"Jag vill vara med dig, Men det är inte läge att berätta för Rosie." Svarar jag henne. Hon måste förstå det. 

"När är läget då? Det finns inget mer oss förens du sagt något till Rosie. Om det ska bli något mer mellan oss som typ ett förhållande eller något så måste du säga till Rosie." Säger hon bestämt och tittar på mig allvarligt. Hon vill ha ett svar och hon kommer inte ge sig. Jag vill ju faktiskt bli hennes.

"Fine, jag pratar med henne." Säger jag och tar Olivias hand i min. Hon ler lyckligt och jag ler tillbaka.

Det är grått ute och en väldigt trist dag i allmänhet. Det bara känns som om något är väldigt fel. Jag vet inte vad det skulle kunna vara men något var det. Det hade kännts så ända sen jag vakna imorse. Vilket var för två timmar tillbaka. Andy sov fortfarande, och jag satt i köket och åt min frukost. Jag skulle snart iväg för träffa Felix i stan.

Andy är uppe hör jag, och jag blir väckt ur mina tankar. Han går in i något i vardagsrummet och svär tyst för sig själv antagligen. Om jag gissar rätt kommer han gå på toa först och sen komma in till mig i köket.

Fem minuter senare så kommer han in i köket. Mycket rätt hade jag, först toa sen till köket. Jag flinar lite när han kommer närmare mig.

"God morgon." Säger han trött.

"God morgon sömntuta." Säger jag och skrattar lite åt hans trötta ansiktsuttryck.

"Är det idag du skulle träffa Felix?" Säger han samtidigt som han brer en macka till sig.

"Ja, hurså?" Svarar jag honom lättsamt. Han kommer tillbaka till bordet och sätter sig ner mittemot mig.

"Rosie det är nåt du bör veta om honom." Säger han allvarligt och ser skamsen ut. Vad är det möjligtvis Andy kunde veta om Felix som jag inte visste. Det verkar allvarligt. Han måste mena det. Något är det och det är inget roligt, det kan jag se på långa vägar. Jag suckar lite.

"Som vad?" Säger jag otåligt. Jag behövde gå om en kvart, så egentligen borde jag borsta tänderna och sätta på läppstiftet.

"Han har varit otrogen mot dig." Säger han efter en stunds velande för sig själv i tystnad. Jag tror inte det är sant. Precis innan jag ska iväg så kommer han med detta. Han är fan otrolig! 

"Du skämtar med mig! Nu får du fan ta och ge dig." Säger jag surt och reser mig upp hastigt. Jag ser på honom med en ilsken blick och han ser trött på mig.

"Det är sant. Du måste tro mig Rosie. Jag hittar inte på det bara för du ska lämna honom eller nåt. Jag såg för fan honom." Säger han till sitt försvar. 

"Sluta bara! Jag vill inte höra mera." Säger jag och lämnar rummet. Jag går in i badrummet och låser om mig. Inte kunde det väl va sant? Felix skulle väl aldrig göra så mot mig. Det kunde inte vara sant, Andy ljög bara. Det fick inte vara sant. Det fick det bara inte vara. Jag borstar tänderna och sen sticker jag ut på en gång. Struntar i läppstiftet. Det spelar ändå ingen roll. 

Jag är en kvart för tidig på grund av incidenten med Andy. Vad jag inte fattar är att han hittar på en sån sak. Jag trodde han förstod nu, och att det inte skulle vara mera komplikationer. Åtminstone inte några fler lögner. 

Jag ser Felix komma från tunnelbanan mot mig, där jag står och väntar på honom. Han ler mot mig när han har fått syn på mig. Jag kan inte låta bli att le tillbaka. Vi hade gått igenom en hel del men vi höll ihop fortfarande. Att han ens ville ha mig efter allt med Andy är förundransvärt. Inte kunde väl han ha varit otrogen då mot mig. Det kunde bara inte stämma. Utan att ha märkt det så har han hunnit fram till mig. Vi kysser varandra lätt på munnen och kramas.

"Hej." Säger jag glatt. 

"Hej, så vad vill du göra?" Säger han. Det var kallt ute idag och jag frös som bara den. Egentligen ville jag bara hem åter igen till Andy. Gosa ner mig i soffan med honom bredvid och sen se nån bra film. 

"Vet inte, vad sägs som fika? För catch up på vad som har hänt." Säger jag och ler. Jag hoppas han nappar på det för ute ville inte jag vara.

"Sure. Det låter bra. Jag vet ett café vi borde gå till." Svarar han mig och börjar gå åt det hållet som caféet ligger åt antagligen. Jag nickar bara kort och följer efter honom.

