Del 10 - Försök till bekänelse
Previous
"Okej, vilken tur att du är med. Jag är inte så bra på att laga mat" Säger jag och skrattar lätt när vi har kommit ut från hans hus.
"Jag vet, så jag antar att det är din turdag idag då." Svarar han och flinar mot mig.
"Ja jag antar det." Säger jag. Varje dag spenderad med dig är min turdag.
Jag vaknar upp på fredagsmorgonen av att pappa och Kristina skramlar i köket med tallrikar och glass. Det första jag gör är att kolla min älskade iPhone, som jag fick i julklapp av pappa Rullie och Kristina, jag har två nya meddelanden.
Ett är från Andy där det står; God morgon, vill du göra något idag innan den stora festen hos dig senare? Just det ja gott nytt år, det är ju nyårsafton idag. Det är så typiskt honom att nästan glömma nyår och sen låtsas påminna mig, men jag svarar; Visst, jag ska bara göra några grejor först, sen kommer jag över och gott nytt år.
Andra meddelandet är från Felix och där står det; Jag saknar dig, det var länge sen jag såg ditt vackra leende sötnos, men när vi ses nästa gång har jag en överaskning till dig. Kan jag ringa dig idag, vill höra hur du har det?. Vad gullig han är, tänk om det vore lite anorlunda då skulle han vara min pojkvän. Jag vill nästan bara ringa honom på en gång men nöjer mig med att svara på smset med; Jag saknar dig med! Det är bara att det har varit så mycket på sistone, men jag kan väl ringa dig istället senare? Vad spännande med överaskningen, kan inte vänta tills vi ses nästa gång.
Sen stiger jag upp för att äta frukost med pappa och kristina. Idag är den stora nyårsfesten som hålls varje år sen vi flyttade till det här huset. Det är tradition nu för tiden att alla kommer hem till oss, och vi bjuder på kalkon till middag och dricka vid tolvslaget och alla räknar ner den sista halvminuten av året.
"God morgon." Säger jag till dem när jag kommer till köket där dem redan sitter och äter frukost.
"God morgon! Sovit gott?" Säger dem i mun på varandra och skrattar lite åt sammanträffandet. Jag ler bara lite åt dom, dom gjorde alltid sådär.
"Jo då, och ni?" Säger jag men medans tänker jag bara; den frågan har jag hört varje morgon jag vaknar upp hos pappa bara.
"Bra." Svarar en i taget nu, medans jag tar fram allt jag ska äta och sätter mig ner vid köksbordet. När jag satt mig ner vänder sig Kristina till mig för att prata med mig.
"Så vad är dina planer för idag?" Frågar hon glatt.
"Jag tänkte gå över till Andy efter jag fixat några grejer här hemma." Svarar jag och fejkler mot henne.
"Okej, låter bra. Vi tänkte åka och handla och fixa ordning för nyårsfesten ikväll. De första kommer komma vid 15.00 sen kommer resten vid ca 16.10. Ska du vara hemma när vi handlar då?" Undrar hon fast hon vet svaret.
"Stannar hemma." Svarar jag snabbt och bara flinar.
"Som jag trodde." Säger hon och ler.
"Tack för frukosten." Säger jag och reser mig, jag tar min kopp som jag hade oboy i och ställer den i diskmaskinen innan jag försvinner in på mitt rum.
När jag står i duschen så tänker jag igenom vad jag känner för Andy. Så fort jag tänker på honom blir jag alldeles varm innuti och kan inte sluta le. Jag är nog så kär man bara kan vara i honom. Snart får jag se honom igen, hurra tänker jag. Jag skyndar mig med att fixa mig och sen så står jag där utanför hans dörr och knackar på den. Äntligen ska jag få se honom igen. Det dröjer en liten stund innan han öppnar dörren.
"Hej, är du galen?" Säger han när han ser att jag inte har nån jacka samtidigt som han ler och skakar lätt på huvudet. Han bara står och tittar på mig som om han studerar mig. Tar in varenda millimeter av mig.
