Hon var ju tillsammans med Felix och fick sitt samvete tillbaka för sent, varenda gång, sen hon kommit tillbaka. Vi kysstes, hon fick panik över det, och jag låtsades som om jag förstod. Det var inte förens idag som det gick upp för mig vad som stod på spel för henne. Jag visste egentligen redan innan att vi två tillsammans inte skulle bli enkelt men jag var redo att kämpa om hon var det. 

Det hade gått riktigt fort sen november när mamma hade bestämt sig att dra till Bolivia utan mig. Jag hade gått till skolan, skött mina sysslor och läxor, och sen kommit hem för laga mat med Andy. Han hade i stort sett flyttat in hos mig. Vi var nästan som ett par som hade spenderat många år tillsammans och hade vår rutin. Ändå så behöll vi vår gräns när det gällde närkontakt; som kyssar och sånt. Vi hade ganska snabbt kommit på att vi nog skulle sova åtminstone i samma rum. Så vi bäddade om i mammas och Jorges rum och flyttade in där. Vi åt frukost tillsammans, och åkte sen till våra respektive skolor. Under skoltiden hörde vi av oss till varandra minst en gång i timmen. Det kunde vara allt från vad vi skulle äta till middag, eller om städerskan på söndag för se om vi hade pengarna vi behövde till henne, eller bara för höra hur den andre mådde. Vi hade vår vardagsrutin, och på helgerna så träffade vi våra andra kompisar. Olivia var inte stormförtjust i vad som pågick, men hon kunde tyvärr inte bo med mig på vardagarna. Det skulle bli jättelångt för henne att åka till sin skola, hon hade redan långt ifrån sig själv. Så hon var ändå glad att någon kunde stanna med mig. 

Först var jag osäker på om det var en så bra idé att Andy och jag skulle bo under samma tak. Han var oansvarig och slarvig, som jag är också fast han var värre. Hålla tider var han hopplös på. Laga mat tänkte han inte göra. Det var i alla fall vad jag trodde. Fast han hade varit väldigt skötsam, tagit ansvar, hållit tiderna vi kommit överens om och till och med lagat maten själv när han kom hem innan mig. Felix och jag hördes typ varannan dag. Olivia träffade jag varje helg. Andy åkte hem då och då för träffa sin familj.  

Nu var det mitten av december. Felix skulle komma ner en helg snart, nu innan jul. Sen skulle han klart komma med resten av sin familj till den stora julmiddagen som hölls varje år. Felix skulle såklart bo hos pappa. För att vi skulle kunna umgås skulle jag vara hos pappa den helgen. Jag tror det är nu till helgen. Idag var det torsdag; så i sånt fall skulle jag till pappa imorgon. Jag längtade faktiskt inte till vare sig gå till pappa, som vanligt, men inte heller till att träffa Felix. Jag borde packa ikväll om det var imorgon jag skulle dit. Så fort jag slutar borde jag ringa pappa bara för dubbelchecka om det var imorgon. Snart slutar vi, bara 5 minuter till.  

 

"Hej." Svarar pappa i telefon efter att antal signaler.

"Hej, det är väl imorgon Felix kommer ner?" Frågar jag neutralt.

"Ja och jag hämtar dig från skolan." Svarar han mig besvärat.

"Okej, syns imorgon." Säger jag fejkat glatt.

"Syns imorgon. Hejdå." Säger han och lägger på. Jag suckar och börjar gå mot tunnelbanan. Jag stod fortfarande kvar i skolans korridorer när jag ringde honom. Ja så imorgon skulle jag till pappa då. Jag skickar iväg ett sms till Andy om imorgon. Han svarar bara med ett enkelt ok. 

Vad borde jag packa till helgen? Vad skulle jag ha på mig? Borde inte jag klä upp mig lite? Tusen frågor virrar runt i huvudet när jag är hemma och står framför min garderob. Jag drar ut några toppar för prova dem och se vilka som passar bäst till jeansen jag skulle ha. Jag kan höra ytterdörren öppnas och stängas. Andy är här. Han hade fått en egen nyckel eftersom vi inte alltid kom hem samtidigt. 

