Del 27 - Chockande nyhet
Previous
Jag ler nöjt och ritar små mönster på hans bröstkorg med mitt finger. Han leker med några av mina hårslingor.
"Såhär skulle jag kunna ligga för alltid." Säger han efter en kort stunds tystnad.
"God natt Andy." Säger jag och gäspar innan jag blundar.
"God natt Rosie." Svarar han mig och kysser mig mjukt på hjässan.
Jag vaknar upp med ett leende på läpparna fortfarande från igår. Solen lyser igenom gardinerna och rakt ner i mina ögon. Jag kan höra Andy andas tungt bredvid mig. Han sover fortfarande. Jag smeker försiktigt hans kind innan jag smyger upp och ut i köket. Så tyst jag kan smyger jag ut till köket. Jag avskyr att smyga men alla andra sover, tror jag. Hastigt stannar jag upp när jag hör röster ute i köket. Det är Felix och nån tjej.
"Varför vill du inte berätta?" Säger tjejrösten. Det verkar inte som om dem hört mig än. Jag smyger närmare för kunna höra bättre.
"Men vad tror du? Det är ju fan hela familjen plus mitt ex!" Säger Felix besvärat. Jag hör hur tjejen suckar sårat.
"Jag trodde du älskade mig." Säger hon sorgset.
"Det gör jag." Suckar Felix.
"Men du älskar henne fortfarande?" Säger hon surt. Det var mer ett konstaterande än en fråga.
"Vem av dom?" Säger Felix skämtsamt, och jag kan nästan höra hur hans flin tar plats på hans ansikte.
"Är du seriös? Finns det två tjejer? Tycker du inte att om vi är tillsammans så borde jag få veta vad som är grejen med alla här?" Svarar hon honom allvarligt.
"Det är komplicerat, men du är allt som betyder nåt nu." Säger Felix och går antagligen fram till henne och kysser henne. Jag blir lite förbannad när jag hör honom säga allt det där. Seriöst? "Vem av dem?" Vem fan säger så, han är ju fan dum i huvudet. Stackars tjej. Jag bestämmer mig för gå in i köket och förstöra deras stund. Trots allt så bor jag faktiskt här.
"Tro honom inte för mycket bara." Säger jag ironiskt och går till kylskåpet för ta ut mjölken. Dem slutar kyssas och jag får bådas deras uppmärksamhet. Ofelia. Det är Ofelia som Felix är med. Jag är inte förvånad, jag tycker nästan synd om henne. Felix är en stor idiotisk lögnare bara. Jag fixar min macka och en kopp oboy innan jag vänder mig mot dem igen.
"Jag antar du är ex;et." Säger hon stöddigt.
"Jag antar du är en av tjejerna han var otrogen med mot mig." Svarar jag henne och hon ser på mig oroligt nu. Jag tror inte hon vet att han var otrogen med min bästa vän. Kanske borde jag vara tyst, men jag kan inte låta bli att upplysa henne om faktan.
"En av tjejerna? Så det finns alltså en till tjej med i bilden Felix?" Säger hon surt och ser på honom.
"Oh ja, du trodde väl inte du va speciell. Ingen är speciell för Felix. Han knullar allt med bröst och en fitta, till och med ens bästa vän." Säger jag avskyvärt.
"Rosie." Säger Felix tyglat och ser på mig med en mördarblick.
"Ha en trevlig morgon." Säger jag fejkat glatt och går därifrån.
Jag går ut på altan och sätter mig i solen. Det är vinter så det är kallt ute. Helst vill jag gå in till Andy och lägga mig i hans famn, men jag behövde lite ensamtid just nu. Så Felix är tillsammans med Ofelia. Inte Olivia. Jag trodde dem blev tillsammans efter allt. Tydligen inte. Jag undrar hur Olivia mår. Även om jag hatade vad hon hade gjort så hatade jag inte henne. Hon är min bästa vän, hon är som en syster för mig. Jag klarade bara inte av att se henne än, eller Felix, för det gjorde så ont. Som om såret som det precis börjat bildats skorpor på drogs bort. Jag kanske borde ge henne en chans. Jag borde ringa henne, fast borde det inte vara hon som borde ringa mig. Det var trots allt hon som hade gjort fel. Inte jag. Fast hon hade försökt ringa mig i en och en halv vecka. 16 missade samtal var det. Jag hör någon komma ut på altan bakom mig. Jag vänder mig om och möter Andys underbara blå ögon. Han ler morgontrött mot mig.
Jag går ut på altan och sätter mig i solen. Det är vinter så det är kallt ute. Helst vill jag gå in till Andy och lägga mig i hans famn, men jag behövde lite ensamtid just nu. Så Felix är tillsammans med Ofelia. Inte Olivia. Jag trodde dem blev tillsammans efter allt. Tydligen inte. Jag undrar hur Olivia mår. Även om jag hatade vad hon hade gjort så hatade jag inte henne. Hon är min bästa vän, hon är som en syster för mig. Jag klarade bara inte av att se henne än, eller Felix, för det gjorde så ont. Som om såret som det precis börjat bildats skorpor på drogs bort. Jag kanske borde ge henne en chans. Jag borde ringa henne, fast borde det inte vara hon som borde ringa mig. Det var trots allt hon som hade gjort fel. Inte jag. Fast hon hade försökt ringa mig i en och en halv vecka. 16 missade samtal var det. Jag hör någon komma ut på altan bakom mig. Jag vänder mig om och möter Andys underbara blå ögon. Han ler morgontrött mot mig.
