Jag går ut i hallen för hälsa på dem som kommit med Andy hack i häl. Åter igen hade jag gett efter så lätt för honom. Han hade kysst mig och jag hade försökt få mer men han hade hindrat mig. Jag ville bara dö av förodmjukelse. Det var så skämigt att han hindrade oss, och inte jag. Jag som faktiskt var tillsammans med någon annan. Någon annan som befann sig i rummet intill.

Olivia möter min blick misstänksamt när vi kommer ut ur mitt sovrum. Jag skakar oskyldigt på huvudet innan vi båda välkommnar de som kommit. Tio stycken kom nu, bara tjugofem kvar då. Emma och Ella hade kommit. Ella var Emmas och Olivias gamla vän från förut. Tre från mitt gymnasium och två från Olivias gymnasium hade kommit också. De tre sista var från vår förra gemensamma skola. Jag välkomnar alla och säger åt de att gå in i vardagsrummet. Olivia visar gästerna vägen dit, medan jag smiter iväg till mitt rum för hämta min mobil som jag har där inne på laddning.

Halvvägs till mitt rum greppar någon tag om min arm i ett hårt grepp. Jag biter ihop av smärtan från det fasta greppet. Sakta försöker jag vända mig om men personen som håller ett fast grepp om min arm låter mig inte vända mig. Jag kan känna att det är en killes, och dem ända killarna hittills här är Andy och Felix. Han kommer närmare mig kan jag känna. Tidigare stod han en bit bort och höll ett fast grepp om min arm, nu står han närmare och hade släppt taget lite grann om min arm. 

"Jag vill inte behöva skämmas mer över att du springer iväg med den där skiten. Fattar du det Rosie, du går inte nära Andy igen. Du är fan min flickvän, och hur ser det ut att jag låter dig va med andra då?" Säger han bestämt och kallt. Det kan inte vara sant. Det är Felix. Jag trodde aldrig någonsin Felix skulle göra nåt sånt här. Han flyttar sin hand mot min handled och tvingar mig att vända mig emot honom. Felix sluter sina fingrar, en efter en, om min handled och ser kyligt på mig. 

"Felix?" Piper jag ynkligt. Han ser på mig lika kyligt fortfarande och med avsky nu också. 

"Ja Rosie? Förstår du vad jag säger?" Säger han hårt.

"Du kan inte mena allvar Felix. Du är med en massa tjejer hemma hos dig. Jag och Andy är inget mera än vänner. Det vet du för gud skull." Svarar jag honom irriterat nu när jag har hunnit samla mig. Greppet om min handled gör fruktansvärt ont, och imorgon kommer jag säkert ha ett blåmärke där. Jag blir mer och mer förbannad för varje sekund vi står här.

"Inget mellan dig och Andy? Nänä, vi säger så. Jag har sett hur ni stirrar på varandra. Man stirrar inte på varandra så om man nu bara är vänner. Jag kan inte ha er två hålla på med varandra om vi två nu ska vara tillsammans. Gå nära honom en gång till, så tar jag hand om det. Jag ser till så att han aldrig kommer nära dig igen då. Ditt val Rosie. Ska jag hantera det eller klarar du av att fixa det själv?" Säger han hotfullt. Är han seriös? Vad hände med den gulliga Felix jag föll för sen två år tillbaka? Vad hände med allt runt omkring mig egentligen. Andy ville ha mig och älskade mig helt plötsligt, Felix hade blivit ett riktigt svin, Olivia var på nåt sätt besvärad på mig ända sen Felix kom. 

"Du rör honom inte, och jag tänker inte sluta vara med honom bara för det inte passar dig." Svarar jag varnande. 

"Rosie, få mig inte att behöva bevisa nåt för dig. Lita bara på mig." Säger han trött och hans grepp om min handled mjuknar lite. 

"Felix vad är det som har hänt egentligen? Du brukar inte vara såhär. Vart är den Felix jag älskar?" Säger jag allvarligt och ser ömt på honom.

