Del 23 - Ansiktsvåldtäkt

Previous
"Vad fan gör du?!" Skriker hon förvånat och surt.
"Du vet det skulle inte förvåna mig om du sitter med en bebis om nåt år med tanke på hur lätt du har för att sära på benen." Säger jag spydigt och flinar. Sen sticker jag därifrån innan jag kommer brista ut i tårar.
När jag vaknar upp på morgonen efter ångrar jag mig lite över hur jag hanterade saken med Vendela. Jag borde aldrig ha sagt det sista men bitchslapen ångrar jag inte. Jag undrar hur sur Andy är på mig just nu och vad Vendela sa till honom sen. 
Olivia ska komma hem till mig snart. Hon ville komma igår efter vad som hände med Vendela och Andy men hon fick inte, så vi pratade i telefon väldigt länge istället. Jag hoppar in i duschen snabbt, oftast tar det bara 10 minuter för mig att duscha men idag tar det en halvtimme. När jag kommer ut ur duschen ringer min mobil. Det måste ju vara Olivia. Jag svarar utan att kolla vem det är för att jag är så säker på att det är hon.
"Hej, är du på väg?" Svarar jag glatt i telefon med.
"Eh,nej jag är hemma. Vi ska inte ses idag." Säger en annan röst än vad jag förvänta mig. Det är Andy och han låter ganska sur. 
"Sorry, jag trodde du var Olivia. Hon skulle ringa så tog för givet att det var hon." Säger jag och vill bara dö av pinsamheten som uppstår.
"Jaha okej. Men det var inte därför jag ringde, för att småprata. Vad gjorde du mot Vendela igår?" Säger han surt. 
"Jag gjorde inget hon inte förtjänade." Svarar jag surt tillbaka. Jag hör hur han suckar och antagligen skruvar han besvärat på sig där han sitter.
"Vadå inget hon inte förtjänade? Vad har hon någonsin gjort mot dig?" Säger han aningen mer irriterat.
"Mycket. Ska du seriöst tro mer på henne som du känt i 2 veckor än mig som du känt 2 år?" Säger jag irriterat tillbaka. Han suckar igen.
"Vad finns det att tro på mera? Liksom varför skulle hon ljuga för?" Säger han besvärat. Nu är det min tur att sucka i telefon.
"Kanske hon ljuger för hon är en lögnhalsig bitch eller jag kanske borde säga slampa." Säger jag irriterat.
"Hon är ingen slampa. Vad vet du om det förresten, enda erfarenheten du har av slampighet är ju den där fyllefesten." Säger han vasst. Det här börjar spåra ur, det är nog bäst om jag avslutar samtalet nu innan jag säger något jag kommer ångra.
"Jag vet mer än vad du tror. Men var det något mer än skälla på mig som du ville?" Säger jag besvärat.
"Nej, jag har inget mer att säga till dig." Säger han surt. Vad omogen han kan vara ibland.
"Nähe okej, ja men dåså. Hejdå." Säger jag muttrandes. 
"Hejdå." Säger han kort och lägger på.  När vaknade han imorse?
Typ 10 sekunder senare plingar min telefon till och jag har ett meddelande. Nu borde det vara Olivia, och är det inte det kommer jag ärligt talat bli orolig.Som tur är så är det Olivia. Hon berättar att hon är nästan framme men hon pratade med sin mamma; så därför hade hon inte hört av sig tidigare men hon kommer vara hos mig om 10 minuter. Jag har även fått ett sms av ett okänt nummer. Nyfiket öppnar jag det, det står "Hej, du vet nog inte vem jag är men fick ditt nummer av Andy. Jag såg en bild på dig på hans mobil, och du verkar riktigt snygg, skulle vara kul att lära känna dig".Vad svarar man på något sådant? Jag tänker en liten stund sen svarar jag. "Hej på dig med. Du har rätt i att jag inte vet vem du är, så ett namn åtminstone skulle sitta fint". Jag väntar lite men jag behöver inte vänta länge för ett svar. Han berättar att han heter Oskar och han skulle vilja bli ihop med mig för jag är så snygg och verkar snäll. Vad desperat man kan vara ibland suckar jag. Jag tackar nej för jag känner inte ens honom. Mer än så hör jag inte från honom.
 