"Hej." Säger jag och ler.
"God morgon du morgonpigga person." Säger han och flinar lite. Jag kan inte låta bli att skratta åt det.
"God morgon på dig du morgontrötta person." Svarar jag honom, och nu är det hans tur att skratta.
"Du brukar aldrig vara här ute om det inte är något du behöver tänka över. Så vad är det den här gången?" Säger han och sätter sig ner bredvid mig på trappen till altan.
"Felix är tillsammans med den där tjejen Ofelia. Inte Olivia som jag trodde." Svarar jag honom.
"Jaha. Hur är det med dig?" Säger han lite oroligt och tar min hand i sin.
"Det är väl okej, bättre än jag trodde. Däremot så är jag orolig för Olivia faktiskt." Svarar jag honom ärligt.
"Du oroar dig alltid så mycket för alla andra. När ska du börja tänka på dig själv egentligen?" Säger han och ser på mig oroligt.
"Hon är min bästa vän." Säger jag dystert och ser ut på skogen nedanför vår tomt.
"Du tror Felix bär hela skulden. Det krävs två för ha sex." Säger han allvarligt.
"Jo tack jag vet, precis som att jag var med dig när jag skulle vart med Felix. Det var mitt val, jag skulle stoppat det. Du är inte skyldig till nåt i den situationen." Säger jag upprört.
"Du borde det. Skyllt på mig också, det är inte bara ditt fel. Om du nu ser det som ett fel." Säger han sårat. Jag ser på honom skuldmedvetet.
"Jag menade det inte så, du vet vad jag mena." Säger jag och räcker mig efter hans hand. Han öppnar upp sin hand och tar min i sin. Jag blir lite förvånad för jag trodde han skulle dra bort den.
"Jag vill bara säga att det är lika mycket bådas deras fel. Olivia är ändå din bästa vän, hon borde inte ha gjort som hon gjorde. Jag vet att jag inte var shysst ute på Utö. Jag var väl medveten om konsekvenserna om vi åkte fast. Det skulle ha sårat dig och Felix. Olivia borde vetat att det skulle såra dig och Felix, ändå valde hon att fortsätta vara med Felix. Sen så hade Felix ett ansvar mot dig såklart. Min åsikt är åtminstone att det är lika mycket deras fel, för båda borde ha sagt nej." Säger han och kysser lätt min hand.
"Jo sant, men jag skyller nog ändå mer på Felix. Han var trots allt min pojkvän." Säger jag och försöker skratta lite för lätta upp stämningen.
"Du älskade aldrig honom egentligen?" Säger han och ser på mig.
"Nej, jag gillade honom. Jag hade känslor för honom men älskade honom gjorde jag inte. För när jag började falla för honom mera så hade jag redan fallit hårt för någon annan. Jag älskade redan någon annan när jag borde börjat älska honom. Jag tar det hårt, men han är någon jag klarar mig utan. Olivia är min bästa vän och som en syster för mig. Man ignorerar inte sin syster. Man löser det för man är tvungen, och man älskar varandra ändå, det är familj liksom." Förklarar jag för honom lugnt.
"Du har väl en poäng." Säger han och flyttar närmare mig. Han lägger armen om mig och drar mig närmare sig.
"Ja så du skulle bara våga va otrogen mot mig. Det skulle jag nog aldrig repa mig efter." Säger jag utan att tänka mig för. Vi var ju nästan som ett par, men vi hade ändå titteln vänner än så länge.
"Vi skulle behöva vara tillsammans för jag skulle kunna va otrogen mot dig. Men var vi det så skulle den tanken aldrig slå mig för jag skulle ha hela min värld då." Säger han och kramar min axel mjukt med sin hand.
"Så borde jag ringa henne?" Säger jag för att inte göra bort mig ännu mer nu. Jag är så förvirrad, jag vet inte vad jag vill. Eller jag vet att jag vill ha Andy men inte såhär. Jag vill inte att han ska tro att han är min rebound eller något för han var den "rätta" för mig ända från början.
"Du gör vad du känner är rätt." Säger han och kysser mig lätt på hjässan. Jag önska Andy vore min pojkvän. Jag borde aldrig blivit tillsammans med Felix. Han må ha älskat mig tidigare, men han var inte kär i mig när vi blev tillsammans. Jag var inte kär i honom heller. Vi trodde bara att det var det rätta att göra, för vi hade vart på g så länge. Han var min trygga bas och jag var hans, men kärlek var det inte. Min och Andys relation var en berg-och dalbana som var helt galen, men det var kärlek. Riktig kärlek. Vi må ha gjort en massa dumt mot varandra men vi älskade varandra, och vi lämnade aldrig varandra. Vi hittade alltid vår väg tillbaka till varandra. Han var min stora kärlek i livet. Jag skulle aldrig älska någon såhär mycket, eller på det här viset som jag älskade honom.
"Okej." Säger jag bara. Jag skulle kunna sitta här med honom för evigt.
Kommentarer
Trackback
