hej, test
Ny pojkvän, nya problem
Så nu var historien om Rosie och de andra över. Själv är jag rätt nöjd med hur det slutade för alla. Vad tycker ni läsare? Hade ni önskat ett annat slut? Vore kul att höra era åsikter.
Epilog - Jag älskar dig för evigt
Previous
"För mig finns det ingen annan än du. Hon betydde inget för mig. Du är allt, och har varit det en bra tid. Jag var dum bara som tog så lång tid att förstå det. Jag älskar dig mer än nåt annat i världen Rosie." Säger han och håller fast min blick hela tiden medan han pratar. Jag är mållös, och det händer inte ofta.
"Jag älskar dig också mer än nåt annat." Svarar jag och kysser honom sen. Tänk att allt kunde sluta så bra. Vi älskar varandra mer än nåt annat och vi är varandras.
"Jag älskar dig också mer än nåt annat." Svarar jag och kysser honom sen. Tänk att allt kunde sluta så bra. Vi älskar varandra mer än nåt annat och vi är varandras.
Jag letar efter en klänning att ha till vår 5 årsdag som gifta i min stora garderob som är ett eget rum. Andy är ute och förbereder för den stora festen i sommarhuset. Vi skulle fira 5 år som gifta. Alla skulle komma. Olivia, Emma, Ella, Hanna, Mike, Eric, Ola, Sebbe, Jessica, Emmy, alla våra släktingar som vi stod nära och var i vår generation, arbeskolegor osv. Jag kan inte fatta att jag redan är 28 år. Andy har hunnit blivit 30 år. Tiden går så fort. Andy och jag hade hållt ihop ett tag nu. Äntligen efter att ha letat efter den perfekta klänningen i evigheter har jag hittat den. Det blev en vit linnearmad klänning som är enkel men väldigt fin med broderade blommor på. Jag tar på mig den och fixar mig. När jag är klar sätter jag mig i soffan i vardagsrummet för vänta på Andy och vår son Anthony. Vad fint vi bor egentligen. Det är min drömlägenhet. Den är inred med trägolv, och en mjuk ton av beige på väggarna. Hallen är smal, och leder rakt ut till köket och vardagsrummet som är samma rum. Köket/vardagsrummet är ganska stilrent inrett. Naturvit matta, en brun tresitts-sofa, ett glasbord som soffbord, en stor platt-tv och en bokhylla på ena väggen. Köket har det vanliga kök har och är inrett med ett snyggt träbord med svartklädda stolar. Från vardagsrummet kan man kliva rakt ut på vår balkong. Sovrummet är inrett med en puffig säng som nästan ser ut som en prinsessas säng. Den är hur gosig som helst. Det finns också två nattduksbord, ett på vardera sida om sängen. Det andra sovrummet som finns är Anthonys rum, och är inrett efter en fyraårig kille. Slutligen är det vår underbara garderob som är ett helt rum, en walk-in closet. Jag har haft sån tur med hur det löste sig mellan mig och Andy. Vi har varit tillsammans i tio år nu och gifta i 5 år. Vår son som vi hade fått och som vi älskar över allt är 4 år. Jag jobbar med att hjälpa ungdomar som har det svårt. Ingen dag är sig lik. Jag jobbar i ett team med 4 andra människor. Vi får olika uppdrag; som då var en person. Någon som har en tuff situation och inte visste vart hen ska vända sig till. Jag älskar mitt jobb. Andy jobbade med datorer som han älskar. Mamma och Jorge hör jag av mig till och träffar ibland, pappa och Kristina hälsar jag endast på vid högtider med Andy som sällskap alltid. Jag och Andy hade även ett sommarhus som jag älskadr. Vårt sommarhus som vi ska till snart. Det är så ljust och öppet där och det är precis vid vattnet.
"Älskling vi är hemma!" Ropar Andy och avbryter mina tankar. Jag ler för mig själv över hur lyckligt lottad jag är innan jag reser på mig för möta de i hallen. Jag hinner bara komma halvägs innan Anthony skriker "Mamma!" glatt och springer mot mig för krama om mig. Jag sätter mig ner på knä för ta emot honom. Han dunsar rakt in i min famn.
"Hej gubben. Hur var det hos Kalle?" Frågar jag och ler mot honom.
"Bra. Vi spelade fotboll imorse." Svarar han mig stolt.
"Oj, vad kul. Ska vi ta på dig dina finkläder och åka snart?" Frågar jag uppmuntrande.
"Ja! Mamma och pappas 5 årsdag." Säger Anthony glatt och springer till sitt rum. Jag reser mig upp och ser efter honom när han springer iväg.
"Hej älskling." Säger Andy och kramar mig bakifrån. Jag ler och vänder mig om. Smidigt slingrar jag mina armar runt Andys nacke och kysser hans läppar lätt. Vi ler båda två mitt i kyssen.
"Grattis på fem-årsdagen älskling." Viskar jag mot hans läppar och känner hur hans leende växer. Han kysser mig kärleksfullt.
"Hej gubben. Hur var det hos Kalle?" Frågar jag och ler mot honom.
"Bra. Vi spelade fotboll imorse." Svarar han mig stolt.
"Oj, vad kul. Ska vi ta på dig dina finkläder och åka snart?" Frågar jag uppmuntrande.
"Ja! Mamma och pappas 5 årsdag." Säger Anthony glatt och springer till sitt rum. Jag reser mig upp och ser efter honom när han springer iväg.
"Hej älskling." Säger Andy och kramar mig bakifrån. Jag ler och vänder mig om. Smidigt slingrar jag mina armar runt Andys nacke och kysser hans läppar lätt. Vi ler båda två mitt i kyssen.
"Grattis på fem-årsdagen älskling." Viskar jag mot hans läppar och känner hur hans leende växer. Han kysser mig kärleksfullt.
Jag öppnar glasdörren som leder ut till terrassen, men där stannar jag. Jag ser ut över alla dessa människor ute på den stora gräsmattan. Dom pratar och socialiserar. Alla verkar så glada och genuint lyckliga, precis som jag. Vi alla njöt av tillvaron, det var underbart att träffa alla och få umgås. Vi var ett gäng på nog 20 pers. Efter en kort stunds iaktagande går jag ner till allt folk. Jag passar på att hälsa på de jag inte hunnit hälsa på än. Det är så många jag inte träffat på länge och sen är det många av Andys vänner. Det är folk från skolan, grannområdet jag växt upp i, vänner och släkt vilket är kusiner i stort sett som kommit hit.
Jag tycker mig skymta Olivia en bit bort. Hon leker med Anthony medan Andy fixar med grillen mindre än en meter ifrån de. Han har full koll på Anthony även fast Olivia vaktar honom. Olivia ser otroligt bra ut, åren har gjort henne väl. Hon ser bättre ut än aldrig förr måste jag villigt erkänna. Hon fick sin dröm uppfylld så nu försörjer hon sig som författare. Jag är så glad för hennes skull. Olivia ser upp och möter min blick. Hon ser på mig med en förundrad blick så jag går till henne.
"Hej." Säger jag och kramar om henne. Anthony är fullt upptagen med någon leksak han hittat, och Andy ger mig en snabb puss på kinden när jag kommer fram innan han fortsätter grilla.
"Hej, jag har saknat dig. Det var evigheter sen vi sågs känns det som." Säger Olivia skämtsamt sorgset.
"Det var ju bara en vecka sen, men jag förstår vad du menar." Skrattar jag.
"Tiden går så fort. Jag kan inte fatta att ni har varit gifta så länge. 5 år, grattis!" Säger Olivia och ler mot mig.
"Tack! Jag kommer ihåg allt från att han friade till mig till att vi gifte oss som om det vore igår." Svarar jag drömande och tänker tillbaka på när Andy friade. Jag fylls av glädje och värme av bara tanken på det.
Jag tycker mig skymta Olivia en bit bort. Hon leker med Anthony medan Andy fixar med grillen mindre än en meter ifrån de. Han har full koll på Anthony även fast Olivia vaktar honom. Olivia ser otroligt bra ut, åren har gjort henne väl. Hon ser bättre ut än aldrig förr måste jag villigt erkänna. Hon fick sin dröm uppfylld så nu försörjer hon sig som författare. Jag är så glad för hennes skull. Olivia ser upp och möter min blick. Hon ser på mig med en förundrad blick så jag går till henne.
"Hej." Säger jag och kramar om henne. Anthony är fullt upptagen med någon leksak han hittat, och Andy ger mig en snabb puss på kinden när jag kommer fram innan han fortsätter grilla.
"Hej, jag har saknat dig. Det var evigheter sen vi sågs känns det som." Säger Olivia skämtsamt sorgset.
"Det var ju bara en vecka sen, men jag förstår vad du menar." Skrattar jag.
"Tiden går så fort. Jag kan inte fatta att ni har varit gifta så länge. 5 år, grattis!" Säger Olivia och ler mot mig.
"Tack! Jag kommer ihåg allt från att han friade till mig till att vi gifte oss som om det vore igår." Svarar jag drömande och tänker tillbaka på när Andy friade. Jag fylls av glädje och värme av bara tanken på det.
"Jaså?" Säger Olivia ledande för få mig att berätta.
"Det var ett år efter vi hade flyttat in i vår drömlägenhet. Det var då som Andy friade till mig. Han hade gjort middag till oss med levande ljus. När jag kom hem från någon jobbgrej så var hela lägenheten i mörker och musik var på. Jag kommer ihåg hur jag tänkte vad tusan Andy hade hållt på med under dagen egentligen innan han kom ut till mig i hallen. Han sa åt mig att vänta i vardagsrummet medan han ledde mig dit. Fast vårt kök och vardagrum är öppen yta så jag såg allt han hade gjort i ordning för kvällen. Andy hade dukat fint och tänt levande ljus, all mat stod framme också. Det enda som fattades var han som skulle byta om. Jag fick gå och sätta mig så länge vid matbordet, och när han kom ut satte han sig på ett knä och friade. Såklart svarade jag ja, och tre månader senare var vårt bröllop. Båda våra föräldrar med respektive kom och all släkt och såklart våra närmaste vänner. Planeringen till bröllopet var dock vår tuffaste tid för vi hade så olika åsikter om hur det skulle gå till. Han ville ha ett stort flashigt bröllop, medans jag ville ha ett litet och simpelt bröllop. Men när dagen kom så var det helt perfekt. Sen dess har allt varit otroligt. Jag älskar honom så mycket." Berättar jag för inte bara Olivia längre utan också Emma, Ella, Hanna, Mike, Eric, Ola, Sebbe, Jessica och Emmy som har anslutit sig till oss.
"Jag kommer ihåg det väl jag med. Speciellt hur nervös jag var och sen hur lycklig jag var när du hade sagt ja. Visst vart det en liten cermoni i Ållonö slotts trädgård, med en stor fest där alla vi kände nästan var bjudna?" Bryter Andy in med.
"Jo det var det älskling." Svarar jag och ler.
"Mamma!" Avbryter en trött röst med och drar i min klänning. Jag drar upp honom i min famn och pussar honom på pannan. Han lägger sitt huvud på min axel och somnar på en gång. Andy kysser mig och lille Anthony på kinden kärleksfullt.
"Jag älskar dig Rosie. Jag är din för evigt, och har varit ända sen första gången vi kysstes" Säger Andy och ser in i mina ögon. Jag ler och kysser honom. Jag glömmer nästan bort att vi har en publik, men blir påmind när de alla säger "Aww." åt oss. Både jag och Andy ler bara. Vi var de lyckligaste man kunde vara. Vi hade varandra och Anthony. Det var allt som spelade roll.
"Jag kommer ihåg det väl jag med. Speciellt hur nervös jag var och sen hur lycklig jag var när du hade sagt ja. Visst vart det en liten cermoni i Ållonö slotts trädgård, med en stor fest där alla vi kände nästan var bjudna?" Bryter Andy in med.
"Jo det var det älskling." Svarar jag och ler.
