendeln.
Mamma har gått in till sig och jag kan höra att hon ligger och pratar med Jorge, hennes älskade man. Jag smyger förbi hennes rum bort till badrummet för att fräsha till mig. Tänk att jag är 16 år och det här blir min första sån där fyllefest jag går på. Det kan ju bara betyda att jag är duktig, ordentlig, bra och otroligt tråkig kommer jag på nu. Jag hoppar in i duschen och tar schampo, balsam och mammas dyra duschtvål som luktar så gott. Det är så skönt i duschen att jag skulle kunna stå här hur länge som helst. Till slut hoppar jag ut ur duschen och sminkar mig simple men ändå synligt. Jag använder mig av en lite mörkare ögonskugga, eyeliner under ögat som får mina ögon att se större ut, ett mörkare läppstift och mycket mascara. Det enda jag tog med mig in till badrummet i klädesväg var egentligen underkläder. Jag tar på mig dem snabbt. Nu ska jag bara ta mig till mitt rum, hitta nåt att ha på mig. Sen är det bara att ta min plånbok innehållande pengar och sl-kort och hitta min skinnjacka, och sen återstår bara att sticka utan att mamma eller Jorge ska märka något.
Efter mycket provande av kläder så blir det till slut en svart ganska kort kjol, som passar mina ben riktigt bra och framhäver min figur på ett bra sätt, med hudfärgade nylonstrumpbyxor och ett vinrött linne som är draperat, som framhäver mina så kallade kvinliga former. När jag har allt jag behöver så smyger jag igenom vardagsrummet, förbi mammas och Jorges rum, bort till ytterdörren och sätter på mig mina svarta klackskor som jag väldigt sällan använder. Som tur är kan jag gå i dem och dansa i dem för det är egentligen danskor men ser ut som vilket vanligt par klackskor som helst med öppen tå.
När jag är på tunnelbanan så ringer jag Andy för se hur lågnt han har kommit. Det går bara några signaler innan han svarar i telefon.
"Hej." Svarar han glatt i telefon med. Det var ett tag sen jag hörde hans röst, och vad jag har saknat honom.
"Hej. Hur lågnt har du kommit?" Säger jag lika glatt. Jag kan inte sluta le bara, antagligen av samma anledning varför jag inte kan sluta tänka på honom.
"Nästa station så är jag framme. Förresten Rosie, du vet väl att jag kommer dricka på festen väl?" Säger han besvärat. Han vet att jag inte tycker om det där med drickandet.
"Jag anade det. Är du framme?" Säger jag lugnt.
"Japp, du borde väl också vara framme snart?" Säger han lättat. Jag flinar bara till svar först fast jag vet att han inte kan se det.
"Jag är också framme nu." Säger jag överraskat för jag var tvungen att kolla om jag var det, och tiden hade gått så fort så jag trodde inte jag hunnit så lågnt.
"Ses snart då. Mötas vid vanliga stället?" Säger han glatt. Varje gång vi möttes inne i centralen möttes vi mellan pendeln och tunnelbanan. Där hade vi möts första gången vi sågs och nu var det vårt vanliga ställe.
"Aa vanliga stället. Syns." Säger jag och lägger på. Tänk om idag att vi blir något mer än vänner. Han sa faktiskt kanske men han sa också att han inte ville ha nån flickvän nu dock.
Nu är vi utanför där festen ska vara. Jag är faktiskt lite spänd över vad alla kommer tycka om mig, jag hör liksom inte hemma här. Som om Andy anat hur jag känner mig så böjer han sig ner till mig och viskar i mitt öra "Slappna av, du ser ju faktiskt riktigt snygg ut. Alla kommer gilla dig, släpp loss lite nu." Jag tittar upp på honom och han flinar mot mig, men med en frågande blick också som undrar om vi ska ringa på så vi kan gå in. Allt jag lyckas göra är att nicka till svar och sen sjunker det in vad han har sagt. Han tyckte jag var snygg ikväll. Snygg! Han själv ser inte så dålig ut med sina lite finare jeans och mörkblå skjorta som han har vikt upp ärmarna på till armbågarna. Han ringer på och vi väntar.
Någon kille öppnar och hälsar glatt på Andy. Dem verkar känna varandra så jag antar att han är polarn som ordnade lokalen. Sen kramar han om mig. Överraskad är vad jag minst sagt blir.
"Hej, jag är Ola." Säger han glatt och avfyrar ett flirtigt leende mot mig.
"Hej. Rosie." Svarar jag kort och ler artigt tillbaka. Ola visar mig och Andy runt lite först, sen ska Andy hälsa på alla sina kompisar och presentera mig. När vi hälsat på en hel del så sätter vi oss ner vid ett bord ganska nära till dansgolvet. Vi snackar lite och han beställer en cola till mig och en cider till sig. Efter vi snackat ett tag kommer en tjej fram till oss. Hon är i typ samma längd som jag, antagligen bara nåt år äldre än jag eller samma ålder, ganska smal och har det där utseende som alla killar faller för. Tjejen har lite ljusare brunt hår än mig, bruna ögon och man märker lugnt att hon nog är eller har föräldrar från latinamerika. På sig bär hon en riktigt kort och urringad klänning. Vilket jag tycker får henne att se ut som en slampa men alla killar älskar nog hennes val av kläder. Jag känner inte henne men redan gillar jag inte henne. Hoppas hon går härifrån snart.
"Hej Andy, jag trodde inte du skulle komma." Säger hon glatt men samtidigt oskyldigt och kysser Andy på munen. Varför kyss dem? Vad är det jag har missat?
"Hej Vendela, det här är Rosie. Hon är min granne hos farsan." Säger han ursäktande till henne. Hon tittar på mig och antagligen studerar mig för veta om jag är ett hot för henne för vad nu för realtion hon och Andy har.
"Hej. Vendela men det vet du väl redan. Jag är hans tjej." Säger hon triumfierande för markera att han är hennes och flinar. Vilken bitch! Men hans tjej? Som i flickvän? Han hade ju sagt kanske till mig. Allt jag ville var att komma härifrån nu.