Andys perspektiv
Efter jag lagt på efter pratat med Rosie känner jag mig lite taskig. Jag borde nog inte skällt på henne så mycket för vad Vendela sagt. Det var fel av mig att säga det där om fyllefesten. Jag vet att jag hade gått över någon gräns där och sårat henne. Det hördes tydligt på hennes röst nästa mening som hon yttra. Det är inte hennes fel att dem två inte kom överens, fast jag ville bara att hon skulle godkänna Vendela på något sätt. Jag har ingen aning om varför jag bryr mig så mycket om hennes åsikt. Egentligen är jag inte kär i Vendela men vi har bra sex och det räcker för min del. Jag bara önskar att Rosie och Vendelea bara kunde ha kommit överens lite åtminstone, det hade underlättat en hel del. Jag tror inte att jag bryr mig egentligen så mycket om vad Rosie tycker om Vendela utan mer om hur hon ser på mig för att jag har Vendela som tjej. Jag borde inte bry mig men jag börjar ana att jag har börjat få känslor för Rosie. Fast nej det kan bara inte hända. Om så är fallet får jag bara ignorera det för det finns inte på världskartan att det skulle kunna bli vi två. Jag menar bland mina kompisar är hon värsta tönten typ, men tänker jag på fyllefesten jag drog med henne på så tyckte dem ju att hon var otrolig het och alla ville ha henne. Fast då var hon full och visade inte direkt sig själv, skulle dem träffa henne nykter så skulle typ ingen acceptera henne även hur "het"  hon är. Nej, jag är sur på henne för att hon inte ens gav Vendela en chans. Jag trodde hon var bättre än så att döma någon sådär på en gång. 
 
Jag är precis på väg in på toan när min mobil plingar till. Det ringer, det kanske är Rosie som vill nåt. Fast nej, hon är nog lika sur på mig som jag är på henne. Jag svarar utan att kolla vem det är.
"Hallå?" Svarar jag avvaktande i telefon.
"Tja manen, vad händer idag?" Säger Oskar. Klart att det skulle vara han. Jag undrar vad han vill nu.
"Tjenare brosan. Inte mycket, vadå då?" Säger jag avslappnat.  
"Nä inget speciellt. Undra bara om du var upptagen, tänkte vi kunde hänga." Säger han så ointresserat han kan.
"Visst, hemma hos dig eller mig?" Frågar jag, jag orkar inte vara ute någonstans idag. 
"Funkar det hos mig? Morsan är på konferans och farsan är ju utomlands nånstans." Säger han.
"Funkar utmärkt. Ses om en halvtimme." Säger jag glatt över att jag fått planer för idag. Fast sen när säger jag utmärkt? Vad händer med mig seriöst? Rosie brukar använda utmärkt och jag har ju umgåtts mycket med henne så det måste vara därför.
"Utmärkt manen." Retas Oskar med mig. Såklart han skulle märka det.
"Skitkul, aja vi ses." Svarar jag dystert och lägger på.
 
Oskar öppnar dörren efter jag bara ringt på dörrklockan typ tio gånger eller mer. Han måste vara döv, hur kan man inte höra det plinga liksom. Han hälsar mig välkommen och jag muttrar något tyst för mig själv om hur seg han är. Oskar bara flinar lite. Vi går in till hans rum, det är där vi brukar oftast vara. Han har så många syskon så det finns inte en chans att vi sitter någon annanstans i lägenheten, och dessutom har vi allt vi behöver inne på hans rum. Han har en stor tv, dator och en massa annat. Jag ser mig omkring när jag går den vanliga sträckan mellan hallen till hans rum. Det är väldigt ljust och fräscht i deras hem, det har jag aldrig ens tänkt på tidigare. 
"Det är nåt jag behöver din hjälp med." Säger han helt plötsligt när vi kommit in i hans rum. Jag sätter mig i hans fåtölj som står vid skrivbordet. Vi brukar ta in en annan fåtölj också så vi båda kan sitta i fåtöljer när vi spelar på hans dator som står på skrivbordet. 
"Jaha, vad skulle det vara?" Säger jag överraskat. 
"Jo jag vill ge igen lite för en tjej dissa mig." Säger han skitirriterat. Jag undrar hur jag skulle kunna hjälpa honom med det. Alla dem tjejer han brukar försöka stöta på brukar vara sånna som jag inte har en aning om att dem ens finns. Så hur kommer det sig att han frågar mig om hjälp den här gången. 
"Jaha och hur skulle jag ens kunna hjälpa dig? Jag känner säkerts inte henne ens." Säger jag och granskar honom. 
"Det är där du har fel. Du känner henne bättre än mig. Om vi inte kan hämnas måste du övertala henne att gå på en dejt med mig åtminstone." Säger han bestämt. Nu undrar jag verkligen vem det är. 
"Vem är det Oskar?" Säger jag oroligt nu. Jag bröjar ana att det kan vara Vendela men han vet ju att vi är tillsammans och han brukar respektera sånt.
"Rosie, du vet den där bruden från Olas fest som du kom med." Säger han och ler. Jag kan inte tro vad jag hör är sant. Vem som helst, men inte Rosie bara.
"Ja, vad är det med henne?" Säger jag så lugnt jag kan utan att verka för beskyddande över henne.
"Jag messa henne idag och hon bara dissa mig. Jag hade inte gjort någonting mot henne och hon bara; du känner inte mig så stick bara. Så jag tänkte lära henne en läxa att man inte gör så mot mig. Är du med eller?" Säger han irriterat. Varför Rosie, varför?!
"Hey manen det var väl inte så farligt. Hon ville ju bara att du skulle lämna henne ifred och när du inte gjorde det så antar jag att hon tappa tålamodet eller nåt. Bara strunta i det. Slösa ingen energi på henne, hon är ju bara en massa problem." Försökte jag med, men av att döma av Oskars min så tänkte han inte släppa det här. Han ville verkligen få henne men eftersom han inte kunde så ville han förlöjliga henne.
"Vad är det med mig? Snarare vad är det med dig. Har du känslor för den där bruden eller nåt?" Säger han surt och blänger på mig. Skit! Jag bryr mig mycket om henne och tycker bara att hon inte förtjänar vad än det är Oskar kommit på som hämnd men känslor...nej som sagt.
"Känslor? Aldrig! Hon är inte min typ, hon är bara en bra vän." Försvarar jag mig själv med.
"Så vad är problemet? Var det inte hon som kalla Vendela massa fula saker? Vill du inte ge igen lite? Jag menar du sa det själv alldeles nyss, Hon är bara en massa problem." Säger han menade. Han kollar på mig och sen på datorn och sen tillbaka på mig och sen på dörren. Jag har två val betydde det. Antingen hjälper jag honom eller sticker härifrån. Även om jag vill sticka för jag vill inte vara inblandad i det här så vet jag att då är det kört för mig i skolan. Ingen kommer snacka med mig någonsin igen eller ens kolla på mig.
"Inget manen. Jag är med.Vad ska vi göra?" Svarar jag lågmält. Faktiskt är jag rätt förbannad på henne och hon måste lära sig någon gång att man jävlas inte med fel personer. 
"Det får du se, men hon kommer ångra sig djupt bror." Säger Oskar stolt och ler nöjt.
 