"Mamma!" Avbryter en trött röst med och drar i min klänning. Jag drar upp honom i min famn och pussar honom på pannan. Han lägger sitt huvud på min axel och somnar på en gång. Andy kysser mig och lille Anthony på kinden kärleksfullt.
"Jag älskar dig Rosie. Jag är din för evigt, och har varit ända sen första gången vi kysstes" Säger Andy och ser in i mina ögon. Jag ler och kysser honom. Jag glömmer nästan bort att vi har en publik, men blir påmind när de alla säger "Aww." åt oss. Både jag och Andy ler bara. Vi var de lyckligaste man kunde vara. Vi hade varandra och Anthony. Det var allt som spelade roll.
Nu var det slut på den här berättelsen. Gillade ni slutet? Berätta gärna i kommenterarena. Uppskattas mycket. Hoppas ni fortsätter att följa min nya berättälse som kommer läggas upp här snart.
/Love Lollo
Vad tycker ni?
Borde jag skriva en epilog eller borde jag fortsätta deras historia i en uppföljare till?
/Love Lollo
/Love Lollo
Del 40 - Inflytten
Previous
"Ja det är det. Fast imorgon är hem för mig här." Säger hon och ler mot mig. Jag ler jag med. Rosie gjorde verkligen Andy lycklig, och som hans kusin som brydde sig om honom blev jag glad. Riktigt glad.
"Hejdå!" Säger vi alla i kör och jag vinkar hejdå till dem. Imorgon skulle jag ha en rumskamrat.
Rosies perspektiv
På kvällen så ligger jag och Andy i gästrummet i var sin säng. Sängarna står en liten bit ifrån varandra men tillräckligt för vi ska kunna nå varandra. Jag ligger och funderar över allt som hänt och som kommer.
"Andy?" Viskar jag och vänder mig mot honom.
"Andy?" Viskar jag och vänder mig mot honom.
"Ja?" Säger han trött och vänder sig mot mig. Jag kan se hans ansikte i mörkret och hans hand som letar efter min. Utan att tänka mig för har min hand hittat hans och vi båda ler.
"Jag kommer sakna dig, det här." Säger jag tyst.
"Jag med. Kom här." Säger han och släpper min hand för kunna dra in mig i sin famn. Jag hoppar ur min säng och kryper ner i Andys säng. Han lägger sin arm runt mig. Jag vänder på mig lite grann för kunna pussa honom god natt. Han kysser mig lätt på pannan och sen en kyss på munnen som jag ville ha. Jag ler lyckligt.
"God natt älskling." Säger jag nöjt och tar hans hand som han har runt min midja i min hand.
"Jag kommer sakna dig, det här." Säger jag tyst.
"Jag med. Kom här." Säger han och släpper min hand för kunna dra in mig i sin famn. Jag hoppar ur min säng och kryper ner i Andys säng. Han lägger sin arm runt mig. Jag vänder på mig lite grann för kunna pussa honom god natt. Han kysser mig lätt på pannan och sen en kyss på munnen som jag ville ha. Jag ler lyckligt.
"God natt älskling." Säger jag nöjt och tar hans hand som han har runt min midja i min hand.
"God natt älskling." Säger han minst lika nöjt som jag. Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer för jag somnar.
Tisdag morgon
Jag kämpar med att få ut en flyttlåda ur hissen. Snart ger jag upp! Vi hade hållt på i över en timme att flytta in mig hos Jassmine. Det var inte mycket kvar nu som tur var, men jag var trött. Jag tror det är den här lådan och en till, sen inget mer. Andy och Jassmine hade tvingat mig till Ikea och sen klädaffärer för köpa nya grejer till mig. Med tanke på att jag kom till Andy med bara mina kläder och andra viktiga saker så var det inte konstigt. Vi hade varit och köpt en ny säng till mig och en byrå. En garderob och gardiner hade vi köpt på ikea också. Det var inte det ända. Jag hade fått en fåtölj, nattduksbord, nattbordslampa, matta och sänggrejer. Andy kommer mot mig äntligen för hjälpa mig. Det är åtminstone vad jag hoppas.
"Hur går det gumman? Ska jag ta den den där flyttlådan?" Frågan han och ger mig en puss på kinden. Jag kan inte annat än le. Han har förändrats så mycket sen första gången jag träffa honom. Han har vuxit så mycket som person. Nu är han mogen, redo att ta hand om andra och annat än sig själv.
"Gärna, tack så mycket älskling." Säger jag och börjar med nästa som är mycket enklare. Jag får lätt ut den från hissen och sen bär jag in den i mitt rum.
"Hur går det gumman? Ska jag ta den den där flyttlådan?" Frågan han och ger mig en puss på kinden. Jag kan inte annat än le. Han har förändrats så mycket sen första gången jag träffa honom. Han har vuxit så mycket som person. Nu är han mogen, redo att ta hand om andra och annat än sig själv.
"Gärna, tack så mycket älskling." Säger jag och börjar med nästa som är mycket enklare. Jag får lätt ut den från hissen och sen bär jag in den i mitt rum.
"Det var sista lådan." Meddelar jag Andy och Jassmine.
"Ja men dåså. Välkommen hem Rosie." Säger Jassmine och ler varmt mot mig. Jag ler också. Andy kommer fram till mig och lägger sin arm om mina axlar. Jag kan inte fatta allt som har hänt. Allt har gått så fort. Jag och Andy har bara varit tillsammans i nån månad, men det känns som evigheter. Vi är så lyckliga tillsammans.
"Ja men dåså. Välkommen hem Rosie." Säger Jassmine och ler varmt mot mig. Jag ler också. Andy kommer fram till mig och lägger sin arm om mina axlar. Jag kan inte fatta allt som har hänt. Allt har gått så fort. Jag och Andy har bara varit tillsammans i nån månad, men det känns som evigheter. Vi är så lyckliga tillsammans.
Jag och Andy sitter inne i mitt rum i soffan och ser ut över utsikten. Vi har precis blivit klara med inredningen i mitt rum. Jassmine gick precis ut ur rummet och lämnade oss ensamma. Jag ser på Andy, studerar hans profil i solljuset som skiner igenom fönstre rakt ner i hans ansikte. Han kisar för kunna se nåt. Han verkar tänka på något medan han ser ut över södermalm.
"Vad tänker du på?" Frågar jag nyfiket och sätter mig upp från hans famn. Andy ser på mig och ler lätt.
"Kom bara att tänka på när vi träffades första gången själva." Säger han.och ler mot mig. Jag ler jag med.
"Det var rätt kul de gången. Jag kommer ihåg hur nervös jag var att vara ensam med dig för första gången. Kändes lite jobbigt innan men när vi sågs var det så roligt." Svarar jag och ler.
"Var du nervös? Då kan du bara ana hur nervös jag var. Jag visste innerst inne redan då att det var något speciellt med dig." Säger Andy och ser på mig uppriktigt med den där skämtsamma glimten i ögat.
"Kom bara att tänka på när vi träffades första gången själva." Säger han.och ler mot mig. Jag ler jag med.
"Det var rätt kul de gången. Jag kommer ihåg hur nervös jag var att vara ensam med dig för första gången. Kändes lite jobbigt innan men när vi sågs var det så roligt." Svarar jag och ler.
"Var du nervös? Då kan du bara ana hur nervös jag var. Jag visste innerst inne redan då att det var något speciellt med dig." Säger Andy och ser på mig uppriktigt med den där skämtsamma glimten i ögat.
"Fast när vi börja prata med varandra flöt det på så bra. Det var så enkelt att prata med dig." Säger jag.
"Desamma, vi gick ju runt i timmar i stan efter käkat middag." Svarar han mig.
"Jag hade så ont i mina fötter när jag kom hem sen, men det var det värt." Skrattar jag och blir lite allvarigare på slutet. Jag möter hans blick.
"Med dig så är all smärta i världen värd." Säger han och lutar sig fram och kysser mig.
"Även hur romantiskt det där lät så borde det inte vara så. Det är meningen att vi ska lyfta varandra inte dra ner varandra." Säger jag lite oroligt och avbryter kyssen.
"Varför har du så rätt hela tiden älskling?" Säger han och flinar.
"För jag är bäst!" Svarar jag och flinar jag med.
"Kommer du ihåg fyllefesten jag drog med dig på?" Säger han tankfullt.
"Ja, du var där med den där slampan." Säger jag lite halvt surt att han drar upp det.
"Hon har faktiskt ett namn du vet." Säger han roat.
"För mig är det hennes namn." Svarar jag kort.
"Är någon här lite svartsjuk?" Retas han.
"Nej, men hon är en slampa.Det är bara ren fakta." Säger jag irriterat.
"Jag tror nån är inte lite utan mycket svartsjuk." Fortsätter han och drar mig närmare honom. Jag stretar emot först men inser att det är lönlöst.
"Kanske lite." Erkänner jag och kollar bort.
"Rosie titta på mig..." Säger han allvarligt och jag känner hans blick bränna på mig. Jag möter hans blick.
"För mig finns det ingen annan än du. Hon betydde inget för mig. Du är allt, och har varit det en bra tid. Jag var dum bara som tog så lång tid att förstå det. Jag älskar dig mer än nåt annat i världen Rosie." Säger han och håller fast min blick hela tiden medan han pratar. Jag är mållös, och det händer inte ofta.
"Jag älskar dig också mer än nåt annat." Svarar jag och kysser honom sen. Tänk att allt kunde sluta så bra. Vi älskar varandra mer än nåt annat och vi är varandras.
"Desamma, vi gick ju runt i timmar i stan efter käkat middag." Svarar han mig.
"Jag hade så ont i mina fötter när jag kom hem sen, men det var det värt." Skrattar jag och blir lite allvarigare på slutet. Jag möter hans blick.
"Med dig så är all smärta i världen värd." Säger han och lutar sig fram och kysser mig.
"Även hur romantiskt det där lät så borde det inte vara så. Det är meningen att vi ska lyfta varandra inte dra ner varandra." Säger jag lite oroligt och avbryter kyssen.
"Varför har du så rätt hela tiden älskling?" Säger han och flinar.
"För jag är bäst!" Svarar jag och flinar jag med.
"Kommer du ihåg fyllefesten jag drog med dig på?" Säger han tankfullt.
"Ja, du var där med den där slampan." Säger jag lite halvt surt att han drar upp det.
"Hon har faktiskt ett namn du vet." Säger han roat.
"För mig är det hennes namn." Svarar jag kort.
"Är någon här lite svartsjuk?" Retas han.
"Nej, men hon är en slampa.Det är bara ren fakta." Säger jag irriterat.
"Jag tror nån är inte lite utan mycket svartsjuk." Fortsätter han och drar mig närmare honom. Jag stretar emot först men inser att det är lönlöst.
"Kanske lite." Erkänner jag och kollar bort.
"Rosie titta på mig..." Säger han allvarligt och jag känner hans blick bränna på mig. Jag möter hans blick.
"För mig finns det ingen annan än du. Hon betydde inget för mig. Du är allt, och har varit det en bra tid. Jag var dum bara som tog så lång tid att förstå det. Jag älskar dig mer än nåt annat i världen Rosie." Säger han och håller fast min blick hela tiden medan han pratar. Jag är mållös, och det händer inte ofta.
"Jag älskar dig också mer än nåt annat." Svarar jag och kysser honom sen. Tänk att allt kunde sluta så bra. Vi älskar varandra mer än nåt annat och vi är varandras.
Del 39 - Lösningar är svåra att hitta
Previous
"Tack, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig." Säger hon och ler genom tårarna. Hon är så vacker. Jag älskar henne så jävla mycket. Jag lutar mig fram och kysser henne lätt på pannan.
"Jag gör allt för dig. Vi kommer ta oss igenom det här. Jag tänker aldrig lämna dig, jag lovar." Säger jag sen. Hon ler och lutar sig fram och kysser mig. Jag kysser henne omsorgsfullt tillbaka.