"Ärligt har jag inte hört någonting alls om dig, men roligt att träffas." Säger jag spydigt tillbaka men ändå så trevligt jag kan. Jag tittar på Andy som tittar skamset ner på sina skor eller något på marken.
"Jaha." Säger hon och kommer av sig. Jag flinar bara, jag vann visst den här rundan åtminstone.
"Jo, men ni får ha så kul. Jag ska leta upp några roliga och ha lite kul." Säger jag och går. Jag tror jag dör. Herregud, hon kan inte ha många hjärnceller som funkar. Enda hon är bra på är antagligen att sära på sina ben. Jag blir så förvirrad och känner mig så lurad och sårad så jag går till den så kallade baren och ber om en shot.
Självklart ska Ola komma förbi när jag sitter och dricker mitt sjätte glas tequila. Jag har säkert en del till glas alkohol, för dem sex glasen var bara tequilan. Jag hade druckit en massa annat emellan och innan.
Självklart ska Ola komma förbi när jag sitter och dricker mitt sjätte glas tequila. Jag har säkert en del till glas alkohol, för dem sex glasen var bara tequilan. Jag hade druckit en massa annat emellan och innan.
"Hej, sitter du här alldeles ensam?" Säger han flirtigt. Jag bara nickar, jag orkar inte vara social egentligen men han ger sig inte såklart.
"Vill du dansa?" Frågar han och fyrar av sitt sexigaste leende mot mig. Egentligen är han inte alls sexig, men ja han försöker så.
"Visst." Säger jag för vara snäll och ler så sexigt jag kan tillbaka. Om Andy kan skaffa en flickvän så snabbt efter vad som hänt mellan mig och honom så kan jag väl flirta och göra vad jag nu ville med andra killar. Jag har ingen skyldighet till att vara honom trogen. Vi var ju bara vänner. Jag suckar lite innan jag tar Olas hand. Han drar med mig ut på dansgolvet. Jag är ganska full känner jag men jag dansar nära honom och till slut kysser jag honom. Så det är så här det känns att kyssa andra. Den enda jag kysst är Felix och Andy som jag båda är kär i. Det känns bra att kyssas med Ola men det fattas den där magin som fanns när jag kysste Felix och Andy. Jag avslutar kyssen och fortsätter dansa lite med honom. Det är när jag snurrar bort från honom snabbt som jag ser hur nära Vendela och Andy dansar och hur dem tar på varandra. Det gör bara så ont, som om någon åter igen stuckit en kniv i mitt hjärta. Nä nu ska jag få ha roligt. Jag tänker bli riktigt full och kyssa flera tills Andy märker något, riktigt roligt blir det om han blir svartsjuk.
Jag lämnar Ola och beställer en till drink som jag dricker upp på en gång. Sen en till och en till sen letar jag upp någon rolig typ som är snygg också. Jag hittar en kille som är ganska, nej, otroligt snygg faktiskt. Han berättar vad han heter men jag kan inte lägga det riktigt på minnet.
"Men du Micke, vad sägs som gå bort dit till sofforna och lära känna varandra?" Säger jag så förförande jag kan. Visst nu har jag sänkt mig till alla sånna tjejer som jag tycker är helt dumma i huvudets nivå, men jag orkar inte bry mig. Andy ville att jag skulle släppa loss så nu gör jag det.
"Jag heter Markus faktiskt, men visst." Säger han lite upprört men flinar ändå. Måste han anmärka på vad han heter? Han kommer ju ändå få ha lite kul med mig. Så vad spelar det för roll då vad jag kallar honom.
"Det var vad jag sa." Säger jag och flinar tillbaka. Jag drar med mig honom bort mot fåtöljerna och sofforna.
"Så vad vill du veta om mig snygging?" Säger han flirtigt och sätter sig i en fåtölj. Vilket hemsk sak att säga till en tjej egentligen. Snygging? Vem vill bli kallad det?! Jag sätter mig i gränsle över hans knän och lägger mina armar runt hans hals. Jag är bättre på att förföra killar än vad jag trodde.
"Vad sägs som hur bra du är på att hångla?" Säger jag och ler mitt oskyldigaste leende. Jag tror han verkar gilla idén för han ler triumfierande mot mig och mot sina polare längre bort. Han har antagligen slagit vad om vem som skulle få mig ikväll. Om han tror att han skulle få ha sex med mig så glöm det. Jag må kanske ha gått och hånglat med en massa killar den här kvällen men klockan var bara 00.00 på natten och vi kom hit 21.00. Det var tidigt och jag hade inte sett Andy sen jag dansade med Ola. Han får leta upp mig när han tycker att vi ska gå eller så kankse han redan har stuckit med den där Vendela. Usch vilket namn egentligen,Vendela. Hela hon skriker slampa, så jag kan gissa vad dem två håller på med.
"Visst, visa mig vad du kan så visar jag dig vad jag kan. Vet du hur snygg du är egentligen?!" Säger han flirtigt. Men herregud, kan han bara kyssa mig. Snart går jag tror jag. Istället för svara på det han sa kysser jag honom länge och hungrigt. Han är bra på att kyssas och jag är nog helt borta för jag vill ha mer. För att inte ryckas med ställer jag mig upp och drar med honom ut på dansgolvet.
"Vill du dansa?" Säger han överraskat. Jag bara nickar och ler oskyldigt mot honom. När jag vänder mig om för dansa ned längs hans ben så ser jag Andy. Andy har sett mig också och han ser inte så glad ut.
Jag dras upp av Mårten, Micke eller vad han nu heter. Han snurrar runt mig så jag bara står någon centimeter ifrån honom. Han är överallt med sina händer på mig och nu har jag egentligen fått nog men jag vet att Andy tittar så jag dansar så sexigt jag kan med killen.
Andys perspektiv
Vendela har bokstavligen klängt på mig hela kvällen. Hon är ganska jobbig och Rosie har jag knappt sett. Däremot har jag hört att någon ny som inte brukar komma på Olas fester är här och hon är en riktigt heting som dem andra säger. Det sägs att hon är ursnygg och hon har visst hånglat med hur många killar som helst. Vild och galen och otroligt snygg beskrev någon henne som. Jag måste erkänna att jag är nyfiken på vem det kan vara. Vendela ska äntligen gå och såklart vill hon att jag ska följa med henne men jag orkar verkligen inte. Det känns som jag har lite ansvar för Rosie också, vilket jag såg dansa otroligt nära någon kille. Jag vet inte varför jag stör mig så mycket på att dem dansar. Jag menar hon är inte min tjej, så hon kan vara med vilka killar hon vill. Aja nu när Vendela gått så har jag inget bättre för mig än titta vad Rosie hittar på.
