"Kan funka, men hur får vi dit dom så kallade bevisen hos Andy?" Säger hon fundersamt. Jag öppnar munnen för någon spydig kommentar om Andy men kniper igen för det skulle bara Rosie tycka att det var jobbigt att höra.

"Du! Du får dit dem. Nästa gång du är hos Andy så lägger du ut massa bevis som är lätta att hitta men inte uppenbara." Säger jag nöjt.

"Du är ett geni Olivia!" Säger hon och ler stort mot mig.

På tisdagsmorgonen vaknar jag upp glad och utvilad. Jag ska träffa Andy idag. Så där av att jag är glad, men idag hoppas jag även på att jag ska lyckas sära på honom och Vendela. Det är för hans egna bästa. De två kan inte ha ett hälsosamt förhållande. De utnyttjar ju bara varandra. 

 

Jag står utanför Andys dörr och väntar på något. Jag vet inte ens varför jag inte knackat på än. Vad vänta jag på liksom? Bättre tider? Jag fnyser åt mina egna tankar, och drar försiktigt upp ett linne bara för att försäkra mig om att jag har det jag skulle ha med mig. Nervöst fingrar jag på linnet som jag har i mina händer. Jag kollar ner i väskan bara för att försäkra mig om att allt är där. Djupa andetag Rosie. Knacka på bara för guds skull! Jag knackar på osäkert. Man kan höra fotsteg närma sig dörren och hur den lås upp. Snabbt drar jag igen dragkedjan på väskan för säkert skull så att inte Andy råkar se något han inte ska. Dörren öppnas och Andy står framför mig. Jag drar efter andan. Bara att se honom framför mig får mig att le av lycka. 

"Hej äls...Rosie" Säger han och rodnar. Jag kollar på honom storögt. Var han precis på väg att kalla mig älskling? Jag blir lite stäld och det känns som jag har fått tunghäfta. 

"Eh...ja...hej." Mumlar jag och stiger in i hallen hos honom. Han har backat några steg så han står utanför den avskilda hallen, som påminner väldigt mycket om hallen hos pappa. Jag hänger av mig skinnjackan och känner mig nästan lite naken där jag står framför Andys studerande blick på mig. Det känns som en evighet innan han öppnar munnen igen, och jag korsar armarna över bröstet bara för skymma mig lite. Jag hade valt ett par höga ljusblåa jeansshorts med ett vitt linne till som hade ett spetsmönster i blommor vid urringningen.

"Vad vill du göra?" Säger han och ser in i mina ögon. Jag känner hur jag blir alldeles knäsvag av hans blick bara som är varm och glad.

"Jag vet inte. Kanske se en film?" Föreslår jag avvaktande. Jag ville bara få en chans till att placera ut tjejkläderna i Andys rum så fort som möjligt. Det kändes fel att göra så här mot honom ju mer tid som gick. Väskan vägde bly av skuldkänslor för kläderna som låg där i.

"Visst, men sen kan vi väl gå ut eller nåt för det är så fint väder idag." Säger han och börjar gå bort mot sitt rum. Jag nickar som svar och följer sen tyst efter honom.

Andy sträcker sig efter fjärrkontrollen och pausar filmen. Han ser på mig oförstående. Skit! Han har märkt att något är fel. Jag ser tillbaka på honom. Rakt in i hans mörka blå ögon.

"Vad har hänt Rosie? Och säg inget, jag vet att det är något." Säger han och ser på mig allvarligt.

"Det är verkligen inget." Säger jag besvärat och undviker hans blick. Första 20 minuterna hade jag glänst på honom lite då och då, jag kunde inte koncentrea mig på filmen för han satt så nära mig. Allt jag ville var att dra honom nära mig och kyssa honom. Aldrig tidigare hade det varit ett problem för mig att ha honom så nära. Jag hade lyckats koppla bort det och varit lika nära själv utan att tänka på det. Fast nu hade jag ett stort problem med det. Varenda nerv var på helspänn. Hela min kropp krävde närhet och beröring från honom. Längtade, krävande. De senaste 40 min hade jag flyttat mer och mer ifrån honom. Jag hade skyllt på att det var så varmt och om vi satt så nära blev det bara varmare. Just nu satt jag så långt in man kunde komma i hans säng. Jag satt ihoppressad mot väggen och vägrade flytta på mig minsta lilla millimeter närmare honom. Jag litade inte på mig själv.Vad var fel på mig idag? Det hade varit jättestelt mellan oss ända sen jag kom hit. 

"Kan du inte bara berätta vad det är så vi kan gå vidare." Säger han otåligt och suckar.

"Du bryr dig ändå inte, och jag vill inte prata om det." Muttrar jag irriterat. Han hoppar närmare mig och drar in mig i hans famn. Jag kan känna hans andetag i nacken och jag får en behaglig rysning genom kroppen. Hur kommer det sig att han har sån effekt på mig just nu?

"Jag bryr mig visst. Förlåt, jag menade inte att låta så inte bryende." Viskar han nästan ohörbart. Jag är kvar i hans omfamning. Helt stilla, det går tusen tankar omkring i mitt huvud. Jag drar mig ur omfamningen och ler lite mot honom.

"Det är lugnt, men jag vill bara inte prata om det. Okej?" Säger jag och ser på honom. Han nickar, och sen reser han på sig och jag ser fundersamt på honom.

