När jag kommer ut så slår en kall vind mig rakt i ansiktet. Usch vad kallt det är! Strunt samma, jag måste härifrån nu och då menar jag verkligen nu! Jag har bara ju tunna strumpbyxor med en ganska kort kjol och ett tunt linne tillsammans med min inte så varma skinnjacka. Uppfriskande men kallt är vad det är. Jag vet att jag är väldigt full men nu när jag kom ut och får lite frisk luft börjar jag nyktra till. Utanför dörren svänger jag höger och går mitt i gatan.

Jag börjar få ordning och reda på mina tankar om vad som egentligen har hänt den här kvällen ju längre jag går. Det sista jag kommer ihåg ordentligt är Andy som drar ifrån mig från nån kille jag kysste och skäller på mig för det tror jag. Hur som helst så vet jag allt jag sa till honom efter det och vad han sa. Antagligen vill han nog aldrig mera se mig eller prata med mig. Hur lyckas jag alltid förstöra allt?! Det är nog som mamma säger att jag är hopplös. Jag svänger höger och där borde tunnelbanan ligga men det gör den inte. Toppen! Jag är vilse! Lugnt och sansat börjar jag gå åt det håll jag kom ifrån. Om jag kommer dit där festen var så kanske jag kan komma på hur jag och Andy kom dit. Jag börjar leta efter min mobil för ringa någon eller slå upp någon karta på min iPhone för att se vart jag är men jag kan inte hitta min mobil någonstans.

 

Hon var snabb på att sticka så fort jag hade tappat koncentrationen efter vad hon sa och mitt svar. Aj vad det gjorde ont från vad hon sa, jag vet väl att jag har gjort fel med att legat med henne och kysst henne. Inte direkt något jag ångrar däremot. Allt hon var är ett bra ligg och en bra kyss precis som med vilken annan tjej som helst. Fast hon var mitt första ligg men inte min första kyss direkt. Jag må ha gott väldigt långt med andra tjejer på alla fester jag varit på, men det har alltid slutat med att antingen jag eller tjejen stuckit. Rosie däremot var underbar och jag känner henne så bra, så då när vi var fulla kändes det så rätt att förlora oskulden med henne. Jag bara trodde inte hon skulle ta det så allvarligt. Vi passar bara inte ihop i min värld. Jag är den coola killen, och jag kan få dem flesta tjejer och hon är den där tjejen som är tråkig i min värld som jag aldrig skulle ha pratat med om det inte var för att vi nu är grannar. Sen hur hennes familj är så skulle vi aldrig få vara ihop. Så även om jag vill ha henne vilket jag inte vill...tror jag...skulle det inte funka.

Jag går och letar upp Ola för att säga hejdå men jag hittar honom inte, istället hittar jag Rosies mobil liggandes vid en soffa. Nu får jag väl ta och hitta henne och ge henne hennes mobil. Hur långt kan hon ha kommit? Hon är full så hon går nog bara runt i cirklar och är vilsen. Vilsen på grund av att jag var lite dum ikväll! Men vad har hon och göra med vem jag vill vara ihop med. Vendela är en bra tjej och snygg dessutom, väldigt snygg.  

När jag kommer ut börjar jag undra vilket håll hon kan ha gott. Det finns tre vägar hon kan ha tagit. En väg som är rakt fram leder till tunnelbanan som vi kom med. Andra vägen är åt vänster och leder en mot en massa affärer. Den tredje vägen går åt höger och leder bort mot kvarteren där alla avskum håller sig, så jag hoppas hon valde något av dem andra. Hon skulle inte klara av en sekund med alla sånna där killar där som bara är ute efter två grejer, vilket är sex eller råna en på allt man har.

 

Nu har jag gått åt alla tre hållen och ingen Rosie. Jag har letat efter henne i 2 himla timmar. Hon är smart nog att kunna hitta hem hoppas jag. Paniken inom mig börjar växa. Skärp dig nu Andy! Va en man. Hon klarar sig fint precis som hon klarade sig fint på festen. 

Jag bestämmer mig för att åka hem och ringa hem till henne imorgon för se om hon kommit hem, och bestämma hur jag ska lämna tillbaka hennes mobil. Det blir nog bra så. Jag kan ju inte gå runt här hur länge som helst. Bara inget har hänt. Nej inget har hänt, hon har klarat det galant antagligen. Hon klarar sig. Hon klarar sig.

Jag går mot tunnelbanan. Det är en väntetid på 10 minuter och när det är 2 minuter kvar det är då jag hör ett välbekant skrik. Jag fryser till, tänk om någon försökt råna Rosie eller ännu värre våldta henne. Nej, nej, nej hon halkade nog bara. Nu kommer mitt tåg, jag hoppar på det och hoppas det inte var så allvarligt.

När jag vaknar nästa morgon så har jag huvudvärk. Jag reser mig från sängen och går till badrummet för ta två alvedon. Jag borde nog höra av mig till Rosie. Jag kan fortfarande inte släppa om hon kom hem säkert igår. Bara jag får höra hennes röst så kan jag lugna ner mig. 

---

Denna blev inte riktigt klar men jag hade tidsinställt den så den kom upp på bloggen ändå men faktiskt så är den klar för skriver jag mer så kommer det inte bli bra. Hoppas ni gilla den!