Vendela har bokstavligen klängt på mig hela kvällen. Hon är ganska jobbig och Rosie har jag knappt sett. Däremot har jag hört att någon ny som inte brukar komma på Olas fester är här och hon är en riktigt heting som dem andra säger. Det sägs att hon är ursnygg och hon har visst hånglat med hur många killar som helst. Vild och galen och otroligt snygg beskrev någon henne som. Jag måste erkänna att jag är nyfiken på vem det kan vara. Vendela ska äntligen gå och såklart vill hon att jag ska följa med henne men jag orkar verkligen inte. Det känns som jag har lite ansvar för Rosie också, vilket jag såg dansa otroligt nära någon kille. Jag vet inte varför jag stör mig så mycket på att dem dansar. Jag menar hon är inte min tjej, så hon kan vara med vilka killar hon vill. Aja nu när Vendela gått så har jag inget bättre för mig än titta vad Rosie hittar på.
Någon polare till Ola, jag känner till honom men kommer inte ihåg hans namn, kommer fram till mig och pekar på Rosie.
"Tänk att få henne i säng. Det är hon som är ny här förresten, fast det visste väl du redan. Alla killar på den här festen trånar efter henne och hon har hånglat med hälften av oss." Säger han nöjt och flinar. Jag får lust att smälla till honom i ansiktet men istället går jag bara därifrån och nu måste jag hitta Rosie. Vad har det tagit åt henne? Hon som jämnt är så ordentlig, och osäker fast på ett sött sätt. Om det verkligen är hon som är den nya vilda snygga tjejen som alla pratar om måste något vara väldigt fel.
Tillslut ser jag henne, nu kan jag pusta ut. Hon går vingligt upp på ett bord och börjar titta runt omkring sig. Vad eller vem är det hon letar efter? Hon har ett glas i handen som är nästan tomt och hon dansar på bordet till musiken. Fan det är hon som är den tjejen. Alla killar kan inte sluta stirra på henness rumpa eller bröst. Jag vet att jag inte borde bry mig men nu gör jag det. Jag går fram til henne med bestämda steg.
"Vad fan håller du på med?!" Skriker jag bakom henne. Hon stelnar till och funderar antagligen på om hon borde vända sig om eller inte.
"Vad ser det ut som? Jag har bara lite kul." Skrattar Rosie till svar, vänder sig och hoppar ner i någons killes famn och kysser honom. Killen har blont hår och är vältränad. Han blir nog överraskad men kysser henne glatt tillbaka och släpper ner henne på golvet.
Jag låter inte Rosie och killen avsluta sin kyss utan tar tag i Rosies arm och drar henne åt sidan. Den vältränade killen blir sur och tittar på mig som om jag vore död. Jag nickar nästan osynligt mot honom för markera att det är ingen idé. Han fattar vinken som tur är och går härifrån med sina polare. Nu kan jag vända min fulla uppmärksamhet mot Rosie. Om jag tyckt att jag har varit full så är det inget jämfört med hur full Rosie är just nu. Hon stinker alkohol, hon som jämnt brukar lukta svagt rosor.
Rosies perspektiv
"Rosie! Det här är inte du. Vi går nu." Säger han oroligt men bestämt. Jag förstår mig inte på honom, ärligt talat har han inget att säga till om. Jag är stor nog att klara mig själv, och vill han inte vara med sin slampa Vendela.
"Vart har du Vendela? Har hon stuckit och lämnat dig för hon insåg vilken idiot du är kanske?" Säger jag surt. Jag ser att han blir sårad och nu vet han precis vad som har hänt. Egentligen tror jag att han redan insåg vad som var fel när Vendela kom och hälsade på oss.
"Hon gick hem." Säger han kort men tålamodigt.
"Varför följde du inte bara med henne? Jag är ju tydligen ändå inget att ha." Säger jag och jag håller på att börja gråta. Jag har på mig min skinnjacka, vilket innebär att jag har allt jag behöver och jag måste bort från Andy nu innan jag börjar gråta inför honom. Det är tydligen ingen smart idé att försöka smita. Andy håller mig i ett järngrepp och har ingen tanke på att släppa mig nu.
"Du är visst något att ha, men jag har inga sådana känslor för dig bara Rosie." Säger han mjukt. Hur kan han göra så här mot mig? Har han inget samvete?
"Nej, nej, nej. Du kan bara inte först kyssa mig vid tolvslaget, vilket var så romantiskt tyckte jag, och sen ligga med mig några veckor senare vilket var otroligt förresten. Jag må kanske vara kär i dig, men jag kan verkligen inte komma på varför eller hur du kan vara en sån stor idiot! Uppenbart så är jag inte tillräckligt snygg för att vara din tjej. Nej, istället står du och ljuger mig rakt upp i ansiktet och ger mig hopp om att vi kanske kan bli ihop. Om ett tag; sa du för du känner att du inte vill ha nån tjej just nu. Förståligt tyckte jag först, men sen, nu idag, fick jag reda på att det inte alls hade med att göra att du ville vänta. Utan det var för jag är tydligen inte tillräckligt bra för dig. Säg mig, var du och Vendela ihop reddan när vi hade sex?" Skriker jag upprört och såklart har musiken precis tystnat. Kan det bli värre? Alla har nu hört allt som hänt mellan mig och Andy. Men faktiskt känner jag att jag inte bryr mig om det just nu. Alla har sin uppmärksamhet på mig och Andy. Dem väntar på en fortsättning från mig eller ett svar från Andy.