Rosies perspektiv
Jag ligger i Andys famn i soffan och myser. Vi ser på nån film på tv:n som Andy ville se. Mig spelade det ingen roll, jag var så nöjd över närvaron just nu. Efter praktiskt taget blivit utslängd från mamma så hade Andy hållt sitt ord om hjälpa mig. Det hade gått en vecka nu och hela tiden hade jag fått bo hos honom. Vi hade gjort allt tillsammans. Imorgon skulle jag flytta in hos hans tjejkusin Jasmine. Det skulle bli spännande och se hur vi skulle funka ihop under samma tak.
"Är du nervös?" Frågar Andy mig medan han stryker varsamt över mitt hår.
"Lite kanske." Svarar jag honom ärligt.
"Du behöver verkligen inte vara det. Hon kommer älska dig, och du kommer älska henne. Ni kommer säkert komma jättebra överens. Snart kommer jag väl få slåss om din uppmärksamhet." Säger han övertygande. Jag skrattar lite åt hur säker han är på sin sak.
"Tror du verkligen det?" Säger jag osäkert.
"Ja det tror jag. Den som inte älskar dig är dum i huvudet." Säger han och kysser mig lätt på munnen.
"Även din kusin?" Frågar jag lite osäkert.
"Även min kusin." Svarar han mig och ler. Jag kan inte stå emot att le tillbaka.
"Är du nervös?" Frågar Andy mig medan han stryker varsamt över mitt hår.
"Lite kanske." Svarar jag honom ärligt.
"Du behöver verkligen inte vara det. Hon kommer älska dig, och du kommer älska henne. Ni kommer säkert komma jättebra överens. Snart kommer jag väl få slåss om din uppmärksamhet." Säger han övertygande. Jag skrattar lite åt hur säker han är på sin sak.
"Tror du verkligen det?" Säger jag osäkert.
"Ja det tror jag. Den som inte älskar dig är dum i huvudet." Säger han och kysser mig lätt på munnen.
"Även din kusin?" Frågar jag lite osäkert.
"Även min kusin." Svarar han mig och ler. Jag kan inte stå emot att le tillbaka.
Måndag morgon
"Måste jag verkligen?" Gnäller jag och Andy suckar.
"Ja det måste du. Du vet vad dina val är." Säger han varnande.
"Ja jag vet, men jag är nervös." Erkänner jag.
"Du har inget att vara nervös över. Ring på nu!" Säger han mjukt men otåligt.
"Ja jag vet, men jag är nervös." Erkänner jag.
"Du har inget att vara nervös över. Ring på nu!" Säger han mjukt men otåligt.
"Okej då." Suckar jag och ringer på. Det går några sekunder innan jag hör fortsteg i hallen innanför. Dörrhandtaget rycks i och sen låses dörren upp och framför mig står Jasmine.
"Hej!" Säger hon glatt och kramar om oss ivrigt.
"Hej Jassie." Säger Andy och skrattar åt hennes entuiasm.
"Så det här är den omtalade Rosie jag har hört så mycket om?" Säger hon och ler mot mig. Jag bara ler tillbaka. Andy hade pratat om mig.
"Ja det är jag, Rosie." Säger jag och skrattar lite nervöst.
"Hej!" Säger hon glatt och kramar om oss ivrigt.
"Hej Jassie." Säger Andy och skrattar åt hennes entuiasm.
"Så det här är den omtalade Rosie jag har hört så mycket om?" Säger hon och ler mot mig. Jag bara ler tillbaka. Andy hade pratat om mig.
"Ja det är jag, Rosie." Säger jag och skrattar lite nervöst.
"Kom in, kom in." Säger hon glatt och flyttar på sig för låta oss stiga in.
"Vad fint du har det." Säger jag efter vår rundtur i Jassmines lägenhet.
"Tack, tror du att du kommer trivas? Annars kan vi nog ändra lite saker så du känner dig som hemma. Det är liksom inga problem, jag lovar. Du kan ta mitt sovrum om du vill, det är bara att jag har aldrig gillat ett stort rum med balkong. Det lite mindre är mysigare. Men vill du hade kan vi byta och..." Babblar hon på oc jag bara ler.
"Jassmine, det är perfekt som det är. Jag tar jättegärna rummet med balkong. Har alltid velat ha en balkong så det blir hur bra som helst. Resten listar vi ut tillsammans." Säger jag och ler.
"Det ska bli så kul att lära känna dig Rosie. Jag ser verkligen fram emot att du flyttar in här." Säger hon och kramar mig oväntat.
"Ta det lugnt Jassie, du skrämmer ju henne." Skrattar Andy.
"Förlåt, menade inte det. Jag är bara så glad." Säger hon ursäktande.
"Jassmine, det är perfekt som det är. Jag tar jättegärna rummet med balkong. Har alltid velat ha en balkong så det blir hur bra som helst. Resten listar vi ut tillsammans." Säger jag och ler.
"Det ska bli så kul att lära känna dig Rosie. Jag ser verkligen fram emot att du flyttar in här." Säger hon och kramar mig oväntat.
"Ta det lugnt Jassie, du skrämmer ju henne." Skrattar Andy.
"Förlåt, menade inte det. Jag är bara så glad." Säger hon ursäktande.
"Det är lugnt." Skrattar jag fram när hon har släppt mig.
"Vad bra, flyttar du in imorgon eller i eftermiddag?" Frågar hon och ser på mig och Andy. Jag kollar emellan Andy och Jassmine, jag och Andy hade inte bestämt det här än. Jag visste inte ens att det fannas nåt val.
"Imorgon bitti om det funkar för dig?" Säger jag och får det låta mer som en fråga än ett svar.
"Okej, ja men då ses vi imorgon då. Har du en egen säng eller ska vi köpa en till dig imorgon?" Säger Jassmine tankfullt.
"Vad bra, flyttar du in imorgon eller i eftermiddag?" Frågar hon och ser på mig och Andy. Jag kollar emellan Andy och Jassmine, jag och Andy hade inte bestämt det här än. Jag visste inte ens att det fannas nåt val.
"Imorgon bitti om det funkar för dig?" Säger jag och får det låta mer som en fråga än ett svar.
"Okej, ja men då ses vi imorgon då. Har du en egen säng eller ska vi köpa en till dig imorgon?" Säger Jassmine tankfullt.
"Hon har bara två resväskor och sina kudar med sig. Jag har köpt lakan till henne så det är bara en säng och möbler hon behöver." Säger Andy. Dem pratar om mig som om jag vore deras barn för fan. Jag börjar bli less på det här. Jag må kankse vara hemlös men jag var fan inget barn.
"Det räcker. Jag är inget barn som inte kan tala för sig själv eller fixa sina egna grejer." Säger jag argt och stormar ut därifrån.
Jassmines perspektiv
"Vad gjorde jag fel?" Säger Andy förstört och ser efter Rosie.
"Lugna dig, hon är nog bara upprörd över allt. Det hade jag varit också om samma sak hade hänt mig. Hon är vilse, och att be om så här mycket hjälp det är inte det enklaste. Jag hade varit alldeles för stolt för våga be om allt det här." Säger jag till Andy.
"Så hon har ingen stolthet nu eller vad försöker du säga?" Säger han surt. Jag suckar.
"Nej, jag tycker hon är modig. Jag hade definitivt stuckit hem till pappan även om jag hatade han." Försäkrar jag Andy. Det var sant faktiskt, jag beundrade henne. Hon hade ingen aning om vem jag var och gick ändå med på att flytta in med mig. Min familj var rik och dem gav mig alltid pengar, mycket mer än vad jag behövde. Lägenheten jag hade nu hade jag fått av mina föräldrar. Det var en stor trea på södermalm. Köket var rymligt och inrett i svartvitt kakel med trägolv. Vardagsrummet hade en öppen spis och trägolv med beiga väggar. De två sovrummen som fanns var så olika man kunde drömma om. Jag mena faktiskt vad jag sa att jag gillade de mindre rummen mera som sovrum. Mitt sovrum var inte så stort men fick plats med det nödvändiga. Som en säng, garderob, byrå, skrivbord och nattdujsbord. Det var trägolv överallt i lägenheten utom i badrummet och köket såklart. Så mitt sovrum hade trägolv också, ett örkare trägolv med mörklila väggar. I Rosies rum, om hon ville flytta in här fortfarande, så skulle hon ha en stor yta att fylla och en balkong som man kunde se skogen och stan en bit bort. I hennes rum var det ett ljusare trägolv och ljusa cremefärgade väggar. Som Rosie verkade vara så skulle hon älska det.
"Lugna dig, hon är nog bara upprörd över allt. Det hade jag varit också om samma sak hade hänt mig. Hon är vilse, och att be om så här mycket hjälp det är inte det enklaste. Jag hade varit alldeles för stolt för våga be om allt det här." Säger jag till Andy.
"Så hon har ingen stolthet nu eller vad försöker du säga?" Säger han surt. Jag suckar.
"Nej, jag tycker hon är modig. Jag hade definitivt stuckit hem till pappan även om jag hatade han." Försäkrar jag Andy. Det var sant faktiskt, jag beundrade henne. Hon hade ingen aning om vem jag var och gick ändå med på att flytta in med mig. Min familj var rik och dem gav mig alltid pengar, mycket mer än vad jag behövde. Lägenheten jag hade nu hade jag fått av mina föräldrar. Det var en stor trea på södermalm. Köket var rymligt och inrett i svartvitt kakel med trägolv. Vardagsrummet hade en öppen spis och trägolv med beiga väggar. De två sovrummen som fanns var så olika man kunde drömma om. Jag mena faktiskt vad jag sa att jag gillade de mindre rummen mera som sovrum. Mitt sovrum var inte så stort men fick plats med det nödvändiga. Som en säng, garderob, byrå, skrivbord och nattdujsbord. Det var trägolv överallt i lägenheten utom i badrummet och köket såklart. Så mitt sovrum hade trägolv också, ett örkare trägolv med mörklila väggar. I Rosies rum, om hon ville flytta in här fortfarande, så skulle hon ha en stor yta att fylla och en balkong som man kunde se skogen och stan en bit bort. I hennes rum var det ett ljusare trägolv och ljusa cremefärgade väggar. Som Rosie verkade vara så skulle hon älska det.
"Okej, men vad ska jag göra nu då?" Säger han panikslaget och väcker mig från mina tankar.
"Lugna dig, låt mig prata med henne." Föreslår jag.
"Okej men skynda dig, man vet aldrig vart hon tar ivägen när hon blir upprörd." Säger Andy oroligt.
"Ja jag ska, väntar du här eller?" Säger jag och tar på mig jacka och skor för gå ut.
"Ja, gå nu." Sgäger han otåligt. Jag suckar och lämnar honom. Snabbt är jag nere och ute på gården. Jag ser henne på en gång. Hon sitter vid gungorna och gungar sakta fram och tillbaka. Jag närmar mig henne försiktigt.
"Rosie?" Säger jag försiktigt.
"Oh hej Jassmine." Säger hon trött.
"Ja, gå nu." Sgäger han otåligt. Jag suckar och lämnar honom. Snabbt är jag nere och ute på gården. Jag ser henne på en gång. Hon sitter vid gungorna och gungar sakta fram och tillbaka. Jag närmar mig henne försiktigt.
"Rosie?" Säger jag försiktigt.
"Oh hej Jassmine." Säger hon trött.
"Hur är det?" Frågar jag henne.
"Förlåt för det där tidigare men jag kände mig verkligen inte speciellt bekväm med situationen. Jag skulle jättegärna flytta in hos dig. Det har bara varit så mycket på senaste tiden." Berättar hon skamset.
"Det är lugnt. Andy berättade allt som hänt och jag fattar. Det kan inte vara lätt." Säger jag mjukt och ler.
"Som vanligt då, han kan aldrig hålla sin käft stängd." Säger hon irriterat.
"Han menar bara väl. Andy älskar dig, han vet bara inte hur han ska hantera sånt här. Du är hans första seriösa flickvän, den första han har fallit för. Jag tror bara att han är rädd att förlora dig. Så han blir lite beskyddande, precis som hanblir med allt han håller kärt." Försvarar jag honom med.
"Det är lugnt. Andy berättade allt som hänt och jag fattar. Det kan inte vara lätt." Säger jag mjukt och ler.