"Menar du det? Älskar du mig?" Säger han och all det hårda är borta från honom. Han släpper taget om min handled och lägger sina händer på mina kinder som han smeker ömt. Jag kysser hans hand lätt.

"Ja jag menar det. Jag älskar dig Felix." Säger jag och precis då går Andy förbi hallen där vi står. Han ser på mig sårat sen försvinner han ur mitt synfält. Antagligen skulle han ut och röka. Felix kysser mig desperat, hela hans mun stinker alkohol. Just nu skulle jag ha sagt vad som helst för få tillbaka den Felix som är sådär gullig. Så jag vet inte om det verkligen var sant att jag älskar honom. Fast självklart skulle Andy komma förbi precis då och höra det.

"Ligg med mig." Säger Felix upphetsat. Jag som har varit uppe i mina egna tankar tvingas tillbaka till nuet i ett ryck. Bad han precis om att ha sex? Nu?

"Ikväll, när alla gått." Säger jag och kysser honom lätt på munnen. Jag börjar gå ifrån honom för få honom att sukta, men han hindrar mig. Åter igen känner jag smärtan från hans hårda grepp.

"Nu, bevisa att du älskar mig verkligen." Säger han allvarligt. Jag möter hans blick. Han är skrämmande när han är såhär.

"Nej, inte nu. Vi har gäster." Svarar jag honom, och försöker dra åt mig min arm men hans grepp hårdnar bara.

"Jag bryr mig inte. De är inte mina gäster." Säger han nonchalant. Han drar mig till sig och kysser mig. Jag försöker putta bort honom. Tårarna rinner när han pressar upp mig mot väggen och letar sig innanför min klänning med sin hand. Han drar in mig i mitt rum, på vägen in ser jag en gestalt längre bort. Kinderna hettar, jag vill verkligen inte att någon ska se det här. Han puttar mig hårt bakåt och jag landar med en duns i sängen. Jag ser in i hans ögon och allt jag ser är mörker. Han kommer fram till mig och tynger ner mig med hans kroppstyngd så han hamnar ovanpå mig. Han börjar kyssa mig på munnen och sen ner på halsen. Hans hand vandrar längs min kropp. Jag blundar hårt.

 

"Ligg med mig." Säger jag lite upphetsad av hennes läppar som precis mött mina. Hon verkar ha varit långt borta i sina tankar för hon rycks tillbaka i nuet när jag tilltalar henne. Varför kan hon inte bara lära sig? Jag bad henne hålla sig borta från Andy.. Jag vill inte behöva skämmas över att hon är med någon annan när hon är med mig. Egentligen så gillade jag ju henne, men när jag blir så här full så beter jag mig alltid så illa.

"Ikväll, när alla gått." Säger hon och kysser mig lätt på munnen. Hon börjar gå ifrån mig men den här gången ska hon inte komma undan så lätt. Jag greppar tag om hennes arm. Hårt. Jag känner ilskan koka inom mig.

"Nu, bevisa att du älskar mig verkligen." Säger jag allvarligt. Hon möter min blick som är iskall. Hon ser ut vara vettskrämd.

"Nej, inte nu. Vi har gäster." Svarar hon uppkäftigt och försöker dra åt sig sin arm. Åh lilla Rosie, när ska du lära dig. Va inte uppkäftig mot mig! Mitt grepp om hennes arm hårdnar.