Rosies perspektiv
"Äntligen är du här!" Säger jag glatt när Olivia ringer på min dörr.
"Ja förlåt, det är ju mitt fel att tunnelbanorna har förseningar överallt idag." Säger hon ironiskt och kliver in hos mig. Jag bara flinar lite mot henne.
"Ja visste inte du det. Riktigt illa ju. Fy skäms." Säger jag och kan inte hålla mig för skratt när hon brister ut i skratt också.
"Okej förlåt Rosie, jag borde ha vetat bättre." säger hon med tillgjord ledsen röst. Vi skrattar igen men sen så lyckas vi samla oss och förflytta oss ut till vardagsrummet istället för hallen. Vi slår på tv:n och slötittar på How I Met Your Mother medans vi är inne på facebook samtidigt. 
"Rosie, när och varför skrev du det här?" Säger Olivia förvånat. Jag undrar vad det är, för jag har inte skrivit något på facebook på hur länge som helst. Senaste statusen var 3 veckor sen och det var inget speciellt direkt.
"Vadå för något?" Säger jag och kollar på skärmen. Olivia pekar ut vart och jag blir lika förvånad över det som hon blivit. Jag läser det om och om igen. Det kan inte vara sant att det står där, öppet för alla, ute på internet. Hur länge har det legat uppe på facebook? Hur många kan ha sett det? Jag vill bara dö. En sista gång läser jag det; "Jag älskar dig Adrian, jag önskar vi kunde ligga igen! Lördag kväll, my place?". Jag tar bort statusen direkt men skadan var nog redan skedd. Det fanns inget jag kunde göra för att få dem som hade sett det här att glömma det. Jag hatar verkligen den där Adrian. Äntligen trodde jag att jag blivit kvitt honom, att alla hade glömt honom. Det hade jag gjort.
Adrian hade jag träffat för någon månad sen, vi hade setts typ 4 gånger. Redan efter tredje gången så försökte han ligga med mig. Vi gick nästan hela vägen men jag bangade ur efter första gången han stötte in i mig. Fjärde gången vi sågs ville han göra det igen men jag sa nej. Han blev ju besviken och körde på alla kort för att få mig i säng igen. Det sluta med att vi låg inte fler gånger, jag kastade ut honom och sen dess har jag inte hört ett ord från honom. Dem enda som vet om det här är Olivia och Andy. Olivia är med mig och när det här lades upp var hon redan här. Så det kunde inte vara hon som hackat sig in på min facebook och facerapeat mig. Det finns bara en som kan ha gjort det. Andy.
 
 
 

Ingen Pojkvän, Inga Problem

RSS 2.0