"Rosie vi kan inte fortsätta så här. Vi är fulla." Säger jag och reser mig upp och kliver av henne. Jag sätter mig bredvid henne på hennes högra sida. Hon ser på mig surt. Jag förstår henne verkligen inte. Vad hände med henne egentligen under sommaren. Innan sommaren så var jag allt hon ville ha, hon klamra sig fast vid minsta lilla hopp jag gav henne. Jag kände mig taskig för alla mina falska hopp jag gav henne när jag visste att det aldrig skulle bli vi två. Även om hon var allt jag ville ha, den enda jag älskade helhjärtat så ville jag inte ge upp något av det jag hade innan. Jag var rädd för att binda mig men jag älskade Rosie. För henne skulle jag göra vad som helst för. Så nu i sommras när jag äntligen insåg det så vägra hon ta emot det. Varför skulle kärlek vara så svårt för? Jag ser på Rosie och hon ser på mig bestämt. Den där blicken känner jag igen. Den blicken hade hon när hon inte tänkte ge med sig vad som än hände.

"Så skyll på det då om någon frågar." Säger hon och ställer sig på alla fyra. Jag kan se hennes bröst som sitter ihoppressade i bh:n. Tjejer kunde verkligen få en att gå galen av nyfikenhet över vad dem gömde under bh:n. Hon kryper sexigt fram till mig och jag vecklar ut mina ben så hon kan lättare komma fram till mig. Rosie puttar ner mig i sängen så jag blir liggandes på rygg. Hon sätter sig i gränsle över mig och böjer sig ner för att kyssa mig. Jag gör inget motstånd, jag säger inget heller. Jag vill ju inget hellre egentligen, jag ville bara visa henne att jag kan vara en bra kille också som inte är bara ute efter sex. Hon ler lite i kyssen. Antagligen för hon kan känna mig hårdna (igen)  nu mot hennes ben. Jag kan inte hjälpa det, hon gör mig kåt bara genom att vara nära mig. Precis när hon reser sig upp för ta av sig bh:n så hör jag dörren öppnas. In kommer nån full tjej. Hon blir ståendes och ser på oss ursäktande. Hon mumlar förlåt eller något. Jag blir lite sur på henne. Jag blänger irriterat på tjejen.

Rosie är snabbt av mig, och på med sin klänning och ute ur rummet på nolltid. Jag ser efter henne innan jag säger ett bestämt "Ut." till tjejen. Hon nickar och tar sig staplande ut ur rummet.

Jag suckar tungt och börjar ta på mig kläderna. Rosie är antagligen långt borta nu. Jag bestämmer mig för gå ut så fort jag tagit ett glas vatten i köket.

När jag kommer ut ser jag Rosie kyssas med någon kille. Jag blir rasande, svartsjuk, irriterad. Mina steg är riktade mot dem i full fart. Jag kan inte hejda mig innan jag hoppar på honom. Han reser sig och stirrar stumt på mig. Hon ser på mig besviket, oroligt. Sen känner jag hans näve träffa min käke och jag faller till marken.

 

Jag drar mig snabbt av Andy, och får tag på min klänning som jag i all hast drar på mig och flyr ut från rummet. Tjejen som kom instapplandes var stupfull och kunde knappt stå upp. Skämigt är vad det är när man super sig så full. Jag tar höger så fort jag är ute ur rummet. Jag fortsätter jogga förbi alla människor, ifrån rummet, ifrån Andy. Han hade rätt, det var fel. Jag var dum som försökte intala mig nåt annat. För guds skull jag var ju tillsammans med Felix. Han förkänade en trogen flickvän. Så tålmodig och gullig han hade varit mot mig har nog ingen varit. Och nu höll jag på att förstöra allt genom att ha sex med Andy. Två gånger hade jag varit nära nu. Jag måste seriöst var världens sämsta flickvän någonsin. Jag sprang mer nu ända tills jag slog upp en dörr och kände en sval bris träffa mig. Allt stannade för en kort sekund. Jag gick långsamt ut på gräsmattan. Louise och hennes familj hade den näst största gräsmattan här uppe på kullen bland alla villor. Hennes mamma Nina hade gjort ett fantastiskt jobb med trädgården här. Det var dalior och rosor och orkidéer lite här och där. Hur vackra som helst. Uppe i mina tankar gick jag runt bland blommorna och beskådade de. Helt plötsligt gick jag in i någon. Jag kolla upp och stirradde in i ett par blå ögon. David.

"Ursäkta igen." Säger jag skamset och ser ner på mina fötter.

"Det är lugnt, några gånger till och jag är van." Säger han skämtsamt och skrattar dovt. Jag ser upp på honom igen och han ler vänligt mot mig.

"Förlåt, jag var bara uppe i mina tankar." Säger jag ursäktandes.

"Det är lugnt, vad gör du här ute förresten?" Säger han mjukt. Ja vad gjorde jag här ute egentligen? Jag hade ingen aning. När jag flydde från Andy så hade mina fötter fört mig hit ut.

"Ärligt? Jag har ingen aning." Säger jag och flinar lite.

"Okej." Säger han roat. Jag funderar på att fly från honom också.

"Vad gör du här ute?" Säger jag bara för avleda fokuset från mig.

