"Så när ska du möta Andy och Vendela?" Säger Olivia och lägger ifrån sig sin iPhone. Jag tittar upp på henne från min iPhone. Antagligen borde jag lägga ifrån mig min också.

"Vid 14.00 tror jag" Svarar jag och lägger också ifrån mig min iPhone.

"Okej, och du är säker på att du inte vill att jag ska följa med?" Frågar hon snällt.

"Nej då, det är nog lugnt. Jag vet på ett ungefär hur hon är och hon kan ändå inte vara så dålig." Svarar jag och ler skyldigt.

"Ja hon är nog trevlig om man lär känna henne säkert." Säger hon.

"Antagligen. Jag hoppas det." Säger jag lite oroligt. Jag hoppas Vendela och jag ändå kommer överens, annars så kanske jag förlorar Andy.

"Så hur är Vendela då?" Säger Olivia nyfiket. Hon ser på mig med den där blicken som säger att det är dags att börja prata nu. Jag kan inte låta bli att börja skratta lite åt hennes min.

"Av vad jag uppfattat hittils om henne så verkar hon vara en riktig slampa och väldigt osmart." Säger jag avskyvärt.

"Jaha, såklart. Vem annars skulle vara så dum och vilja vara ihop med Andy." Säger hon men inser snabbt att hon träffade en öm punkt.

"Jo jag antar att du har rätt. Men du vet det är sånna som Vendela som har lätt att sära på benen som blir med barn i tidig ålder. Har du tänkt på det? När hon står där med en skrikande bebis, så har vi våra jobb där vi är framgångsrika." Säger jag och flinar stort. 

"Men Rosie! Sant, fast vad fräckt." Skrattar Olivia. Jag kan inte låta bli att skratta jag heller.

"Jag vet men det är sanningen ju!" Säger jag mellan skratten. Vi skrattar så mycket så jag tror vi dör av skratt båda två. Jag önskar jag kunde stanna här hela dagen.

 

Efter att ha stått här utanför H&M i innerstan och väntat i en kvart så ser jag dem komma. Eller jag ser Andy och antar att det är Vendela som går typ en meter ifrån honom med sin blick fastnaglad på sin iPhone.Om det inte vore för att Vendela ibland kolla upp från sin iPhone för svara på något Andy sa, så hade jag inte trott att dem kom hit tillsammans. Andy ser mig och tar upp handen som en stel gest för att vinka. Jag gör samma sak. Han börjar gå närmare Vendela nu, antagligen för att jag nog kollat ironiskt på dem när jag såg avståndet.

"Hej." Säger Andy och ler, när dem är framme hos mig. Jag tittar surt tillbaka på honom men tänker iallafall svara även fast jag har stor lust att åka hem igen.

"Hej." Säger jag kort. Han är en kvart sen och det var han som ville att jag skulle träffa Vendela, inte jag. 

"Varför är du sur?" Frågar han och söker min blick. Jag bara vägrar att kolla på honom, istället tittar jag ut på havet av människor som går förbi oss.

"Ni är sena." Säger jag bara och stirrar på honom irriterat en kort stund för sen flytta min blick till Vendela. Jag granskar henne dömande.

Hon har håret utsläppt och plattat vilket får hennes ansikte att bli lite mer runt än vad det nog brukar vara. Ögonen är starkt markerade med mycket mascara och svart eyeliner medans hon bara har lite rosa läppglans som inte syns så mycket på läpparna. Ansiktet är täckt av foundation så att hennes ansikte är helt slätt och perfekt. Vendela är nog rätt söt om hon tog bort typ 10 lager av smink, men i hennes värld finns det inget som heter; vacker utan smink. Hon är den typiska "snygga" tjejen alla killar vill ha. Hon är smal dessutom, har den perfekta figuren. Redan nu gillar jag inte henne men en chans måste jag ge henne.

"Vem bryr sig. Vi är här nu ju." Svarar Vendela drygt. Var fick hon luft ifrån helt plötsligt då?! 

