Del 31 - Sanningen kan förstöra allt eller rädda allt - part1
Previous
Tjejen sliter sig motvilligt ifrån kyssen och killens omfamningen. Hon flyr från honom och han följer efter. De kommer närmare och nu kan man se deras ansikten tydligt.
"Du måste skämta med mig?!" Säger jag högt för mig själv upprört. Det är ju Andy och Rosie! That bitch! Hon ska få ångra sig, och Andy med. Det är så över. Spela roll om han ger mig status, ingen är otrogen mot mig. Ingen!
Felix perspektiv
Snart skulle vi åka hem och då var jag tvungen att ta itu med allt som hade hänt här på Utö. Vad skulle jag göra åt Olivia? Vad skulle jag säga till Rosie? Vad kände jag för dem? Jag vill ha Olivia men jag vill inte såra Rosie. Snart skulle vi till resturangen allihopa. Tjejerna var i sina rum och gjorde sig vackra. Jag funderar på att smita in till Olivia. Ingen skulle märka något. Rosie skulle ta minst en timme till innan hon skulle bli klar, och Vendela och Andy var ute någonstans. Jag reser mig upp och går mot Olivias dörr. Jag tar ett djupt andetag innan jag knackar försiktigt på Olivias dörr. Man hör hur hon reser sig från sin säng antagligen och går mot dörren för se vem som just knackat. Precis när jag tänker säga hennes namn så hör jag hur Rosie sätter på musik inne i hennes rum på ganska hög volym. Ibland skulle hon bara ana hur bra timeing hon har. Jag flinar nöjt åt det.
"Felix?" Säger Olivia överaskat när hon ser mig. Jag ler stort och hon ler också men försöker dölja det.
"Ja det är jag." Säger jag och tränger mig förbi henne in i hennes rum. Det är inte så stort. En säng, en garderob, ett nattduksbord och en matta är allt som finns.
"Du borde inte vara här." Säger hon bestämt. Jag sätter mig ner på hennes säng och klappar med handen bredvid mig för visa att jag vill att hon ska sätta sig där. Motvilligt gör hon som jag ber henne om. Nu när hon sitter bredvid mig så vänder jag mig mot henne.
"Jag vet men jag kan inte gå en sekund utan att jag tänker på dig. Du gör mig galen." Säger jag och flyttar mig närmare henne. Jag lutar mig framåt så jag hamnar bara nån centimeter från hennes läppar med mina.
"Du gör mig galen." Säger hon och ler. Jag lutar mig fram sista centimetern och kysser henne och det ena leder till det andra. Allt går så fort men det känns så väldigt rätt.
Andys perspektiv
"Jag har letat efter dig! Vi behöver prata." Säger Vendela och kommer fram till mig. Jag har undvikit henne ända sen igår för jag vill egentligen inte vara med henne. Jag aldrig velat det, det har liksom alltid varit Rosie. Jag insåg bara inte det förens nu när vi var här på Utö.
"Vad vill du?" Säger jag tröttsamt och suckar. Hon bara himlar med ögonen åt mig.
"Jag vill ha sex." Säger hon och ser på mig och försöker le oskyldigt.
"Och jag vill inte." Svarar jag irriterat. Man har inte sex bara sådär, fast hade Rosie sagt så hade jag antagligen ställt upp. Bara att ha henne nära mig gör mig kåt.
"Fine, då är vi över. Jag gör slut." Säger hon och är på väg att gå men jag stoppar henne innan hon hinner gå iväg.
"Så bara för att jag inte vill ha sex med dig så gör du slut?" Säger jag förvånat och trött.
"Nej jag gör slut för jag såg dig och Rosie igår. Jag ville bara få ha sex med dig en sista gång. Vi båda vet att du kommer försöka få Rosie. Fast jag tror du är för sent ute med att förstå det. Hon verkar ju redan gått vidare med den där Felix." Säger hon konstaterande. Jag släpper henne och hon går sin väg. Vad hände precis? Jag borde gå till Rosie eller jag vill gå till Rosie.
"Vad är det med alla idag?" Mumlar hon för sig själv inne på sitt rum. Jag står bara en stund och lyssnar i trappan hur hon yrrar omkring där uppe.