"Som vanligt då, han kan aldrig hålla sin käft stängd." Säger hon irriterat.
"Han menar bara väl. Andy älskar dig, han vet bara inte hur han ska hantera sånt här. Du är hans första seriösa flickvän, den första han har fallit för. Jag tror bara att han är rädd att förlora dig. Så han blir lite beskyddande, precis som hanblir med allt han håller kärt." Försvarar jag honom med.
"Jag vet. Jag älskar honom också men han måste fatta att jag behöver lite utrymme." Säger hon och suckar.
"Då är det väl perfekt om du flyttar in med mig." Säger jag glatt och ler mot henne.
"Ja det är väl det. Tack Jassmine." Säger hon och kramar om mig.
"Ska vi gå upp till Andy nu? Han oroar nog livet ur sig där uppe för dig." Säger jag skrattandes.
"Ja vi borde väl det." Säger hon och reser på sig. Vi går mot porten och där står Andy redan. Han ler stort mot oss. Jag gissar att han hörde allt.
"Hej älskling. Dags att åka hem?" Säger han och tar emot Rosie i sin famn när hon burrar in sig där.
"Ja det är det. Fast imorgon är hem för mig här." Säger hon och ler mot mig. Jag ler jag med. Rosie gjorde verkligen Andy lycklig, och som hans kusin som brydde sig om honom blev jag glad. Riktigt glad.
"Hejdå!" Säger vi alla i kör och jag vinkar hejdå till dem. Imorgon skulle jag ha en rumskamrat.
Del 38 - Välkommen hem
Previous
Hon drar sig ur min omfamning. Först blir jag lite besviken men sen så sätter hon sig gränsle över mitt knä och kysser mig. Jag kysser tillbaka passionerat. Det gör hon också. Vi börjar hångla i soffan när vi hör nyckeln vridas om i ytterdörren och sen öppnas.
Rosies perspektiv
Jag sitter fortfarande gränsle i Andys knä när mamma och Jorge kommer in i vardagsrummet. Andy är nog lite paraliserad också. Han har sina händer kvar vid min midja. Mamma stirrar på oss och vi stirrar tillbaka på dem, alla fyra lika förvånade.
"Vad håller ni på med?" Får mamma ut till sist.
"Vi...vad gör du hemma?" Säger jag surt.
"Vadå, vad gör vi hemma? Rosie, det är mitt hem." Svarar hon mig lika surt.
"Nej jag mena mer som vad gör ni hemma nu? Ni skulle vart hemma för en månad sen.Jag har ringt dig flera gånger och du har inte svarat." Förklarar jag surt.
"Vi dröjde lite med att komma hem. Tänkte det spelade dig ingen roll." Säger hon kort.
"Vadå det inte spelade mig någon roll? Jag har oroat livet ur mig här hemma för inget verkar det som." Svarar jag gråtfärdig, men håller inne tårarna.
"Inte vad det verkar som. Ser ut som du har hållt dig upptagen ändå." Säger mamma malligt och ser på oss menande. Jag stiger av honom och stirrar tillbaka lika surt på mamma.
"Ni skulle varit hemma för en månad sen." Svarar jag surt.
"Ja men nu är vi hemma." Säger hon bestämt.
"Jag märker det tyvärr." Svarar jag buttert.
"Gick allt som det skulle med pengarna jag lämnade dig?" Och byter därmed samtalsämne.
"Ja de räckte hela tiden. Det finns til och med kvar lite som jag och Andy kommer äta ute för nu ikväll. Vi behöver inte tänka på kostnaden och hushållet längre nu när ni är hemma igen." Svarar jag och går ut i köket för hämta kuvertet som har pengar kvar. Mamma är mig hack i häl påä en gång när jag reser mig.
"Nej, de är våra." Säger hon barskt.
"Det kan du glömma. Ni har varit borta i ett halvår nästan, medan jag har varit här själv och tagit hand om hemmet." Svarar jag henne med.
"Inte ensam, du har ju haft Andy här säkerts." Säger hon irriterat.
"Hör inte till saken. Poängen är fortfarande du valde att åka ifrån mig och lämna mig." Säger jag med gråten i halsen.
"Och nu önskar jag att jag hade stannat där också." Säger hon utan att tänka sig för. Jag ser på henne att ångra sig sekunden som hon sa det, men nu var det ute. Det fanns inget hon kunde göra utom att vänta på min reaktion på det.
"Då ska jag inte störa dig nånsin igen. Jag är ute innan middagen." Svarar jag efter det som kändes som en evighetslång tystnad.
"Va inte fånig nu." Säger hon och försöker lyfta upp stämmningen. Jag svarar inte på det och går raka vägen till mitt rum, som jag sen smäller igen dörren med.
Hon kan ju inte vara allvarlig. Men fine om hon inte ville ha mig så skulle hon få sin önskan uppfylld. Jag ska aldrig sätta min fot här igen. Fast vart skulle jag ta vägen?
Andys perspektiv
Jag sitter kvar i soffan som förlamad efter Rosie har stormat ut i köket. Ett bra tag sitter jag bara där och möter Jorges blick som möter min. Vi har samma oro i våra ögon. Dem vi älskar är där inne och sårar varandra mer och mer för varje ord som uttalas. Inget kunde vi göra heller. Det var det som störde mig mest. Jag kunde inte göra nåt för Rosie just nu. Allt jag ville var att dra in henne i min famn och skydda henne från allt ont i världen.
Helt plötsligt stormar Rosie ut från köket lika hastigt som hon försvann in där. Hon går raka vägen till sitt rum och smäller igen dörren. Jag har hört allt Kristina har sagt till henne. Att Rosies egna mamma skulle kunna säga något sånt till underbara Rosie fanns inte. Jag trodde inte det, men så var fallet. Kristina kommer ut från köket hon med fast hon ser helt oberörd ut från vad som just ägt rum. Jag reser på mig och ser Kristina i ögonen.
"Jag trodde du var en bra mamma, men nu har du bevisat hur fel jag hade. Hur kunde du säga så där till Rosie, din egna dotter?" Säger jag innan jag går in till Rosie. Jag kan höra Kristina snyfta nu bakom mig, men jag bryr mig inte. Hon hade sårat den jag höll mest kär, mitt allt. Ju närmare jag kommer ju mer hör jag Rosie gråta. Försiktigt öppnar jag dörren till hennes rum. Jag kikar in och ser henne sitta på sängkanten. Hon bara sitter där och pillar på med något emellan sina händer medan hon gråter. Tårarna rinner sakta längs hennes kinder. Jag går in till henne och stänger dörren bakom mig. Hon ser upp på mig, rakt in i mina ögon.
"Andy?" Säger hon förtvivlat. Jag går direkt fram till henne och drar in henne i min famn. Hon lägger sina armar runt min nacke och begraver sitt ansikte i min famn.
"Ja gumman?" Svarar jag henne ömt.
"Vad ska jag ta mig till? Jag är inte längre välkommen här, och jag vägrar gå tillbaka till pappa." Snyftar hon fram. Jag stryker lugnande henne över håret.
"Du kan sova hos mig ett par nätter sen kommer vi på nån lösning tillsammans." Säger jag lugnande. Hon reser sig upp så hon möter mina ögon med sina.
"Tack, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig." Säger hon och ler genom tårarna. Hon är så vacker. Jag älskar henne så jävla mycket. Jag lutar mig fram och kysser henne lätt på pannan.
"Jag gör allt för dig. Vi kommer ta oss igenom det här. Jag tänker aldrig lämna dig, jag lovar." Säger jag sen. Hon ler och lutar sig fram och kysser mig. Jag kysser henne omsorgsfullt tillbaka.
Del 37 - "Vi är tillsammans"
Previous
"Jag vet att vår resa inte har varit den enklaste, men jag är så glad att vi står här idag ändå. Du betyder så mycket för mig Andy, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig." Säger hon kärleksfullt och ler varmt mot mig. Jag kan inte göra annat än le stort tillbaka för ett tag.
"Älskling jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Jag älska dig mer än nåt annat." Svarar jag tillslut och kysser henne igen passionerat.
Rosies perspektiv
Jag vaknar på söndags morgonen med Andys armar runt mig. Han sover fortfarande. Jag kan inte låta bli att le när jag ser honom. Han är så gullig när han sover. Försiktigt smyger jag upp för gå på toa.
När jag är klar på toan gör jag iordning varm choklad till oss två i köket. Jag kan höra hur Andy har vaknat nu och rör på sig inne i sovrummet. Man kan höra hans steg närma sig mig i köket.
"God morgon älskling." Kvittrar jag till lyckligt när jag ser honom. Han ler stort mot mig.
"God morgon på dig älsklingen." Svarar han mig kärleksfullt, och kommer fram till mig för pussa mig på pannan.
"Sovit gott?" Frågar jag och snor en lätt kyss på munnen från honom.
"Bättre än någonsin, nu när du är min." Svarar han cheesy på min fråga. Jag flinar bara lite och häller upp den varma chokladen i två koppar. Andy går och sätter sig ner vid köksbordet. Jag ger honom ena muggen och sätter mig sen mittemot honom.
"Mamma borde varit hemma för flera veckor sen. Jag har provat ringa hennes mobil några gånger men inget svar. Har till och med ringt till huset mamma och Jorge bor i." Säger jag oroligt efter en stunds tystnad.
"Det låter inte bra, men hon kanske bara har varit väldigt upptagen?" Säger Andy i ett försök att lugna ner mig.
"Men hon borde ha ringt ändå. Som jag sa så har det gått veckor sen jag senast prata med henne, och sen hon borde varit hemma." Svarar jag.
"Självklart borde hon ha hört av sig Rosie. Jag förstår att du blir orolig, även om ni inte är på bästa fot med varandra så är hon fortfarande din mamma ju." Säger han förstående och tar min hand i sin. Jag ler sorgset mot honom.
"Ja det är ju sant. Men nog om det. Vad ska vi göra idag då?" Säger jag och ler lite gladare nu.
"Vi borde släppa bomben idag, så vi har det avklarat." Säger han allvarligt. Jag vet precis vad han menar. Vi måste berätta för alla att vi är tillsammans, och inte är det många som kommer bli glada över det.
"Måste vi verkligen det, idag?" Säger jag gnälligt och suckar för jag vet att han har rätt.
"Ja, förr eller senare måste vi. Jag tycker idag." Svarar han mig.
"Okej då. Vi kan lägga ut det på facebook, då ser alla på en gång. Det blir lika för alla, ingen som känner sig speciell eller utanför utefter ordningen vi berättade för dem." Föreslår jag.
"Låter som en bra idé faktiskt. Fast du kanske vill prata med Olivia först ändå." Säger han lugnt och kysser ömt min hand. Jag ler och nickar till svar.
En timme senare efter jag pratat med Olivia, och Andy har pratat med Eric så ligger statusen uppe på Facebook. Både jag och Andy sitter i soffan och stirrar på skärmen där statusen "Vi är tillsammans" stirrar tillbaka på oss. Vi ser hur inlägget börjar få gillningar och kommentarer. Det är allt möjligt från; Va?! Ni menar inte allvar. till Grattis! Jag bara visste det. till Get of him bitch, han är min!. Jag himlar med ögonen när jag läser dem komentarerna. Andy tar min hand i sin och drar in mig i hans famn.
"Jag älskar dig, det vet du va? Ingen annan, bara du." Säger Andy till mig och ser panikslaget på skärmen. Jag nickar och drar honom intill mig för kyssa honom.
"Och jag älskar dig bara." Säger jag och ler när jag avslutat kyssen.
Andys perspektiv
Att vi lagt upp det på facebook fick mig panikslagen. Jag visste att vi skulle få en jävla mycket uppmärksamhet för det. Det hade inget att göra med att jag skämdes eller så, det var bara det att jag visste hur mina vänner var. Rosie var mitt allt, men hon var inte som jag. Vilket betydde; inte accepterad av mina vänner.Jag undrar vad de skulle göra mot henne, men så länge jag fick bestämma så var det inget. De skulle inte få röra henne, jag skulle skydda henne till den dagen jag dog. Till och med då, så tills den dagen hon dör. Älska henne skulle jag göra för evigt. Hon är så vacker.
