Jag kan inte fatta att jag precis sa så till Rosie. Hon betyder ju så mycket för mig. Jag älskar henne, men är jag kär i henne. På senaste tiden hade jag börjat tvivlat på att jag faktiskt var kär i henne. Sen var det ju hela grejen med Olivia. Hon var underbar och i stort sett den enda annan jag hade varit med ut över Rosie. När jag äntligen fick Rosie så går jag och kysser Olivia och har sex med henne också. Den här helgen gick från att jag var i stort sett oskuld till att jag hade legat med två tjejer. Och dessa två tjejer var bästa vänner. Har jag förstört deras vänskap? Nä men de får väl göra vad de vill, jag kan inte hållas skyldig. Jag borde hitta Rosie och be om ursäkt dock och se vad det var med Olivia precis innan hon gick härifrån. 

Jag reser mig upp och i ögonvrån ser jag Andy reagera på en gång och blir på sin vakt. Hur kom det sig att han var så beskyddande över Rosie nu helt plötsligt? Han hade liksom inte brytt sig speciellt mycket tidigare. Men det kan inte bara ha varit jag som märkte att kemin mellan honom och Rosie hade ändrats. Den var mer intensiv men samtidigt spänd. Något måste ha ändrats mellan dem, jag undrar vad. Han lugnar sig när jag bara går därifrån och ut genom dörren från resturangen. 

 

"Rosie?" Säger jag när jag kommer in i huset. Jag hör någon gå omkring här inne men det är så mörkt så det tar mig en stund innan jag hittar vart ljudet kommer ifrån. 

"Felix? Vad gör du här?" Säger en förvånad röst som inte är Rosies. Det är Olivia ju, ser jag när jag kommer närmare. Jag tänder lampan i hallen där jag står. Nu kan man iaf se något i det här huset. 

"Jag kom för be om ursäkt till Rosie. Har du sett henne?" Säger jag samtidigt som jag ser att hon sitter uppe på loftet. 

"Såklart du skulle." Svarar hon ironiskt och himlar med ögonen. 

"Är du svartsjuk?" Säger jag tyst så att inte Rosie skulle höra och flinar. Hon ser på mig intensivt innan man ser att hon ger upp nån inre fajt med sig själv.

"Ja, men du bryr dig väl ändå inte." Säger hon tyst med hänsyn till Rosie som inte är så långt bort. En våning upp bara. 

"Jo jag gör det. Men jag bryr mig fortfarande om henne fast det är dig jag är kär i." Säger jag mjukt och ser på henne. Hon ser överaskat tillbaka på mig.

"Är du kär i mig?" Säger hon förvånat.

"Ja, jag tror det." Svarar jag och innan jag vet ordet av så är hennes läppar pressade mot mina. Vi snubblar runt lite och kommer åt en soptunna som såklart måste låta. Vi stannar upp direkt när vi hör trappsteg och lika fort som det hände är vi ifrån varandra. 

"Felix?" Säger Rosie när hon kommer ner från trappan och ut där både jag och Olivia befinner oss. 

"Ja. Jag kom för att be om ursäkt för vad som hände på restaurangen. Det var inte meningen att tappa besinningen sådär." Säger jag sannigsenligt. Hon ser på mig sårat och sen springer hon fram till mig och rakt in i min famn. Jag blir överraskad så först blir det lite stelt men sen kramar jag tillbaka. 

"Förlåt själv. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag förlora dig." Viskar hon fram i min omfamning. Jag kysser henne ömt på hjässan. Olivia som antagligen känner sig obekväm där hon står, en meter ifrån oss bara, harklar sig lite innan hon avbryter oss.

"Förlåt Rosie för tidigare. Jag menade inget illa, jag trodde bara fel." Säger hon mjukt till henne. Rosie tar lite avstånd från mig och ser på Olivia.

"Jag vet, jag överreagerade. Sams?" Svarar Rosie henne lika mjukt tillbaka. De nickar bara och kramar om varandra. 