"Men snälla Rosie! Tror du att jag bara kysste dig för skojs skulls? Nej jag gillade det och sexet...jag njöt jag med, men du och jag passar inte ihop bara. Du skulle aldrig förstå, så jag träffade Vendela för ett tag sen men vi blev inte ihop förän måndagen efter påskhelgen." Säger han upprört och irriterat. Jag ser på honom att han blev sårad av vad jag sa men jag bryr mig inte. Istället ser jag min chans att smita, så det är precis vad jag gör. Jag drar tillbaka mina armar som han hållt i för att jag inte ska sticka, och springer åt det håll jag tror dörren som leder ut är åt.
Vad tycker ni??? Lite drama och romantik. Kanske inte vad ni trott om Rosie men hon är full så kom ihåg det. Jag anar att ni förstår att Vendela är Andys tjej och kommer finnas med ett tag i novellen nu och skapar problem för alla i stort sett. Kommentera och berätta vad du tyckte!! :)
Del 18 - Dagen efter allt
Previous
"Jag vet inte inte uppriktigt talat, jag antar att jag älskar honom. Men jag måste gå nu." Säger jag tonlöst. Samtidigt som jag väntar på Olivias svar så inser jag att det är sant, jag älskar verkligen Andy.
"Ta hand om dig och gör inget dumt nu" Säger hon ömt och lägger på. Olivia är verkligen en sån bra vän. Hon känner mig så väl. Jag lägger mig med huvudet på kudden som jag grät på och somnar. Urmattad efter att gråtit så mycket och alla tankar som går runt i mitt huvudet är det en lättnad att jag får sova.
Vad är klockan?! Har jag försovit mig? När på dygnet är det ens? Tänker jag när jag sätter mig upp efter vaknat från min tupplur. Otroligt vad utmattad man kan bli av att gråta. Jag känner mig helt tom inombords, och förvirrad också. Jag tar upp min mobil för att kolla klockan och vilken dag det är.
Det är visst fortfarande samma dag som jag fick reda på att allt var ett misstag från Andys sida, och klockan är fyra på eftermiddagen. Då betyder det att jag har sovit i typ en och en halv timme. Jag har inte ätit någon lunch känner jag när magen kurrar till. Om en timme kommer det fler gäster. Jag undrar vilka det är den här gången. Det är säkerts Hanna med familj som kommer komma igen. Men herregud, dem kommer om en timme och jag ser ut som jag gör tänker jag när jag tittar mig i spegeln. Jag må känna mig som en zombie och helt tom inombords men jag kan inte se ut så här! Ingen mer än Rachel och Olivia får veta om det...det här...det här...misstaget som Andy ser det som. Jag börjar nästan gråta när jag tänker nu igen på imorse. Skärp dig nu Rosie! Glöm honom och gå vidare.
Med dem orden i tankarna så traskar jag mig upp från sängen och tar med mig ett par svarta stuprörsjeans och en ganska uringad röd finare topp med mig till badrummet. Jag hoppar in i duschen och där står jag ett tag och försöker tänka ut hur jag ska lyckas hålla masken ikväll. Jag menar dem vet att jag är ledsen för något, men förhoppningsvis så är dem mer arga för att jag inte släppte in dem och att jag aldrig kom hem igår så att jag slipper komma på någon dålig ursäkt.
Med dem orden i tankarna så traskar jag mig upp från sängen och tar med mig ett par svarta stuprörsjeans och en ganska uringad röd finare topp med mig till badrummet. Jag hoppar in i duschen och där står jag ett tag och försöker tänka ut hur jag ska lyckas hålla masken ikväll. Jag menar dem vet att jag är ledsen för något, men förhoppningsvis så är dem mer arga för att jag inte släppte in dem och att jag aldrig kom hem igår så att jag slipper komma på någon dålig ursäkt.
När jag duschat klart tar jag på mig mina kläder och stålsätter mig för det värsta som jag kan möta där ute i vardagsrummet. Mycket riktigt så när jag kommer in i vardagsrummet så slutar pappa och Kristina snacka och tittar på mig på en gång.
"Vad har hänt?" Frågar Kristina snabbt innan pappa hinner säga något. Jag bara vet att han kommer snart bli skitsur och skälla på mig.
"Det var inget speciellt. Var trött och överreagerade men allt är bra nu." Säger jag och försöker le. Inget är bra just nu!
"Okej så bra då. Vart var du igår? Du bara försvann. Du vet Louise är din kompis och ditt ansvar. Du kan ju inte bara lämna henne." Säger hon surt och med avsky i rösten. Avsky mot mig. Måste Kristina ta upp Louise nu? Seriöst? Kan dem inte bara lämna henne utanför, hon kan klara sig själv utan min hjälp. Visst hon är en jättebra vän men ibland orkar jag inte. Just nu orkar jag inte med någon.
"Jag var hos Andy. Vi tittade på tv och blev så trötta att vi somna i soffan framför tv:n." Svarar jag lugnt och samlat.
"Du måste meddela oss och ta med Louise och inte bara försvinna sådär! Vad fan tänker du med egentligen? Sover hos en kille, har du helt förlorat förståndet?!!" Skriker pappa. Där kom bomben som bara väntade på att explodera.
"Nej det har jag inte! Och det var inte precis som något hände. Varför kan du aldrig lita på mitt omdömme eller handlingar? Du är inte precis ett helgon heller! Och får jag aldrig göra misstag utan att du ska bli skitförbannad, och vill inte se mig varje gång. Hur ska jag då lära mig något?" Skriker jag till svar och mina tårar rinner i full fart ner för mina kinder. Jag har bara fått nog! Jämnt så här, allting ska vara perfekt och det finns inge rum för misstag eller något sånt. Hans ögon smalnar och blir svarta av ilska.
"Gå in på ditt rum och kom inte ut förens gästerna kommer. Och när dem går sen så stannar du inne på ditt rum igen. Och datan beslagtar jag." Skriker han uppfodrande.
"Gärna för mig men min dator rör du inte. Jag vill ändå inte se dig." Svarar jag skrikandes och springer in på rummet och smäller igen dörren hårt. Strax efter kommer pappa in på rummet och hämtar datorn som han sagt, men som tur är tänker han inte på att ta min mobil i allafall.