"Vad tänker du på?" Frågar hon mig och ser på mig nyfiket.
"Inget speciellt. Beundrar bara hur vacker du är." Svarar jag henne och ler. Hon ler tillbaka med ett stort leende. Hur kunde man inte gilla henne. Min Rosie.
"Vad gullig du är då!" Säger hon och fnittrar. Jag ser en lätt rodnad sprida sig i ansiktet på henne. Antagligen över vad jag sa. Hon blev alltid nervös när någon gav henne en komplimang.
"Jag säger bara sanningen." Säger jag och flinar lite åt mitt cheesiga svar. Hon drar sig ur min omfamning. Först blir jag lite besviken men sen så sätter hon sig gränsle över mitt knä och kysser mig. Jag kysser tillbaka passionerat. Det gör hon också. Vi börjar hångla i soffan när vi hör nyckeln vridas om i ytterdörren och sen öppnas.
Ändringar!
Jag kommer att ändra en del namn på några karaktärer. Ali kommer bli Andy, och Olivia kommer bli omdöpt också. Till vad vet jag inte än. Men Rosie och Felix blir den samma och alla andra också.
Del 36 - Lyckliga i alla sina dar
Previous
Så länge Andy var vid min sida spelade resten ingen roll.
"Okej." Säger jag bara och kramar om honom. Jag lägger mitt huvud vilandes på hans bröstkorg, med hans armar runt mig. Hans huvud vilar ovanpå mitt huvud. Så står vi ett tag och bara njuter av att vi äntligen är varandras. Till slut hände det. Han är min!
Jag står vid min garderob och försöker välja vad jag ska ha på mig ikväll. Andy var ute och fixade saker inför vår dejt. Jag kan inte fatta att vi två skulle på dejt om mindre än 3 timmar! Det var helt ofattbart. Äntligen hade vi löst allt. Vi skulle ge oss en chans. Den blå draperade klänningen eller den röda tajta med den underbaraste ryggen? Jag tror jag tar den röda tajta klänningen med den underbara ryggen. Hur ska jag göra håret? Locka det kanske. Jo jag ska nog göra det. Sen tar jag nog mina svarta kilklackar till det och en tunn kofta med mig utifall att. Jag plockar ut den röda klänningen ur garderoben och ler nöjt. Den skulle bli perfekt för kvällen.
Timmarna hade gått och nu gick jag bredvid Andy och höll hans hand. Andy såg så stilig ut i sin mörkblå skjorta och ljusa blå jeans. Han hade lite messy hair, men det passade honom väl. Vi var på väg till en restaurang vi hade förbokat bord på. Eller snarare Andy hade bokat. Jag hade ingen aning vart eller vilken resturang vi skulle på.
Timmarna hade gått och nu gick jag bredvid Andy och höll hans hand. Andy såg så stilig ut i sin mörkblå skjorta och ljusa blå jeans. Han hade lite messy hair, men det passade honom väl. Vi var på väg till en restaurang vi hade förbokat bord på. Eller snarare Andy hade bokat. Jag hade ingen aning vart eller vilken resturang vi skulle på.
"Vad vacker du är ikväll." Säger Andy mjukt och jag kan inte sluta le.
"Tack, du ser inte så dålig ut heller." Svarar jag och nu ler han också.
Vi kommer till en mysig liten italiensk resturang. Alla bord har tända ljus på sig och belysningen i taket är inte så stark. Känslan man får när man stiger in här är mysig och romantisk. Han gjorde ett bra jobb med att välja restaurang.Vad gullig han hade varit. Han visste vad jag gilla och gav mig det. Någon hostar till lite lätt.
"Er jacka, miss?" Säger en kille vid ingången. Jag var så uppe i mina tankar om Andy och restaurangen att jag glömde bort mannen här vid ingången.
"Här, tack så mycket." Svarar jag och ler vänligt. Jag kan känna Andys hand på min rygg leda mig in i restaurangen mot vårt bord. Vi kommer fram till vårt bord och sitter ner. Först sitter vi bara och stirrar ner i menyerna. Tusen tankar går igenom mitt huvud. När jag bestämt mig lägger jag ner menyn och ser mig omkring. Min blick förs tillbaka till Andy som möter mig med en varm blick.
"Vad?" Säger jag oskyldigt och ler.
"Inget speciellt, jag gillar bara att se på dig. Det är allt, du är bara så vacker Rosie." Svarar han mig.
"Vad gullig du är då helt plötsligt." Säger jag och flinar lite, han flinar tillbaka bara.
"Så vad ska du ha för jag tror det är vår tur snart." Säger han lättsamt och jag himlar med ögonen.
"Spagetti Carbonara. Du då?" Svarar jag honom.
"Du är rolig du, alla andra tjejer skulle aldrig tagit nån pasta eller nåt som skulle kunna bli kletigt." Säger han roat och ler.
"Men jag är inte alla andra tjejer, jag är jag." Skrattar jag.
"Det har du väldigt rätt i, det är vad jag älskar hos dig också." Säger han mjukt, och hela jag smälter inombords av hans svar.
"Så vad ska du ha?" Säger jag iställlet för låta honom veta hur rörd jag blev av den komentaren egentligen.
"Spagetti Bolognese." Säger han och flinar.
"Vad?" Säger jag oskyldigt och ler.
"Inget speciellt, jag gillar bara att se på dig. Det är allt, du är bara så vacker Rosie." Svarar han mig.
"Vad gullig du är då helt plötsligt." Säger jag och flinar lite, han flinar tillbaka bara.
"Så vad ska du ha för jag tror det är vår tur snart." Säger han lättsamt och jag himlar med ögonen.
"Spagetti Carbonara. Du då?" Svarar jag honom.
"Du är rolig du, alla andra tjejer skulle aldrig tagit nån pasta eller nåt som skulle kunna bli kletigt." Säger han roat och ler.
"Men jag är inte alla andra tjejer, jag är jag." Skrattar jag.
"Det har du väldigt rätt i, det är vad jag älskar hos dig också." Säger han mjukt, och hela jag smälter inombords av hans svar.
"Så vad ska du ha?" Säger jag iställlet för låta honom veta hur rörd jag blev av den komentaren egentligen.
"Spagetti Bolognese." Säger han och flinar.
"Skämtar du med mig eller?" Skrattar jag. Han garvar med mig. Vi är inne på efterrätten nu och dejten blev väldigt lyckad. Han har vait hur gullig som helst och vi har haft det kul som vi brukar.
"Nej, jag lovar. Jessica tror så mycket jämnt." Säger han fortfarande skrattandes.
"Som vad?" Frågar jag nyfiket.
"En gång fick hon en tjej som jag var tillsammans med att kasta en drink på mig bara för hon hade varit för nära mig eftersom jag är ju Jessicas." Berättar han.
"Du kan inte mena allvar, gjorde verkligen hon det?" Skrattar jag förvånat.
"Dejten eller Jessica?" Svarar han mig.
"Båda!" Säger jag.
"Ja, tror du mig inte. Jag kan demonstrera hur det kändes." Säger han utmanande.
"Jag tror dig, men varför umgås du med henne fortfarande om hon håller på som hon gör även efter du berättat att det inte är så det ligger till?" Säger jag lite mer seriös nu.
"Jadu, bra fråga. Jag har sagt till henne att; hon inte är min tjej, vi är bara kompisar. Fast det verkar inte gå in, hon utmanna ju till och med dig." Säger han fundersamt.
"Du sa vad?" Säger jag chockat när jag inser vad han precis sa. Visste han att hon hade utmannat mig? Jag skämdes så för att jag hade ryckts med. Men om han visste, betydde det att han utnyttja situationen?
"Att det inte verkar gå in?" Säger han frågandes. Jag suckar ljudligt.
"Att det inte verkar gå in?" Säger han frågandes. Jag suckar ljudligt.
"Nej, det efter." Svarar jag otåligt.
"Att hon till och med utamanna dig, menar du?" Säger han och stirrar ner i tallriken.
"Ja det, visste du om det." Svarar jag kort och stirrar på honom.
"Jag råka höra er men jag var så uppe i andra tankar då." Säger han så oskyldigt han kan.
"Så du tyckte sen att det var perfekt stund att utnyttja stunden med att få mig i säng?" Säger jag upprört.
"Nej absolut inte! Vi hade inte ens det den kvällen, jag höll om dig bara och du somna i min famn." Säger han till sitt försvar. Jag vet inte ens varför jag blir så upprörd av detta. Lugna dig Rosie!
"Sant, men...men" Börjar jag innan jag blir avbruten av att han kysser mig mjukt på läpparna.
"Rosie, du behöver aldrig utmanna någon eller försöka vinna över nån annan tjej. Det är bara du för mig, du är den enda jag vill ha." Säger han och tar mina händer efter han avslutat vår kyss.
Andys perspektiv
Dejten blev lyckad till slut även fast början var rätt stel. Just nu höll jag hennes hand och vi var på väg hem. Jag kunde inte vara lyckligare. Den här senaste tiden hade varit en sånn berg-och dalbana, det var utmattande men värt det. Jag hade ju trots allt Rosie nu. Hon är mitt allt. Jag kan inte fatta att jag var så dum som jag hade varit när det gällde henne sen jag lärde känna henne. Hon stannar upp och ser på mig med glittrande ögon. Jag ser in i hennes vackra ögon och böjer mig ner för kyssa henne. Efter kyssen ser hon på mig igen.
"Jag vet att vår resa inte har varit den enklaste, men jag är så glad att vi står här idag ändå. Du betyder så mycket för mig Andy, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig." Säger hon kärleksfullt och ler varmt mot mig. Jag kan inte göra annat än le stort tillbaka för ett tag.
"Älskling jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Jag älska dig mer än nåt annat." Svarar jag tillslut och kysser henne igen passionerat.
Del 35 - Hipp hipp hurra - part 3
Previous
"Det räcker Andy, Jag tror Mike vill gå och hälsa på dem andra där inne. Visst vill du det Mike?" Säger jag sammanbitet. Mike nickar och går. Andy står kvar en liten stund och vi bara stirrar ilsket på varandra. Sen vänder han på hälen och går. Precis då kommer Hanna och Melissa äntligen. Efter hälsat på dem så stänger jag dörren.
Jag ser Andy stå med Jessica och Emmy, som båda dreglar över honom. Själv står jag och pratar med Eric, Ola och Mike. Jag har förstått redan att Eric stöter på mig, men Mike är jag lite osäker på vad han gör ikväll. Jessica är väl den som mest dreglar efter Andy. Emmy försöker vara så bedårande fast sexig också som hon bara kan inför Andy men håller inte på för mycket. Han är min ju! Eller kunde va åtminstone. Jag vill ju ha honom, så varför ger jag honom inte en chans bara. Till och med Olivia sa det ju. Om jag bara kunde få honom ensam en stund.
"Kom så går vi och hälsar på Jessica och Emmy. Mike du har ju inte träffat dem." Säger jag och börjar gå. Dem andra hänger med utan att protestera.
"Hej! Mike det här är Jessica och Emmy, Andy har du ju redan träffat. Och ni andra känner ju varandra." Säger jag.
"Tja! Hur är det med er då?" Säger Mike och står kvar vid min sida. Vi har bildat en ring så vi alla kan se varandra. På min vänstra sida står Andy och på min högra sida står Mike. Dem börjar prata med varandra allihopa. Jag orkar inte riktigt lyssna och hänga med. Så jag ler och nickar och skrattar på alla rätta ställerna. Andy verkar göra samma sak. Kanske nu vore ett utmärkt tillfälle att prata med honom. Ingen skulle nog märka om vi smet iväg. Gud vad musiken är hög. Jag kommer ha sånn huvudvärk imorn.
"Jag går på toa bara, kommer strax tillbaka." Säger jag och dem nickar bara. Jag smiter iväg. Antagligen förlora jag precis min chans till att få en ensam stund med honom för kvällen. Jag måste ha luft! Jag hittar min väg till bakdörren i den här lokalen och går ut och sätter mig.