"Jag bryr mig. Men vad ska vi göra då?" Säger jag så trevligt jag kan. Hon är en total bitch. Hur illa jag än tycker om henne just nu kan det bara bli bättre...hoppas jag. 

"Har du ätit lunch?" Frågar Andy och tittar på mig. Jag ska precis svara när jag blir avbruten av Vendela.

"Nej, och jag är jätte hungrig." Gnäller hon som svar på hans fråga, som var ställd till mig. Bitch! Jag önskar jag hade tagit med Olivia. Jag bara skakar på huvudet som svar. Öppnar jag munnen nu kommer inget trevligt komma ut direkt så lika bra att vara tyst.

"Okej, jag har inte ätit heller så då kan vi väl gå till Burger King och ta en burgare eller nåt?" Säger han som förslag. Burger King blir perfekt tänker jag.

"Ja gärna, låter perfekt." Skyndar jag mig att säga innan Vendela hinner före mig.

"Men B.K är inte roligt, kan vi inte gå till donken istället? Snällaaa Andy." Ber hon honom och putar med läpparna mot honom. Jag hatar donken! 

"Sjävlklart, då går vi dit istället." Säger han glatt. Jag tyckte han sa igår bara när vi messa att han också avskydde donken. 

"Ja!!" Ropar hon glatt och tillgjort ut. Hon tar armkrok med Andy och börjar gå mot donken. Jag blir så paff över hur hon lyckats få Andy att bli hennes knähund att jag blir kvar där ståendes först. Sen får jag öka takten för hinna i fatt dem. 

 

"Jag trodde du avskydde donken." Säger jag tyst till Andy ironiskt när vi står i kön för kunna beställa våra burgare på donken. Vendela hade redan bestält sin mat och gått och letat efter platser åt oss tre.

"När har jag sagt det?" Säger han oskyldigt. Är han seriös, ska han ljuga mig rakt upp i ansiktet nu också?! 

"Du menar inte allvar nu väl?" Säger jag och granskar honom.

"Vadå? Donken är helt okej ju, så vad är problemet?" Säger han stött av min anklagning.

"Allt! Du är ju helt annorlunda när hon är med. Det har aldrig varit god mat här och det tycker du också, men nu bara för att hon gillar det så gillar du det också helt plötsligt. Vad är det med dig?" Säger jag.

"Det är inget. Jag har alltid gillat donken, du har väl bara uppfattat det fel." Svarar han surt.

"Du är ju för löjlig. Ska du eller jag gå först för nästa gång är det vår tur att beställa?" Säger jag irriterat.

"Du kan gå först. Och jag är inte löjlig, om det är någon som är löjlig just nu är det du." Säger han lika irriterat som mig.

"Du ville att jag skulle träffa Vendela, och nu har jag gjort det. Jag har sett tillräckligt, så nu tror jag det är dags för mig att sticka innan jag behöver uppleva yttligare ett tecken på att du har blivit någons knähund." Säger jag och går fram till kassan för beställa. Äntligen är det min tur, men jag är inte hungrig längre.

"Du går ingenstans. Fattar du hur det skulle se ut om du bara stack? Beställ vad du ska ha nu och sen väntar du på mig. Sen går vi och sätter oss hos Vendela." Säger han argt och tar tag med ett fast grepp om min arm. Vad i helvete håller han på med?! Jag ger honom en sur blick och drar åt mig min arm innan jag vänder mig mot kassörskan som är en hon.

"En cola,tack." Säger jag vänligt till kassörskan och ler ett fejkt leende. Jag blir faktiskt lite rädd för Andy, såhär har han aldrig gjort mot mig förut.

"15 kr blir det. Nästa." Svarar kassörskan glatt och ger mig min cola.