"Jag letade faktiskt efter dig och såg dig springa ut här." Säger han lite nervöst. Jag förstår inte. Varför leta han efter mig. Vad kunde han möjligen vilja mig?

"Jaså? Jag är här nu." Säger jag och  flinar lite, men hela jag står där oförstående.

"Ja det är du, jag ville bara..." Början han och kommer närmare mig innan han pressar sina läppar mot mina. Jag gör ingenting, låter honom kyssa mig. Jag blir så chokad över händelsen att jag står helt stilla. Någon kommer emot hos ser jag i ögonvrån. Nu kan jag se att det är en han, och han flyger emot oss. Eller snarare David, sekunden senare ligger David på marken. Jag ser på David, fortfarande i chock över vad han gjorde. Sen vänder jag mig och ser in ett par välbekanta blå ögon som jag egentligen älskar. Jag ser besviket på Andy, hur kunde han göra så. David hade för visso inte behövt kyssa mig sådär, men Andy hade inte behövt fälla honom. Andy möter min blick. Jag ser hans ilska i ögonen, men det finns mer där. Svartsjuka. Han ser in i mina ögon intensivt. Två sekunder senare får han en smäll rätt på käken och han faller till marken. David måste tagit sig upp och smällt tillbaka. "Andy!" Ropar jag förskräckt och slänger mig ner bredvid honom. Han har sina ögon slutna i smärta. Jag ser hur han spänner käken för att inte göra något mer. Han slår upp ögonlocken, hela han är stel och andas in och ut kontrollerat. Andy ser på mig och lugnar sig lite. Jag andas ut lättad.

"Hur kan du va med nån sån idiot?" Säger David anklagande till mig och ser på Andy hatiskt. Jag ser på David förvånat. Jag trodde verkligen inte något sånt skulle komma från hans mun.

"Hey, passa dig din jävla tölp om vad du säger om mig." Säger Andy hotfullt och ställer sig upp. Jag ser på dem oroligt. Vad var det som hade hänt egentligen?

"Jag är inte rädd för någon jävla gris som du." Säger David mopsigt men jag kan se hans rädsla i ögonen. Andy kan verkligen vara skrämande när han tonade upp sig sådär och gick mot en hotfullt. Jag hade mina egna erfarenheter. Det kändes nästan som jag hade en skyldighet att göra något.

"Om du någonsin rör henne igen eller ens så mycket som kommer i närheten av henne, så kommer jag slå skiten ur dig. Fattat?" Säger Andy hotfullt, allvarligt. Jag ställer mig upp och är beredd att gå emellan när som helst.

"Jag gör vad fan jag vill. Du bestämmer fan inte över mig." Säger David och tonar upp sig mot Andy. Andy slår första slaget och träffar David mitt i magen. David slår nästa och träffar Andy mitt i bröstkorgen. Man ser hur Andy kippar efter luft och försöker återfå balansen. David gör sig beredd på att slå igen. Jag skyndar mig emellan och båda stannar upp. Andy som precis fått tillbaka andningen och balansen, stannar upp i sin rörelse som skulle resultera i ett slag mot David, och David som var på väg att slå Andy i ansiktet. 

"Det räcker! Ni är så jävla löjliga. Om ni bråkar över mig är ni bara dumma. Jag har kille för guds skull, jag är ingens av er." Säger jag besvärat och surt. Båda ser på mig besviket. Jag ger dem en mördarblick innan jag börjar gå därifrån. Jag hör en smäll och någon falla till marken. Snabbt vänder jag mig om och ser Andy liggandes på marken. Jag springer fram till honom och kollar att han andas då han har slutna ögon igen. Han andas. Jag ställer mig upp och vänder mig mot David.

"Vad fan håller du på med?" Säger jag surt.

"Är du seriös? Försvarar du ärligt talat honom? Du är fan en jävla hora." Säger han och hånskrattar åt mig. Jag gör allt för att tygla mig, men jag klarar inte det. Jag knyter min näve och smäller till honom rakt i ansiktet. Han börjar blöda näsblod, och tar sig om näsan, då ett litet skrik av smärta lämnar hans mun.

"Vad fan gör du. Du bröt fan min näsa:" Säger han klagandes.

"Så synd." Säger jag sarkastiskt och ler ett falskt leende. Han går sin väg. Jag kommer på att Andy ligger på gräset, jag slänger mig ner vid hans sida. Han möter mina ögon på en gång när jag smeker hans kind. Vi ser djupt i varandras ögon. Jag vill inget hellre än att kyssa dem där perfekta läpparna men istället ler jag mot honom mjukt. Han ler tillbaka och smeker bort en tår från min kind som fallit med sin ena hand.

"Du kunde gjort illa dig." Säger han oroligt.

"Han kalla mig hora. Ingen kallar mig hora, och kommer undan med det." Säger jag och spelar förolämpad. Han skrattar lite roat åt mig och jag flinar.

"Kan vi gå hem nu Rosie?" Säger han och sätter sig upp. Jag nickar kort bara för hans blå ögon är fästa intensivt på mig, och jag tappar talförmågan varje gång nästan jag ser in i dem där underbara blå ögonen. Vi reser på oss. Jag springer in och hämtar min väska innan jag springer ut till Andy igen och vi går.