Vi har precis satt oss ner vid bordet på resturangen som vi hade fått reseverat av Rullie, Rosies pappa. Ibland var det tur att hon hade honom. Hennes mamma hade aldrig haft råd eller velat betala en sådan här resa för oss.

Vi hade fått ett bord lite avskilt från resten av ytan där gästerna satt. Inte så konstigt dock. De flesta bord var dukat för jämna tal och dem hade bara ett bord som redan var upplagt för fem personer. Vi satt vid ett runt bord. Rosie mittemot mig med Felix på sin högra sida, och Andy på sin vänstra och Vendela satt bredvid Andy på hans andra sida; vilket resulterade i att jag fick Felix och Vendela bredvid mig. Det skulle ha varit en helt perfekt kväll, vi hade mysiga platser och vi alla älskade sådant här, om inte det vore för att ingen prata med varandra. Jag själv inkluderad definitivt. 

Precis innan middagen här när jag höll på att fixa mig för resturangbesöket så kom Felix in till mig. Han satte sig ner på min säng och bad mig att sätta mig ner bredvid honom. Jag kunde inte låta bli att vara nära honom så såklart gjorde jag som han hade sagt. Jag hade redan sagt att han inte borde vara där hos mig, men han ville inte svara och när han gjorde det så var det världens gulligaste svar. Han kysste mig och jag kysste honom. Vi la oss ner på min säng och sen gick det så fort. Allt bara gick så fort, alldeles för fort. Det var bra dock, jag trodde bara aldrig att min första gång skulle vara med min bästa väns nästan pojkvän.

Jag skämdes så mycket inför Rosie, hon var ju min bästa vän och jag hade legat med Felix. Det kändes fel att göra så mot Felix också för han älskade ju Rosie, jag var bara något slags tidsfördriv. 

Fast något hade hänt mellan Rosie och Andy. Man kände hur spänt det var mellan dem på långa vägar. Vendela ja hon var bara Vendela. 

 

"Är ni redo att beställa?" Säger servitrisen som står vid vårt bord redo att ta vår beställningar.

"Jag tror det, eller vad säger ni?" Svarar Rosie och ler mot servitrisen fort innan hon kollar på oss alla. 

"Jag tar kycklingfiléen med pommes." Svarar jag och ler svagt mot Rosie. 

"Jag tar samma." Säger Felix och ler mot mig fort så inte Rosie ska hinna uppfatta något.

"Pasta carbonara för mig." Säger Vendela och stirrar ner i menyn.

"Jag tror jag tar oxfiléen, och pommes som Olivia." Säger Rosie och kollar mot servtrisen.

"Jag tar samma som hon." Säger Andy och gör någon minimal rörelse med armen så man knappt kan uppfatta den. Rosie hoppar till lite precis efter den där minimala rörelsen. Omg! De hade sex också innan vi kom hit. 

"Vad vill ni ha att dricka?" Frågar servitisen snällt.

"Cola." Säger alla i kör. Servitrisen skriver ner det och lämnar oss ifred med vår tystnad. 

 

Det har varit en lång tystnad med väldigt få försök att föra ett samtalsämne under den tiden. Vi är liksom inne på våra efterrätter och typ femte glas av olika slags alkoholfria drinkar. Vi har liksom suttit här i 3 timmar redan. Fast pappa boka för hela kvällen om vi ville komma tillbaka sen och gå på danskvällen. Det var någon latinsk danskväll idag såklart. Pappa älskade allt som var latinskt, väldigt nationalistisk. Jag tål seriöst inte ut med en sekund till av denna tystnad. 

"Så vad vill ni göra sen?" Försöker jag med för bryta tystnaden. Alla kollar överaskat upp, jag är den enda som inte har sagt ett endaste ord sen vi beställde varmrätten och efterrätten. 

"Vad sägs som filmkväll?" Säger Felix glatt och lite ivrrigt. Det låter som en bra idé faktiskt. Bara slappna av och se någon bra film med cola och en massa snacks. Bekvämt och enkelt, en bra avslutningen på helgen här. 

"Låter toppen, vad tycker ni andra?" Säger jag lika glatt.

"Om det är vad du vill göra så gör vi väl det, jag har ju lärt mig att det är det bästa." Svarar Andy litte bittert. 

"Vad ska det betyda?" Säger jag irriterat. 

