Gud vilken huvudvärk jag har! Varför har jag sånn huvudvärk? Jag vet inte ens vart jag är! Jag sätter mig upp i sängen. Jag är hemma i mitt rum och jag har somnat i min kjol och mitt linne som jag hade igår kväll. Vad var det som hände igår egentligen? Det sista jag kommer ihåg är att jag är på någon fyllefest med Andy när den där slampan Vendela kom fram och hälsa. Just det ja, Vendela är Andys flickvän. Jag reser mig från sängen och tar mig till badrummet där jag borde ha alvedon. Mitt huvud bankar och är alldeles tungt. Mycket riktigt så förvaras alvedonen i badrumskåpet. Tack och lov! Jag går in till mig igen och drar på mig ett par mjukisar och en slapp tröja, sen går jag till köket för att få i mig något att äta.
Medan jag sitter vid matbordet och äter så börjar sakta alla minnen från igår komma tillbaka. Jag kommer ihåg hur jag svepte glas efter glas efter glas med tequila och shots och all möjliga alkoholdrycker. Jag satt en bra stund vid baren efter att fått höra om Vendela när någon kille som hade ett namn på O, tror jag, kommer fram till mig. Vi två dansade men i nån snurr, eller något, ser jag Andy och Vendela en bit bort som dansar och kysser varandra. Det är då jag förlorar greppet om vad som är okej och inte. Jag kommer bara ihåg lite svagt alla killar jag hånglade med och dansade med. Sen när jag hade gått upp på ett bord och dansat till musiken kom Andy fram till mig. Efter det kommer jag bara ihåg hur jag skämmde ut oss båda, men vad jag säger kommer jag inte ihåg längre. Vad som hände efter det med Andy har jag faktiskt inget större minne av, bara att jag gått runt där i stan och till slut tar mig till tunnelbanan för åka hem. 
Vart är min mobil förresten? Jag tittar förbryllat runt i mitt rum. Ring, ring. Det måste vara hemtelefonen. Tänk om mamma kunde ta det! Men jag får väl svara då.

"Hej, det är Rosie" Svarar hon förvirrat. Hon låter trött och lite borta, antagligen baksmälla. Vilken tur att hon kom hem säkert. Det är skönt att höra hennes röst igen. Jag vet inte ens varför jag tycker så, eller varför jag reagerade igår när hon kysste en massa olika killar. 

"Ja hej, det är Andy. Som du kanske såg på telefonen ringer jag från din mobil som du glömde igår. Vi kan väl mötas någonstans så får du tillbaka din mobil." Säger jag trött. Hon är inte den enda med en baksmälla för jag har också fått en. Jag borde inte tagit så många glas som jag gjorde, ändå drack jag bara tre öl och en cider ju. Trots att jag fick i mig för mycket alkohol så kommer jag ihåg exakt hela kvällen, exakt allt som hände. 

"Nej det såg jag inte för jag kollade aldrig. Så det är du som har min mobil! Vilken tur att du hittade den. Tack så mycket. Jag kan inte ta mig någonstans idag så du får komma förbi hos min mamma." Säger hon lättat. 

"Okej. När kan jag komma då?" Frågar jag lite gladare. Jag hoppades på att få träffa henne idag. Jag känner mig lite skyldig till allt så jag vill veta att hon mår bra. 

"Alltså, jag vaknade precis, men om en timme ungefär antar jag." Säger hon lite förvirrat. 

"Visst, då åker jag om tio minuter. Det tar ungefär en timme att komma hem till dig." Säger jag glatt. 

"Åh, okej. Ses om ett tag då. Hej då." Säger hon och lägger på. Jag hann inte ens säga hej då men ja ja.
Sakta så går jag ner till nedervåningen för säga till pappa. 

"Pappa, jag måste åka och lämna en kompis mobil. Jag går om fem minuter." Säger jag när jag kommer ner till vardagsrummet.

"Jaha okej. När är du hemma?" Säger han bara. Han är van med att jag nästan aldrig är hemma. 

"Till middagstid tror jag." Svarar jag kort och börjar ta på mig skorna och en tunn jacka.

"Okej. Går du nu?" Frågar han trött. 

"Japp." Svarar jag kort och öppnar dörren och går. 