Vi kommer fram till ett litet café. Den ligger i någon hörna i gamla stan. Jag skulle aldrig ha hittat det här stället om det inte vore för Felix. Vi pratar om lite allt möjligt som vi brukade göra alltid förut. Det var så länge sen vi hade betett oss så här runt varandra. Jag undrar om det var för att allt var så bra som tanken om att Felix skulle varit otrogen spökade i mitt huvud. Hur fel kunde det vara om jag frågade honom rakt på sak om det. Innan jag hinner hejda mig slipper frågan ut, mitt i hans mening om något skolarbete. 

"Har du varit otrogen?" Frågar jag. Så fort orden lämnat mina läppar fylls jag av ånger. Jag trodde ju inte ens det, men nu skulle Felix tro att jag ens kunde tänka mig att han skulle göra något sådant mot mig. Bara för Andy nämnde det imorse. Efter kommit över chocken om att jag precis sagt det så börjar jag studera Felix reaktion. Han ser nästan panikslagen ut. Ånger finns i hans ögon. Jag kan inte tro det. Det är sant. 

"Rosie, jag..." Börjar han men jag avbryter honom med att hålla upp handen. Jag vill inte höra mer, jag visste redan svaret. Inte behövde jag höra någon dålig ursäkt för det. Jag försöker svälja nyheten om det. 

"Hur kunde du?" Skriker jag och reser mig upp. Alla på caféet stirrar på oss, men jag kunde inte bry mig mindre just nu. Felix av alla personer, hade varit otrogen mot mig. Jag kunde inte fatta att detta hände. Andy hade rätt alltså. Varför var han tvungen att ha det? Nu hade det ju totalt förstört min trygga bas. För inte kunde jag någonsin kunna lita på Felix igen. Vad hade jag gjort fel? Jag känner tårar rinna nerför min kind medan jag väntar på ett svar från Felix. Han stirrar stint framför sig. 

"Rosie, lugna dig. Snälla? Du skämmer ut oss." Säger han lågmält. Jag känner ilskan bubbla upp inom mig igen, och jag gör allt för tygla den men han kan inte va sann om han tror det där skulle hjälpa. 

"Ska jag lugna mig? Är du dum i huvudet eller? Jag har precis fått reda på att min pojkvän, att du, har varit otrogen mot mig. Hur fan kunde du? Vad var det som var fel? Dög jag inte så du kände behovet att ligga med någon annan? Svara mig för i helvete Felix. Hur kunde du?" Skriker jag gråtandes. Han ser på mig plågosamt. Jag klarar inte en sekund till här. Han börjar öppna munnen för svara mig eller något. Utan att vänta på att höra vad Felix skulle säga så springer jag ut från caféet. 

 

Jag sitter bara kvar och stirrar efter Rosie som springer ut ur caféet. Bort från mig, så långt hon kan komma. Fan, fan, fan! Vart i helvete kom den frågan ifrån. Hon överrumpla mig totalt. Jag blev totalt ställd när hon fråga mig. Man kunde inte se det komma på mils avstånd. Hade jag vart förberedd så hade jag kunnat skona henne från det. Det enda jag undrar är om hon ens vet vem det var. Om hon vet att det är Olivia så skulle hon ha förlorat det totalt. Jag ser inte fram emot att säga det till henne. Men nu var hälften redan ute så nu hade jag min chans. Jag måste få tag på henne och säga det.  

 

Jag springer och springer ett bra tag. Tack och lov hade jag mina converse, och inte klackar idag. För springa i gamla stan med klackar var omöjligt. Efter sprungit i vad känns som en evighet så stannar jag och tar upp mobilen. På automatik slår jag in ett telefonnummer och pressar luren mot örat. Två signaler, tre signaler, fyra signaler, och sen hör jag hans underbara röst i telefon. 

"Andy?" Säger jag snyftandes. Jag kan höra honom gäspa men avbryta sig direkt när han hör mig. 

"Vad har hänt? Vart är du? Jag kommer till dig." Säger han genast orolig. Jag försöker hitta min talförmåga igen.

"Du hade rätt. Han hade vart otrogen." Gråter jag fram. 

"Oh Rosie, förlåt jag ville inte ha rätt om det." Säger han ångerfullt.

"Jag vet. Jag ville bara inte tro det." Svarar jag.

"Ska jag komma och möta dig någonstans, eller kommer du hem själv?" Frågar han mjukt.

"Jag kan ta mig hem själv, men skulle du kunna möta mig vid tunnelbanan?" Svarar jag honom. 

"Självklart. Vad för choklad vill du ha?" Säger han direkt. Jag ler lite åt att hans omtanke.

"Vad som helst, apelsinkrokant kanske." Säger jag och börjar gå mot tunnelbanan som jag kan se från vart jag står nu. 

"Okej, då köper jag det och lite annat. Så kan vi ha en filmkväll." Säger han mjukt. 

"Visst. Ses snart." Säger jag och lägger på. Jag är nere på stationen och om två minuter kommer mitt tåg.

 

Jag har nästan somnat. Det var en jättebra film, men jag var trött efter dagens alla händelser. 