Efter suttit en tio minuter kanske hör jag dörren öppnas och stängas. Jag vänder mig om för se vem det är. Andy. Såklart det skulle vara han. Kanske är det bra. Jag behövde ju prata med honom.
Efter suttit en tio minuter kanske hör jag dörren öppnas och stängas. Jag vänder mig om för se vem det är. Andy. Såklart det skulle vara han. Kanske är det bra. Jag behövde ju prata med honom.
"Hej." Säger jag tyst. Han är nära på att vända om när han ser mig. Jag skyndar mig fram till honom och hinner stoppa honom från att öppna dörren.
"Stanna, snälla. Du har rätt, vi behöver prata." Säger jag och suckar. Han vänder sig sakta om och möter mig med sin kalla blick. Men hans ögon mjuknar lite, men försöker behålla sitt pokerface.
"Om vad, jag har sagt tillräckligt till dig." Svarar han mig surt efter en stunds tystnad.
"Förlåt, men jag blev rädd när du sa att du älska mig. Det är så mycket som kommer med det, för jag vet att jag älskar dig med." Säger jag och ser hur han mjuknar upp lite till.
"Vad är det du är så jävla rädd för?" Säger han surt.
"Dig, oss, kärleken. Du hade rätt om det på nyår. Jag är så uppe i att skydda mig från att bli sårad att jag håller mig borta från allt som kan göra mig lycklig. Bara tanken på att förlora dig nu gör så himla ont. Ännu värre om du faktiskt var min. Du skulle helt plötsligt kunna såra mig på helt andra nivåer än tidigare. Men jag vill inte längre stänga in mig, jag vill chansa." Säger jag. Han bara står där och säger ingeting. Jag vågar inte röra mig, men jag möter hans blick. Hans blick som letar efter något hos min. Hela hans ansikte mjuknar upp och den Andy jag så många gånger sett är där igen. Hans blick säger inget mindre än kärlek, lust, omsorg, längtan och trånandes efter mig.
"Säger du vad jag tror du säger?" Säger han och kommer närmare mig.
"Kanske, vad tror du att jag säger?" Besvarar jag honom med och flinar lite. Han har fattat nu och flinar lite också.
"Jag tror du säger att du vill bli min." Säger han och drar in mig i hans famn. Jag omsluts av hans värme och lukt. Gud vad jag har längtat efter honom!
"Kanske de kanske." Svarar jag och flinar ännu mer nu. Han drar mig närmare sig och lutar sig ner. Hans läppar möter mina i en känsloladdad kyss. Jag trycker honom närmare mig och jag kan känna han le mitt i kyssen. Vilket får mig att le också.
"Jag älskar dig." Säger han och avbryter kyssen. Jag ler så stort. Dem orden. Dem orden hade jag längtat efter att få höra. Han kysser mig mjukt på pannan.
"Jag älskar dig." Säger han och avbryter kyssen. Jag ler så stort. Dem orden. Dem orden hade jag längtat efter att få höra. Han kysser mig mjukt på pannan.
"Jag älskar dig också." Svarar jag honom.
"Så betyder det här nu att du ger oss en chans? Att du är min flickvän, och jag är din pojkvän?" Säger Andy och ler alldeles lyckligt.
"Ja det betyder det. Tänk att; inte bara så fyller man år utan man får en pojkvän också." Säger jag och ler jag också alldeles lyckligt.
"Ja vissa har en väldigt tur." Skrattar Andy.
"Ska vi kanske gå in till dem andra?" Säger jag som ett förslag för jag har börjat frysa. Det var trots allt januari. Snön låg på marken nu och det var minusgrader.
"Inte än, jag vill njuta lite till av den här stunden." Säger han och trots att jag fryser har jag inte nåt emot att stå kvar här ute. Så länge Andy var vid min sida spelade resten ingen roll.
"Okej." Säger jag bara och kramar om honom. Jag lägger mitt huvud vilandes på hans bröstkorg, med hans armar runt mig. Hans huvud vilar ovanpå mitt huvud. Så står vi ett tag och bara njuter av att vi äntligen är varandras. Till slut hände det. Han är min!
Del 34 - Hipp hipp hurra - part 2
Previous
Han suckar och reser på sig. Vi går ut ur caféet under tystnad. När vi kommit ut så öppnar Andy munnen igen och säger det jag helst inte ville höra "Nån gång måste vi prata om det, du kan inte undvika det för alltid". Döda mig nu! Resten av vägen går vi under tystnad.
Vi är framme vid lokalen och folk står där. Antagligen dem som skulle instalera högtalarna och cateringsfirman vi hade hyrt. Olivia stod där också. Tack gode gud för det! Så stelt som det bivit mellan mig och Andy just nu skulle nog inte lägga sig den närmaste tiden. Olivia vinkar när hon ser oss komma. Jag ler mot henne och vinkar tillbaka. Snabbt viker jag av från Andy och ger henne en blick till att hon ska följa med.
"Jag ska bara hämta mina kläder och sånt. Här har du nyckeln." Säger jag och räcker honom nyckeln innan jag hunnit vika av helt. Vanligtvis hade jag antagligen kollat in i hans ögon för se om han hängde med. Nu däremot slängde jag bara en snabb blick när han nicka. Han nickar bara och tar emot den. Olivia fattade vinken och följer efter mig upp mot lägenheten.
"Så vad var allt det där om?" Är det första Olivia säger när vi är bortom hörhåll från dem andra.
"Jadu, det är en lång historia." Svarar jag henne och suckar för jag vet att hon inte kommer ge sig vid det svaret.
"Vad har hänt egentligen? Ni båda såg så nere ut och inne i era egna tankar." Säger hon.
"Han vill att vi, eller snarare jag, ska ge oss en chans." Svarar jag så oberört jag kan.
"Så...?" Säger hon utdraget.
"Så vad?" Suckar jag.
"Så varför gör du inte det? Rosie du har velat ha honom hur länge som helst. Nu när han vill ha dig så vill du inte ha honom. Du är inte klok!" Säger hon och stannar upp och ser på mig. Det tvingar mig att stanna upp också och möta hennes blick.
"För...för att...för att jag vet inte. Okej?!" Säger jag besvärat. Hon suckar åt mig.
"Rosie du älskar honom, och hur mycket det än tar emot att säga så älskar han dig. Han gör dig lycklig ellerhur?" Säger hon och jag suckar nu.
"Ja men..." Svarar jag men blir avbruten av henne.
"Inga men. Säg det till honom.Det är allt som betyder något. Om ni gör varandra lyckliga, va med varandra. Livet är kort vett du." Säger hon. Sen när blev hon så smart på sånt här.
"Jag ska tänka på saken." Säger jag och börjar gå.
Jag är ombytt och har fixat allt som behövdes fixa. Det ringer på dörren och jag är faktiskt lite spänd. Jag har planerat så länge inför den här festen, så nu när den äntligen är här känns det som att något kommer gå fel bara. Jag borde gå och möta upp dem vid dörren. Hälsa på alla. Jag ser mig i spegeln en sista gång innan jag går ut och öppnar dörren.
Jag är ombytt och har fixat allt som behövdes fixa. Det ringer på dörren och jag är faktiskt lite spänd. Jag har planerat så länge inför den här festen, så nu när den äntligen är här känns det som att något kommer gå fel bara. Jag borde gå och möta upp dem vid dörren. Hälsa på alla. Jag ser mig i spegeln en sista gång innan jag går ut och öppnar dörren.
"Heeeej!" Säger jag och ler stort. Först in är Emma och Ella. Jag kramar om dem och vinkar in dem i lokalen innan jag tar emot nästa sällskap. Jag blir riktigt förvånad över villka ansikten jag möter.
"Välkomna." Säger jag förbluffat till Eric, Jessica, Ola och Emmy.
"Tack." Säger dem.
"Förlåt men jag kommer inte ihåg mig bjuda er två." Säger jag och ser på Jessica och Emmy. Precis då kommer Andy in hit.
"Tjena! Fan vad kul att alla ni kom." Säger han och drar med dem in i lokalen. Jag suckar och fortsätter ta emot alla gäster. Bara typ 90 pers kvar, mer eller mindre. Det fortsätter ströma in folk, och jag står kvar för ta emot dem. Efter typ 80 gäster har kommit så kommer Mike. Jag hade inte sett honom på evigheter kändes det som. Han var en utav mina ex, men vi hade förblvit vänner efter det. Vi hade varit ihop i 6:an och gjort slut i 7:an efter någon incident som var jättelöjlig. Sen spenderade vi hela 8:an med att avsky varandra och säga en massa dåliga saker om varandra. Men sen i 9:an så löste vi det, på höstterminen, och sen dess har vi varit ganska bra vänner. Jag vinkar glatt och han ler stort och vinkar tillbaka. Väl framme hos mig kramar han om mig hårt.
"Rosie!" Säger han och bär nästan upp mig i sin kram.
"Mike! Det va länge sen man såg dig." Säger jag glatt. Jag hör någon komma ut i hallen men sen hör jag inget mera än så.
"Ja desamma. Fan vad du har vuxit till dig. Du ser ju riktigt het ut ju. Inte för att du inte va snygg förut. Du har alltid varit snygg." Säger han och blinkar med ena ögat. Jag skrattar åt hans kommentar.
"Du ser inte så dålig ut heller." Skrattar jag och ler.
"Man tackar. Ska du med in och ta en drink?" Säger han. Jag skakar på huvudet och ska precis förklara varför när jag blir avbruten.
"Hej, jag tror inte vi ha träffats förrut." Säger Andy och räcker fram handen. Mike ser konstigt på honom och undrar vem fan han är. Jag har nog hunnit döda Andy tio gånger redan i mitt huvud.
"Det har vi nog inte. Jag är Mike, och du är?" Säger han och skakar hans hand.
"Andy. Hur känner ni två varandra?" Säger Andy svartsjukt. Mike ger mig blicken som betyder Vad fan är dealen med honom? Jag bara suckar och rycker på axlarna.
"Sen grundskolan. Hur känner du henne då?" Svarar han honom. Medan dem står där och pratar så hälsar jag några fler gäster välkomna. Nu är det bara Hanna och hennes kompis Melissa kvar som ska komma. Annars hade alla kommit.
"Vi var grannar, jag bor hos henne nu i stort sett." Säger han utan någon frågat efter den infon.
"Det räcker Andy, Jag tror Mike vill gå och hälsa på dem andra där inne. Visst vill du det Mike?" Säger jag sammanbitet. Mike nickar och går. Andy står kvar en liten stund och vi bara stirrar ilsket på varandra. Sen vänder han på hälen och går. Precis då kommer Hanna och Melissa äntligen. Efter hälsat på dem så stänger jag dörren.
Del 33 - Hipp hipp hurra - part 1
Previous
Han leker med mitt hår och smeker min hand med sin andre hand. Jag skulle kunna somna här. Jag vill aldrig lämna det här stället. Det här var underbart. Tänk att vakna upp varje morgon till hans ansikte. Somna bredvid honom varje kväll. Ha vårat eget hus eller lägenhet tillsammans. Ha ett helt liv tillsammans. Han var allt jag ville ha. Utan honom skulle inget va detsamma.
"Idag är min födelsedag, kan du tänka dig det!" Säger jag glatt till Andy. Han skrattar roat åt mig.
"Jodå, du har bara påmint mig ett antal gånger den senaste tiden." Svarar han mig.