När han har gått så sysselsätter jag mig med att sminka mig ett långt tag, och sen försöker jag lista ut vilka gäster som skulle komma senare ikväll. Vilka har varit här den här helgen? Det kanske är några som redan varit här men som vi nu ska umgås med bara den familjen nu. Antagligen Hanna och dem. Nöjd med det svaret tittar jag ner på mitt val av kläder. Den här röda toppen borde jag slänga. Jag är ingen slampa! Den är otroligt uringad så att man ser behå-kanten och den gör dessutom så att det ser ut som man har större bröst än vad man har och den sitter tajt mot kroppen. Jag måste byta. Jag väljer att ta en vit spetstopp som är ganska genomskinligt med ett vitt linne under den. Sädär ja, mycket bättre.
Nu är det bara 10 minuter kvar tills gästerna kommer, fast är det Hanna med familj så kommer det nog dröja. 5 minuter kvar. "Åh jag dör!" Stönar jag rätt så tyst så att inte Kristina och pappa hör. Kan inte tiden gå fortare. Eller så kan väl gästerna komma lite tidigt. 2 minuter kvar. Snart kommer dem...hoppas jag. Pling plong. Ja nu är dem här! Mitt rum blir typ som ett fängelse och jag måste ut härifrån. Jag öppnar dörren hastigt och stirrar rakt in i pappas ögon. Antagligen tänkte han komma och hämta mig men jag kan faktiskt öppna en dörr själv även om han tror att jag är fem fortfarande och kan inte klara något själv.
"Dem är här, var nu trevlig och uppför dig." Säger han lågmält men strängt. Jag bara fnyser till svar och går förbi honom ut i hallrummet där Rachel, Anders, Anthony, Mårten, Alice och...och Andy. Varför Andy?! Helt plötsligt känns toppen väldigt tajt och byxorna alldelse för åtsitande. Det känns som jag inte kan andas. Jag måste ha luft, och det är nu! Jag börjar vända mig om när Kristina tar tag i min arm hårt och viskar tyst "Du stannar.". Motvilligt vänder jag mig mot alla våra gäster och försöker le. Rachel är först att få av sig ytterkläderna och kommer för att hälsa på Kristina, pappa och mig. Hon ger oss alla en kram och både pappa och Kristina säger välkommen. Så när hon kommer för att hälsa på mig får jag fram ett ynkligt "Hej". Rachel tittar på mig medlidande.
"Det är lugnt, jag säger inget till dem. Lovar det. Jag har inte berättat för någon annan heller." Säger hon tyst i mitt öra när vi kramas. Skönt då behöver jag inte oroa mig om det. Sen kommer Anders och hälsar på alla och jag spelar glad. Men man får ju inte glömma Anthony, Mårten och lilla Alice. Anthony är 9 år, Mårten är 3 år och Alice är 2 år. Jag går fram till dem och skojar lite med dem och säger att det är bara att gå in och sätta sig. Dem springer in, busar med varandra på vägen och skrattar.
Mitt första misstag den här kvällen. Ensam blir jag kvar med Andy. Han bara står och stirrar ner i sin mobil. Antagligen messar han med någon av sina löjliga kompisar. Han har inte rört sig en millimeter sen han hängde upp jackan när han kom. Nu möter hans blåa ögon mina. Jag tittar på honom, låter min blick vila på hans ögon. Jag är nog inte så bra på att dölja mina känslor just nu. Alldeles gråtfärdig känner jag mig men jag lyckas åtminstone hålla tårarna borta. Men jag måste ha tittat på honom med ledsna ögon för hans blick säger förlåt på något sätt. Vi bara står så ett tag. Jag vet inte vad jag ska säga, finns inte mycket att säga för min del. Jag bryter våran ögonkontakt. Vad har jag här att göra? Jag är inte skyldig honom att stå kvar här och samtala med honom. Jag vänder mig om och börjar gå ut ur rummet när jag känner honom ta tag i min arm för att hindra mig att gå. Väldigt vad folk ska hindra mig idag från saker. Först Kristina som stoppa mig och nu Andy också.
"Vänta!" Säger han mjukt och jag vänder mig mot honom med en kall blick. Jag ärligt talat avskyr honom just nu men ändå vet jag att det kommer gå över och jag kommer att gå tillbaka till att älska honom om någon dag igen. Men nu är nu så varför inte låta honom känna på sin egna medicin.
"Vad är det?" Svarar jag kyligt. Han släpper min arm. Just nu står han inte långt ifrån mig, jag kan känna hans kroppvärme. Så nära står han.
"Är allt okej?" Fortsätter han oberörd av mitt kyliga svar. Nej inget är okej, hur kan du ens tro det! Först ligger du med mig och sen säger du att allt var ett misstag. Det var min första gång dessutom! Tänker jag men det kan jag inte säga.
"Varför skulle det inte vara det? Det var som du själv sa, ett misstag." Säger jag nu ännu kyligare och bara stirrar argt på honom.
"Precis, ett misstag. Vad tyckte du då?" Säger han och flinar. Hur fan tänker han? Det var bra och jag ångrar inte det som du gör, men helt fel av dig att fråga det!
"Du äcklar mig! Vet du det?! Var det något mer du ville?" Säger jag upprört. Hans flin försvinner några sekunder men sen är det tillbaka igen.
"Nej, ska vi gå?" Skrattar han.
"Du gör som du vill men jag går nu i allafall." Säger jag och går däreifrån. Den här gången hindrar han i allafall mig inte.
"Det var kul igår på påskfesten." Säger Anders efter Kristina avslutat sin berättelse. Jag tittar försiktigt upp mot Andy. Han tittar på Anders och nickar medhållande.
"Ja det var det verkligen, och kul att ni är här nu." Säger pappa glatt. Jag ser i ögonvrån att Anthony försöker skoja med Andy och Andy som blir irriterad.
"Ja och det verkar som alla hade väldigt roligt igår, vissa mer än andra." Säger Rachel utan att tänka sig för. Men ingen annan fattar än jag och Andy som tittar skamset ner i våra knän.
"Jo men precis, kul var det verkligen" Säger Andy och flinar. Vad är det med honom? Hur kan han bara säga så? Först säger han att det var ett misstag men nu säger han att det var kul. Jag har lust att slå honom i ansiktet men motstår frestelsen. Sen för det andra, försöker han sabba mitt liv eller vadå? Jag ser hur pappas ögon smalnar och Kristina som blir frustrerad.
