Del 4 - Måndagen efter bion
Previous
När jag kommit hem sen på kvällen så tänker jag på vilken underbar dag jag har haft. Jag som var så nervös igår kväll egentligen. Jag hade inget att oroa mig för. Vi passade jättebra som vänner, bara vi två. Kanske till och med någon gång i framtiden skulle vi passa bra som ett par också. Han var ju väldigt söt.
När jag kommer till skolan är jag glad, det är inte ofta man är glad på en måndag. Speciellt inte jag. Måndagar var absolut den värsta dagen i veckan, både skolmässigt och rent allmänt.
"Hej Rosie, varför så glad? Låt mig gissa; igår. Hur var det?" Frågar Olivia retsamt och flinar lite åt mig. Jag visste att hon skulle fråga ut mig så fort vi sågs. Fast jag hade hoppats på att kunna undvika det nån timme åtminstone innan förhöringen skulle börja.
"Hej på dig! Det var kul igår." Svarar jag med ett leende. Jag vill helst inte säga mer för jag skulle bara säga något fånigt. Fast kände jag Olivia rätt så skulle hon verkligen inte låta mig komma undan med så lite info från igår som jag gav henne precis.
"Okej, vad bra då. Så vad hände?" Säger Olivia nyfiket. Vad var det jag sa! Jag har alltid rätt. Jag kan inte låta bli att le åt mina egna tankar.
"Vi köpte biljetterna, sen tog vi en promenad innan bion och råkade komma lite sent tillbaka. Du skulle sett han som släppte in oss. Skitsur. Efter bion så tog vi en burgare vid plattan, och sen gick vi runt i stan och snackade om allt möjligt. Det var hur skönt som helst. Han förstod mig verkligen. Vi kunde prata på om något helt oviktigt men vi hade hur kul som helst ändå. Vid 17.00 sen var Andy tvungen att åka hem så vi tog sällskap till pendeln. Det var jättesynd. Jag önskar vi kunde ha setts längre." Svarar jag och suckar drömande. Jag borde nöjt mig vid att det var kul.
"Låter...bra, kul?" Säger Olivia uttråkat. Jag tror hon ångrar sig att hon frågade.
"Aa det var kul som jag sa." Svarar jag och ler varmt mot Olivia. Vi har varit vänner ett tag och hon känner mig bättre än nån annan. Jag vet att mitt prat om killar kunde verkligen tråka ut henne, men jag visste att om det var viktigt var hon där för mig till 100%.
När jag kommer hem kommer Louise över, hon bor i huset tvärs över från mig. Ibland önskar jag att jag hade en hemlig väg hem. För varenda dag nästan när jag kommer hem så kommer Louise över och tigger efter min uppmärksamhet. Värsta var att jag inte kunde säga nej till henne heller. För då skulle pappa eller Kristina gnälla om det.
När jag kommer hem kommer Louise över, hon bor i huset tvärs över från mig. Ibland önskar jag att jag hade en hemlig väg hem. För varenda dag nästan när jag kommer hem så kommer Louise över och tigger efter min uppmärksamhet. Värsta var att jag inte kunde säga nej till henne heller. För då skulle pappa eller Kristina gnälla om det.
"Hej Louise, hur har du haft det idag då?" Säger jag så glatt jag kan. Mitt humör var ändå på topp idag, och Louise var egentligen en väldigt bra kompis. Det var bara det att när man blir påtvingad någon tycker man det inte är kul längre.
"Hej Rosie, bara bra antar jag. Själv då?" Säger Louise överaskad över min glädje.
"Okej, som vanligt. Vad vill du göra?" Frågar jag och försöker lugna ner mig och bete mig normalt. Louise skrattar lite åt mig och skakar på huvudet.
"Kan inte vi gå över till Andy?" Säger Louise. Yes! Där hade jag tur.Jag behövde inte ens säga det själv. Hon la orden i munen på mig. Jag ville ju träffa honom men visste inte vad Louise skulle tro eller tycka.
"Visst, det kan vi göra. Jag ska bara lämna mina saker på mitt rum och packa upp." Säger jag och ler stort och nöjt åt att jag inte ens behövde föreslå det.
Vi går från hallen in till mitt rum, jag packar upp det snabbt och sen går vi till köket för att ta nåt att äta. När vi har ätit upp går vi över till Andy. Vi knackar typ 2 gånger innan Andy öppnar.
"Vill du göra nåt ute?" Frågar Louise. Det var hon som fann sig först, jag vet inte vad som hände med mig. Jag fick en anorlunda känsla i magen som jag aldrig haft förrut, men det var inget dåligt med den känslan snarare tvärtom. Fick bara den känslan så fort han öppnat dörren och jag såg honom. Jag tror det kallas för fjärliar i magen och tunghäfta, men det kunde det väl ändå inte va?
"Visst!" Svarar Andy och letar efter min blick känner jag, men jag klarar inte av att möta den just nu.
"Okej." Säger jag till slut och möter hans blick, och känner hur mina kinder blir alldeles varma och antagligen alldeles röda. Det här är löjligt Rosie, vi är bara kompisar. Skärp dig nu! Ta dig samman Rosie.
Jag känner hur både Andy och Louise iaktar mig och väntar på nåt men jag vet inte vad. Säkert att jag ska säga något men jag kan inte hitta min talförmåga än.
