"Visst, skulle vara kul." Säger han och ler mot mig. Kanske vår vänskap var det bästa för oss. Felix och jag hade det bra och jag vill seriöst få bort Vendela från hans liv för hon är inte bra för honom. Fast vi var väl ändå bäst som vänner. Vänner. 

Rosie hade ringt igår kväll och lät desperat. Hon behövde hjälp med något så vi hade bestämt för att ses hos henne idag. Måndagar var de värsta dagarna, alltid stressigt. Bara en timme kvar nu av skoldagen.

Skoldagen var över och jag var i trapphuset hos Rosie. Äntligen så skulle hon få bo hos sin mamma. Hon hade kommit hit igår och skulle bo här under hela höstterminen och antagligen vårterminen också.  Det skulle bli så bra för nu kunde jag träffa Rosie när som helst, men det skulle också betyda att hon skulle träffa Andy mera. Hos hennes mamma så var allt så slappt. Hon kan göra vad som helst bara hon hörde av sig då och då till sin mamma. Det var det jag älskade med att ses när hon var där. Inget smygande med något eller lögner hit och dit.

Jag ringer på hos Rosie och jag hör stegen innanför dörren på väg att öppna dörren. Till min överraskning är det Kristina, Rosies mamma, som öppnar och inte nog med det så är Andy precis på väg att gå också. Rosie kramar om honom, och han ser ut som om han släpper taget om henne så försvinner hon. Vad har hänt mellan de? Sist jag prata med henne så sa hon att hon aldrig ville se honom igen. Fast det var ett tag sen nu. Över sommaren så sa hade vi knappt pratat någonting med varandra. När hon åkte upp till Kalix så sa hon att hon nog inte kunde prata så mycket eftersom täckningen där var hemsk. Jag förstod det och det gjorde mig inget. Det kändes till och med mer än okej för jag fick tid att reda ut alla tankar om Felix och mig. Vad som hade hänt mellan mig och honom där kan aldrig hända igen. Aldrig. Hon hade ringt mig när hon var på väg hem från Kalix och då ville hon ses så fort som möjligt för slippa gå till Andy eller stöta på honom. Så vad hade hänt sedan torsdag till nu?!

"Oj hej Olivia." Säger Rosie överraskat. Jag ser förvirrat på Rosie.

"Vad gör han här och varför kramas ni?" Säger jag rakt på sak och båda ser skamsna ut. 

"Jag ska nog gå nu." Säger Andy och ser snabbt på Rosie. Hon nickar kort och ler svagt.

"Hejdå." Säger jag bittert. Jag kanske är för hård mot de men jag vill bara inte se min bästa vän så sårad som hon blev i våras. Han har gått och jag kliver in vardagsrummet där Rosie står. 

"Jag kan förklara." Är det första som kommer ut ur Rosies mun när jag satt mig ner i soffan och hon med.

"Bra för detta vill jag höra." Säger jag skeptiskt och ser på henne lite besviken.

"I fredags på morgonen så kom han över. Vi pratade sen så åkte pappa och Kristina upp till Kalix över helgen för något med Berta. Så då stannade han över. Inget speciellt hände. Vi är bara vänner." Säger hon försvarande.

"Jaja, kom ihåg att det var han som sårade dig senast. Var lite smart för en gång skull Rosie och spar dig all smärta du kommer få på grund av honom." Säger jag allvarligt.

"Du förstår inte." Säger hon tyst men jag hörde henne. 

"Vad förstår jag inte Rosie? Att jag inte vill se min bästa vän så nedbruten igen som i våras? Eller att jag inte vill se att du ger bort allt så enkelt till någon som aldrig kommer ge dig någonting tillbaka?" Säger jag.

"Du förstår inte att jag älskar honom. Du förtsår inte vad det innebär eftersom du aldrig upplevt det. Jag menar inget illa och jag vill inte börja bråka, men det man gör för kärlek är svårt att förklara. Jag skulle göra vad som helst för honom även om jag aldrig skulle få något tillbaka." Säger hon och ser på mig med sina bruna ögon. Jag skakar förtvivlat på huvudet lite. Hon har rätt om att jag förstår inte, men vad jag förstår är att han sårar henne och det gillar jag inte. Jag hatar se Rosie må så dåligt endast på grund av honom. Ärligt talat hatade jag honom för det.

"Okej, så vad ringde du om igår?" Säger för att avlsuta den disskusionen om Andy. Jag är faktiskt ganska nyfiken på vad det är som Rosie ville ha hjälp med.

"Jo du ser så att eller ja. Asså du är ju påhittig och så. Kreativ var ordet, så heter det. Du är ju kreativ i många områden." Säger hon och avbryter sig själv när hon märker att jag ser på henne roat efter hennes inte så sammanhängande mening.

"Ja?" Säger jag utdraget, eftertänksamt.

"Så jag tänkte att du kunde hjälpa mig komma på några idéer om hur man kan lyckas med att sära på ett par som är tillsammans av fel anledningar. Ingen av de gillar varandra, de bara utnyttjar varandra för få det de vill ha. Jag tyckte det verka så hemskt så jag ville vara en bra vän och hjälpa de paret." Säger hon och väljer ut sina ord noga den här gången, som om hon var rädd för att om hon säger fel ord så skulle något hemskt hända.

"Jaha, känner du dem här personerna?" Frågar jag och ser på henne fundersamt.

"Ja alltså en av dem känner jag väldigt bra men den andre har jag bara träffat någon gång." Säger hon och kollar bort, ifrån mig, väntandes på mitt svar.

"Vilka är paret?" Säger jag och ser på henne allvarligt. Om det är dem jag tror det är så kommer det aldrig sluta bra, fast vilket par som helst så skulle det inte sluta bra. Vi skulle ju splitta upp ett par om vi lyckades.

"Spelar det någon roll?" Säger hon klagande och ser på mig besvärat.

"Rosie." Säger jag varnade. För att berätta för henne att det är ingen idé att försöka mörka det.

"Okej okej, det är Andy och Vendela. Nöjd?" Svarar hon besvärat. Jag nickar kort och går med på att göra det. 

Jag har aldrig gillat någon av dem ändå. 

 

Vi hade suttit i över en timme och försökt komma på någon idé som skulle funka. Men allt vi hade hittils var påhittade scenarion om det uråldriga knepet med blommor för få ihop personer fast nu tvärtom då. Vendela skulle få blommor från någon okänd kille och Andy från någon tjej. Jag skulle inte ens köpt det och inte dem två heller antagligen.

"Vad säger du om vi lägger ut bevis hos Andy som Vendela kan hitta lätt som tyder på att han har varit otrogen? Det skulle få henne att vilja dumpa honom eftersom hon inte tål otrohet, om det inte är hon själv så klart som är otrogen. Jäkla slampa är vad hon är." Säger jag och suckar. Rosie fnittrar lite åt mitt uttalande om Vendela.

"Kan funka, men hur får vi dit dom så kallade bevisen hos Andy?" Säger hon fundersamt. Jag öppnar munnen för någon spydig kommentar om Andy men kniper igen för det skulle bara Rosie tycka att det var jobbigt att höra.

"Du! Du får dit dem. Nästa gång du är hos Andy så lägger du ut massa bevis som är lätta att hitta, men inte uppenbara." Säger jag nöjt.

"Du är ett geni Olivia!" Säger hon och ler stort mot mig.