"Har du lust att ta en promenad, jag är stockmätt?" Frågar Olivia henne. En promenad vore inte helt fel.

"Jag gör dig gärna sällskap en bit, tänkte köpa frukost åt oss till imorgon ändå." Säger jag och kysser Rosie lätt på pannan. 

"Jag orkar faktiskt inte. En film och lite popcorn är mer min grej ikväll, men gå ni." Svarar hon och ler mot oss.

"Är du säker?" Säger Olivia osäkert.

"Ja då. Det är lugnt." Säger hon glatt.

Hon följer med oss ända ut utanför dörren och vinkar hejdå till oss innan hon går in och väljer antagligen sin film.

 

Vi har gått en stund i tystnad innan Olivia öppnar munnen för säga något.

"Skulle du inte handla bröd?" Säger hon.

"Jo, vill du hänga med?" Frågar jag enkelt och ser på henne. Man ser på långa vägar att hon grubblar över något. Jag undrar vad det är hon funderar över egentligen.

"Visst, vi ska ju bara köpa bröd." Säger hon oberört.

"Vad är felet?" Säger jag allvarligt och stannar upp. Motvilligt stannar hon också upp och ser tillbaka på mig.

"Vi hade sex. Du är ju i stort sett tillsammans med Rosie och det var min första gång." Säger hon upprört.

"Jag vet. Och jag är inte i stort sett tillsammans med henne. Jag var kär i henne men inte längre, fast jag bryr mig fortfarande om henne." Säger jag och går fram till Olivia för dra in henne i min famn, men hon backar ett steg när jag är framme vid henne.

"Ser du hur fel det är? Du älskar henne och hon älskar dig. Hon är antagligen kär i dig också och vi har legat med varandra. Jag är hennes bästa vän, om hon får reda på oss så kommer hon aldrig förlåta mig!" Säger hon panikslaget och jag förstår henne. Jag kliver närmare henne och öppnar upp mina armar för få hålla om henne och den här gången låter hon mig göra det. Vi står så bara ett bra tag innan vi sätter oss ner på min hoddie på gräsmattan. Vi lägger oss ner och kollar upp på himlen. Hon ligger med sitt huvud på min bröstkorg och jag håller om henne. 

 

Så fort jag har vinkat hejdå till dem går jag till tv:n och ser vad för filmer som finns. Vi alla hade haft med oss tre filmer var så det var några stycken som låg där i hög framför tv:n. Jag hittar någon romantisk komedi, de brukar alltid vara bra eller totalt kassa. Fifty/fifty. Jag förbereder filmen innan jag går och poppar popcorn och tar fram läsken vi hade köpt. Medan jag väntar på popcornen så går jag upp till mitt rum för byta om. Klännigen börjar bli lite obekväm på alla möjliga vis. Jag ska ju ändå bara vara här och se film så jag kan lika gärna ta på mig min pyjamas. Fast det är så kyligt så jag får ta min varma kofta till eftersom pyjamasen bara är ett par tunna mjukisshorts och en lös topp. Jag får nog dock behålla bh:n på för jag vet ju inte när alla kommer tillbaka, och det vore pinsamt om jag satt där då iklädd bara en lös topp som är ganska showy.

 

När jag är på väg ner igen för ta ut popcornen från micron så hör jag någon komma in i huset. Det låter som personen är rätt förbannad. För han eller hon smäller igen dörren efter låst upp och kommit in. Jag fortsätter in i köket för göra mitt och bara hålla mig ur vägen från vem det nu var som kom hem.

"Vem är där?" Säger Andy förbannat. Först står jag helt knäpptyst och stilla. Jag vågar inte röra mig en centimeter eller göra ett endaste ljud ifrån mig. Han drar efter andan för lugna sig. Jag hör hur han mumlar något tyst ute i vardagsrummet. Tack och lov för att köket är avskillt från det stora allrummet och hallen som är samma rum annars. Sakta och så tyst jag kan ställer jag ifrån mig skålen med popcorn och läskglaset som jag precis skulle gå ut med till soffan. Såklart så låter det när jag ställer ner skålen, glaset gick bra men skålen. Skålen. Jag hör hur han kommer närmare och närmare. Jag hittar inte min röst förens han står i dörrkarmen.