"Ursäkta mig, måste bara gå på toa." Säger jag och ler sockersött. Det där bara blev för mycket. När jag kommer runt hörnet mot toaletten så känner jag tårarna komma. Jag går snabbt in på toan och låser efter mig. Varför var jag så dum och gick på det igår? Varför? Snyftar jag på badrumsgolvet där jag har satt mig. Jag bara låter tårarna rinna och förstöra sminkningen, sminkningen kan jag fixa till sen. Just nu behöver jag bara få gråta faktiskt. Jag känner att det vibberar i min ficka, måste vara min mobil. Nyfiken på vem som ringer mig tar jag upp mobilen hur fickan och ser att det är Felix.
"Hej." Svarar jag så stadigt jag kan.
"Hej, vad har hänt?" Säger han oroligt. Skit han hörde att jag har gråtit på min röst.
"Inget, allt är bara bra." Svarar jag och är väldigt försiktig med att inte låta för ledsen på rösten. Vad ska jag säga till honom egentligen? Jo jag hade sex med Andy och sen så säger han att det bara var ett misstag, och jo juste det ja; det var min första gång dessutom. Aldrig i livet att jag kan berätta det för Felix.
"Jag hör på dig att något är fel." Säger han mjukt i telefon. Det är så synd att han är så långt borta från mig.
"Nej jag lovar, jag är bara väldigt trött." Svarar jag tungt. Det kanske inte var en så smart idé att prata nu med Felix men vad ska jag göra där ute med alla gäster och...Andy.
"Okej, men du vet väl att du kan prata med mig om vad som helst. Jag finns här för dig." Säger han. Gud vad gullig han är! Jag kan inte sluta le trots att tårarna fortfarande rinner. Jag måste se helt sjuk ut.
"Jag vet. Varför ringde du förresten?" Säger jag fundersamt.
"Jag ville bara prata med dig. Se hur du har det." Säger han eftertänksamt.
"Jaha okej men vi har gäster så jag måste gå tillbaka nu. Höras imorgon istället?" Säger jag och suckar inombords. Tyvärr måste jag ju gå tillbaka och spela trevlig.
"Ja visst, hörs imorgon." Säger han glatt.
"Mm, hejdå." Säger jag och lägger på.
Jag kommer ut från badrummet och går rakt in i Andy. Trevligt! Av alla jag kunde stött på så var det självklart att det var tvunget att vara Andy.
Jag kommer ut från badrummet och går rakt in i Andy. Trevligt! Av alla jag kunde stött på så var det självklart att det var tvunget att vara Andy.
"Hej." Säger han och tittar in i mina ögon.
"Hej, vi måste prata." Nån gång, förr eller senare, måste vi reda ut detta. Jag vill gärna bli ihop med honom men om han inte är redo så vill jag åtminstone vara vänner. Jag vill kunna föra ett normalt samtal med honom.
"Visst, nu eller?" Frågar han trött. Jag himlar med ögonen innan jag svarar på hans fråga.
"Ja nu. Vi kan prata inne på mitt rum." Mentalt så gör jag facepalm på mig själv. Mitt rum av alla ställen jag kunde valt så valde jag såklart mitt sovrum. Hur fel det måste vara, han kan ju så misstolka det. Jag går mot mitt rum med Andy precis bakom mig.
"Så vad ville du prata om?" Säger han när han sätter sig i min mindre soffa i mitt rum. Själv har jag slagit ner mig på min säng.
"Om igår, jag vet att du sa att det var ett misstag men menade du verkligen det?" Jag var bara tvungen att få det ur mig.
"Ja jag menade det. Jag tycker sexet var bra men jag är inte redo för något förhållande som du antagligen förväntar dig av mig nu." Svarar han lugnt och oberört.
"Jaha okej...kommer du någonsin vara det...med mig?" Frågar jag tyst men jag vet att han har hört mig. Egentligen tror jag att jag redan vet svaret men jag vill höra honom säga det.
"Asså, jag vet inte. Kanske." Säger han mjukt. Så det finns hopp, han kan kanske bli min. Just nu ångrar jag mig verkligen inte att jag tog mod till mig för att prata ut om det här tidigare.
"Okej. Men vi kan väl så länge låtsas som det inte har hänt och fortsätta som vänner?" Säger jag lugnt men känner inombords hur jag inte kan sluta le.
"Självklart. Ska vi gå tillbaka till dem andra kanske?" Säger han lättat och ler mot mig. Vad jag älskar hans leende.
"Jo det borde vi nog" Svarar jag och ler tillbaka mot honom. Vi går från mitt rum ner till köket där alla dem sitter och skrattar och pratar.
Efter att alla dem gått hem och jag ligger i sängen för att sova så kommer jag på mig själv hur kär jag egentligen är i Andy. Jag skulle nog kunna göra vad som helst för honom för han betyder så mycket för mig. Han var den personen som gjort störst intryck på mig på så kort tid. Jag älskade allt med honom, även hans brister. Ingen var änå perfekt. Han fick mig att känna mig vacker och lycklig.
Efter att alla dem gått hem och jag ligger i sängen för att sova så kommer jag på mig själv hur kär jag egentligen är i Andy. Jag skulle nog kunna göra vad som helst för honom för han betyder så mycket för mig. Han var den personen som gjort störst intryck på mig på så kort tid. Jag älskade allt med honom, även hans brister. Ingen var änå perfekt. Han fick mig att känna mig vacker och lycklig.
Sådär, där var sista delen av påskspecialen uppe på bloggen. Det tog ett tag för mig att skriva den och det är inte den bästa jag har skrivit men hoppas den duger. Kommentera och berätta vad ni tycker!! Skulle betyda jättemycket.
Del 17 - Brustet hjärta
Previous
"Jag var full. Det var ett misstag." Mumlar han och en klump bildas i min hals och tårarna bränner innanför ögonlocken."Var allt ett misstag? Även när du sa att du älskade mig?" Säger jag men det är nog svårt att höra eftersom jag har gråten i halsen.