"Nej då, det är ju inte så långt." Svarar jag och skrattar till lite medans jag går in hos de och stänger dörren bakom mig. Lite lätt rodnad har jag redan fått av bara hans blick som vilade på mig alldeles nyss.
"Nä det har du ju rätt i." Säger han och grimaserar. Jag flinar tillbaka som svar bara. Medans vi går upp till hans rum för att se en film så funderar jag på att berätta för Andy hur jag känner. Jag vill veta om han känner likadant. Det är nåt speciellt med den här dagen, det är ju nyårsafton trots allt, så hoppas på det bästa.
När vi har sett klart filmen sätter jag mig upp ordentligt, och väntar på att Andy ska vända sig mot mitt håll.
När vi har sett klart filmen sätter jag mig upp ordentligt, och väntar på att Andy ska vända sig mot mitt håll.
"Vad är det?" Frågar han lite oroligt när han ser hur allvarligt jag tittar på honom. Det tar en liten stund för att jag ska få tillbaka min talförmåga efter att ha tittat in i hans underbara blå ögon.
"Jag vill prata om en sak, eller mer berätta en sak." Säger jag nervöst och fingrar lite med två hårslingor. Jag brukade alltid hålla på mitt hår när jag var nervös över någonting.
"Aha..vad är det du tänker berätta? Du gör mig nervös när du ser på mig på det sättet." Säger han lite skämtsamt men möter min blick lugnt hela tiden. Jag kan inte låta bli att le lite åt hans komentar. Okej nu måste jag säga det, detta är min chans. Stå på dig nu Rosie! Du klarar det. Peppar jag mig själv med.
"Du måste lova mig att även om du inte tycker som jag att inget förändras mellan oss. Okej?" Säger jag nervöst och tittar rakt in i hans ögon.
"Självklart, varför skulle det förändras mellan oss om jag inte tycker som du?" Säger han och tittar tillbaka fundersamt på mig.
"För att.." Börjar jag men blir avbruten av min mobil. Jag sluter ögonen i två sekunder och sen svarar jag. Saved by the bell. Fast ändå inte. Jag hade ju precis samlat modet för säga det till honom och så blev jag avbruten.
"Hej gumman." Säger pappa i telefon.
"Hej, vad är det?" Säger jag lite irriterad av att pappa avbröt mig. Jag var så nära på att få berätta det för honom, men nu var min chans förbi.
"Lunch, dags att komma hem. Andy och hans familj kommer ju hit sen. Så du ser honom snart igen. Dina vänner kommer snart också." Svarar han glatt, helt omedveten om min irritation.
"Okej." Säger jag och lägger på.
Jag tittar på Andy som tittar på mig och väntar på att jag ska fortsätta med det jag börja säga men det är bara inte läge nu. Senare måste jag ta tag i det och berätta.
"Det är lunch för mig." Säger jag istället och ler ett fejkat leende.
"Jaha okej, vad var det du var på väg att säga?" Frågar han och tittar mig rakt in i ögonen.
"Det var inget speciellt. Ses sen." Svarar jag och bryter ögonkontakten. Jag reser mig för att börja gå.
"Okej. Ses sen." Säger han besviket och följer med mig till hallen.
Jag ger honom en snabb kram utan att tänka mig för, jag gör det bara av ren vana från att säga hejdå till andra. Sen går jag snabbt därifrån. Vi bara inte kramas, det är bara så tyvärr mellan oss. Men jag gillade det. Jag gillade det verkligen. Hela jag är varm inombords.
Tog ett tag men nu är del 10 uppe, den första av dem tre delar som är om nyårsafton.
Tog ett tag men nu är del 10 uppe, den första av dem tre delar som är om nyårsafton.
Så vad tycker ni? Hoppas den blev bra, kanske lite utdragen och inte så mycket som händer men dem andra två delarna kommer bli mycket bättre.
Kommentarer
Jenny ッ
Det här var nog din bästa del hittils, inte historiemässigt men stilen du skrev i och längden va också rätt bra :) <3
Trackback