"Det är bara jag." Säger jag nervöst. Jag är faktiskt lite rädd för man vet aldrig vad han kan ta sig till när han är sur. Senaste gången jag reta upp honom så hamna jag på sjukhus med ett stort blåmärke och en spricka i revbenet. Han ser intensivt på mig. Jag ser oroligt tillbaka på honom. Känner mig obekväm bara helt enkelt.

"Rosie." Säger han som om han bara konstatera fakta. Som om han redan visste att det var jag här.

"Ja? Vad har hänt?" Säger jag mjukt och ser på honom, försöker läsa av honom.

"Kom hit." Säger han bestämt och konstigt nog gör jag som han säger. Antagligen för just nu är jag rädd för vad han skulle göra om jag gjorde honom surare.

Jag står precis framför honom nu, helt blixtstilla. Jag vågar knappt andas, hela min kropp är på helspänn. Han lägger sina armar på mina höfter och trycker mig mot närmaste väggen. Han håller mig kvar där med ena handen på väggen precis ovanför min axel och den andra i ett fast tag om min arm. Just nu lutar han i stort sett hela sin vikt på armen som han har placerad mot väggen. Nu andas jag definitivt inte.

"Andy?" Viskar jag nervöst fram.

"Varför förstör jag allt?" Säger han upprört och slår handen i väggen. Eftersom han i stort sett hade hela sin tyngd balanserad på den armen så faller han ihop på mig. Han håller fortfarande fast mig med sin andra han, men resten av kroppen är helt lutad på mig och han ansikte har han gömt i mitt hår. Lutandes på min axel, andandes på min hals. Jag har nog ståpäls just nu. Ha honom så här nära gör mig lite smått galen men jag är så uppskrämd att jag bara reser min hand i en platonisk rörelse och stryker honom på ryggen i ett försök till att trösta honom.

"Vad menar du?" Viskar jag i hans öra. Han ställer sig upp igen och ser på mig innan han böjer sig ner till mig och kysser mig. Jag försöker dra mig ur men han tvingar mig att vara kvar och till slut ger jag upp och kysser honom tillbaka. Ivrigt utforskar jag hans rygg med min hand som jag har där redan och sen låter jag den glida upp längs han bröstkorg. Jag trycker honom närmare mig och han letar sig in innanför min tröja med hans ena hand. Hans grepp om min axel lossnar och med den handen så känner han sig fram länngs min rygg till bh kanten. Till slut inser jag vad vi faktiskt håller på med och avbryter kyssen. Han ser på mig sårat.

"Vad gjorde jag fel?" Säger han lika sårat som han ser på mig.

"Du vet att det här är inte rätt. Jag är med Felix nu, du hade din chans men du valde inte mig." Säger jag och drar mig ifrån hans omfamning. Vilket gör honom ännu mer sårad som såklart omvandlas till ilska. Han trycker  mig mot väggen igen i ett fast grepp. 

"Tänk om det är rätt då, du vill bara inte inse att jag älskar dig också för det passar dig inte. Och gällande Felix. Vart är han nu då? Vem är det som är med dig, aldrig lämnar dig?"Säger han hårt och ser på mig.

"Han är ute för köpa bröd till frukosten. Och du har redan lämnat mig." Säger jag trotsigt.

"Jag har aldrig lämnat dig helt. För gud skull Rosie, jag älskar ju dig!" Säger han upprört och hans grepp om mig hårdnar. Jag får bita ihop för att inte börja gråta av smärtan som kommer. 

"Andy, du gör illa mig. Släpp mig!" Säger jag i smärta. Han mjuknar på sitt grepp och jag passar på att putta undan honom och springa iväg.