Det hade blivit måndag igen efter höstlovet och halloweenfesten. Felix och jag hade umgåtts väldigt lite för vara vi när han var nere i Stockholm. Fast allt var ändå bra mellan oss. Vi hade rett ut det som hände på halloweenfesten. Jag och Andy hade spenderat tid tillsammans. Olivia hade jag velat träffa mera men hon verka spårlöst försvunnen. Igår kväll hade jag sagt hejdå till Felix med pappa och Kristina på flygplatsen. Nu hade jag äntligen fått komma hem till mamma igen efter blivit tvungen att spendera höstlovet hos pappa. 

Jag funderade på att lyssna av min röstbrevlåda. Jag hade liksom 50 missade från Andy och 5 missade från några andra. Det skulle ta sin tid men jag hade ändå inget för mig i eftermiddag. Mamma kommer inte hem förens mot åtta ikväll, något möte var det hon skulle på. Hennes man Janne eller Jorge eller vad det nu var kommer inte heller hem förens åtta-tiden. Så jag skulle va ensam hela eftermiddagen och klockan var bara 14.00. Första jag gör är att gå och fixa något att äta i köket innan jag går in till vardagsrummet. Jag slänger mig i soffan och slår på tv:en för ha något bakgrundsljud. Det visas lyxfällan på trean när jag slår på tv:en. Sen tar jag upp mobilen och ringer röstbrevlådan. Jag lägger mig bekvämt i soffan och sätter på högtalaren. 

"Hej, ring mig. Jag vill prata med dig." Hör jag Andys röst säga. Första av femtio avklarad. 

"Kan du inte ringa? Jag behöver verkligen prata med dig." Andra av femtio avklarad.

"Jag saknar dig. Imorgon åker jag till malmö. Kommer ha mobilen med mig. Så om du får för dig att höra av dig är det bara att göra det. Inga problem. Jag saknar dig, snälla kom hem. Du betyder allt för mig, jag älskar dig Rosie." Lyder 10 meddelandet.

"Okej jag börjar tro att du undviker mig nu. Var det för vad jag sa på Utö? För Rosie jag menade det verkligen. Det var inget jag sa för få dig i säng. Jag saknar dig, snälla kom hem. Du betyder allt för mig, jag älskar dig Rosie." Säger han i typ 25:te meddelandet. Många av hans meddelanden är om vad han har haft för sig, frågar om vad jag har gjort och hur det är med mig. Han avslutar varje meddelande nästan med en suck och sen ett ledset hejdå.

"Snälla hör av dig. Du kan inte bara fly från allt. Jag vet att du känner något för mig också. Det kan inte vara bara jag som känner något. Annars hade du inte kysst mig på Utö eller legat med mig. Jag känner dig Rosie, jag vet hur du funkar. Jag älskar dig ju. Ring mig. Jag saknar dig, snälla kom hem. Du betyder allt för mig, jag älskar dig Rosie." Låter det i 48:de meddelandet. Jag suckar tungt. Det gör ont i hjärtat på mig att höra honom så ledsen, så förodmjukad, så hjärtekrossad. 

"Rosie jag vet inte om jag orkar detta längre. Jag har gjort misstag, jag vet det nu. Jag vet att jag sårade dig, men du har sårat mig också. Jag vet att jag betett mig som en stor idiot, men jag var bara så osäker. Du fångade mitt intresse redan första gången vi prata med varandra. Jag visste inte vad det var men allt jag visste att jag ville lära känna dig. I början var du verkligen bara en vän för mig men sen började jag falla för dig. Jag bara ville inte inse det på en gång för det skulle göra mig svag. Du skulle bli min svaga punkt och i den värld jag lever i, som jag är uppväxt med kan jag inte ha en svag punkt. Fast jag bryr mig inte längre. Jag saknar dig, snälla kom hem. Du betyder allt för mig, jag älskar dig Rosie." Säger han med en klump i halsen kan jag höra i 49:de meddelandet. Ett kvar nu. Jag har en stor klump i magen. Valde jag fel i sommras kanske? Fast nej, jag menar Andy kommer aldrig ändra sig. Hur mycket än jag önskar han skulle göra det för mig så vet jag att det inte kommer hända. Det var just därför jag hade valt Felix. Felix skulle aldrig såra mig. Han var bra för mig. Felix var en bra kille, kanske lite tråkig, men en riktig gullig kille. Vi hade dock inte den där kemin mellan oss som det fanns mellan mig och Andy. Sluta tänka så Rosie! Äsh jag visste hur fel jag hade gjort i sommras. Det var inte rätt mot någon. Felix var inte lika intresserad av mig längre, och vem kan klandra honom. Jag menar jag hade låtit honom vänta på mig i typ två år, och han visste vad jag kände för honom inte var lika starkt som för någon annan. Han visste antagligen att det var Andy också. Jag älskade Andy. Felix brydde jag mig om och var intresserad av men inget jämfört med Andy. Andy verkade älska mig men jag vågade inte lita på det för jag ville inte bli sårad. Felix och jag kände oss mer eller mindre tvingade att stanna hos varandra. Något hos Felix hade förändrats sen Utö. Han måste ha träffat någon där eller insett något. Jag hade också kommit fram till saker på den ön. Jag var fullständigt borta. Jag var förvirrad. Jag sätter på det sista röstmeddelandet. 

"Rosie? Är du där? Jaha, röstbrevlådan igen. Snart kan jag börja kalla personen som talar om för en att man kommit till röstbrevlådan kan vara min nya bästa vän. Jag vet att du undviker mig. Du har inte svarat mig på 7 veckor. Jag må kanske inte uppfatta allt men jag är inte dum. Vad jag inte förstår är vad jag har gjort för att du ska stänga mig ute. Jag trodde det var bra mellan oss. Det var du som ville att vi skulle glömma allt som hände mellan oss på Utö. Inte jag. För ärligt Rosie du är den mest fantastiska personen i mitt liv någonsin. Om det var något jag kunde göra annorlunda skulle det vara att säga jag älskar dig till dig tidigare. Nyårskyssen. Kommer du ihåg den? Redan då hade jag fallit för dig. Sen blev känslorna bara starkare och starkare. Påskfesten, när vi drack lite och hade sex för första gången. Jag sa att det var ett misstag, men det enda som var ett misstag med det var att jag inte sa vad jag kände då. Fyllefesten, när du träffa Vendela för första gången. Jag önskar jag hade haft modet att säga som det var på en gång. När du stack efter vårt bråk oroade jag mig hur mycket som helst för det området var inte bra. Jag vet att jag har gjort många misstag Rosie, och det sista jag ville var att såra dig. Fast jag vet att jag har gjort det, och det är jag verkligen ledsen för. Men vad som hände på Utö, det var du som bestämde reglerna, inte jag. Så jag förstår inte varför du ignorerar mig. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Det finns nog inte så mycket mer att säga. Jag har fattat vinken, jag ska lämna dig ifred. Jag hoppas att du verkligen valde rätt kille Rosie och att du är lycklig. Hejdå. Jag saknar dig, snälla kom hem. Du betyder allt för mig, jag älskar dig Rosie." Hör jag hans röst prata till mig i röstmeddelandet. Jag vet inte vad jag ska göra eller känna. Han älskar verkligen mig.