"Jaja, men det har varit en del att planera. Att få med alla nya vänner och gamla vänner på min födelsedagsfest har inte varit lätt." Säger jag och suckar. Ikväll skulle jag ha min födelsedagsfest. Nästa år skulle den bli ännu större för då fyller jag 18 år. I år fyller jag bara 17 år, så en jättestor fest är inte nödvändig. Fast jag skulle ha fest, precis som varje år. Min familj och alltid ha fester, det var liksom en oskriven regel. Allt var fixat åtminstone. Jag skulle ha festen i en lokal nära här. Alla gäster skulle komma vid 19.30. Andy som hade hjälpt mig att planera hela festen var helt slut. Jag med för den delen. Det hade varit mycket. Tänk nästa år då! Det skulle bli kaos. Appropå mitt firande, mamma är inte hemma än. Jag trodde hon åtminstone skulle komma till min födelsedag nu när hon inte kom till nyår. Jag är lite, väldigt, besviken på henne över det men jag har åtminstone Andy och Olivia. Fast jag har inte hört nåt från mamma på över en vecka sen. Ja två dagar innan hon skulle komma hem från Bolivia.
"Jo tack jag vet." Säger han och flinar bara.
"Så vad sägs som gå ut en stund och fika?" Säger jag. Stannar jag en enda sekund till här kommer jag drivas till vansinne. Jag skulle bara bli stressad och lättirriterad. Vi kunde komma hem till 18.00, då skulle allt bli jättebra med tiden. Vi skulle hinna äta och checka att allt stod rätt till i lokalen och ta emot "personalen" till festen. Antagligen skulle vi behöva byta om på plats för hemma skulle vi nog inte hinna. Sen så om vi böt om hemma så skulle vi kanske bli svettiga eller nåt när vi förberedde det sista för festen.
"Visst det låter bra, vart vill du gå?" Svarar han mig.
"Jag vet inte faktiskt. Nånstans i närheten." Säger jag och han nickar.
"Jag tror jag vet ett ställe då." Säger han glatt och ler.
"Okej, du leder vägen då." Säger jag och rycker på axlarna. Vi reser på oss och går ut till hallen, sen lämnar vi lägenheten.
"Kommer du ihåg hur jag skämde ut oss på den där festen hos Ola?!" Skrattar jag fram. Han skrattar ännu mer än tidigare. Vi hade suttit på det här urgulliga caféet ett bra tag nu. Allt vi hade gjort var att prata och garva. Vi hade diskuterat allt från festen ikväll till sommaren om vad vi hade gjort till gamla pinsamma minnen.
"Kommer du ihåg hur jag skämde ut oss på den där festen hos Ola?!" Skrattar jag fram. Han skrattar ännu mer än tidigare. Vi hade suttit på det här urgulliga caféet ett bra tag nu. Allt vi hade gjort var att prata och garva. Vi hade diskuterat allt från festen ikväll till sommaren om vad vi hade gjort till gamla pinsamma minnen.
"Oja! Hur skulle jag kunna glömma?! Du lämna mig där ensam med den pinsamma publiken vi hade skapat. Ja du, det är oförglömigt." Skrattar han med mig. Jag ser på honom att han tar det hårt, men han håller färgen bra. Stämningen har förändrats på två röda sekunder.
"Förlåt." Säger jag och ser på honom.
"Vad ber du om ursäkt för?" Säger han förvånat och ser på mig fundersamt.
"Jag sårade dig då, och skämde ut dig inför dina vänner. Att du känner att du vill ta med mig bland dina vänner igen är jag förvånad över efter den incidenten." Svarar jag honom.
"Rosie det är inte ditt fel. Det var lika mycket mitt fel, eller rättare sagt det var mitt fel. Så förlåt själv." Säger han. "Förlåt för vad?" Säger jag och flinar lite.
"Jag borde aldrig gjort sådär mot dig. Det som hände då med Vendela och vi som precis hade...ja du vet. Jag var en stor idiot, men jag visste verkligen inte vad jag skulle göra. Du gjorde mig galen." Säger han och ser in i mina ögon. Jag vet inte vad jag ska göra.
"Jag borde aldrig blivit sådär full som jag blev då. Men vadå gjorde dig galen?" Säger jag eftertänksamt.
"Jag låg inte med dig bara för jag var sugen. Inte för att jag inte var det. Eller asså jag var sugen, jag hade tänkt på det många gånger. Men att jag tog din oskuld i stort sett var inget jag inte tog på allvar ska du veta. Jag har alltid gillat dig och brytt mig om dig." Säger han till mig.
"Jag vet det, tror jag. Faktiskt inte. Du visste att jag inte mådde så bra, och lura i mig alkohol och sen ligger du med mig. Nästa morgon så säger du att det är ett misstag. Så snälla berätta för mig hur du tänkte där." Säger jag sorgset men jag lyckas hålla mig lugn.
"Rosie jag mena aldrig att såra dig. Du betydde och betyder allt för mig, det bara tog mig lite tid att inse det. Att det alltid var du. Jag var osäker på mig själv så därför gjorde jag som jag gjorde. På kvällen när jag såg dig sitta där ute på terassen själv så ville jag trösta dig. Helst hålla om dig och hjälpa dig. Så jag bjöd med dig över till mig där jag visste att vi åtminstone skulle kunna vara ifred. Bort från vad som nu sårat dig. Alkoholen var för jag tänkte att det kunde hjälpa, och sexet var för jag verkligen ville. På morgonen när jag sa att det var ett misstag var för vad jag nämnde tidigare, jag var så osäker på mig själv. Jag hitta på alla möjliga ursäkter och intala mig själv att vi aldrig skulle funka tillsammans ändå. Men jag var egentligen bara rädd att förlora dig, och att jag inte skulle räcka till eller att jag var tillräckligt bra för dig osv." Berättar han.
"Varför sa du aldrig nåt av detta till mig tidigare?" Säger jag och sippar på mitt kaffe som jag har i handen.
"Jag vet inte." Svarar han sanningsenligt.
"Så hur lång tid kommer det ta tills sanningen om Vendela och Utö kommer fram?" Säger jag retligt men menande ändå.
"Vad vill du veta?" Svarar han mig och ser på mig uppmanande.
"Vendela. Vad var grejen med henne egentligen?" Börjar jag med.
"Hon och jag var tillsammans på riktigt. Eller så trodde hon i alla fall. För mig var det bara status och chansen att kunna göra dig svartsjuk." Säger han och flinar medan mina ögon smalnar.
"Så du va med henne endast för det?!" Säger jag låtsasupprört.
"Vad mer vill du veta?" Säger han lite nonchalant.
"Utö. Du hade ändrat dig då." Säger jag så neutralt jag kan. Men bara minnerna av den där helgen får mig att rysa av både välbehag och sorg.
"Jag hade äntligen insett då vad du betydde för mig. Fast jag var inte så bra på att förmedla det. Istället gjorde jag det enda jag känner till, körde nåt slags spel med dig." Säger han. Jag vet inte vad jag ska säga så jag börjar sippa på mitt kaffe en liten stund innan jag svarar honom.
"Allt är ett spel för dig ju. Wow det där kom ut fel. Förlåt, men jag menar med det du är uppväxt med. Asså dina kompisar, den umgängeskretsen, den medför vissa regler typ. Eller?" Säger jag.
"Ja det gör den. Det är inte enkelt. Är man väl inne, drar du dig inte ner på listan. Antingen så slutar du prata med dem och dem slutar prata med dig. Inget mer än så, eller så gör dem ens liv till ett rent helvete om man bryter kontakten på fel sätt." Förklarar han lugnt.
"Som att dejta fel slags tjej? Som att faktiskt va svag gällande den tjejen?" Frågar jag skeptiskt men också nervöst. Detta kunde vara hela anledning till varför det inte hade blivit något mellan oss. Hans kompisar.
"Ja det kunde vara fel sätt att bryta kontakten med dem." Svarar han mig sanningsenligt.
"Så alla dina nej till mig var pågrund av vad dem skulle göra mot dig..." Säger jag
"...och dig..." Fyller Andy i med.
"...och mig?" Frågar jag.
"Ja nåt sånt och jag var osäker på mina känslor också. Men Rosie du är den enda för mig, och jag älskar dig så himla mycket. Jag skulle göra vad som helst för dig. Det bara tog mig ett tag att inse det även när jag visste att jag hade fallit. Du sa inte för så länge sen att du älskade mig också. Jag vet inte om det är för tidigt att fråga detta, med tanke på Felix och allt, men kan inte du ge mig en chans? Eller snarare oss en chans." Säger han och ser djupt in i mina ögon. Jag blir så ställd av frågan att jag är nära på att tappa kaffekoppen. Som tur är märker ingen det och jag ställer ner den på bordet. Vad ska jag svara? Är inte det här jag har väntat på så länge? Ända sen december två år sen.
"Oj, är klockan så mycket. Vi borde gå. Festen kommer inte fixa sig själv." Säger jag panikslaget och reser på mig. Jag kollar klockan nu. Vilken tur jag hade, den var 17.40, så det blir precis lagom att gå tillbaka. Han suckar och reser på sig. Vi går ut ur caféet under tystnad. När vi kommit ut så öppnar Andy munnen igen och säger det jag helst inte ville höra "Nån gång måste vi prata om det, du kan inte undvika det för alltid". Döda mig nu! Resten av vägen går vi under tystnad.
Del 32 - Nyårskyss
Previous
"Du hatar väl honom?" Säger jag skeptiskt.
"Jo, eller mindre nu för tiden. Jag kan se att han älskar dig Rosie, och han gör dig lycklig." Säger hon.
"Jo han gör mig väldigt lycklig antar jag." Säger jag och möter hans blick från andra sidan rummet där han står och pratar med några av hans vänner. Han skiner upp och ler mot mig glatt.
Andys perspektiv
Jag ser henne prata med Olivia från andra sidan rummet från henne. Hon ler mot mig och jag känner hur jag skiner upp och ler glatt. Jag står och pratar med några av mina vänner, men jag har slutat lyssna sen ett bra tag tillbaka. Ända sen jag hitta Rosie i rummet. Jag såg henne krama om Olivia, så jag antar att dem är vänner igen. Rosie säger nåt till Olivia och börjar sen gå mot mig. Hennes vackra leende skulle jag kunna se på hela dagen. Hon är framme hos mig nu och kramar om mig. Jag kramar om henne tafatt.
"Hej." Säger hon. Jag får lite tunghäfta, och resten av mina vänner som jag står vid och pratar med har tystnat.
"Hej." Svarar jag till slut. Resten av dem runt oss ser på oss.
"Ska du inte presentera dina vänner?" Säger Rosie som märker att jag inte har en aning om vad jag ska säga.
"Visst. Det här är Rosie. Rosie det här är Emmy, Ola, Sean, Celia och Luke." Presenterar jag dem för varandra.
"Så hur känner ni varandra? Vi har aldrig sett dig tidigare." Säger Emmy nyfiket.
"Vi var grannar." Svarar Rosie glatt.
"Jaha, så vad är ni nu då?" Frågar Emmy vidare. Hon må va min barndomsvän och antagligen bara lite beskyddande, men hon stör mig. Emmy har knappt pratat med mig på hur länge som helst så hon har inget att göra med mig och Rosie.
"Vi...eh...vi är väldigt nära vänner. Så hur känner du Andy?" Säger Rosie besvärat. Hon verka ha svårt för vad vi är. Inte för jag anklagar henne för det. Jag vet inte ens vad vi är. Hon har bestämt vår relation till varandra det senaste halvåret.
"Sen dagis, vi har känt varandra väldigt länge. När var det du sa ni lärde känna varandra?" Säger Emmy.
"Sen två-tre år sen lärde vi känna varandra." Svarar Rosie. Jag börjar känna av vibben att detta kommer inte sluta bra. Vad grejen är med Emmy vet jag verkligen inte, men jag vill inte att Rosie ska dras in i det.
"Kom Rosie, jag vill prata med dig om några saker." Säger jag menande. Hon ger Emmy en mördarblick, den blicken känner jag väl igen, men följer med mig ändå.
Emmys perspektiv
Rosie ger mig en kall blick, men jag vänder inte andra kinden till utan möter hennes blick. Andy tar henne runt midjan och leder henne härifrån. Jag vet att jag inte borde lagt mig i, men sättet han såg på henne. Han var störtkär i henne. Jag var ju kär i honom, jag ville att han skulle se på mig sådär. Under alla dessa år som vi känt varandra borde det där vara jag. Han lutar sig närmare henne och viskar nåt i hnnes öra. Hon skrattar och slår honom lätt på axeln. Han spelar sårad och putar med läpparna. Hon gör samma min tillbaka, sen brister dem båda ut i skratt. Dem slutar skratta och ser in i varandras ögon intensivt.