"En cheeseburgarmeny." Säger Andy kort. Han kollar på mig med sur blick. Om jag gick härifrån nu är jag lite osäker på om han faktiskt skulle låta mig gå eller om han personligen skulle komma och dra med mig in igen. Han är starkare än mig så han kan lätt släpa tillbaka mig hit. Inte värt det. 

"Var det allt?" Frågar hon vänligt trots Andys oförskämda sätt.

"Japp." Svarar han irriterat.

"Okej då blir det 35 kr." Säger hon ännu en gång glatt. Han tar brickan med sin lunch på och tar tag i min arm för att få mig att röra på mig mot Vendela. Antagligen är det ingen idé att försöka streta emot och jag orkar ändå inte. Imorgon kommer jag seriöst ha ett blåmärke där han hållt i min arm.

"Hej älskling, varför tog det sån tid?" Säger hon med sin sockersötaste röst hon har och ler när vi kommer fram till henne. 

"Vi fick bara lite problem, men det är löst nu." Säger han ömt tillbaka och trycker ner mig på en stol diskret så att inte Vendela ska börja undra. Jag har stor lust och slå till båda två just nu men istället smuttar jag i tystnad på min cola.

"Åh okej, vad bra då." Säger hon och klappar på stolen bredvid sig för att visa att han ska sätta sig där. Han går runt bordet fram till henne och sätter sig där lydigt. Hon ler nöjt och kysser honom. Äcklat tittar jag bort.

"Så när blev ni tillsammans då?" Säger jag för störa dem och bryta tystnaden.

"Nån vecka sen men vi visste att vi älska varandra på en gång." Säger hon glatt och självsäkert med ett leende. Om jag fick vara ärlig tror jag inte för en sekund att dem två var kära, eller som dem uttryckte sig att dem älskade varandra. 

"Jag skulle inte vara för säker på det om jag vore du." Säger jag ironiskt. Kanske lite taskigt men hon blir lite osäker innan hon samlar sig igen så det var så värt det.

"Jag vet att det är säkert för han har sagt att han älskar mig." Svarar hon samlat. Ha! Det var ju tusen värt att han sa det.

"Han har även sagt att han avskyr maten på donken; men se nu vad han äter här på donken." Säger jag lika ironiskt som innan. Aj! Där fick jag igen för den kommentaren. Andy sparkade mig på smalbenet och gav mig nu en mördarblick. Jag bara flinar innan jag fortsätter och smuttar på min cola. Vendela tittar på Andy osäkert, han skakar på huvudet som att säga att jag har fel.

"Han har alltid gillat donken. Men har du nån kille då Rosie?" Säger hon vasst och flinar. Wow, titta hon kunde ge igen. 

"Nej det har jag inte." Svarar jag nonchalant. Yey nu kommer hon försöka sätta dit mig där. 

"Vad tråkigt, varför inte?" Fortsätter hon. Nu har jag väldigt stor lust att ge henne en bitchslap eller hälla colan över henne.

"Det angår inte dig." Svarar jag spydigt. Jag önskar vi alla var klara nu så vi kunde gå nån annanstans.

"Oj oj då, varför så sur? Är det för ingen vill ha dig?" Säger hon elakt. Jag sneglar på Andy för att säga att nu har hon gått över gränsen, men han vägrar släppa sin underbara hamburgare med blicken.

"Om du nu så måste veta så kan jag få vem jag vill, men inte på grund av att jag klär mig så slampigt som du. Jag är inte ute efter att visa upp min kille utan vill ha ett riktigt förhållande, där man bryr sig om varandra på riktigt." Säger jag vasst. Hon rycker till, det där hade hon inte väntat sig. Ha! Där fick hon. 

"Whatever." Säger hon uttråkat. Andu ser fortfarande ner på sin burgare utan att säga nånting alls.

"Ska vi gå eller nåt?" Säger jag uttråkat och suckar. Nu så tittar Andy upp och jag ser skam i hans ögon men han får skylla sig själv.

