"Jag vet inte längre, jag vet verkligen inte Andy." Svarar jag honom dystert. Han hoppar in och låter mig lägga tillbaka mitt huvud på hans bröstkorg sen. Han lägger armen omkring mig och kysser mig ömt på pannan.

"God natt Rosie." Säger han igen. Jag ler och känner hur ögonlocken är tunga som bly nu vid det här laget.

"God natt Andy." Säger jag sömnigt. 

Jag vaknar på morgonen av att jag fryser lite lätt. Jag ser mig morgontrött omkring. Borde inte jag vara i mitt rum? Gick inte jag hem igår? Vart är jag ens? Vem håller jag om? Varför har jag inge täcke trots att jag legat stilla hela natten? Jag är hos Rosie. Herregud, då kan det bara betyda en grej. Den jag håller om är Rosie. Hon kommer döda mig när hon vaknar. Fast det var ju hon som bad mig stanna. I och för sig var hon stupfull igår. 

Hennes underbara läppar som mötte mina i en perfekt kyss ute på dansgolvet igår. Hon hade inte ens behövt ett vad med Jessica, Rosie skulle alltid vinna med hästlängder. Jag reser mig upp lite så jag stödjer mig på armbågen och ser ner på hennes fridfulla ansikte. Jag undrar vad hon tänker på. Tänk om det var mig, jag önska jag kunde va den killlen för henne. Den killen som alltid är i hennes tankar, den killen som hon får fjärilar i magen av bara av att se på mig. För detta var vad hon är för mig. Jag böjer mig ner till henne och kysser henne lätt på kinden. Hon börjar röra på sig. Jag måste ha väckt henne. Hon ler stort men vägrar öppna ögonen. Rosie är så söt när hon ler så. Hon drar mig närmare sig helt plötsligt och kysser mig mjukt på läpparna. Jag ler stort och fånigt, men jag bryr mig faktiskt inte. Hon öppnar ögonen och ser på mig lyckligt. 

"God morgon." Säger hon trött och ler lyckligt.

"God morgon sömntuta." Säger jag roat och smeker hennes kind ömt. Hon gör en grimas. Tänk om det är något allvarligt. 

"Vad är det Rosie?" Säger jag oroligt. 

"Bakis bara." Säger hon och grimaserar. Jag pussar henne på pannan innan jag reser mig ur sängen. 

"Jag hämtar alvedon åt dig." Säger jag när hon ser på mig förbryllat. 

"Okej, tack." Säger hon och vänder på sig i sängen. 

Jag står och häller upp ett glas vatten åt Rosie när Felix stiger in i köket. Kunde inte vart en mer usel timeing. 

"Vad fan gör du här?" Säger han förbryllat. Jag blundar hårt snabbt bara för få kontroll över min ilska som bubblar upp inom mig. Jag ska precis gå när han tilltalar mig igen "Hey idiot jag prata med dig!". Han ler hånande när jag vänder mig sakta om. Jag lovar att ett ord till och han kommer ångra det djupt. Jag suckar djupt innan jag vänder mig om igen för börja gå med sakerna till Rosie som väntar på mig. 

"Är du döv eller nåt?" Säger Felix manande. Jag ställer sakta ifrån mig vattnet och alvedonen. Sen ser jag på honom stint och försöker lugna ner mig. Fast han hade gått över min gräns.

"Vad vill du?" Svarar jag irriterat. 

"Vad gör du här sa jag." Säger han och ser på mig med en blick som säger stick. 

"Jag blev frågad att stanna här av din tjej." Säger jag och flinar. Jag ser hur ilskan kokar upp inom honom. Hans ögon är kolsvarta, men som vanligt är han alltid den bättre killen av oss två. Så han står stilla och samlar sig.

"Jaha okej men du behövs inte längre. Så du kan gå hem eller nåt." Säger han avfärdande. 

"Jag tror Rosie får avgöra det och inte du som tillbringa din natt någon annanstans än bredvid henne där jag låg. Kanske med någon annan också." Säger jag kaxigt. Han går mig på nerverna.

"Akta dig för vad du säger om mig." Säger han hotfullt. Jag himlar med ögonen.

"DU borde akta dig, för jag tror inte Rosie vill höra från någon annan än dig vad du gjorde igår kväll med Olivia. Eller har jag fel?" Svarar jag och flinar nöjt. Jag tar vattenglaset och alvedonen och sen går jag tillbaka till Rosie.

Hon ler glatt mot mig. Hennes ögon glittrar i solljuset som träffar henne rakt i ansiktet. Håret åker åt alla möjliga håll av vinden. Hon gör ett tapert försök att få ordning på håret men ger genast upp när vinden förstör hennes frisyr åter igen. Jag skrattar lite åt hennes tama försök att fixa håret. Mest skrattar jag för att med Rosie är jag alltid glad, alltid lycklig.

Jag hade tagit med Rosie till en plats jag älskade. Hon verkade gilla den också. Efter allt imorse behövde nog både jag och Rosie komma ur det där huset. Det var en äng precis intill någon sjö. En enda stor gräsmatta med en massa blommor och folket som var här var alla möjliga. Det kunde vara allt från barnfamiljer till par till ensamma personer. Det var en massa träd längs sidorna som ramade in detta ställe. Borta vid vattnet fanns det klippor. Där brukade jag sitta och bara iakta allt som hände runt omkring. 

Vi satt där jag alltid brukade sitta och stirrade ut på sjön och folkmassan på ängen. Idag hade jag varit duktig. Jag hade inte sagt ett knyst om att jag älskade henne och ville att hon skulle bli min. Fast varje gång jag såg henne ville jag dra in henne i min famn och kyssa henne mjukt och säga att jag älskade henne. 

Hon pratade på om något som hänt i skolan nyligen. I augusti så började ju hon gymnasiet. Allt var nytt för henne. Nya kompisar, ny skola, ny miljö. Hon var riktigt fascinerad av skolan och pladdrade på om det. Jag bara satt och lyssnade på hennes berättelse. Fast mest var jag uppe i mina egna tankar. Hon var så vacker när hon prata om något som intresserade henne. Eller hon var vacker alltid.