Det är nyårsafton imorgon och jag och Rosie ska på någon nyårsfest hos Eric. En av mina polare. På senaste tiden hade Rosie verkligen funderat på att ringa Olivia. Ända sedan hon fick reda på att Felix var med den där bruden Ofelia. Hon var så uppäten av hennes skuldkänslor och tankar kring Olivia. Jag ville göra nåt, hjälpa henne. Kanske om jag bjöd in Olivia till festen imorgon. Bara dem träffades så skulle nog allt lösa sig. 

"Andy?" Ropar Rosie på mig ute i köket. Jag hade gått in till vårt rum för hämta en kofta till henne. 

"Jag är på väg. Ta det lugnt." Svarar jag henne och går ut till henne i köket. 

"Jag fryser bara ihjäl här. Men annars är det väl lugnt." Säger hon sarkastiskt och jag suckar. Hon bara flinar mot mig när jag kommer in köket och ger henne koftan. 

"Får jag fråga en sak?" Säger jag försiktigt. 

"Vadå?" Undrar hon nyfiket. 

"Funderar du fortfarande på att höra av dig till Olivia?" Frågar jag.

"Jag vet inte. Jag vill men nåt hindrar mig." Svarar hon mig och hon får detta allvarliga uttryck i ansiktet.

"Vad hindrar dig?" Säger jag nyfiket.

"Borde inte hon höra av sig? Jag menar det var trots allt hon som gjorde fel, inte jag." Säger hon frågandes.

"Jo kanske, men saknar du inte henne alls?" Säger jag lugnt.

"Klart jag gör, jag saknar min bästa vän. Men jag vet inte om hon är det längre med tanke på vad hon gjorde. Skulle jag träffa henne skulle jag både vilja krama henne, och döda henne på samma gång." Svarar hon. 

"Berätta för mig hur man lyckas med något sådant?" Skrattar jag. 

"Jaja okej, men nej jag längtar efter att prata med henne igen. Fast jag tänker inte vara den första att ta kontakten. Vill hon att vi ska vara vänner får hon anstränga sig." Säger hon lite besvärat men allvarligt. Jag vet att hon menar det, och det gav mig en idé. Båda är för envisa för göra något. Så skulle nåt bli av så skulle jag själv behöva fixa det. Plus att jag står inte ut att se Rosie olycklig av det en endaste dag till. 

Rosie är ute och handlar dricka och annat som vi kan behöva till imorgon på festen. Hon skulle också gå med Emma på stan för leta efter en klänning. Så nu hade jag gått om tid att fixa nåt med Olivia. Jag tar upp mobilen och slår in hennes nummer. Det går några signaler innan jag hör någon svara.

"Hej det är Olivia." Säger hon. 

"Tja, det är Andy." Svarar jag henne. 

"Andy? Varför ringer du mig?" Säger hon misstänksamt.

"Jag ringer för Rosie skull." Svarar jag kort. Egentligen vill jag inte prata med Olivia. Jag vet vad hon tycker om mig. Hon avskyr mig. Till och med en sten skulle kunna se det.

"Jaså? Varför finner jag det svårt att tro, är du säker på att du inte ringer för din egen vinning." Säger hon.

"Nej, hur svårt det än kan va för dig att förstå så älskar jag henne. Jag skulle göra allt för henne, och just nu är det tyvärr att prata vett med dig." Säger jag besvärat.

"Vadå vett med mig?" Svarar hon mig irriterat.

"Hon saknar dig, hon behöver sin bästa vän." Säger jag så lugnt och sansat jag kan.

"Jag saknar henne också, men hon vill ju inte prata med mig." Säger hon osäkert och dystert.

"Jag har en idé." Säger jag lurigt.

"Vad?" Säger hon misstänksamt mot mig.

"Vad gör du imorgon kväll?" Frågar jag.

"Firar nyår nånstans." Svarar hon mig skeptiskt.

"Fel, du firar med mig och Rosie på en fest hos en av mina kompisar." Säger jag.

"Vart då nånstans?" Säger hon direkt. Inget tack, inget vad glad jag blir för chansen att få göra det rätt med min bästa vän.

"Söder Mälarstrand. Han har hyrt lokal där. Skyddsrummet." Svarar jag tålamodigt.

"Okej, men..." Säger hon och drar ut på sitt men. Jag suckar lite.

"Olivia jag tror inte ni kommer bli sams förens någon av er tar första steget. Den här gången är det nog din tur för du gjorde misstaget. Så jag tänkte bara att om ni pratar med varandra i verkligeheten så kan ni nog lösa det. Jag vet att hon saknar dig." Förklarar jag för henne.

"Okej, tack. Får jag fråga varför du gör det här för mig? Jag som har sagt så mycket elakt om dig." Säger hon.

"Jag gör det för Rosie, inte dig. Fast det gynnar dig ändå." Svarar jag.

"Jag förstår, tack ändå. Förlåt för allt det jag har sagt. Du är en bra kille, kanske inte allmänt, men för Rosie och det betyder mycket." Säger hon mjukt.  

"Det betyder mycket för mig att höra det komma från dig." Skrattar jag lite.

"Jaja, bli inte mallig nu. Vi ses imorgon då." Säger hon.

"Ses imorgon." Svarar jag henne och ska precis lägga på när jag hör henne säga något mera.

"Vad är klädkoden?" Säger hon lite stressat.

"Vad tror du? Det är mina kompisar." Svarar jag henne.

"Okej så en soppåse räcker." Säger hon sarkastiskt.

"Jättekul, nej men uppklätt fast ledigt." Säger jag.

"Okej så typ en klänning, eller funkar jeans med nån fest topp?" Frågar hon. 

"Nåt i den stilen." Svarar jag. 

"Okej, vi ses. Vart ska jag möta er?" Säger hon fundersamt. 

"Vi hittar dig, eller jag hittar dig. Men måste gå nu. Jag tror Rosie är hemma." Säger jag.

"Vet hon inte?" Säger Olivia förvånat.

"Nej det är en överraskning." Säger jag snabbt och börjar bli stressad nu. 

"Okej, hejdå." Säger hon och lägger på. Jag hör nyckeln vridas om i låset så jag går ut till hallen för hjälpa Rosie med varorna. Hon verkar väldigt glad när hon möter min blick. Jag gissar på att hon hitta en bra klänning.