"Visst. Ni tjejer kanske vill gå till Kaphal eller nån sån där affär. Jag behöver göra ett snabbt ärende bara." Säger han snällt samtidigt som vi alla reser oss och går från donken. Skämtar han?! Hörde han inget av vad som precis hade sagts. Jag och Vendela ensamma i samma rum kommer inte funka.

 

"Måste du gå? Jag kommer sakna dig min älskling" Säger hon. Gud så tillgjord hon är! 

"Ja så var nu snälla båda två mot varandra." Säger han mjukt mot Vendela och kysser henne lätt på munen och sen ger han mig en varnande blick. Sen bara så där så är jag kvar ensam med Vendela.

"Så...vart vill du gå?" Försöker jag. Någon måste ju vara den mogna och försöka komma överens.

"Vet inte, och ärligt vill jag inte gå nånstans med dig." Säger hon med avsmak. Om det inte vore för Andy så skulle jag bitchslappat henne för länge sen och gjort andra hemska saker mot henne.

"Jag fattar att du inte gillar mig och jag gillar inte dig heller direkt. Ärligt så tycker jag du är rena slampan och har inget liv, men vi båda är här för en anledning. Så nu föreslår jag att vi åtminstone låtsas komma överens den närmsta tiden för underlätta en hel del." Säger jag spydigt.

"Fine. Men jag fattar inte varför Andy är ens kompis med dig. Just det ja, och han är min. Tror du inte jag har sett dina blickar på honom och hur han ser på dig." Säger hon irriterat. Vad i helvete menar hon med det där? 

"Han ser inte på mig om han inte pratar med mig, precis som han tittar på andra när han pratar med dem. Jag fattar inte vad han ser hos dig. Han är bättre än så här." Svarar jag snabbt.

"För guds skull han är en stor bebis han med. Men han har status och är ganska desperat vilket gör att jag utnyttjar honom. Inte så farligt med tanke på att han nog också utnyttjar mig. För jag är snygg så ger det honom mer respekt bland hans polare. Vi båda får någon vi kan ha sex med, plus att jag kan också kyssa vilka andra jag vill." Säger hon så sjävsäkert och självgott. Okej där gick min gräns. Jag bryr mig inte om Andy någonsin kommer prata med mig igen efter detta men hon kan inte bara stå där och säga sådär. Innan jag hinner hindra mig själv så har jag bitchslapat henne. Det kändes riktigt bra, även om jag vet hur fel det var.

"Vad fan gör du?!" Skriker hon förvånat och surt.

"Du vet det skulle inte förvåna mig om du sitter med en bebis om nåt år med tanke på hur lätt du har för att sära på benen." Säger jag spydigt och flinar. Sen sticker jag därifrån innan jag kommer brista ut i tårar.

---

Vad tycker ni? Personligen gillar jag den här delen väldigt mycket och jag hoppas ni gillade den också. Kommentera och berätta vad ni tycker!!!

Gud vilken huvudvärk jag har! Varför har jag sånn huvudvärk? Jag vet inte ens vart jag är! Jag sätter mig upp i sängen. Jag är hemma i mitt rum och jag har somnat i min kjol och mitt linne som jag hade igår kväll. Vad var det som hände igår egentligen? Det sista jag kommer ihåg är att jag är på någon fyllefest med Andy när den där slampan Vendela kom fram och hälsa. Just det ja, Vendela är Andys flickvän. Jag reser mig från sängen och tar mig till badrummet där jag borde ha alvedon. Mitt huvud bankar och är alldeles tungt. Mycket riktigt så förvaras alvedonen i badrumskåpet. Tack och lov! Jag går in till mig igen och drar på mig ett par mjukisar och en slapp tröja, sen går jag till köket för att få i mig något att äta.
Medan jag sitter vid matbordet och äter så börjar sakta alla minnen från igår komma tillbaka. Jag kommer ihåg hur jag svepte glas efter glas efter glas med tequila och shots och all möjliga alkoholdrycker. Jag satt en bra stund vid baren efter att fått höra om Vendela när någon kille som hade ett namn på O, tror jag, kommer fram till mig. Vi två dansade men i nån snurr, eller något, ser jag Andy och Vendela en bit bort som dansar och kysser varandra. Det är då jag förlorar greppet om vad som är okej och inte. Jag kommer bara ihåg lite svagt alla killar jag hånglade med och dansade med. Sen när jag hade gått upp på ett bord och dansat till musiken kom Andy fram till mig. Efter det kommer jag bara ihåg hur jag skämmde ut oss båda, men vad jag säger kommer jag inte ihåg längre. Vad som hände efter det med Andy har jag faktiskt inget större minne av, bara att jag gått runt där i stan och till slut tar mig till tunnelbanan för åka hem. 
Vart är min mobil förresten? Jag tittar förbryllat runt i mitt rum. Ring, ring. Det måste vara hemtelefonen. Tänk om mamma kunde ta det! Men jag får väl svara då.

