Nu har det gått några veckor sen nyår och den förvirrande händelsen mellan mig och Andy. Det gör fortfarande ont i hjärtat när jag tänker på vad han sa den morgon efter det. Trots det har jag umgåtts rätt mycket med honom och det är som om inget hade hänt. Olivia tycker verkligen att det är fel att jag har fortsatt att vara vän med honom. Emma tycker att han gör fel men jag väljer väl själv, alltid lika naiv och rättvis. 

Den där morgonen var den värsta men också bland dem bästa jag har varit med om. Efter ha pratat med Andy så berättade jag för Olivia och Emma. Dem var jättegulliga. Ett litet tag bara satt dem och höll om mig och trösta mig. Sen kom Felix in i rummet. Det var första gången som jag och Felix bettede oss som vi brukar mot varandra framför andra. Olivia, Emma och Louise verkade acceptera honom ganska fort. Det var bara för underbart för att vara sant. Senare den dagen hade Felix och jag åkt till ett centrum i närheten och bara tittat runt. Det hade blivit en underbar dag.

Felix hade stannat 4 dagar efter nyår, och dem 4 dagarna hade vi umgåtts konstant. Det var dem bästa 4 dagarna på länge. Vi hittade på en massa kul och skoj. Jag visa honom stockholm och det underbara i närheten. Vi var försiktiga däremot när Kristina och pappa var i närheten, annars fånade vi oss och kysstes och myste och bara hade kul.
Nu var det inte långt till påsken och påsklovet. Det ska bli så skönt med lov snart. Jag har precis kommit hem från skolan. Idag jobbar Kristina och pappa kväll, dem har ju jobb på en resturang inne i stan. Det blir rätts så oregelbundna tider dem jobbar, har nästan aldrig nån koll. Ibland kan dem jobba förmiddag, och då börjar dem 7.00 på morgonen och slutar 14.00 på eftermiddagen. När dem jobbar kväll som idag, så jobbar dem mellan 13.00 till 22.00. Jag funderar på att gå över tilll Andy. 

 Jag knackar på och han öppnar. Jag ropar "Hej!". Mest för att vara artig mot dem andra i hans familj.

"Tänk att det är påsk snart." Säger jag glatt och ler mot Andy. 

"Ja tänk. Ska vi gå upp och se en film?" Frågar han och ler tillbaka.

"Visst, det kan vi göra." Svarar jag och vi går upp till honom.

 

Nu måste det gått typ tre månader sen jag inte kunde hålla mig längre och kysste Rosie. Jag kunde inte vänta längre, men jag insåg snabbt att det var fel av mig. När jag såg henne med Felix väcktes nåt inom mig. En känsla jag aldrig känt tidigare, jag vet inte vad det var. Det kändes som svartsjuka, men inte kunde väl jag vara svartsjuk. Jag blev själv chockad över att jag kysste henne, så jag bara stack därifrån efter det. Sen morgon efter det var ju inte direkt den bästa. Hon hade kommit över och ville veta vad den kyssen betydde för mig; klockan åtta på morgonen. Jag har fortfarande inte en aning om vad den kyssen exakt betydde. Så jag var en sånn idiot och bad henne att bara glömma allt och att det var ett misstag. Jag kunde väl inte vara något för henne? Hon är ju den perfekta, den bra tjejen så att säga. Hon är nog inte den snyggaste heller så skulle inte funka så jättebra mellan oss. Och gillade inte hon nån annan? Fast det känndes som att hon var nära att säga att hon gilla mig den där morgonen. Men det kan inte stämma. Det jag gjorde var nog det bästa för oss båda. Vi är ju fortfarande vänner och det funkar ju bara bra. Nu är hon här hemma hos mig och väntar på att jag ska bestämma mig för vilken film vi ska se.

"Jag tror jag vill se den." Säger jag och pekar på någon beck-film. 

"Äntligen!" Svarar hon på det och pustar ut. Vi sätter på filmen och sätter oss på var sin sida av sängen nästan. Ända sen nyåret har jag varit noga med att hålla avståndet mellan oss när vi är med varandra. Jag vill inte att hon ska få fel signaler eller tro något. Kanske jag borde bara sluta hålla avståndet och bara sluta bry mig.

Rosies perspektiv