"Ingenting, fortsätt och ät istället." Säger han oförskämt. Jag bara ser på honom och han ser tillbaka kyligt mot mig. Vad håller han på med egentligen.

"Det där inte okej, be om ursäkt till henne." Försvarar Felix mig. Jag bara ser ner i bordet och önskar jag hade hållt min mun stängd.

"Vad fan bryr du dig om det när du aldrig är där för henne?!" Svarar Andy surt tillbaka. Oh nej! 

"Vadå aldrig där för henne? Vad menar du med det?" Säger Felix lika surt tillbaka. Det här kommer inte sluta bra. Jag kan se framför mig hur det kan utspela sig och det är inte vackert.

"Ja jag har ju fått sköta den biten under hela helgen." Säger Andy tvärt. Jag sitter mitt emellan dem och det är inte vackert. Jag försöker hitta Olivias blick för få någon hjälp men hon tittar bort och är totallt frånvarande.

"Du har inte gjort ett skit, precis som vanligt. När någonsin har du tagit hand om henne? Det enda du har gjort är att förstöra henne. Såra henne." Säger Felix riktigt upprört och lutar sig mot honom hotfullt. Jag sätter min hand på hans bröstkorg för hindra honom att göra något mera än så. Han andas djupt och lugnar ner sig lite.

"Vad fan vet du om det? Du ska inte komma och säga ett skit om mig din fega jävel!" Säger Andy och höjer rösten. Han ställer sig upp och ser hotfullt på Felix. Felix ställer sig upp också för visa att han inte är rädd.

"Håll käften nu. Du ska fan inte kalla mig för fega jävel, om någon är det här så är det du. Att det skulle ta dig så lång tid för kunna säga till henne vad du känner. Men det måste ha varit sån besvikelse väl när hon sa att hon är min nu va?" Svarar Felix kaxigt. Jag hajar till när jag hör vad han sa om Andy och erkänna hans känslor. När hade han hört oss? Hade han sett oss tidigare?

"Hur?" Säger jag förbryllat och ser upp på Felix som står. Jag har aldrig sett honom så arg som nu.

"Tror du inte jag förstår vad som har hänt? Du och han är vidriga, ni ljuger för alla och sårar en massa bara för ni inte vågar erkänna för varandra att ni är kära." Säger han med så mycket avsky i rösten. Jag börjar nästan gråta, det är väl inte sant. Nu ser Olivia oroligt på mig men jag klarar inte av att möta någons blick just nu.

"Det räcker Felix, sätt dig ner nu. Du med Andy." Säger jag samlat men bestämt. De båda ser på mig ilsket och Andy gör för en gång skull som jag säger, men Felix har tappat kontrollen just nu över sin ilska. Han hämtar kraft och förbereder sig på säga något mer. Jag ställer mig upp och lägger mina händer på hans axlar.

"Lugna dig älskling." Säger jag lugnt och tyst så han bara hör mig. 

"Släpp mig, jag är så less på att du alltid säger åt mig vad jag ska göra. Du går och gör allt precis som det passar dig. Du tror du är så bra men du är världens taskigaste, jag fattar inte att jag ville ha dig. Ännu mindre att det var så otroligt lätt att få dig i säng. Fan vad du är lössläppt, jävla slampa." Säger han och skakar av sig mina händer som lätt faller av hans axlar. Jag blir så sårad så jag bryr mig inte om att svara ens en gång. Utan att tänka efter så ger jag honom en örfil innan jag springer ut därifrån och lämnar dem kvar där.

 

Jag ser min bästa vän springa ut från rummet vi sitter i och ut från resturangen. Lite orolig blir jag, jag bryr ju mig fortfarande om henne så jag borde springa efter henne och trösta henne, men jag behöver smälta allt som hände precis innan jag gör så. Jag kan inte fatta att Felix sa så till henne eller tappa sitt temprament sådär. Han som alltid är så rar och snäll. Det där var snarare något jag kunde tänka mig förväntas från Andy. Inget stämde idag. Jag hade legat med Felix, jag hade blivit av med min oskuld till Felix som klart och tydligt fortfarande hade känslor för Rosie även fast han sa att det inte var så längre. Andy hade varit den som var den bra killen, trots att jag alltid tyckt han är dålig, och jag brukar ha rätt. Rosie hade varit med Andy, det såg man på långa vägar.

