"Jag vill aldrig mer se dem!" Säger jag snyftandes.

"Såja, kom här." Säger han och lägger sig ner. Han öppnar upp sin famn för mig att gosa ner mig i. Jag lägger mig i hans famn och genast känns det bättre. Han smeker min arm beskyddande, och kysser mig lätt på hjäsan.

Det var nu två veckor sen allt skit med Felix och Olivia hade hänt. På måndagen efter helgen hade jag ringt Felix; och sagt att han var tvungen att meddela mig minst tre dagar innan han skulle komma till Stockholm från och med nu, för jag ville aldrig mer se honom. Som lovat hade han ringt mig i fredags och sagt att han skulle komma ner till den stora årliga julfesten. Den stora årliga julfesten hölls hos pappa, vi bjöd på kalkon och såg kalle anka tillsammans. Oftast var vi över 30 pers. Det var Hanna med familj, Felix med familj, Andy med familj, Louise med familj, dem två andra grannfamiljerna och min familj. 

Jag visste inte vad jag skulle göra. Nu var jag tvungen att träffa Felix, jag hade åtminstone Hanna och Andy där. Olivia hade jag inte pratat med sen jag stormade ut från henne den där söndagen. Hon hade ringt mig flera gånger och lämnat nåt meddelande; där hon bad om ursäkt för vad hon hade gjort.

"Rosie lugna dig!" Säger Andy och grabbar tag om mig. Jag stirrar surt på honom och han bara ser på mig trött.

"Släpp mig. Fattar du att vi måste vara hos pappa och Kristina om två timmar med toppenhumör och allt!" Svarar jag honom och ser på honom misstroget nu istället. 

"Jo tack, jag vet." Säger han och släpper mig. 

"Vad ska du ha på dig?" Frågar jag honom och går upp ur sängen. 

"Skjorta och jeans tänkte jag. Vad ska du ha på dig?" Säger han och studerar mig. Jag kan känna hans brännande blick på min rumpa när jag sträcker mig efter en tröja i garderoben här inne. Vi hade givit den där blicken till varandra ganska ofta på senaste tiden. Jag kunde inte hindra mig att stirra på honom när han drog av sig tröjan varje kväll, och byxorna. Han sov alltid bara i kalsongerna. Det var helt hopplöst att försöka låta bli att inte kolla på honom då. Han brukade stirra på mig när jag bytte om på kvällarna, och ibland när vi kom ut från duschen och stötte i varandra. Den ena naken med bara en handduk, och den andra påklädd. Ja det var ett rent nöje för den som inte var naken. Just nu hade jag bara ett par shorts och ett linne på mig. 

"Jag vet faktiskt inte. Klänning kanske." Svarar jag honom och ger upp på att försöka nå den där tröjan. 

"Vill du ha frukost nu?" Säger Andy och ler mot mig när jag vänder mig om. 

"Gärna." Svarar jag honom och vi går ut i köket för fixa frukost.

Jag ser på Andy och undrar vad han tänker. Han ser så fundersam ut, eller bekymrad är det nog. Andy hade på sig en blårutig skjorta med ett par mörkare jeans. Jag hade tagit på mig en röd klänning för försöka få julkänslan. Men det kändes verkligen inte som jul. Sakta vänder han på huvudet och ser på mig.  Jag ler bara och han undrar nog vad jag ler åt. Men utan att fråga så ler han istället bara tillbaka. Vi båda tar ett djupt andetag innan vi går upp för den lilla trapppan till ytterdörren och ringer på.

Det tar ett litet tag innan jag hör ljud innifrån och någon öppnar. Vi möter pappas glada ansikte. Jag kramar om honom och Andy hälsar på honom. Sen stiger vi in i hallen. Nästan alla är här redan utom Hanna och hennes familj. Så allt var som vanligt. Jag och Andy hänger av oss våra jackor, och sen börjar vi gå ut till vardagsrummet för hälsa på alla gäster.

"Du skulle bara våga lämna mig ensam." Viskar jag till Andy innan vi går ut ur den avskilda hallen.

"Aldrig." Säger han och flinar lite. Jag skakar bara huvudet åt hur fånigt det blev. Sen möts vi av alla möjliga ansikten som hälsar på oss. Efter hälsat på ungefär hälften av alla är vi framme hos Felix och hans familj. Jag hälsar på alla andra först, sen Felix. Vi kramas stelt för hålla fasaden uppe för alla andra. För ingen vet vad som hänt mellan oss.

"Hej." Säger jag ynkligt men försöker låta normal på rösten. Andy tar min hand i sin i smyg. Jag blundar lite snabbt och möter sen Felix blick.

"Hej." Svarar han mig och nickar kort. Jag ska precis säga nåt mer när jag hör ytterdörren öppnas, och två sekunder senare ser jag Hanna komma springandes mot mig. Andy släpper snabbt min hand och jag öppnar upp mina armar för ta emot Hanna i en kram.

"OMG! Det var ju hur länge sen som helst sen jag såg dig." Skriker hon ut ivrigt. Jag skrattar bara åt hennes lilla upptåg.

"Ja det var ett tag sen. Vi borde ses oftare." Säger jag glatt. Hon bara nickar, sen så hälsar hon på Felix och resten av den familjen. Jag vänder mig om till Andy och han ser på mig oroligt. Jag ler för få honom sluta oroa sig.

"Ska vi gå och ta något att dricka?" Säger Andy och håller upp sin arm så jag kan ta armkrok med honom.

"Ja, låter som en bra ide." Säger jag och tar armkrok med honom.

"Vänta på mig!" Säger Hanna och tar armkrok med mig. Vi alla tre går bort mot köket och häller upp cola till oss tre. Vi pratar om allt möjligt och har riktigt kul fram tills vi ska gå och sätta oss vid bordet för äta julmiddagen.

Det är knäpptyst i hörnan jag sitter vid. Varenda julfest så satt alla vi som var under 20 i ena hörnan av bordet och dem äldre på andra sidan. I år så var det Hanna, Andy, jag, Louise, Anthony, Mårten, till och med lilla Alice, Robert (en av grannarnas ungar), Felix och nån tjej vid namn Ofelia, och sist Omar och hans tjej Carina. Carina var jättetrevlig, hon och jag hade pratat en hel del. Ofelia var väldigt blyg, kände jag. Jag vet fortfarande inte riktigt vem hon var. Hon verkade vara i sällskap med Felix. Man skulle seriöst kunna höra en knappnål ramla just nu, borta vid vår sida av bordet. 

"Vill ni köra sanning och konka efter middagen?" Säger Hanna och bryter tystnaden. Alla lyser upp i lite luriga leenden och nickar glatt. Hanna ser på mig och jag vet att alla andra gör det nu också. Dem väntar på att jag ska ge ett svar. Men allt jag gör är bara att stirra ner på min tallrik som plötsligt blev väldigt intressant.

"Kom igen, det kan bli kul." Viskar Andy i mitt öra. Jag ryser till av välbehag. Att ha honom nära mig och känna hans andetag på min kind. Jag kollar upp på honom och möter hans blick.

"Okej, låter väl kul." Säger jag till slut så alla hör.     

"Yey, då är det sanning och konka efter maten som gäller!" Säger Hanna glatt och le stort. Jag ler bara svagt. Låt inte detta gå helt åt helvete nu.