Jag undrar vad som har hänt. Hon verkar väldigt stressad. Jag önskar jag kunde lugna henne, lätta på bördan lite för henne. Hon kan inte må bra när hon stressar så där mycket och rätt ofta har jag märkt också. Jag vill bara dra in henne i min famn och få henne att tänka på annat så hon skulle kunna få en lugn stund. Hon skulle få sitta i mitt knä och jag skulle kunna massera henne bara för få spänningarna att släppa i hennes rygg. Sen skulle hon ge mig en lätt kyss på munnen och le sådär genuint, jag skulle le jag också och kyssa henne igen. Tänk om hon bara skulle låta sig bli min. Jag skulle göra allt för få henne lycklig.
"Hej, letar du efter nåt?" Säger jag samtidigt som jag kommer upp för trappan och in i hennes rum. Hon hoppar till vid ljudet av min röst. Man ser att hon blev överaskad och så fort hon har återhämtat sig från choken kommer hon vilja döda mig.
"Ut." Säger hon bara kort. Sedan vänder hon sig om och fortsätter leta efter vad det nu är hon letar efter i garderoben. Antagligen letar hon efter något att ha på sig ikväll till resturangen som vi ska vara hos om typ 25 min. Jag kan förstå att hon är stressad, hon brukar ha sminkat sig redan och valt klänning vid den här tiden. Nu har hon inte gjort något av det, hon har bara på sig ett par mjukisshorts och en lös topp på sig. Fast hon är vacker i vad hon än har på sig.
"Ta den svarta paljettklänningen." Säger jag när jag ser henne ta fram den. Den var snyggast hittills eller jag bara vet att hon skulle vara så snygg i den. De andra vara fina också men den var något extra. Klänningen var uppbyggt av svarta små paljetter, simple klänning som hon gillar, med låg rygg och tre kvartsärmar. Den är ganska kort men inte för kort och skulle vara ursnygg med ett par svarta klackskor till. Jag har lärt mig ett och annat med Vendela trots allt; om vad som passar och inte passar när jag har sett henne och Rosie klä sig. Rosie klär sig så mycket bättre än Vendela.
"Tycker du? Är den inte för vågad då?" Säger hon osäkert och håller upp den misstroget. Jag ser uppmuntrande på henne. Hon är så söt när hon blir så där osäker. Hon skulle vara vacker i vad som helst dock.
"Den blir nog jättefin på dig. Prova den så får vi väl se." Säger jag och ler mjukt mot henne. Hon skiner upp lite innan hon försöker återgå till sitt pokerface. Fast hon gör som jag har föreslagit och ska precis ta av sig tröjan när hon antagligen kommer på att jag är här.
"Titta bort i sånt fall." Säger hon uppmanande som om det vore den självklaraste saken i världen. Fast jag önskar vi skulle vara så bekvämma med varandra att vi inte skulle bry oss. Jag hör henne dra efter andan, men jag kan inte höra om det är bra eller dåligt.
"Kan jag titta?" Frågar jag nyfiket och kollar ändå. Wow hon ser riktigt bra ut.
"Du kollar ju redan. Kan du hjälpa mig med dragkedjan?" Säger hon och vänder sig med ryggen mot mig. Jag går fram till henne och stannar upp innan jag gör något.
"Självklart. Allt för dig." Säger jag och flinar. Hon drar undan sitt hår så att det inte ska vara i vägen för mig. Jag drar upp hennes dragkedja, sen sätter jag mina händer på hennes axlar och vänder henne mot spegeln så hon ska få se sig själv.
"Tack." Säger hon tyst och ler. Jag kan inte låta bli att le jag heller.
"Du ser jättefin ut, precis som jag sa." Säger jag tyst och långsammare för varje ord. Hon blundar och jag gör det samma sen lutar jag mig ner och kysser henne ömt på axeln.
På två sekunder står hon minst en meter ifrån mig och vänd mot mig. Hon ser på mig skeptiskt, och jag ser plågat tillbaka.
"Vad var det där?" Kräver hon upprört.
"Det var en omsint kyss." Säger jag ironiskt.
"Jag vet var det var. Jag menar varför?" Säger hon fortfarande upprört.