Just nu satt alla ner helt tysta. När Rosie gick så hade all ilska försvunnit ur Felix och han skönk ner på sin stol. Man såg hur allt skönk in för honom vad han precis hade gjor och sagt, han bara fick ett sådant ångerfullt ansiktsuttryck. Jag tyckte så synd om honom. Det var inte rättvist hur Rosie behandlade Felix som hon gjorde. Jag måste dock erkänna att jag blev svartsjuk när han började försvara henne och en liten sekund tyckte jag hon förtjäna Felix reaktion.

Jag reser mig upp och börjar gå. jag är halvvägs ut när Felix springer ikapp mig.

"Vart ska du?" Säger han och ser på mig med en ledsen blick.

"Jag ska hitta Rosie och se hur det är med henne." Svarar jag enkelt. Allt jag vill är att gå den sista metern ut genom dörren och glömma kvällen,

"Kan du hälsa henne förlåt från mig, jag mena det inte." Säger han bedjande. Jag blir både svartsjuk och lite sur. Hur kommer det sig att hon får allt. Jag vill ju ha honom men han är fortfarande hennes.

"Gör det själv, jag är ingen budbärare." Svarar jag tvärt och går.

 

Jag står vid ytterdörren och jag hör henne gråta. Man kan höra på långa vägar att Rosie gråter där inne. Än så länge vågar jag inte gå in. Vad ska jag säga? Vad ska jag göra? Jag hade liksom legat med Felix som hon var kär i men samtidigt som jag kände mig skyldig gjorde jag inte. Hon hade behandlat honom taskigt alltid. Fast att hon visste att hon alltid hade gillat Andy mer sen han kom in i bilden, så hade hon fortsätt att vara med Felix på det viset. Att leka med hans känslor är ju inte rätt.

Till slut tvingar jag mig själv och gå in i huset. Huset är alldeles nedsläckt. Jag trodde hon skulle ha tänt efter sig, men inte ens hennes och Felix sovrum är tänt. Helt kolsvart i huset. Jag känner mig fram längs väggarna och låter ljudet av hennes snyftningar leda vägen för mig. Hon stannar upp helt plötsligt och antagligen har hon hört mig och blivit skrämd. 

"Vem är där?" Säger hon så högt hennes gråtmilda röst klarar av.

"Det är bara jag Rosie." Säger jag lugnt. Jag hör henne pusta ut och jag går sista biten fram till henne. Hon sitter på golvet i matsalen lutad mot väggen.

"Sätt dig ner." Säger hon och ser upp på mig och försöker med ett leende. Alltid försöker hon låtsas som allt är okej. Det är lite frustrerande faktiskt. Jag gör som hon bad mig och sätter mig ner bredvid henne.

"Du vet, du behöver inte låtsas som allt är okej inför mig." Säger jag och kramar om henne.

"Jag vet, det är bara en vana." Säger hon ledset. Det gör ont i hjärtat att höra det. Även om jag är lite sur på henne så är hon fortfarande min bästa vän.

"Mår du bra?" Frågar jag försiktigt. Hon ser på mig med sina rödsprängda ögon som blivit så efter att hon gråtit så mycket som hon gjort.

"Jag har förstört allt." Brister hon ut med i panik.

"Jo jag anade det. Du och Andy huh?" Säger jag lite vasst. Jag mena inte att säga så, men jag hann inte hindra mig innan det slank ur.

"Vad menar du med det?" Säger hon kyligt och ser på mig granskande.

"Inget, men du var väl med Andy innan middagen. Jag trodde du mena det när du sa att du hade förstört allt." Säger jag lugnt och sansat.

"Vad exakt menar du med att; jag var väl med Andy innan middagen?" Säger hon fortfarande kyligt.

"Att ni...att ni hade..." Jag klarar bara inte av att säga det. Hennes intensiva blick fylld med ilska och besvikenhet riktad mot mig. Hon har fattat ändå vad jag tänkte säga.

"Vi hade inte sex, om det är vad du menar. Han kysste mig men jag backa på en gång. Han betedde sig konstigt vid middagen idag för han vill ha mig, men jag sa nej för jag vill vara med Felix men han verkar inte rikigt klok heller." Säger hon kyligt och reser på sig och går härifrån och lämnar mig kvar i mörkret.