"Du hatar väl honom?" Säger jag skeptiskt.

"Jo, eller mindre nu för tiden. Jag kan se att han älskar dig Rosie, och han gör dig lycklig." Säger hon. 

"Jo han gör mig väldigt lycklig antar jag." Säger jag och möter hans blick från andra sidan rummet där han står och pratar med några av hans vänner. Han skiner upp och ler mot mig glatt. 

Jag ser henne prata med Olivia från andra sidan rummet från henne. Hon ler mot mig och jag känner hur jag skiner upp och ler glatt. Jag står och pratar med några av mina vänner, men jag har slutat lyssna sen ett bra tag tillbaka. Ända sen jag hitta Rosie i rummet. Jag såg henne krama om Olivia, så jag antar att dem är vänner igen. Rosie säger nåt till Olivia och börjar sen gå mot mig. Hennes vackra leende skulle jag kunna se på hela dagen. Hon är framme hos mig nu och kramar om mig. Jag kramar om henne tafatt. 

"Hej." Säger hon. Jag får lite tunghäfta, och resten av mina vänner som jag står vid och pratar med har tystnat.

"Hej." Svarar jag till slut. Resten av dem runt oss ser på oss.

"Ska du inte presentera dina vänner?" Säger Rosie som märker att jag inte har en aning om vad jag ska säga.

"Visst. Det här är Rosie. Rosie det här är Emmy, Ola, Sean, Celia och Luke." Presenterar jag dem för varandra. 

"Så hur känner ni varandra? Vi har aldrig sett dig tidigare." Säger Emmy nyfiket. 

"Vi var grannar." Svarar Rosie glatt. 

"Jaha, så vad är ni nu då?" Frågar Emmy vidare. Hon må va min barndomsvän och antagligen bara lite beskyddande, men hon stör mig. Emmy har knappt pratat med mig på hur länge som helst så hon har inget att göra med mig och Rosie. 

"Vi...eh...vi är väldigt nära vänner. Så hur känner du Andy?" Säger Rosie besvärat. Hon verka ha svårt för vad vi är. Inte för jag anklagar henne för det. Jag vet inte ens vad vi är. Hon har bestämt vår relation till varandra det senaste halvåret. 

"Sen dagis, vi har känt varandra väldigt länge. När var det du sa ni lärde känna varandra?" Säger Emmy.

"Sen två-tre år sen lärde vi känna varandra." Svarar Rosie. Jag börjar känna av vibben att detta kommer inte sluta bra. Vad grejen är med Emmy vet jag verkligen inte, men jag vill inte att Rosie ska dras in i det. 

"Kom Rosie, jag vill prata med dig om några saker." Säger jag menande. Hon ger Emmy en mördarblick, den blicken känner jag väl igen, men följer med mig ändå. 

 

Rosie ger mig en kall blick, men jag vänder inte andra kinden till utan möter hennes blick. Andy tar henne runt midjan och leder henne härifrån. Jag vet att jag inte borde lagt mig i, men sättet han såg på henne. Han var störtkär i henne. Jag var ju kär i honom, jag ville att han skulle se på mig sådär. Under alla dessa år som vi känt varandra borde det där vara jag. Han lutar sig närmare henne och viskar nåt i hnnes öra. Hon skrattar och slår honom lätt på axeln. Han spelar sårad och putar med läpparna. Hon gör samma min tillbaka, sen brister dem båda ut i skratt. Dem slutar skratta och ser in i varandras ögon intensivt.

"Tio, nio, åtta..." Hör man i lokalen. Jag kan fortfarande se hur dem bara står där och ser på varandra. Jag vill ha honom. Jag önskar han vore min.

"Fem, fyra, tre..." Fortsätter dem. Jag kan se vad som är på väg att hända. Hela min kropp vill bara springa fram dit och hindra det, men jag lyckas hålla mig kvar där jag står med mitt pokerface. 

"Två, ett..." Rosie lutar sig fram och kysser honom. Raketerna avfyras utanför, alla jublar och skjuter serpentiner. 

 

Jag vet inte vad som flög i mig när jag luta mig fram och kysste honom. Fast jag ångrar det inte. Att känna hans läppar mot mina just nu påminner mig om förra tolvslaget. Då allt det här kärlekstjafset börjat. Jag vet inte vad som kommer hända efter detta, allt jag vet är att jag njuter av det. Han drar mig närmare sig, hans hand som var tidigare vid min midja har glidit ner till min rumpa. Mina händer leker med hans nackhår, och kyssen blir väldigt intensiv och känsloladdad. Fyrverkerierna har avfyrats och alla jublar och skjuter serpentiner runt sig. Många kramas eller skålar och önskar varandra gott nytt år. Vi avlslutar vår kyss och drar oss ifrån varandra. Andy bara ser på mig förvånat.

"Vad var det där om?" Säger han tillslut. Jag känner hur kinderna hettar och allt jag vill är att gå nu.

"Jag vet inte, jag borde inte...förlåt." Mumlar jag fram. Varför? Jag klarar inte att va nära honom längre, jag vill ha honom. Hela honom, inte bara en kyss, mera. Han verkar lite förvirrad. Jag skulle också har varit det. Eller snarare sagt jag var det. Han gjorde exakt samma sak mot mig förra nyåret. Av nån anledning känner jag för att springa härifrån, ifrån honom. Jag vet att det är dumt, men jag lyssnar på det och springer ifrån honom. Jag springer mot balkongen på andra våningen. 

