Del 7 - Kalix

Previous
När alla är på väg dit så drar jag med Felix bakom hörnet av huset och snor en eller två kyssar innan vi går till bilarna för att åka dit. Det bara känns så rätt med honom, allt bara känns så rätt. Det är lika enkelt som att andas förutom detaljen om att han är Kristinas systers son. Praktiskt taget släkt
Vid elvatiden på lördagen kommer Felix hem till Berta och frågar om jag vill ta en promenad.
Jag säger till Kristina och pappa att jag tar en promenad med Felix och att jag har mobilen med mig om det är något de vill. Sen tar jag på mig en kofta ovanpå mitt linne som jag har på mig. Linnet är vitt med små detaljer, som är blommor, längst ner på den. Jag undrar om jag borde ta shorts istället för jeans som jag har på mig nu. Äsh det får duga. Så varmt är det nog ändå inte. 

"Så vart tänkte du att vi skulle gå?" Frågar jag när vi har gått en liten bit från huset. 
"Vet inte exakt, vad sägs som stranden?" Säger han och tittar på mig ömt.
"Visst, det är så vackert och fridfullt där." Säger jag och ler varmt mot honom.
"Okej, då går vi dit." Svarar han och ler det där leendet som jag bara älskar.
Vi går i tystnad en stund mot stranden, jag tittar ut mot havet som jag nu kan se. Jag känner att Felix studerar mig och blir lite orolig, så jag tittar på honom med en frågande blick.
"Vad fin du är idag, fast du är alltid vacker och söt såklart." Säger han och bara ler och tittar på mig. Han är så gullig ibland. Kanske lite för goofy, men så otroligt gullig ändå. 
"Tack, vad du är gullig." Svarar jag lite generad men ler mot honom.
Sen blir det tystnad mellan oss igen medans vi går till stranden. Under tiden tänker jag på vad som hände förra sommaren när han hade kysst mig. Sen hur nära det var nu i sommras men då hade någon bestämmt sig för att ringa mig. Jag undrar vad det är han vill säga egentligen men vågar inte säga framför alla andra till mig.
Nånting måste det vara. Annars skulle han inte dra iväg med mig såhär. 
"Okej, vad det nåt speciellt du ville fråga mig?" Säger jag till honom och tittar rakt in hans underbara ögon.
"Nja, eller jag ville bara spendera lite tid med dig utan alla vuxna." Svarar han och möter min blick och ler.
"Jaså minsann, är du säker på det var allt?" Säger jag lite retsamt och ler tillbaka.
"Aa, ska vi gå till bryggan?" Säger han och ler med ögonen också. Han märker inte dugg av min retsamma röst när jag sa det. 
"Visst, det är ändå ingen här fast det är så fint väder." Säger jag och tittar bort mot bryggan. Vi sätter oss ner på bryggan med fötterna i vattnet och bara tittar på varandra ett tag. Jag undrar vad han tänker på. Vad kan han möjligen se hos mig egentligen? Alla möjliga tjejer ville ha honom men hade valt mig utav alla andra. Jag var väldigt lyckad lottad. 
"Det är så vackert här, så fin utsikt." Säger jag för att bryta tystnaden mest, och vänder mig mot Felix samtidigt som jag säger det och ler.
"Ja det är det verkligen." Säger han och tittar på mig med varm blick. Vi har ögonkontankt i vad som känns en lång stund, och sen lutar han sig fram mot mig och kysser mig. Det är en mjuk kyss. Ganska tråkig kyss på ett sätt men med tusen fjärlilar i magen som resultat. Det pirrar i hela mig fortfarande när han lutar sig bort från mig och vi tittar in varandas ögon. Vi är ungefär 1 cm ifrån varandra och han har fortfarande sin hand vilande på min hals från kyssen som just ägde rum. Så sitter vi ett tag och allt bara känns så rätt och otroligt bra.
Jag reser mig upp och räcker ut handen till Felix som hjälp upp för honom.
"Ska vi börja gå hemmåt?" Frågar jag osäkert och tittar ner i marken för jag känner hur jag rodnar.
"Visst." Svarar han och tar min hand som hjälpen upp, men när han ändå kommit upp så släpper han inte. Vi börjar gå hemmåt hand i hand och båda vi kan inte sluta le av glädje och lycka.

När vi börjar närma oss huset så släpper vi varandra motvilligt, och sen går vi in i huset. Inne i huset så hälsar jag på Anna, Kjell och Omar som precis kommit för att äta lunch med Berta, Kristina och pappa Rullie och mig och Felix också. Just nu var det ju bara en massa kollektiv planering för allt. Jag avskydde sånt egentligen. 
Efter lunchen går vi alla ner till vattnet. Samma ställe som jag och Felix hade varit tidigare vid idag.
Jag, Felix och Omar börjar skoja och skvätta vatten på varandra. När vi är helt genomblöta så sätter vi oss bland de vuxna och är sociala med de.

När jag är ensam sen tänker jag igenom vad som har hänt under dagen och nu vet jag hur det verkligen känns när man är kär i någon. Tror jag...

Vad tycker ni?? Är inte Felix bara för gullig? Okej jag borde nog inte skaffa mig en favorit men han är gullig fast det är Andy också bara lite blygare.
Kommentera!! Blir så glad när ni gör det. :D
 
 


Kommentarer
Jenny ッ

Vadå Ali är också gullig?? Du min vän börjar få dåligt omdömme! Anyway, bra kapitel, väldigt bra skrivet :) Lite längre nästa gång kanske? :)

2012-10-10 @ 20:16:42
URL: http://jennywallas.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Ingen Pojkvän, Inga Problem

RSS 2.0