"Hej, nån hemma?" Ropar han från hallen. Det var en rutin för mig att skrika så varje gång jag kom hem även om jag visste att ingen skulle vara det. Den rutinen verkar ha fastnat hos Andy på senaste tiden. 

"Jag är här!" Svarar jag honom. Jag kan höra hur han klär av sig jackan ute i hallen, och börjar gå mot mitt rum där jag befinner mig.

"Så vad vill du äta ikväll?" Är det första han säger när han kommer in i rummet. Han tvärsar mig och sätter sig på min säng. Jag ser på honom fundersamt.

"Jag vet inte. Vilken topp borde jag ha till dem här jeansen?" Säger jag. Han tar upp en ljusröd trekvartsärmad topp och ett svart bälte till och räcker fram det till mig.

"Till imorgon ellerhur?" Säger han och ser på mig menande. Jag vet vad han tänkte på. Han visste att jag skulle träffa Felix och ville antagligen vara fin för honom.

"Ja, men vad ska jag ha de med? För med jeansen funkar det där inte." Svarar jag honom och suckar.

"Vad sägs som den svarta midjekjolen du har med dina bruna stövlar?" Frågar han lättsamt. Jag ser på honom misstänksamt först sen ler jag.

"Det borde va perfekt. Tack Andy!" Säger jag glatt och kramar om honom utan att tänka mig för. Först är han stel men sen kramar han tillbaka och slappnar av. Jag drar mig ur omfamningen och rodnar lite.

"Det var så lite så." Säger han och ler.

"Så vad sägs som nåt enkelt ikväll som att vi beställer hem pizza och har minifredag?" Säger jag glatt för att byta samtalsämne. Han nickar bara och går ut i köket för ringa pizzerian i närheten. Jag suckar så fort han lämnat rummet. Varför skulle allt sådant där vara så stelt mellan oss? Jag menar innan sommaren hade jag kunnat fråga något sådant där och ingen av oss hade tänkt på det. Jag lägger fram kläderna han föreslog till imorgon och sen packar jag ner mina jeans och en svart spetstopp. 

"Vad vill du ha för pizza? Hawaii eller calzone?" Ropar han från köket. Antagligen i telefon, på väg att beställa åt oss. Jag bara ler och skakar lätt på huvudet. Han känner mig så bra. Jag drar igen dragkedjan på väskan innan jag går ut till honom.

"Calzone." Svarar jag honom och flinar när jag har kommit in i köket där han befinner sig. Han flinar tillbaka och beställer klart våra pizzor.

"Så det är fixat och klart nu, dem kommer om en kvart." Säger han och ler. Jag ser på honom förvirrat.

"Jaha, kommer dem hit med pizzorna? Jag trodde vi skulle gå ner och hämta de. Jag menar det är ju bra, men det var ju inte långt att gå för oss heller så..." Svamlar jag men blir avbruten av Andys läppar pressas mot mina. Jag drar honom närmare mig och placerar mina armar runt hans nacke. Han lägger sina armar runt min midja och kysser mig ivrrigt och lustfullt. Kyssen är allt annat än oskyldig. Den är fylld med lust, ivrrighet, efterlängtan och kärlek. Jag borde inte fortsätta detta eller tillåta detta ens, men jag kan inte sluta. Han pressar oss mot väggen, och jag vill inget hellre än ha mer av honom. Jag lämnar hans läppar och kysser honom ner på halsen. Han letar sig innanför min tröja och masserar mitt ena bröst ovanpå bh:n. Jag kan inte hindra ett litet stön smita ut. Han släpper mig och drar efter andan. Fortfarande nära mig men ändå en mil ifrån mig. Jag känner mig naken och övergiven. Vad hände precis? Han hade kysst mig och jag hade kysst honom tillbaka, och lite till. Åter igen hade vi inte kunnat hålla oss borta ifrån varandra. Vi var hopplösa! 