"Hej, det är Rosie" Svarar hon förvirrat. Hon låter trött och lite borta, antagligen baksmälla. Vilken tur att hon kom hem säkert. Det är skönt att höra hennes röst igen. Jag vet inte ens varför jag tycker så, eller varför jag reagerade igår när hon kysste en massa olika killar. 

"Ja hej, det är Andy. Som du kanske såg på telefonen ringer jag från din mobil som du glömde igår. Vi kan väl mötas någonstans så får du tillbaka din mobil." Säger jag trött. Hon är inte den enda med en baksmälla för jag har också fått en. Jag borde inte tagit så många glas som jag gjorde, ändå drack jag bara tre öl och en cider ju. Trots att jag fick i mig för mycket alkohol så kommer jag ihåg exakt hela kvällen, exakt allt som hände. 

"Nej det såg jag inte för jag kollade aldrig. Så det är du som har min mobil! Vilken tur att du hittade den. Tack så mycket. Jag kan inte ta mig någonstans idag så du får komma förbi hos min mamma." Säger hon lättat. 

"Okej. När kan jag komma då?" Frågar jag lite gladare. Jag hoppades på att få träffa henne idag. Jag känner mig lite skyldig till allt så jag vill veta att hon mår bra. 

"Alltså, jag vaknade precis, men om en timme ungefär antar jag." Säger hon lite förvirrat. 

"Visst, då åker jag om tio minuter. Det tar ungefär en timme att komma hem till dig." Säger jag glatt. 

"Åh, okej. Ses om ett tag då. Hej då." Säger hon och lägger på. Jag hann inte ens säga hej då men ja ja.
Sakta så går jag ner till nedervåningen för säga till pappa. 

"Pappa, jag måste åka och lämna en kompis mobil. Jag går om fem minuter." Säger jag när jag kommer ner till vardagsrummet.

"Jaha okej. När är du hemma?" Säger han bara. Han är van med att jag nästan aldrig är hemma. 

"Till middagstid tror jag." Svarar jag kort och börjar ta på mig skorna och en tunn jacka.

"Okej. Går du nu?" Frågar han trött. 

"Japp." Svarar jag kort och öppnar dörren och går. 

Rosies perspektiv

Så fort jag har lagt på så går jag till badrummet för ta en dusch. Jag har för mig att jag skulle träffa Olivia idag, men jag är inte helt säker så jag får ringa henne efter duschen.
När jag duschat klart tar jag på mig ett par vanliga ljusblå jeans och en enkel vit trekvarts ärmad tröja. Jag ringer Olivia på en gång och hon svarar efter bara 3 signaler.

"Hej Rosie" Säger hon irriterat. Oj, vad hon är arg då.

"Jag har väntat på dig i två och en halv timme!" Nästan skriker hon.

"Jag är så ledsen. Jag kan förklara." Säger jag bedjande. Hon tänker nog efter lite för det är helt tyst i telefon. Om hon låter mig förklara bör jag säga hela sanningen. Hon kommer nog förstå men ge mig en ordentlig utkällning. Fast det hade jag också gjort så jag klandrar inte henne.