"Jag bryr mig inte. De är inte mina gäster." Säger jag nonchalant. Jag drar henne till mig och kysser hennes mjuka läppar. Hon försöker putta bort mig. Lönlöst enligt mig, men hon fortsätter och det stör mig. Jag pressar upp henne mot väggen och letar mig innanför hennes klänning med min hand. Tårar rinner längs hennes kinder, men jag känner ingen skuld längre. Jag hör fotsteg komma närmare, jag kan inte låta någon se vad som händer. Så jag drar med mig henne in på hennes rum. Jag puttar henne mot sängen och hon landar med en duns. Hon ser in i mina ögon med rädsla och avsky. Jag går fram till henne och tvingar henne lägga sig ner på rygg med hjälp av min kroppstyngd så jag hamnar ovanpå henne. Jag kysser henne först på munnen, sen ner längs halsen medan jag låter min ena hand utforska hennes kropp. Precis när jag kommit till hennes bröst så hör jag dörren slås upp. Någon drar mig ifrån Rosie med en jävla kraft, för jag landar på rumpan på golvet. 

"Ja jag menar det. Jag älskar dig Felix." Säger hon längre bort i hallen. Jag ser på henne sårat men hon vägrar att möta min blick helt. Jag vet att hon har sett mig men hon låtsas som om hon inte gjort det. Snabbt tar jag det jag skulle ha i hallen och går ut. Jag stannar på altanen utanför ytterdörren och röker. Det var ju mig hon skulle säga så till, inte den där skiten. Jag älskade henne över allt annat, och Felix hade varit otrogen mot henne. Fast det hade hon också varit. Ändå så stod hon där och sa "jag älskar dig" till den tönten. Okej, lugna dig nu Andy. Gör inget dumt. Jag går in igen med bara en tanke i mitt huvud. Hon ska stå för dem orden. Musiken ekar i öronen. Olivia måste ha satt på musik när hon hörde Felix och Rosie höja rösterna åt varandra. 

Jag går mot där jag senast såg henne. Hallen som leder till hennes rum. Jag svänger precis runt hörnan när jag ser henne och Felix gå in på hennes rum. Ser jag i syne eller hade Rosie tårar i ögonen. Dörren till hennes rum stängs. Vad jag ska göra? Jag är ju osäker på om det faktiskt var tårar eller om jag såg fel. Det skulle vara fel om jag gick in där och störde dem. Då skulle jag få en ordentlig utskällning av Rosie sen. Fast tänk om jag såg rätt, tänk om Felix gjorde illa henne. Då skulle jag göra fel i att inte göra något. Jag närmar mig hennes rum. Jag ska bara se vad läget är, inte gå in förens jag vet säkert. Nästan framme, bara något steg till och jag är vid dörren. Jag tar ett steg till och lägger örat mot dörren. Jag hör kyss-ljud och ska precis vända om när jag hör en låg snyftning. Kanske inbilla jag mig själv, men hellre ta det misstaget än bara gå härifrån nu. Jag slår upp dörren och ser Felix ovanpå henne. Rosie ligger blixtstilla, gör inget motstånd men inte heller är hon med på detta. Hon blundar hårt. Jag känner hur jag tappar kontrollen över mig själv i bara några sekunder. Men på de sekunderna har jag greppat tag om Felix och slängt honom bakåt, iväg ifrån Rosie. Han landar på rumpan på golvet strax intill mig. Jag gör allt för att tygla mig men ilskan är kvar. Nu har jag åtminstone kontroll över mig själv. Rosie slår upp ögonen och kryper ihop i hörnan av sängen. 

"Vad fan håller du på med jävla idiot?!" Skriker jag vetandes att ingen annan än Rosie och Felix hör mig. Jag stänger igen dörren och greppar tag om Felix tröja. Jag drar upp honom på fötter och slår honom i ansiktet.

"Låt mig va din jävla skithög. Du är ingenting." Säger han och sliter sig ur mitt grepp.

"Om du någonsin rör henne igen kommer jag slå skiten ur dig. Fattar du det?" Säger jag hotfullt.

"Kan jag få prata med min flickvän ifred?" Säger han nonchalant.

"Vad var det du inte fattade?" Säger jag hårt.

"Sluta båda två. Jag vill inte höra mer. Andy kan du lämna oss ifred en stund?" Säger Rosie. Jag blir så chokad så jag vet inte vad jag ska säga. Jag går ut ur rummet och lämnar de ifred.