"Så vad har ni gjort idag då?" Säger jag bara för att bryta tystnaden till slut.
"Ja idag så kastade Ola sudd på mig och det var väldigt störande." Svarar Louise lite upprört. Jag bara flinar för jag vet att Louise gillar Ola, och antagligen bara tyckte det var roligt att han hade uppmärksammat henne.
Sen tittar jag på Andy med menande blick. Han kliar sig lite i bakhuvudet.
"Inget speciellt" Säger han och håller kvar min blick, jag undrar varför. Det var något anorlunda.
"Kan jag ta ett äpple?" Bryter Louise min och Andys ögonkontakt med. Ibland har hon världens sämsta timeing.
"Nej!" Ropar både jag och Andy samtidigt. Vi försöker hindra Louise från att ta ett äpple. Båda vi vet att Louise blir alldeles flummig av de där. Fast vi ger vi upp ganska fort och Louise får sitt äpple.
Det är härligt ute, solen värmer på och det är lite molnigt. När vi går runt på baksidan känner jag en skön bris blåsa förbi mig och som tar undan mitt hår som jag tryggt gömmer mig bakom. Jag är uppe i mina egna tankar när jag plötsligt hör Louise ropa något.
"Rosie, Rosie! Hjälp mig!" Ropar hon skrattandes medans hon försöker undvika Andy som försöker ta tillbaka något. Jag tror det är hans mobil som Louise har tagit, och nu vill ha hjälp av mig för att behålla den.
"Ja! Jag kommer." Ropar jag tillbaka, och går sen dit för att hjälpa henne.
När jag har fått mobilen så går jag lugnt baklänges för jag orkar inte springa precis som Andy, det vet jag. Vi tre går ner i skogen som är precis utanför våra hus bara för att vi får lust att göra det. Eller snarare för jag får lust för det, eftersom jag har Andys mobil följer dem efter mig.
Louise stannar upp, sen ser jag vart vi är. Vi är där jag och Louise byggde en koja förut. Jag tänker på allt jobb vi la ner och hur kul vi hade, när jag plötsligt känner en hand vid min.
Det är Andys som står brevid mig och försöker ta tillbaka sin mobil, men jag har mobilen i andra handen. Ändå drar han inte undan den när han insett att jag inte har den där. Han låter sin hand vidröra min alldeles förlänge för att det bara ska vara av misstag. Vad håller han på med?
"Tyvärr." Säger jag och flinar lite åt honom.
"Jaja" Säger han och räcker sig efter min andra hand men jag hinner byta. Jag ler mot honom och han ler tillbaka och skakar på huvudet lugnt. Jag visste att han var van med detta och ärligt gillade jag ha hans mobil hos mig för det betydde att han skulle vara nära mig.
"Ska vi gå upp igen?" Frågar jag glatt.
"Visst." Säger Andy och Louise.
När vi kommer upp igen ger jag Andys mobil till Louise. Louise som ser att Andy har tuggumi säger; att om hon får så får han tillbaka sin mobil. Jag bara fattar inte hur lätt det kan va för Louise att ändra sig så snabbt om saker och ting. Tänk om man var så.
"Jag har inget." Säger han oskyldigt och tittar från Louise till mig.
"Vad var det du tog upp då?" Säger Louise envist.
"Jag har inte mer, tror jag." Svarar han.
"Då får du inte tillbaka din mobil då." Säger Louise och fnyser till lite för att hon inte fick som hon ville.
"Ojdå, jag hade visst ett till." Säger han medans han tittar på mig hela tiden. Han ser på mig som om det vore något speciellt med mig. Nästan som om han försökte lista ut alla mina hemligheter jag gömde från omvärlden. Inte för att jag hade många sådana.
Under hela konversationen har Andy inte släppt min blick en enda gång. Vad var grejen med det? Kunde det finnas en chans att han var intresserad av mig? Nä det kunde det inte. Jag måste ha något lustigt i ansiktet bara helt enkelt.
"Tack" Säger hon nöjt och ger Andy mobilen.
Under hela den konversationen tittade han på mig jämnt. Varför gjorde han det? Varför tittade han inte på Louise som han pratade med, för det var inte med mig han snackade med? Tusen sånna tankar går igenom mitt huvud på kvällen när jag ska sova. Varför bryr jag mig ens? Det är den sista tanken som flyger genom mitt huvud innan jag släcker lampan och somnar.
Under hela den konversationen tittade han på mig jämnt. Varför gjorde han det? Varför tittade han inte på Louise som han pratade med, för det var inte med mig han snackade med? Tusen sånna tankar går igenom mitt huvud på kvällen när jag ska sova. Varför bryr jag mig ens? Det är den sista tanken som flyger genom mitt huvud innan jag släcker lampan och somnar.
Vad tycker ni, jag gillar den här delen?? Jag gillar hur jag lyckats med det där med blickarna och att man kan ana att det är något mellan Rosie och Andy.
Kommentera!!
//Love Lollo
Kommentarer
Tilda
Sv; Tack, & tycker också det är bättre att svara direkt på bloggen, för man vet aldrig när dom ser kommentaren. Men jag har länkat dig nu :) xx
Jenny ッ
Nice one :)
Trackback