"Jag hoppas du har en bra förklaring. Två och en halv timme Rosie!" Säger hon otåligt. Lika bra att börja med varför jag ens gick på festen igår.

"Jo du förstår igår så bråkade jag med mamma, som vanligt förutom att den här gången så gick vi båda alldeles för långt. Jag fick nog och var jätteledsen så jag sms:ade Andy och frågade om han visste om någon fest. Du vet, en sådan där fyllefest? I alla fall så följde jag med och ja jag blev full. Jag kom inte hem förens vid 03.00 och då somna jag. Sen har jag sovit sen dess till nu." Berättar jag snabbt men tydligt så Olivia ska hinna med.

"Har du fullkomligt tappat förståndet! Jag visste att det här skulle hända. Jag sa ju att han var dåligt inflytande på dig. Hur dum får du vara?" Skriker hon nästan. Där kom utskällningen.

"Nej jag har inte tappat förståndet. Kanske igår vilket fick mig att följa med. Men du skulle hört mamma igår, då skulle du förstått." Säger jag ledset.

"Förlåt men du vet vad jag tycker om såna fester och Andy dessutom." Säger hon lite lugnare. Hon har alltid avskytt Andy, eller i början retades hon som alla andra om att det var något mellan honom och mig.

"Det är lugnt men tror du att vi kan göra något hemma hos mig? Jag orkar inte ta mig någontans för jag har typ baksmälla." Säger jag trött.

"Okej men kan jag sova över då så kan vi väl åka in till stan imorgon och shoppa?" Säger hon lite gladare nu.

"Visst, funkar för mig. När tror du att du är här?" Säger jag glatt.

"Om en timme max. Men då måste vi sluta prata." Svarar hon glatt.

"Aa självklart. Syns snart då antar jag." Säger jag.

"Syns, hejdå." Säger hon och lägger på.

En timme senare ringer det på dörren. Jag går och öppnar och som jag väntade mig står Olivia där. Vi hejar på varandra och sen går hon till mitt rum för lämna sina saker där. När hon kommer ut till vardagsrummet igen så sätter hon sig i soffan utmattad.

"Tuff reseväg?" Frågar jag och flinar.

"Ja, missade första bussen och sen när jag äntligen kommit fram till tunnelbann så fastna tunnelbanan någonstans på vägen hit, men nu är jag iallafall här." Säger hon och pustar ut. Jag skrattar till lite och ska precis svara på det när dörrklockan ringer. Jag tittar frågande på Olivia och hon bara rycker på axlarna och tittar frågande tillbaka. Vem kan det vara?

Jag går fram till ytterdörren och tvekar först vid dörrhandtaget innan jag öppnar. Där står Andy och någon tjej. Jag känner igen henne men kan inte komma på vem det är. Just nu står hon med ryggen vänd mot mig så bara det gör det svårare.

"Hej, här har du din mobil." Säger Andy och flinar samtidigt som han räcker fram min mobil till mig. Jag tar emot den och bjuder in honom med en gest.

"Tack. Ska din kompis med in eller hade hon tänkt att stanna ute i trapphuset?" Frågar jag lite irriterat för det börjar bli lite kyligt. Från Andys glada ansiktsuttryck till skyldigt och uttråkad går det till på några sekunder efter jag sagt det där.

"Asså, vi ska inte stanna så länge. Jag säger åt henne att vänta där nere, okej?" Säger han direkt. Han ska precis gå ut för säga det när hon vänder sig om för att hälsa men drar tillbaka sin hälsning innan det ens hann bli någon. Både mitt och hennes leende försvinner när vi ser varandra. Det är den där slampan! Vendela. Hur vågar han ta med henne hit?! Jag sliter min intensiva dömande blick från Vendela och tittar sorgset och argt på Andy.