När jag kom till station så var Andy där och mötte mig. Han hade handlat allt redan och hyrt en film. Vart han hade fått pengarna ifrån vet jag inte, och bryr mig inte just nu heller. När vi kom in i lägenheten så hade jag hjälpt honom packa upp allt och fixa igång filmen. Först så hade jag försökt hålla mitt pokerface men han såg rakt igenom det. Så han fick sitta och trösta mig medan jag hade något slags mental breakdown. Hela filmen hade jag legat inlindad i mitt täcke nära Andy för få värmen och närheten. Han hade inte sagt något om hur nära vi var. Jag blundade nu när jag visste att filmen var slut. Eftertexterna spelades upp med någon sång i bakgrunden. Andy måste ha flyttat på sig precis för det blev kallt där han tidigare legat. Två sekunder senare känner jag hans läppar mot min panna. Han kysser mig ömt där och viskar god natt. Precis när han ska resa på sig för att stänga av tv:n så öppnar jag ögonen. 

"Vart ska du?" Säger jag ynkligt.

"Jag skulle bara städa undan allt och fixa tv:n och sånt." Säger han. 

"Måste du göra det nu?" Säger jag som ett litet barn som vill ha något nu och inte orkar vänta. Jag hade faktiskt blivit kåt under filmen och var det fortfarande. Att ha honom så nära mig var outhärdligt.

"Låt mig stänga av tv:n och dra ner rullgardinierna åtminstone." Säger han och börjar göra det på en gång. 

"Fine." Säger jag lite surt och vänder mig ifrån honom. Jag hör hur han fixar det där snabbt, och innan jag vet ordet av står han framför mig och flinar vid sängkanten.

"Så vad var det du ville?" Säger han och ser på mig.

"Jag fryser fortfarande. Kan inte du krypa ner under täcket med mig?" Säger jag och flinar lite. Han ser på mig lite besvärad, och jag tror jag vet varför. Han har stånd. Vilket innebär han skulle ha svårt att motstå mig.

"Bara den här gången." Säger han efter en stunds tvekande. Han kryper ner bredvid mig och drar in mig i hans famn. Jag ler nöjt och vet precis vad jag hade tänkt. Det här skulle inte bli allt som hände ikväll. 

"Nöjd?" Säger han och avbryter mina fantasier. Jag rodnar lite.

"Inte riktigt." Svarar jag honom och kysser honom. Han kysser mig tillbaka, men skjuter undan mig snabbt.

"Rosie vad gör du?" Säger han förvånat.

"Förlåt, jag bara. Jag vet inte, okej? Jag vill ha dig. Är det så fel?" Svamlar jag. Han drar undan en hårslinga ur mitt ansikte och kommer närmare mig. Han har sin vikt på armarna så han nästan sitter upp. Vi är så nära som det bara går.

"Nej, jag vill ha dig också." Svarar han mig med sin hesa sexiga röst.

"Så varför gör du inget då?" Säger jag självsäkert.

"Rosie du vet varför." Säger han med en suck och lägger sig ner på rygg igen. Jag lägger mig på rygg bredvid honom och suckar irriterat.

"Du vågar bara inte." Säger jag irriterat. Nån effekt måste det ha haft på Andy, för nästa sekund ligger han ovanpå mig och kysser mig från munnen längs halsen ut mot nyckelbenet. Jag kan inte låta bli att stöna lite av njutningen från hans läppar som lämnar avtryck på min bara hud. Han slutar helt plötsligt och ser på mig. Jag ser fundersamt på honom. Gjorde jag nåt fel?

"Vadå vågar inte? Jag vågar, men jag respekterar dig för mycket för utnyttja en sån här stund." Svarar han mig och flinar lite innan han rullar av mig. Jag suckar. Jag vet vad jag höll på med. Det hade alltid varit Andy, och nu så hade jag mer rätt än någonsin att ge efter. 

"Det är inte att utnyttja mig. Det är att låta mig berätta att det är dig jag vill ha. Ingen annan egentligen. Och nu så står ingen ivägen för oss längre." Svarar jag honom och ser honom djupt i ögonen. 

"Vet du ens vem det var som Felix var otrogen med? Jag tror inte det för annars skulle du inte ta så lätt på saken som du gör nu." Säger han dystert.

"Nej men det spelar ingen roll. Vi har ju varandra ellerhur." Säger jag prövande. 

"Det var Olivia." Säger han och ser på mig allvarligt. Jag vägrar låta det sjunka in eller ens fundera över saken innan jag lutar mig över honom och kysser honom. Han kysser mig tillbaka och nu håller han inte tillbaka. Han förstår att diskussionen är slutdiskuterad. Jag drar honom närmare mig samtidigt som han tvingar mig ner på rygg. Villigt gör jag som han vill, jag fattar vinken. Han ligger ovanpå mig och vi kysser varandra. Kyssarna är obeskrivliga och vi är så upphetsade som man kan bli. Jag kan inte vara den enda som var kåt ikväll.