"Rosie, vänta! Vi behöver prata om detta nån gång." Ropar han efter mig. Jag tror han springer efter, hoppas inte, men jag vet inte.

 

Jag springer ända tills jag kommer ut på balkongen. Andfådd pustar jag ut och ser bak för se om han följde efter mig. Jag borde inte bli besviken, men jag blir det när jag märker att han inte har gjort det. Jag ser mig omkring, det är fint här uppe. Dem som äger lokalen har skött stället riktigt fint. En otrolig utsikt är det allt. Balkongen är inredd som en trädgård. Väldigt pitoreskt med mycket blommor. Välplanerad yta, kan man se. Där jag precis kom ut så är det stenar som täcker all mark som inte är täck med vitmålade trälådor fyllda med jord där blommorna växer. Bredvid mig är det en liten trappa som går upp till den lilla yta som blivit till för dörren som går ut hit. Jag går upp dit. Dem som inrett stället har gjort en sådan där vit träportal med blommor växandes längs den. Under den har dem ställt en hamock. Framför den finns det ett glasbord. Golvet är konstgräs. Runt den här lilla altan, eller vad det nu är, så är det ett vitt staket. För att vara vinter är det inte mycket snö i år. Knappt någon alls. Vilket är tur för annars hade jag aldrig kunnat gå upp hit med mina klackskor, eller klara kylan i min lilla klänning. Jag hör dörren öppnas och stängas ut hit. Jag går fram till staketet och ser ner för se vem det är. Andy. Jag borde prata med honom. Han avskyr mig antagligen nu. Jag sprang ju bara iväg efter kysst honom. 

"Andy?" Säger jag försiktigt. Han ser upp och möter min blick. Jag ler och han ler tillbaka. Han har hittat trappan upp hit. Sakta går han upp hit till mig.

"Vad gör du här ute?" Säger han nyfiket.

"Jag vet inte, jag behövde tänka." Svarar jag honom ärligt. Jag avskyr när han ser mig djupt i ögonen. Det finns inte en chans i världen att jag kan ljuga för honom då.

"Tänka över vadå?" Säger han ännu mer nyfiket och går närmare mig.

"Vad jag gjorde." Svarar jag honom och sväljer hårt. Allt jag vill göra är att dra av honom kläderna och känna honom nära mig.  

"Det är väl inte mycket att tänka över? Det sa väl egentligen allt." Säger han med sin hesa sexiga röst, och står mindre än en centimeter ifrån mig. 

"Du...ehm...du ville prata om det här?" Säger jag hackigt. Jag har svårt att koncentrera mig när han är såhär nära. 

"Om vad?" Säger han och flinar åt vilken påverkan han har på mig. Jag drar fingrarna genom håret nervöst. 

"Om vad som har hänt mellan oss." Säger jag och lägger en hand på hans bröstkorg för hindra honom att komma närmare, om det nu ens är möjligt. Jag kan känna hans andetag på min hud. Jag får gåshud utav välbehag. 

"Snälla Rosie sluta nån gång. Kan inte du bara ge efter nån gång. Du är så uppe i att skydda dig från att bli sårad, så att det gör dig blind för vad som kan göra dig lycklig." Säger han förtvivlat. Han lägger sin hand ovanpå min som är på hans bröstkorg. 

"Vad är det som skulle göra mig lycklig då?" Säger jag trotsigt. Han har rätt. Fast vad jag vill ha för få mig lycklig skulle ställa till så mycket problem. Det skulle också vara sådan stor risk med det. Han är den som kan såra mig mest av alla, men han är också den som kan göra mig lyckligast. 

"Jag hoppas mig, men kärleken Rosie." Svarar han mig och drar in mig i sin famn. Han kysser mig passionerat. Jag drar med mig honom till hamocken. Den är väldigt bred och vi får plats båda två bredvid varandra, men han lägger sig ändå ovanpå mig. Jag drar på oss filten som hänger över ryggstödet på hamocken. Han kysser mig igen och ner längs halsen ut mot nyckelbenet. Ett litet stön slipper ut från mina läppar. Vi strular ett bra tag innan vi klär av oss och faktiskt har det. Det är passionerat, intensivt och kärleksfullt.

"Wow." Säger han och rullar av mig. Jag bara ler. Det va underbart. Det bästa vi har haft, innan vi gick hit var också otroligt bra. Han lägger sig på rygg och jag kryper närmare honom. Jag lägger mitt huvud vilandes på hans bröstkorg. Han lägger sin arm runt mig och kysser mig på hjässan. Jag gäspar lite. Han leker med mitt hår och smeker min hand med sin andre hand. Jag skulle kunna somna här. Jag vill aldrig lämna det här stället. Det här var underbart. Tänk att vakna upp varje morgon till hans ansikte. Somna bredvid honom varje kväll. Ha vårat eget hus eller lägenhet tillsammans. Ha ett helt liv tillsammans. Han var allt jag ville ha. Utan honom skulle inget va detsamma.