"Jag har verkligen längtat efter det där." Säger Andy efter en stunds tystnad och flinar lite.

"Så varför sluta du?" Svarar jag så självsäkert jag kan.

"Fan Rosie, du gör mig så kåt. Jag lovade mig själv att inte röra dig igen förens du var min. Du skulle bara veta hur svårt det har varit att hålla det." Säger han och flinar. Jag kan inte låta bli att flina åt vad han precis erkände.

"Vad spelar det för roll? Varför kan du aldrig avsluta det du börjat." Säger jag utmanande och kysser honom igen. Han kysser tillbaka snabbt och drar in mig i hans famn, precis där jag vill vara. Jag kan känna hur hård han är genom byxorna vid mitt ben. Han verkar ha kommit på sig själv och trycker undan mig lite från honom.

"Rosie!" Säger han klagandes. Jag flinar åt vad jag lyckats åstadkommit. Precis då ringer det på dörren.

"Pizzan är här." Säger jag och går ut i hallen.

 

Det är fredag eftermiddag och tyvärr är jag på väg till pappa för träffa Felix. Jag hade mycket hellre kommit hem till Andy och kanske vi hade kunnat startat där vi blev avbrutna igår av pizzan. Felix var redan där och jag var tydligen sen enligt pappa. Fast jag kunde inte hjälpa att jag hade skola till 14.30 på fredagar ibland. Jag suckar djupt och pluggar in musik i öronen. 

Felix perspektiv

Jag hade blivit hämtad på flygplatsen av Rullie, Rosies pappa, för Kristina skulle hämta den stora tårtan till ikväll som vi skulle ha för fira mig. Jag hade fått mitt körkort och åkte nu ner hit för hälsa på. Det var åtminstone vad jag och Rosie sa till alla. Hon var där för jag var ju hennes halvkusin så hon ville vara med och fira. Egentligen hälsade jag på min flickvän. Sen min egentliga anledning för vilja komma ner till Stockholm var för jag ville faktiskt träffa Olivia. Jag hade nog blivit lite kär i henne.

Just nu satt jag bara och väntade på att Kristina och Rosie skulle komma hem hit så vi kunde börja fira. Jag hade ju redan packat upp så jag hade inget att göra. Jag har fått gästrummet på övervåningen precis som förra gången jag var här. Då vid Halloween när jag legat igen med Olivia. Vi hade haft sex under tiden festen pågick där nere. Det hade varit underbart. Sexet alltså, och Olivia. Däremot hade jag enorma skuldkänslor för den kvällen.

Jag rycks ur mina tankar av att ytterdörren öppnas där nere och Kristina och Rosie ropar hej. Kristina måste ha hämtat upp Rosie på vägen. Nu är dem åtminstone här så vi kan fira, och så att jag sen kan sticka till Olivia. Jag går ut ur rummet och ner för trappan för möta dem. Den första jag ser när jag kommer ner i trappan är Rosie. Hennes bruna ögon som möter mina och förtrollar mig som alltid. Hon är vacker och på ett vis älskade jag henne men jag var inte längre kär i henne, tror jag. 

"Hej." Säger jag och ler stort mot henne. Hon ler lika stort tillbaka, fast jag märker att något är fel. Något försöker hon dölja från alla. Även om hon är här så är åtminstone inte hennes tankar med. 

"Hej." Svarar hon mig. Jag går ner dem sista trappstegen och kramar om henne kort. Sen kramar jag och hälsar på Kristina. Vi går ut i köket allihopa och sätter oss för fika. Allt vi gör under en timmes gång är bara att snacka, och sen sätter Rullie igång med middagen. Efter middagen kan jag nog dra. Säga bara att jag skulle träffa en kompis. Rosie skulle väl tillbaka till sin mamma också. Hon bodde ju där nu för tiden. 