"Jag ska bara på toa innan vi playar filmen igen." Säger han och flinar lite. Nu är min enda chans att lägga ut kläderna! 

"Okej." Svarar jag enkelt och tar upp mobilen. Han lämnar rummet, och jag hör hur stegen låter längre och längre bort. Jag går fram till väskan som jag ställt vid sängkantens ände. Jag drar upp alla kläder jag tagit med. Det är ett silkeslinne som du kan ha som pyjamas, ett par spetstrosor och en vit kortstrumpa. Jag lägger linnet bland hans kläder på golvet, det är matt lila så det lär smälta ihop med resten av kläderna. Sen lägger jag strumpan vid fotändan av sängen på golvet, lite skymd av överkastet som brukar ligga på sängen. Efter det så tar jag upp spetstrosorna och pressar ner dem mellan sängen och väggen försiktigt. Dem ska ses lätt men inte uppenbart. Mitt jobb här är klart! Jag hör fotstegen komma närmare och närmare. Snabbt sätter jag mig tillrätta i sängen precis i tid till att dörren öppnas och Andy kommer in i rummet igen.

 

"Jag måste nog gå. Fick precis sms från mamma om att det var något viktigt." Säger jag och packar ihop mina saker så fort jag kan och flyr ut från hans rum. Från alla frestelser. 

"Jaha okej." Säger han förvånat och följer efter mig.

 

Vi står i hallen. Rosie håller på att sätta på sig skorna.

När jag kom tillbaka efter toaletten så hade hon tydligen fått ett sms av sin mamma om att hon var tvungen att komma hem. Ibland hade hennes mamma sämsta timeingen någonsin. Jag tänkte prata med Rosie om oss när vi skulle tagit den där promenaden. Jag ville berätta att jag skulle finnas där för henne vad hon än beslutade. Vendela var jag tillsammans med endast för statusen, men fick jag Rosie skulle jag skita i resten.

"Ja jag måste väl gå nu men..." Börjar hon tveksamt. Hon fingrar nervöst på en ring hon har på sig.

"Ja?" Säger jag och ler mot henne. Hon rodnar lite, och jag undrar vad hon precis tänkte.

"Hejdå." Säger hon snabbt och flyr ut genom ytterdörren. Jag kollar besviket efter henne.

"Hejdå älskling." Viskar jag tyst efter henne. 

Jag springer till köksbänken för hinna svara i mobilen. Precis i tid hinner jag. Vendela. 

"Kan jag komma över? Du var väl ensam idag?" Säger hon uttråkat. Jag suckar djupt åt henne. Så hon ville ha sex nu. Trevligt! *host, host*  

"Mm visst." Svarar jag dystert. Jag kunde ändå inte säga emot. Det var vår deal. Vi har sex när hon vill och hon skulle fortsätta kalla mig sin pojkvän. 

"Bra ses om en halvtimme." Säger hon och lägger på. Lika bra att börja nu redan, för bli kåt på henne skulle jag inte bli. Jag går upp till mitt rum och lägger mig i min säng.

 

Vi staplar runt i hallen och kysser varandra. Snabbt tar vi oss till mitt rum och sängen. Jag landar mjukt på madrassen med Vendela ovanpå mig. Vi börjar klä av oss, klädesplagg efter klädesplagg. Snart är vi där, snart har vi sex igen. Gud vad jag önksar det var Rosie. Jag undrar hur det skulle vara att ha sex med henne då och då, när vi kände för det om vi var tillsammans. Jag undrar hur hennes läppar skulle kännas emot mina igen. Hur hennes läppar skulle leta sig ner längs min hals och sen upp till munnen igen. Hur jag skulle göra likadant och hon skulle släppa ut ett litet stön kanske. 

"Vad är det här?" Säger Vendela surt och håller uppe ett par spetstrosor. Jag känner igenom de, men vart har jag sett de tidigare vet jag inte säkert.

"Ett par trosor." Säger jag lustigt och flinar lite mot mitt sarkastiska svar.

"Jo det vet väl jag också, men vems är det?" Säger hon och ser på mig irriterat.

"Jag vet inte." Svarar jag ärligt. Hon reser sig upp från mig och går runt i mitt rum. Vendela tar upp ett matt lila linne från min klädhög på golvet och ser på mig surt.

"Nä nä, vart kommer den här ifrån då?" Säger hon ilsket.

"Jag vet inte Vendela, jag har aldrig sett nåt av de tidigare i mitt liv." Säger jag lugnt och försöker försäkra henne om att jag inte har varit med någon annan. 

"Herregud du ljuger!" Säger hon och ser på mig dömande. Jag måste flackat med blicken. Fan! 

"Okej okej, jag känner igen de men vart ifrån vet jag inte." Säger jag lungt och sansat. Hon lugnar ner sig.

"Det är lugnt annars ändå. Jag trodde bara att det ar Rosies grejer och att ni legat med varandra. Det är något med Rosie bara som jag inte tål. Men annars kan du ligga med vem du vill, jag gör det." Säger hon lungt igen.

"Okej. Film?" Säger jag hoppfullt. Slippa ha sex med henne är på min top 5-lista över vad jag vill göra just nu. 

"Ja för är inte på humör längre för att ha sex." Säger hon och släpper trosan och linnet på golvet. Sen kommer hon och sätter sig i sängen. Vi sätter på en komedi och fixar popcorn till henne och chips till mig.