"Så varför fråga du?" Säger jag lika ironiskt som tidigare och undviker sista frågan.
"Jag frågade inte om det. Du vet precis vad jag mena så svara mig istället." Säger hon och suckar.
"Fine, jag dras till dig om och om igen. Jag kan inte få dig ut ur mitt huvud. Jag tror jag älskar dig." Säger jag och suckar. Jag tittar ner i golvet och hoppas hon inte hörde vad jag sa.
"Nänänä, du har inte rätt att säga så. Inte nu, inte...inte...aldrig!" Säger hon irriterat men man hör att hon är nära gråten. Jag vill bara gå fram till henne och dra in henne i min famn.
"Tror du att jag planera det eller?! Det gjorde jag inte iallafall. Jag har älskat dig ett bra tag nu men jag har bar inte insett det förens nu. Jag visste att jag gilla dig för ett tag sen tillbaka men vad skulle du ha sagt? Du gillade ju Felix och jag hade Vendela. Fast jag gillar inte ens Vendela, har aldrig gjort heller. Jag var bara med henne för status och göra dig svartsjuk. Så kär är jag i dig Rosie." Säger jag, nu är alla mina kort ute på bordet. Hon ser på mig med ögonen fulla med tårar.
"Jag är ledsen Andy, det är inte tillräckligt. En månad sen, två veckor sen bara för tusan hade jag trott dig och tagit emot dig med öppna armar och öppet hjärta. Men jag måste få gå vidare så om du verkligen älskar mig så förstår du." Säger hon fast rösten knappt bär. Det är hjärtkrossande att se henne så och höra henne säga dem orden. Fan att jag var så seg på att fatta att jag älskar henne! "Snälla Rosie, ge mig en chans bara att visa att jag kan bättre." Säger jag bedjande. Hon gör allt för att samla sig och hon lyckas återta sitt pokerface.
"Jag måste göra mig klar, det är bara 10 min kvar. Det är nog dags för dig också att fixa dig." Säger hon och kollar bort.
Jag fattar vinken och går därifrån. När jag kommer ner hör jag nåt bekant ljud. Det låter som svaga stön ifrån någon av rummen här nere. Det låter som en killes stön, jag gissar på Felix. Så mycket för han är den bra. Jag går till mitt och Vendelas rum för ta på mig en mörkblå pikétröja och ett par jeans. Sen går jag ut och väntar.
Rosies perspektiv
Jag kan inte fatta att han gör sådär mot mig. Jag älskar honom ju också men jag vet att med honom finns det ingen framtid så jag gjorde det enkla valet för en gång skull i mitt liv. Jag valde den bra killen, måste Andy då komma och spöka.
Jag väljer att matcha ett par svarta klackar med öppen tå och guldiga smycken till den svarta paljettklänningen, Mitt hår gör jag lockigare och sätter upp det i en hög hästsvans med mycket volym i. Sedan fixar jag sminket med en hudnära brun ton med glitter i och en lätt svart kajallinje och röda läppar. Jag är precis klar och är på väg ner för gå när jag stöter på Felix alldeles andfådd och uppspelt.
"Hej, är du redan klar. Oj. Vad fin du är. Den där klänningen var ju skitsnygg på dig." Säger han och ler.
"Hej. Tack, men vart har du varit?" Säger jag förbryllat.
"Jag var ute och sprang. Ska bara duscha snabbt. Klar om 10 min." Säger han avslappnat.
"Okej men vi ska vara där om 5 min." Säger jag smått irriterat.
"Gå i förväg då." Säger han trött.
"Har du sett Olivia?" Säger jag och suckar.
"Hon var ute och sprang med mig så hon är nog redan i duschen." Säger han lättsamt.
"Du har spenderat mycket tid med henne på sistonde." Säger jag misstänksamt.
"Ja, men måste duscha om vi någonsin ska hinna." Säger han.
"Jag går i förväg med dem som är klara." Svarar jag surt och går.
Jag kommer ner och går ut på en gång. Såklart är Andy den första jag ser när jag kommer ut. Jag ignorerar honom och börjar gå mot resturangen. Jag hör hur han följer efter men bryr sig inte om att hinna ikapp.
Kommentarer
Trackback