"Ja, allt var ett misstag." Svarar han mig och vänder på sig.
Jag rusar ner för trappan men lyckas turligt nog behålla tårarna inom mig. Jag vill verkligen inte börja gråta nu. Det är då jag hör någon säga något från vardagsrummet hos Andy. Snälla säg att det inte är Rachel!
"Vad hände igår?" Säger Rachel och kommer ut till hallen där jag stannade när jag hörde henne. Såklart jag inte hade sån tur.
"Ehm..." Harklar jag mig. Vad ska jag säga? Jag kan inte direkt säga att jag hade sex med Andy!
"Ni skyddade er väl?" Säger Rachel och jag kan känna att jag börjar att likna en tomat. Jag tror inte detta händer, jag måste drömma. En mardröm måste det vara.
"Va, vad pratar du om...?" Säger jag så oskyldigt jag kan. Hur kan hon veta? Men av alla som skulle kunna få reda på det här är hon ändå det bästa alternativet.
"Jag gick hem tidigare igår eftersom jag hade lite av en huvudvärk." Säger hon som om hon läst mina tankar och besvarat alla oställda frågor. Hon måste ha sett att vi sov i samma säng och antagit med tanke på hur våra kläder... inte exakt satt på oss.
"Aha..." Säger jag och undviker hennes blick. Jag måste härifrån nu! Om jag inte får komma härifrån nu så kommer jag börja gråta och det vill jag verkligen inte.
"Vill du sitta ner?" Säger hon och gör en gest mot vardagsrummet. Jag nickar stumt. Jag följer efter henne ut till vardagsrummet och slår mig ner i en fåtölj.
"Så vill du berätta vad som hände igår?" Jag skakar på huvudet.
"Asså det var inget, det var ett misstag!" Säger jag och tittar än en gång ner i golvet.
"För dig? Eller för honom?" Säger hon. Oj, hon är bra på att gissa. Vad svarar man på en sådan fråga? Från min sida var det inget misstag men från hans sida var det ju det. Men det är för pinsamt att berätta och det gör för ont att säga det högt.
"För båda!" Säger jag surt och reser mig upp för att gå. Jag måste ut härifrån nu och då menar jag verkligen nu!
Pappa bankar hårt på dörren. Men det tjänar inget till. Jag gråter tyst i kudden, min nya bästa vän. Jag låter tårarna rinna hejdlöst längs kinderna. Så länge jag slipper se dem. Se pappa och Kristina.
"Vad har hänt?" Säger dem i kör och knackar försiktigt på dörren. Tur var det att jag hann låsa dörren innan jag la mig ner i min säng med kudden hos mig. Jag vet att det kommer fler gäster senare idag för det är fortfarande påsk men just nu vill jag inte prata med någon.
Efter ett tag slutar dem äntligen banka och knacka på dörren, och jag känner mig tillräckligt samlad för prata med någon huvudtaget. Så jag tar fram min mobil och trycker in nummret till Olivia. Hon svarar efter bara tre signaler.
"Hej det är Olivia" Säger hon. Hon tittade antagligen inte vem det var som ringde innan hon svara.
"Hej." Är allt jag får ur mig. Jag gör allt jag kan för att inte börja gråta igen. Jag var nog inte redo ännu men nu har jag ringt så nu får jag väl prata.
"Vad har hänt?" Frågar hon mjukt och oroligt. Var ska jag börja? Det är nog lika bra att bara berätta allt även om jag vet att Olivia hatar Andy men just nu gör jag det också. Eller gör jag verkligen det? Spellar ingen roll, det han gjorde var så taskigt.
"Jag blev av med oskulden, men inte med den jag trodde igår." Säger jag tyst men jag vet att hon hörde allt. Jag väntar nervöst på ett svar från Olivia och förbereder mig på det värsta.
"Hade du sex med Andy? Andy! Av alla personer du kunde blivit av med oskulden med och du väljer honom!" Svarar Olivia upprört. Jag visste hon skulle reagera så här!
"Ja, av alla så blev det han." Säger jag trotsigt men brister ut i gråt. Jag kan inte hålla inne på gråten tyvärr.
"Förlåt. Men om ni nu gjorde det och du är så här ledsen, vad hände mer?" Säger hon ömt. Jag vet inte vad jag ska svara. Om hon inte gilla honom tidigare skulle hon definitivt hata honom nu.
"På morgonen så gick jag upp och klädde på mig och gick på toa sen när jag kom tillbaka så tänkte jag väcka honom med en puss på kinden. Då rycker han undan och säger att han var full och allt var ett misstag." Säger jag sårat och känner att det gör ont i hjärtat igen.
"Han gjorde det inte! Vad taskigt! Jag hatar honom. Varför är du ens med honom?" Säger hon ömt men också upprört. Jag visste att hon skulle bli sur på honom men hon har all rätt.
"Jag vet inte inte uppriktigt talat, jag antar att jag älskar honom. Men jag måste gå nu." Säger jag tonlöst. Samtidigt som jag väntar på Olivias svar så inser jag att det är sant, jag älskar verkligen Andy.
"Ta hand om dig, och gör inget dumt nu." Säger hon ömt och lägger på. Olivia är verkligen en sån bra vän. Hon känner mig så väl. Jag lägger mig med huvudet på kudden som jag grät på och somnar. Urmattad efter att gråtit så mycket och alla tankar som går runt i mitt huvudet är det en lättnad att jag får sova.
Nu så var del 17 uppe och jag hoppas ni gillade den. Lite av ett mellankapitel men nästa del händer det mera, det lovar jag. Kommentera vad ni tycker.
Del 16 - Dubbel trubbel
Previous
"Jag har saknat dig så mycket, och det finns något som jag så gärna vill prata med dig om." Viskar Felix i mitt öra och hans varma andedräkt kicklar mig i örat. Nu kan jag snart inte hejda mig. Jag vill bara dra min hand genom hans hår, tvinga ner hans huvud till min nivå och pressa min läppar mot hans. Men det kan jag förstås inte. Det är då Andy kommer in. Han har på sig en mörkgrön t-shirt med texten Fight hard and never give up på. Och omedelbart bildas det en klump i min hals.