"Vad i helvete tänker du med?" Skriker jag till honom. Jag kan inte hålla mig lugn nu, det bara går inte.

"Gå ner så kommer jag snart" Säger Andy till Vendela snabbt och sen smäller jag igen dörren. Jag hör hur Olivia reser sig från soffan i vardagsrummet och är på väg hit.

"Hur kan du ha mage att först gå och få upp mitt hopp om att tro något mellan oss skulle hända, och sen säga att kanske senare för du är inte redo för någon ny just nu och sen skaffa en flickvän ett par dagar senare? Sen tar du med den slampan hit också. Hon ser ju inte ens klok ut för guds skull!" Säger jag sårat och besviket.

"Förlåt mig då att jag bara vill spara dig lite sorg. Jag ville bara inte såra dig men sen träffa jag Vendela och jag älskar henne." Säger han bestämt. Han ser ut och skämmas och det borde han göra.

"Du vet lögner gör mer ont än sanningen! Och du vet inte ens vad kärlek är, det enda du får med henne är ju sex eller hur?" Svarar jag spydigt.

"Vad är det som händer?" Säger Olivia när hon dyker upp i dörröppningen mellan köket och hallen. Hon tittar på mig medlidsamt.

"Jo du förstår han här är en stor lögnare och en stor himla idiot!" Säger jag och gör en avskyvärd gest mot Andy.

"Det är jag inte alls det. Jag kan inte hjälpa att alla faller för mig." Svarar han upprört.

"Oj så hemskt det måste vara då. Jag fattar inte att jag föll för dig eller hur jag ens kunde gilla dig." Säger jag surt. Jag ser på honom att det där sista tog.

"Vadå kunde?" Frågar han. Olivia studerar oss medans vi tjafsar.

"Ja du vet allt som innebär gilla. Ärligt just nu hatar jag dig och jag vill aldrig mer se dig!" Säger jag så surt jag kan men jag känner hur det brister och tårarna som börja åka ner längs min kind. Jag klarar inte av att stå här längre så jag springer in till mitt rum och smäller igen dörren och gråter ut på sängen.

Jag hör hur Andy och Olivia pratar ute i hallen.

"Menar hon verkligen det där?" Säger han besvärat.

"Jag hoppas det för du är faktiskt en riktig idiot om du valt den där tjejen där nere framför Rosie." Svarar hon kallt tillbaka.

"Tack då. Alltså jag vill inte förlora Rosie men hon är inget mer än en vän för mig." Säger han lite sorgset.

"Inte mitt problem. Du är inte längre välkommen här." Säger hon nöjt och antagligen flinar hon också.

"Ja ja jag går, jag kan hitta ut själv." Svarar han så obesvärat han kan.

"Bra, hejdå!" Säger hon glatt och stänger igen ytterdörren.

Det dröjer inte länge förens hon knackar på dörren in till mig och kommer in i rummet. Hon kommer fram till sängen där jag ligger och sätter sig bredvid mig.

"Såja, det kommer bli bättre" Säger hon bara lugnande. Jag brukar hata att höra det men faktiskt så hjälper det den här gången. Jag fattar inte varför men det hjälper.

Efter gråtit ut så sätter jag mig upp och möter Olivias oroliga blick. Jag känner att jag är skyldig henne en hel förklaring om allt som hände igår egentligen. Så det är precis vad jag gör, jag berättar om allt. Om hur vi kommer dit tillsammans, om när jag får reda på Vendela, om hur sårad och dum jag kände mig så jag dricker lite för mycket alkohol och hånglar med nästan varenda kille på den där festen, och till sist om när jag och Andy skämmer ut oss där mitt i hallen.

---

Förlåt att det tagit så länge att få upp den här delen på bloggen men jag hoppas ni gillar den. Jag har fastnat mycket men nu känns det som jag lyckades med den. Nästa del kan ta lite tid innan den kommer upp men efter den delen då kommer det komma en del varje vecka.