Där står han i dörröppningen, håret är pojkaktigt ruffsigt och ett leende klär hans perfekta läppar. Hans fingar rör sig snabbt när han drar sin mörkgröna t-shirt med texten Fight hard and never give up på över huvudet och tar några steg framåt så att han nu står lutad över mig. Jag sitter på sängen full av förhoppningar och förväntan. Det måste se så konstigt ut eftersom jag helt enkelt inte kan sluta le. Han kryper försiktigt ner på sängen och tvingar mig med sin kropp att lägga mig ner. Nu är han över mig. Nu börjar han att klä av mig, min tröja drar han över mitt huvud och lutar sig sedan framåt för att kyssa mig. Hans läppar mot mina. Han tvingar mina läppar att sära på sig för att sedan låta sin tunga leta sig in i min mun. Finns det någon perfektare stund än denna?

När han äntligen slutar att kyssa mig kan jag hämta andan och se honom i ögonen. De där underbara blå ögonen jag älskar.

"Jag älskar dig." Viskar jag. Han ler, "Jag älskar dig också." Och i den stunden visste jag att det var sant.

"Får jag fråga dig en sak?" Säger jag försiktigt. Han nickar men hans min antyder att han är lite orolig. "Varför väntade du så länge?" Frågar jag och söker hans blick som nu tittar ner i golvet.

"Jag antar att jag var rädd." Säger han skyldigt. Men han har inget att be om ursäkt för.

Han tar satts igen och börjar att dra ner sina byxor och jag gör själv ett försök med att lirka upp min byxknapp men kan inte ta blicken från hans fingrar som skickligt drar av jeansen och slänger ner dem någonstans på golvet. Sen hjälper han mig också eftersom jag uppenberligen inte kan klara mig själv. Nu ligger vi i bara underkläderna, våra varma kroppar pressade mot varandra. Tänk om jag rodnar!? Han ser mig in i ögonen, "Är du säker på det här?" Frågar han. Är jag säker? ÄR JAG SÄKER? Klart jag är!

"Ja!" Ber jag och slänger mina armar om hans rygg för att dra honom närmare intill mig. Han börjar kyssa mig igen. Och igen. Min hjärna kan bara forma ett ord. Ett namn. Andy.

 

Jag vaknar med ett ryck! Jag försöker att samla mina tankar. Vad var det där?

"Godmorgon, sovit gott?" Hör jag Kristinas röst säga när hon träder in i mitt rum. Jag nickar trött och hasar mig ur sängen för att närvara vid frukosten. Vad sjutton hände i natt? Vad var det för en dröm? Är det ett tecken? Eller är jag helt enkelt desperat?

När jag äntligen fått gå från frukostbordet smiter jag in i mitt rum och slår Olivias nummer. Det går bara två toner innan hon svarar.

"Du kan aldrig gissa vad jag drömde i natt!" Säger jag så tyst jag kan så att inte pappa och Kristina ska höra.

"Nej Rosie, vad drömde du i natt som är så viktigt att du måste väcka mig halv tio för att berätta?" Säger hon irriterat. Jag sväljer.

"Det var så verkligt..." Mumlar jag. Jag hör Olivia göra falska snarkningar i andra änden och jag skyndar mig att komma till saken. "JagdrömdeattjaghadesexmedAndy." Orden bara trillar ur min mun.

"Du... med Andy...?" Säger hon sammtidigt som hon försöker att pussla ihop vad jag just sa. Jag håller andan i väntan på vad hon tänker säga.

"Det var bara en dröm." Säger hon bestämt. "Drömmar är bara till för att jävlas med en." Jag suckar.

Med de orden hängandes kvar i hjärnan gör jag mig i ordning och hjälper sedan till att pynta huset. Vår familj älskar att fira högtider eftersom det ger oss en chans att bjuda över släkten, grannarna och vännerna. De gillar gemenskap. Nu råkar det vara påsk och då ska vi ha den årliga äggjakten och en stor fest. Jag har än en gång fått bjuda valfria kompisar och jag väljer såklart Olivia. Emma är tyvärr bortrest över påsken men såklart kommer Louise att komma. Dessutom kommer Andys familj över och Felix och resten av gänget från Kalix. Jag längtar efter att få träffa Felix. Det var senast vid nyår.

 

Jag sitter och rullar tummarna av otålighet när jag väntar på att de första gästerna ska anlända. Det blir såklart Louise med familj som är väldigt ivrig inför påskfesten. Jag hjälper henne med sminket och sen hinner vi inte mer innan Olivia kommer. Tack och lov! Hon har på sig en rutig blus och stuprörsjeans, håret sitter uppsatt i en slarvig knut och hon har ett stort leende på läpparna när hon kommer. Det känns bra att jag inte är den ända som är neutralt klädd i mitt svarta linne med paljetter upptill och favoritjeansen som är mörkgråa.

Det tar inte lång tid innan huset hunnit fyllas, och jag får ständigt hälsa på några nya som kommit och säger saker som "Vad stor du har blivit." och "Vad kul att se dig igen." och jag försöker att vara trevlig mot alla så gott jag kan.

"Hej." Hör jag en len stämma viska i mitt öra och jag vänder mig om och möts av Felix vita leende. Jag ger honom en kram och är noga med att inte visa för mycket känslor.

"Jag har saknat dig så mycket, och det finns något som jag så gärna vill prata med dig om." Viskar han i mitt öra och hans varma andedräkt kicklar mig i örat. Nu kan jag snart inte hejda mig. Jag vill bara dra min hand genom hans hår, tvinga ner hans huvud till min nivå och pressa min läppar mot hans. Men det kan jag förstås inte.

Det är då Andy kommer in. Han har på sig en mörkgrön t-shirt med texten Fight hard and never give up på. Och omedelbart bildas det en klump i min hals.

 

---

Är det spännande? Det hoppas jag! Denna del var skriven av Jenny (http://jhutchersonstories.blogg.se) och är första delen i påskspecialen som blir på fyra delar. Jag kommer antingen att skriva nästa del eller del 17 också. Vi får se vilket det blir. KOMMENTERA!

Update: Nästa kapitel kommer på tisdag kl. 15.30