Är det en slump att Andy har på sig exakt samma tröja som han hade på sig i min dröm då jag... hade sex med honom? Det måste vara en slump. Det är omöjligt att det skulle vara ett tecken... eller?
Jag försöker att inte tänka så mycket på det när vi har den årliga äggjakten som Berta, Kristinas mamma, vinner som vanligt. Sen har vi en stor påskmiddag och när klockan har blivit åtta är Olivia tvungen att gå hem och Louise också. Felix och de andra från Kalix får såklart sovplats hos oss, inget snack om saken. Nu när mina kompisar har gått hem och min pappa inte längre har full koll på mig, faktiskt inte full koll på något eftersom han fått i sig lite för mycket alkohol och sitter och skrattar och skämtar. Jag tar den här lilla chansen att ta med Felix till mitt rum och är noga med att både stänga och låsa dörren.
"Vad ville du prata om?" Frågar jag och vi slår oss ner på sängen. Han tar min hand i hans och ser mig in i ögonen, "Jag vill prata om oss." Säger han allvarligt. "Jag tycker om dig... mycket."
Jag sväljer hårt, "Och jag dig."
Han lutar sig fram och kysser mig ömt och jag tänker tillbaka på drömmen. Hur Andys läppar hade rört sig så perfekt med mina. Den här kyssen känns inte alls som den. Även om om den andra var overklig så kändes den så verklig.
"Jag tror inte att ett långdistans förhållande skulle vara ett problem för oss." Fortsätter Felix. Jag reser mig genast upp från sängen.
"Jag är inte redo." Säger jag helt fylld av panik. Jag lämnar rummet och går ut till dem andra men känner mig obekväm så jag bestämmer mig för att gå ut. Jag sätter mig på altanen och suckar.
Jag älskar verkligen Felix, men just nu så känns det bara inte rätt. Jag hade rätt så nyligen kysst Andy eller ja han hade kysst mig. Plus att bara så sent som inatt hade jag drömt om att ha sex med Andy, inte Felix, utan Andy. Vad höll jag på med egentligen. Hur hade allt blivit så rörigt i mitt liv?
Jag hör dörren öppnas och stängas. Jag kan höra fotsteg närma sig mig.
"Är det inte kallt?" Frågar Andy och sätter sig brevid mig. Jag skakar på huvudet men inser sedan att hela jag är täckt av gåshud.
"Ska vi inte gå in igen?" Försöker han med men jag skakar bara på huvudet igen. Andy suckar, "Okej, vi kan gå hem till mig. Det är tomt där just nu." Föreslår han och reser sig upp och sträcker ut en hand åt mig. Jag tar den och häver mig upp.
"Okej, vi går till dig." Instämmer jag. Det är så lätt att gå hem till Andy eftersom han bor i huset bredvid.
När vi kommer in är det helt tomt. Vi går till köket och Andy erbjuder mig något att dricka och tar fram två burkar öl. Normalt hade jag tackat nej men det är något magiskt med de där ögonen och när jag väl tittar in i dem kan jag inte säga nej. Jag sväljer nästan hela ölen i en klunk. Den är så äcklig att jag vill få det överstökat. Andy dricker några klunkar och ler roat åt hur jag häller i mig.
"Jag behöver gå på toa." Säger han och går iväg. Jag kan känna hur jag börjar att bli lite snurrig av ölen, men det är ändå en bra känsla. Utan att tänka mig för drar jag upp kylskåpsdörren och tar ut en ny öl som jag häller i mig lika fort. När Andy kommer ut från badrummet och ser den andra tomma ölburken skrattar han bara.
Vi går upp till Andys rum och lämnar efter oss tre tomma ölburkar var. Jag känner mig så otroligt snurrig. Han stänger försiktigt dörren efter oss. Jag nästan ramlar ner på hans säng och ser mig runt i rummet som ser ut precis som vanligt bortsett från att det är helt tyst i huset. Mina ögon sveper längs med väggen där det hänger olika posters och sen flyttar dem vidare till stolen där det ligger en massa kläder slängda över armstödet. Sen fastnar mina ögon vid dörren.
Och där står han i dörröppningen, håret är pojkaktigt ruffsigt och ett leende klär hans perfekta läppar. Jag ler tillbaka och innan jag vet ordet av det så drar han av sin mörkgröna t-shirt med texten Fight hard and never give up på. Nu behöver jag inte gissa längre, det var menat att bli såhär. Det skulle aldrig kunna bli jag och Felix. Han bor för långt bort. Men Andy är här och han bryr sig, ja, han bryr sig faktiskt.
Det är tidigt nästa morgon som jag vaknar. Det är kallt i det lilla rummet men jag känner en varm kropp bredvid mig. Det är först då jag inser att jag är naken och att hela sängen är en enda röra.
Försiktigt reser jag mig upp och letar reda på mina kläder som ligger utspridda här och var. När jag hittat dem smyger jag iväg till badrummet. Mitt hår ser ut som ett skatbo. Mitt huvud dunkar högt. För högt och jag ångrar på sätt och vis vad som hände igår... nej det gör jag egentligen inte. Allt var så perfekt, jag har längtat efter Andy så länge och allt han behövde var lite tid.
När jag kommer tillbaka till rummet har Andy vaknat och jag lägger mig bredvid honom och ger honom en lätt kyss. Men istället för att besvara den rycker han undan. Jag kan känna hur mitt hjärta värker av smärta.
"Jag var full. Det var ett misstag." Mumlar han och en klump bildas i min hals och tårarna bränner innanför ögonlocken.
"Var allt ett misstag? Även när du sa att du älskade mig?" Säger jag men det är nog svårt att höra eftersom jag har gråten i halsen.
"Ja, allt var ett misstag." Svarar han mig och vänder på sig.
Sextonde kapitlet uppe! Även denna skriven av Jenny. Förlåt om jag är lite intim de senaste delarna... men men. Nästa fantastiska del är skriven av lilla Lollo och jag hoppas att ni ser fram emot den lika mycket som jag! Vem vill liksom inte veta vad som händer nu? Och för att göra saker klart för er som undrar så är påsken INTE över än...
