Vi skulle gå om tio minuter till Louise. Jag var ombytt till min vita klänning med håret uppsatt i en slarvig knut i nacken. Det var varmt ute fortfarande, det var trots allt augusti, men jag borde nog ta någon kofta med mig. Med tanke på att det skulle bli sent ikväll eller snarare inatt. Jag reser på mig och går in till mitt rum för hämta min korta trenchcoat. Sen går jag långsamt tillbaka till vardagsrummet. När jag kommer ut till vardagsrummet så börjar pappa och Kristina gå mot hallen för att gå. Jag följer efter dem och tar upp min väska som står fint i hallen och väntar på mig. I den har jag den svarta klänningen, och min sminkväska och annat smått. 

 

Alla sitter ner vid det stora bordet i deras matsal. Vi måste vara minst 35 pers. Louise och hennes familj, Andy och hans familj, de andra två grannhusen. De var fyra i Louises familj, sex st i Andys familj, ena grannfamiljen var dem tre och i andra grannfamiljen så var dem två bara. Sen var resten Louises släkt. Om jag hade fått ihop det rätt var det fyra olika familjer. Vi skulle bli minst 15 från det här bordet som nog var bjudna på den så kallade efterfesten. Jag undrar vad varmrätten skulle bli för förrätten som vi hade fått precis såg inte så inbjudande ut. Jag snegla på Andy som satt bredvid mig på min högra sida, sen försiktigt på en kille som satt på min andra sida. Antagligen var han en av alla Louises kusiner. Han var snygg. Killen hade blåa ögon och var blond. På sig hade han en svart skjorta som visade hans vältränade kropp ganska bra, med ljusblåa jeans som satt otroligt bra på honom. Jag måste säga att Louise hade otroligt snygga kusiner, men Louise hade inte den där uppenbara skönheten tyvärr. Andy ser på mig, jag känner hur hans blick bränner i nacken på mig. Jag vänder mig om och ser på honom.

"Ska jag ta det?" Säger han och ser på min mat. Jag hade försökt fått i mig förrätten ganska länge nu. Om han hade sett det, vilka mer hade sett det? Illa, lika bra att tacka ja till erbjudandet. Jag nickar och ler tacksamt mot honom. Han byter ut våra tallrikar och får en mördarblick från Vendela som sitter mittemot honom. Jag hade inte haft någon plus one men om jag hade haft det skulle den personen sitta mitt emot mig men nu gjorde Louise det istället. Jag ler nöjt åt att jag lyckats irritera Vendela lite. Andy suckar djupt och börjar äta min mat. Jag tänkte gå Vendela mer på nerverna nästa måltid, under varmrätten.

Jag skrattar högt åt ett skämt killen bredvid mig dragit. Det visa sig att han heter David, och är bara två år äldre, alltså 18 år som Andy och Hanna. Jag borde göra något åt Vendela och Andy, men senaste kvarten har David underhållit oss alla med en massa skämt och berättelser. När skratten tystnar så lutar jag mig närmare Andy och viskar något i hans öra. Jag är närmare än nödvändigt och mitt hjärta slår i 180, men det är värt det när jag ser Vendelas irriterande blick.

"Varför tog du med Vendela ens? Avskyr inte hon sånna här grejer?" Viskar jag hest. Jag kan se gåshud bildas på hans nacke från att jag drar med lillfingret längs hans nacke förföriskt. Jag flyttar på mig lite men endast för att han ska kunna vända på huvudet och se in i mina ögon. Det är precis vad han gör också, och vi är så nära man kan komma utan att göra något. 

"Hon är min tjej trots allt, eftersom du valde den där Felix." Viskar han tillbaka. Jag flinar lite, han ser på mig lite anklagande. De är bara tillsammans för de känner sig tvungna.

"Bara för jag inte valde dig behöver du inte vara tillsammans med en slampa." Viskar jag tyst men när jag säger slampa så säger jag det lite högre så att Vendela ska kunna höra det. Nu fattar hon att vi pratar om henne, man ser hur hon blir mer och mer irriterad för varje sekund som jag är så här nära Andy.  

"Jag måste väl få ha nåt kul, men hon är inget annat än det Rosie. Kan du säga det samma? Felix är mer än så, och ändå kysser du mig och har sex med mig. Du kommer såra någon av oss ordentligt, och jag vet inte om jag är så säker på att jag vill att det ska vara jag längre." Säger han i låg samtalston och reser på sig. Han går ut i hallen frustread. Jag blinkar några gånger för försöka förstå mig på vad som precis hände.