"Sådär, nu är det bara att hugga in." Säger Kristina glatt och ler när hon ställer fram potatisen på bordet. Vi alla ler och börjar ta för oss av middagen som är serverad. 

 

En timme senare är jag äntligen på väg ut genom dörren. Jag och Rosie står i hallen och Kristina är så glad att vi två är så bra vänner. Om hon hade vetat vad vi var egentligen hade hon nog inte varit så glad alls. 

"Vi ses imorgon bitti." Säger jag och vinkar lätt åt Kristina och Rullie samtidigt som jag öppnar dörren för mig och Rosie. 

"Vi hörs." Säger Rosie och går ut innan mig. 

"Hejdå, ha så kul nu." Svarar dem oss bara. Jag ler stort mot dem och nickar artigt innan jag går ut och stänger bakom mig. Så fort dörren är stängd lägger sig tystnaden mellan mig och Rosie medan vi går mot bussen. Jag vill inte att det ska vara så här, men jag kan inte göra mycket åt saken egentligen. Lite snabbt sneglar jag på henne. Hon möter min blick och ler lite.

"Så vad ska du göra ikväll då?" Bryter hon tystnaden med.

"Ska träffa några polare. Du då?" Säger jag och ler mot henne. 

"Hem till mamma och slöa typ bara." Säger hon och ler nöjt åt sin plan. Jag skrattar lite åt hennes nöjda min, och hon flinar bara. Kanske gör jag fel med att gå till Olivia nu. Jag borde kanske följa med Rosie istället, hon var ju trots allt min flickvän. Jag har saknat våra stunder som denna. När det bara var vi två och vi kunde prata om vad som helst. 

"Jag kanske hänger med dig, eller kommer till dig senare. Om det är lugnt med dig?" Säger jag och ler mot henne. Hon ler stort och nickar bara lite kort. 

"Det skulle väl va lugnt. Vi är ju tillsammans. Eller så kan vi ses imorgon, inne i stan? Så slipper du skynda dig till mig från din kompis." Säger hon förståndigt. Jag nickar bara till svar, och kramar henne hejdå innan jag hoppar på bussen på väg mot Olivia. 

 

Jag rullar trött av henne. Hon var underbar på alla möjliga sätt, speciellt i sängen. Hon suckar lite. Inte högt men tillräckligt högt för mig att höra. Hon var nog också mycket väl medveten om det. Nu skulle det va något som skulle komma fram.

"Jag tror inte vi kan fortsätta så här Felix. Jag känner mig jättehemsk." Säger Olivia allvarligt. Hon vänder huvudet mot mig och ser på mig. Där kom det. 

"Säg inte så. Du är inte hemsk. I sånt fall är jag ännu värre." Säger jag i ett försök att muntra upp henne. 

"Ha! Det är inte du som ligger med din bästa väns kille. Men ärligt Felix, jag vill inte göra detta längre. Du måste berätta för henne. Hon måste få veta. Sen är det ditt val om du vill vara med mig mera, men jag tänker inte vara med dig så här nån mer gång så länge Rosie inte vet om oss." Säger hon. Jag suckar. Jag vill vara med Olivia men ville inte såra Rosie. Var det värt att riskera det trygga med Rosie bara för det underbara med Olivia? Jag suckar igen.

"Jag vill vara med dig, men det är inte läge att berätta för Rosie." Svarar jag henne. Hon måste förstå det. 

"När är läget då? Det finns inget mer oss förens du sagt något till Rosie. Om det ska bli något mer mellan oss som typ ett förhållande eller något så måste du säga till Rosie." Säger hon bestämt och tittar på mig allvarligt. Hon vill ha ett svar och hon kommer inte ge sig. Jag vill ju faktiskt bli hennes.

"Fine, jag pratar med henne." Säger jag och tar Olivias hand i min. Hon ler lyckligt och jag ler tillbaka.