Rosies perspektiv

Så fort jag har lagt på så går jag till badrummet för ta en dusch. Jag har för mig att jag skulle träffa Olivia idag, men jag är inte helt säker så jag får ringa henne efter duschen.
När jag duschat klart tar jag på mig ett par vanliga ljusblå jeans och en enkel vit trekvarts ärmad tröja. Jag ringer Olivia på en gång och hon svarar efter bara 3 signaler.

"Hej Rosie" Säger hon irriterat. Oj, vad hon är arg då.

"Jag har väntat på dig i två och en halv timme!" Nästan skriker hon.

"Jag är så ledsen. Jag kan förklara." Säger jag bedjande. Hon tänker nog efter lite för det är helt tyst i telefon. Om hon låter mig förklara bör jag säga hela sanningen. Hon kommer nog förstå men ge mig en ordentlig utkällning. Fast det hade jag också gjort så jag klandrar inte henne.

"Jag hoppas du har en bra förklaring. Två och en halv timme Rosie!" Säger hon otåligt. Lika bra att börja med varför jag ens gick på festen igår.

"Jo du förstår igår så bråkade jag med mamma, som vanligt förutom att den här gången så gick vi båda alldeles för långt. Jag fick nog och var jätteledsen så jag sms:ade Andy och frågade om han visste om någon fest. Du vet, en sådan där fyllefest? I alla fall så följde jag med och ja jag blev full. Jag kom inte hem förens vid 03.00 och då somna jag. Sen har jag sovit sen dess till nu." Berättar jag snabbt men tydligt så Olivia ska hinna med.

"Har du fullkomligt tappat förståndet! Jag visste att det här skulle hända. Jag sa ju att han var dåligt inflytande på dig. Hur dum får du vara?" Skriker hon nästan. Där kom utskällningen.

"Nej jag har inte tappat förståndet. Kanske igår vilket fick mig att följa med. Men du skulle hört mamma igår, då skulle du förstått." Säger jag ledset.

"Förlåt men du vet vad jag tycker om såna fester och Andy dessutom." Säger hon lite lugnare. Hon har alltid avskytt Andy, eller i början retades hon som alla andra om att det var något mellan honom och mig.

"Det är lugnt men tror du att vi kan göra något hemma hos mig? Jag orkar inte ta mig någontans för jag har typ baksmälla." Säger jag trött.

"Okej men kan jag sova över då så kan vi väl åka in till stan imorgon och shoppa?" Säger hon lite gladare nu.

"Visst, funkar för mig. När tror du att du är här?" Säger jag glatt.

"Om en timme max. Men då måste vi sluta prata." Svarar hon glatt.

"Aa självklart. Syns snart då antar jag." Säger jag.

"Syns, hejdå." Säger hon och lägger på.

En timme senare ringer det på dörren. Jag går och öppnar och som jag väntade mig står Olivia där. Vi hejar på varandra och sen går hon till mitt rum för lämna sina saker där. När hon kommer ut till vardagsrummet igen så sätter hon sig i soffan utmattad.

"Tuff reseväg?" Frågar jag och flinar.

"Ja, missade första bussen och sen när jag äntligen kommit fram till tunnelbann så fastna tunnelbanan någonstans på vägen hit, men nu är jag iallafall här." Säger hon och pustar ut. Jag skrattar till lite och ska precis svara på det när dörrklockan ringer. Jag tittar frågande på Olivia och hon bara rycker på axlarna och tittar frågande tillbaka. Vem kan det vara?

Jag går fram till ytterdörren och tvekar först vid dörrhandtaget innan jag öppnar. Där står Andy och någon tjej. Jag känner igen henne men kan inte komma på vem det är. Just nu står hon med ryggen vänd mot mig så bara det gör det svårare.

"Hej, här har du din mobil." Säger Andy och flinar samtidigt som han räcker fram min mobil till mig. Jag tar emot den och bjuder in honom med en gest.

"Tack. Ska din kompis med in eller hade hon tänkt att stanna ute i trapphuset?" Frågar jag lite irriterat för det börjar bli lite kyligt. Från Andys glada ansiktsuttryck till skyldigt och uttråkad går det till på några sekunder efter jag sagt det där.

