"Kom så går vi och hälsar på Jessica och Emmy. Mike du har ju inte träffat dem." Säger jag och börjar gå. Dem andra hänger med utan att protestera. 

"Hej! Mike det här är Jessica och Emmy, Andy har du ju redan träffat. Och ni andra känner ju varandra." Säger jag. 

"Tja! Hur är det med er då?" Säger Mike och står kvar vid min sida. Vi har bildat en ring så vi alla kan se varandra. På min vänstra sida står Andy och på min högra sida står Mike. Dem börjar prata med varandra allihopa. Jag orkar inte riktigt lyssna och hänga med. Så jag ler och nickar och skrattar på alla rätta ställerna. Andy verkar göra samma sak. Kanske nu vore ett utmärkt tillfälle att prata med honom. Ingen skulle nog märka om vi smet iväg. Gud vad musiken är hög. Jag kommer ha sånn huvudvärk imorn. 

"Jag går på toa bara, kommer strax tillbaka." Säger jag och dem nickar bara. Jag smiter iväg. Antagligen förlora jag precis min chans till att få en ensam stund med honom för kvällen. Jag måste ha luft! Jag hittar min väg till bakdörren i den här lokalen och går ut och sätter mig. 

Efter suttit en tio minuter kanske hör jag dörren öppnas och stängas. Jag vänder mig om för se vem det är. Andy. Såklart det skulle vara han. Kanske är det bra. Jag behövde ju prata med honom. 

"Hej." Säger jag tyst. Han är nära på att vända om när han ser mig. Jag skyndar mig fram till honom och hinner stoppa honom från att öppna dörren. 

"Stanna, snälla. Du har rätt, vi behöver prata." Säger jag och suckar. Han vänder sig sakta om och möter mig med sin kalla blick. Men hans ögon mjuknar lite, men försöker behålla sitt pokerface. 

"Om vad, jag har sagt tillräckligt till dig." Svarar han mig surt efter en stunds tystnad. 

"Förlåt, men jag blev rädd när du sa att du älska mig. Det är så mycket som kommer med det, för jag vet att jag älskar dig med." Säger jag och ser hur han mjuknar upp lite till.

"Vad är det du är så jävla rädd för?" Säger han surt.

"Dig, oss, kärleken. Du hade rätt om det på nyår. Jag är så uppe i att skydda mig från att bli sårad att jag håller mig borta från allt som kan göra mig lycklig. Bara tanken på att förlora dig nu gör så himla ont. Ännu värre om du faktiskt var min. Du skulle helt plötsligt kunna såra mig på helt andra nivåer än tidigare. Men jag vill inte längre stänga in mig, jag vill chansa." Säger jag. Han bara står där och säger ingeting. Jag vågar inte röra mig, men jag möter hans blick. Hans blick som letar efter något hos min. Hela hans ansikte mjuknar upp och den Andy jag så många gånger sett är där igen. Hans blick säger inget mindre än kärlek, lust, omsorg, längtan och trånandes efter mig.

"Säger du vad jag tror du säger?" Säger han och kommer närmare mig.

"Kanske, vad tror du att jag säger?" Besvarar jag honom med och flinar lite. Han har fattat nu och flinar lite också.

"Jag tror du säger att du vill bli min." Säger han och drar in mig i hans famn. Jag omsluts av hans värme och lukt. Gud vad jag har längtat efter honom! 

"Kanske de kanske." Svarar jag och flinar ännu mer nu. Han drar mig närmare sig och lutar sig ner. Hans läppar möter mina i en känsloladdad kyss. Jag trycker honom närmare mig och jag kan känna han le mitt i kyssen. Vilket får mig att le också.
"Jag älskar dig." Säger han och avbryter kyssen. Jag ler så stort. Dem orden. Dem orden hade jag längtat efter att få höra. Han kysser mig mjukt på pannan. 

"Jag älskar dig också." Svarar jag honom.

"Så betyder det här nu att du ger oss en chans? Att du är min flickvän, och jag är din pojkvän?" Säger Andy och ler alldeles lyckligt.

"Ja det betyder det. Tänk att; inte bara så fyller man år utan man får en pojkvän också." Säger jag och ler jag också alldeles lyckligt.

"Ja vissa har en väldigt tur." Skrattar Andy.

"Ska vi kanske gå in till dem andra?" Säger jag som ett förslag för jag har börjat frysa. Det var trots allt januari. Snön låg på marken nu och det var minusgrader. 

"Inte än, jag vill njuta lite till av den här stunden." Säger han och trots att jag fryser har jag inte nåt emot att stå kvar här ute. Så länge Andy var vid min sida spelade resten ingen roll. 

"Okej." Säger jag bara och kramar om honom. Jag lägger mitt huvud vilandes på hans bröstkorg, med hans armar runt mig. Hans huvud vilar ovanpå mitt huvud. Så står vi ett tag och bara njuter av att vi äntligen är varandras. Till slut hände det. Han är min!