"Asså, vi ska inte stanna så länge. Jag säger åt henne att vänta där nere, okej?" Säger han direkt. Han ska precis gå ut för säga det när hon vänder sig om för att hälsa men drar tillbaka sin hälsning innan det ens hann bli någon. Både mitt och hennes leende försvinner när vi ser varandra. Det är den där slampan! Vendela. Hur vågar han ta med henne hit?! Jag sliter min intensiva dömande blick från Vendela och tittar sorgset och argt på Andy.

"Vad i helvete tänker du med?" Skriker jag till honom. Jag kan inte hålla mig lugn nu, det bara går inte.

"Gå ner så kommer jag snart" Säger Andy till Vendela snabbt och sen smäller jag igen dörren. Jag hör hur Olivia reser sig från soffan i vardagsrummet och är på väg hit.

"Hur kan du ha mage att först gå och få upp mitt hopp om att tro något mellan oss skulle hända, och sen säga att kanske senare för du är inte redo för någon ny just nu och sen skaffa en flickvän ett par dagar senare? Sen tar du med den slampan hit också. Hon ser ju inte ens klok ut för guds skull!" Säger jag sårat och besviket.

"Förlåt mig då att jag bara vill spara dig lite sorg. Jag ville bara inte såra dig men sen träffa jag Vendela och jag älskar henne." Säger han bestämt. Han ser ut och skämmas och det borde han göra.

"Du vet lögner gör mer ont än sanningen! Och du vet inte ens vad kärlek är, det enda du får med henne är ju sex eller hur?" Svarar jag spydigt.

"Vad är det som händer?" Säger Olivia när hon dyker upp i dörröppningen mellan köket och hallen. Hon tittar på mig medlidsamt.

"Jo du förstår han här är en stor lögnare och en stor himla idiot!" Säger jag och gör en avskyvärd gest mot Andy.

"Det är jag inte alls det. Jag kan inte hjälpa att alla faller för mig." Svarar han upprört.

"Oj så hemskt det måste vara då. Jag fattar inte att jag föll för dig eller hur jag ens kunde gilla dig." Säger jag surt. Jag ser på honom att det där sista tog.

"Vadå kunde?" Frågar han. Olivia studerar oss medans vi tjafsar.

"Ja du vet allt som innebär gilla. Ärligt just nu hatar jag dig och jag vill aldrig mer se dig!" Säger jag så surt jag kan men jag känner hur det brister och tårarna som börja åka ner längs min kind. Jag klarar inte av att stå här längre så jag springer in till mitt rum och smäller igen dörren och gråter ut på sängen.

Jag hör hur Andy och Olivia pratar ute i hallen.

"Menar hon verkligen det där?" Säger han besvärat.

"Jag hoppas det för du är faktiskt en riktig idiot om du valt den där tjejen där nere framför Rosie." Svarar hon kallt tillbaka.

"Tack då. Alltså jag vill inte förlora Rosie men hon är inget mer än en vän för mig." Säger han lite sorgset.

"Inte mitt problem. Du är inte längre välkommen här." Säger hon nöjt och antagligen flinar hon också.

"Ja ja jag går, jag kan hitta ut själv." Svarar han så obesvärat han kan.

"Bra, hejdå!" Säger hon glatt och stänger igen ytterdörren.

Det dröjer inte länge förens hon knackar på dörren in till mig och kommer in i rummet. Hon kommer fram till sängen där jag ligger och sätter sig bredvid mig.

"Såja, det kommer bli bättre" Säger hon bara lugnande. Jag brukar hata att höra det men faktiskt så hjälper det den här gången. Jag fattar inte varför men det hjälper.

Efter gråtit ut så sätter jag mig upp och möter Olivias oroliga blick. Jag känner att jag är skyldig henne en hel förklaring om allt som hände igår egentligen. Så det är precis vad jag gör, jag berättar om allt. Om hur vi kommer dit tillsammans, om när jag får reda på Vendela, om hur sårad och dum jag kände mig så jag dricker lite för mycket alkohol och hånglar med nästan varenda kille på den där festen, och till sist om när jag och Andy skämmer ut oss där mitt i hallen.

---

Förlåt att det tagit så länge att få upp den här delen på bloggen men jag hoppas ni gillar den. Jag har fastnat mycket men nu känns det som jag lyckades med den. Nästa del kan ta lite tid innan den kommer upp men efter den delen då kommer det komma en del varje vecka.