"Tio, nio, åtta..." Hör man i lokalen. Jag kan fortfarande se hur dem bara står där och ser på varandra. Jag vill ha honom. Jag önskar han vore min.
"Fem, fyra, tre..." Fortsätter dem. Jag kan se vad som är på väg att hända. Hela min kropp vill bara springa fram dit och hindra det, men jag lyckas hålla mig kvar där jag står med mitt pokerface.
"Två, ett..." Rosie lutar sig fram och kysser honom. Raketerna avfyras utanför, alla jublar och skjuter serpentiner.
Rosies perspektiv
Jag vet inte vad som flög i mig när jag luta mig fram och kysste honom. Fast jag ångrar det inte. Att känna hans läppar mot mina just nu påminner mig om förra tolvslaget. Då allt det här kärlekstjafset börjat. Jag vet inte vad som kommer hända efter detta, allt jag vet är att jag njuter av det. Han drar mig närmare sig, hans hand som var tidigare vid min midja har glidit ner till min rumpa. Mina händer leker med hans nackhår, och kyssen blir väldigt intensiv och känsloladdad. Fyrverkerierna har avfyrats och alla jublar och skjuter serpentiner runt sig. Många kramas eller skålar och önskar varandra gott nytt år. Vi avlslutar vår kyss och drar oss ifrån varandra. Andy bara ser på mig förvånat.
"Vad var det där om?" Säger han tillslut. Jag känner hur kinderna hettar och allt jag vill är att gå nu.
"Jag vet inte, jag borde inte...förlåt." Mumlar jag fram. Varför? Jag klarar inte att va nära honom längre, jag vill ha honom. Hela honom, inte bara en kyss, mera. Han verkar lite förvirrad. Jag skulle också har varit det. Eller snarare sagt jag var det. Han gjorde exakt samma sak mot mig förra nyåret. Av nån anledning känner jag för att springa härifrån, ifrån honom. Jag vet att det är dumt, men jag lyssnar på det och springer ifrån honom. Jag springer mot balkongen på andra våningen.
"Rosie, vänta! Vi behöver prata om detta nån gång." Ropar han efter mig. Jag tror han springer efter, hoppas inte, men jag vet inte.
Jag springer ända tills jag kommer ut på balkongen. Andfådd pustar jag ut och ser bak för se om han följde efter mig. Jag borde inte bli besviken, men jag blir det när jag märker att han inte har gjort det. Jag ser mig omkring, det är fint här uppe. Dem som äger lokalen har skött stället riktigt fint. En otrolig utsikt är det allt. Balkongen är inredd som en trädgård. Väldigt pitoreskt med mycket blommor. Välplanerad yta, kan man se. Där jag precis kom ut så är det stenar som täcker all mark som inte är täck med vitmålade trälådor fyllda med jord där blommorna växer. Bredvid mig är det en liten trappa som går upp till den lilla yta som blivit till för dörren som går ut hit. Jag går upp dit. Dem som inrett stället har gjort en sådan där vit träportal med blommor växandes längs den. Under den har dem ställt en hamock. Framför den finns det ett glasbord. Golvet är konstgräs. Runt den här lilla altan, eller vad det nu är, så är det ett vitt staket. För att vara vinter är det inte mycket snö i år. Knappt någon alls. Vilket är tur för annars hade jag aldrig kunnat gå upp hit med mina klackskor, eller klara kylan i min lilla klänning. Jag hör dörren öppnas och stängas ut hit. Jag går fram till staketet och ser ner för se vem det är. Andy. Jag borde prata med honom. Han avskyr mig antagligen nu. Jag sprang ju bara iväg efter kysst honom.
"Andy?" Säger jag försiktigt. Han ser upp och möter min blick. Jag ler och han ler tillbaka. Han har hittat trappan upp hit. Sakta går han upp hit till mig.
"Vad gör du här ute?" Säger han nyfiket.
"Jag vet inte, jag behövde tänka." Svarar jag honom ärligt. Jag avskyr när han ser mig djupt i ögonen. Det finns inte en chans i världen att jag kan ljuga för honom då.
"Tänka över vadå?" Säger han ännu mer nyfiket och går närmare mig.
"Vad jag gjorde." Svarar jag honom och sväljer hårt. Allt jag vill göra är att dra av honom kläderna och känna honom nära mig.
"Det är väl inte mycket att tänka över? Det sa väl egentligen allt." Säger han med sin hesa sexiga röst, och står mindre än en centimeter ifrån mig.
"Du...ehm...du ville prata om det här?" Säger jag hackigt. Jag har svårt att koncentrera mig när han är såhär nära.
"Om vad?" Säger han och flinar åt vilken påverkan han har på mig. Jag drar fingrarna genom håret nervöst.
"Om vad som har hänt mellan oss." Säger jag och lägger en hand på hans bröstkorg för hindra honom att komma närmare, om det nu ens är möjligt. Jag kan känna hans andetag på min hud. Jag får gåshud utav välbehag.
"Snälla Rosie sluta nån gång. Kan inte du bara ge efter nån gång. Du är så uppe i att skydda dig från att bli sårad, så att det gör dig blind för vad som kan göra dig lycklig." Säger han förtvivlat. Han lägger sin hand ovanpå min som är på hans bröstkorg.
"Vad är det som skulle göra mig lycklig då?" Säger jag trotsigt. Han har rätt. Fast vad jag vill ha för få mig lycklig skulle ställa till så mycket problem. Det skulle också vara sådan stor risk med det. Han är den som kan såra mig mest av alla, men han är också den som kan göra mig lyckligast.
"Jag hoppas mig, men kärleken Rosie." Svarar han mig och drar in mig i sin famn. Han kysser mig passionerat. Jag drar med mig honom till hamocken. Den är väldigt bred och vi får plats båda två bredvid varandra, men han lägger sig ändå ovanpå mig. Jag drar på oss filten som hänger över ryggstödet på hamocken. Han kysser mig igen och ner längs halsen ut mot nyckelbenet. Ett litet stön slipper ut från mina läppar. Vi strular ett bra tag innan vi klär av oss och faktiskt har det. Det är passionerat, intensivt och kärleksfullt.
"Wow." Säger han och rullar av mig. Jag bara ler. Det va underbart. Det bästa vi har haft, innan vi gick hit var också otroligt bra. Han lägger sig på rygg och jag kryper närmare honom. Jag lägger mitt huvud vilandes på hans bröstkorg. Han lägger sin arm runt mig och kysser mig på hjässan. Jag gäspar lite. Han leker med mitt hår och smeker min hand med sin andre hand. Jag skulle kunna somna här. Jag vill aldrig lämna det här stället. Det här var underbart. Tänk att vakna upp varje morgon till hans ansikte. Somna bredvid honom varje kväll. Ha vårat eget hus eller lägenhet tillsammans. Ha ett helt liv tillsammans. Han var allt jag ville ha. Utan honom skulle inget va detsamma.
"Wow." Säger han och rullar av mig. Jag bara ler. Det va underbart. Det bästa vi har haft, innan vi gick hit var också otroligt bra. Han lägger sig på rygg och jag kryper närmare honom. Jag lägger mitt huvud vilandes på hans bröstkorg. Han lägger sin arm runt mig och kysser mig på hjässan. Jag gäspar lite. Han leker med mitt hår och smeker min hand med sin andre hand. Jag skulle kunna somna här. Jag vill aldrig lämna det här stället. Det här var underbart. Tänk att vakna upp varje morgon till hans ansikte. Somna bredvid honom varje kväll. Ha vårat eget hus eller lägenhet tillsammans. Ha ett helt liv tillsammans. Han var allt jag ville ha. Utan honom skulle inget va detsamma.
Del 31 - Fyrverkerier och champange
Previous
"Vet hon inte?" Säger Olivia förvånat.
"Nej det är en överraskning." Säger jag snabbt och börjar bli stressad nu.
"Okej, hejdå." Säger hon och lägger på. Jag hör nyckeln vridas om i låset så jag går ut till hallen för hjälpa Rosie med varorna. Hon verkar väldigt glad när hon möter min blick. Jag gissar på att hon hitta en bra klänning.
Rosies perspektiv
Det är nåt speciellt med den här dagen, det är ju trots allt nyårsafton. Jag står i mitt, eller ja nu mera mitt och Andys rum, och funderar över vad jag ska ha på mig. Andy är i badrummet och duschar. Jag hade redan duschat, ända jag hade kvar var att bestämma mig vad för kläder jag skulle ha. Vi skulle åka om typ 45 min. Så jag hade inte speciellt mycket tid på mig. Kanske den svarta långklänningen. Den kunde funka. Den var både classic och festklänning. Jag tror jag tar den.
"Är du klar snart?" Ropar Andy och kommer in i rummet, halvnaken. Jag har stor lust att bara gå fram till honom och kyssa honom, och kanske göra nåt mer. Fast jag är smart nog att inte göra det.
"Jag ska bara ta på mig kläder." Svarar jag och kan inte slita blicken från hans magmuskler. Han hade börjat träna för ett tag sen, och det hade fått resultat. Bra resultat.
"Ser du nåt du gillar?" Säger han flinandes och spänner sina magmuskler. Jag rodnar lite lätt och kollar bort.
"Jag förstår inte vad du menar." Svarar jag honom så stadigt jag kan. Det är ju så vackert, han står i bara handduk och jag står i bara underkläder. Han kommer närmare mig. Jag lägger en hand på hans nakna bröstkorg för stoppa honom för komma närmare.
"Så det har inget med att göra med att jag står framför dig halvnaken?" Säger han med sin hesa sexiga röst som jag älskar. Jag tittar upp och möter hans intensiva blick på mig.
"Ser du nåt du gillar?" Svarar jag sarkastiskt tillbaka och flinar lite. Jag vet att han studera mig när jag kolla ner i marken.
"Ja." Säger han och tar min hand som vilar på hans bröstkorg i sin. Jag drar efter andan. Plötsigt blev det väldigt svårt att andas normalt. Mitt hjärta slår i hundraåttio och allt jag vill är att slänga mig över honom.
"Vad är det då?" Säger jag utmanande. Han ler nöjt, nu vet han antagligen vad jag tänker.
"Dig." Säger han och kysser mig passionerat och lustfyllt. Jag försöker hålla igen först, sen klarar jag inte mer. Jag drar mina händer genom hans hår, och kysser hans underbara läppar ivrrigt. Han börjar gå mot sängen samtidigt som han kysser mig och knäpper upp min bh. Vi ramlar ner i sängen. Han kysser mig sakta ner längs halsen och suger lätt på min hud. Jag kan inte låta bli att stöna lite. Han ler nöjt och kommer upp till mig igen för kyssa mina läppar. Han masserar mina bröst lite mer ivrigt nu, och kyssarna blir hetare. Jag är så kåt nu så det känns som jag skulle explodera vilken sekund som helst. Han smeker min ljumske med ett av sina fingrar. Till slut pressar han in ett finger i mig, och jag kan inte hjälpa att bita Andy hårt i läppen för att inte skrika rakt ut av njutning när jag kan känna hans fingrar röra sig in och ut i mig. Han drar av mig mina trosor och jag drar av honom kalsongerna, efter lite hjälp från varandras håll så ligger vi där nakna båda två. Jag sträcker mig efter honom och trycker honom ner mot mig för att kyssa honom. Vi finner varandra fort och kyssen blir väldigt intensiv. Jag känner hur hård han har blivit vid min ljumske. Han kysser mig längs käken och ner på halsen. Jag klarar inte mer, nu är jag så otroligt kåt. ”Andy…” Stönar jag menande. Han fattar vinken och tränger långsamt in i mig. Jag kan inte låta bli att stöna av njutning för varje rörelse han gör, ut och in i mig, snabbare och långsammare, hårdare och mjukare, ohämnat och försiktigare. Jag kramar lakanet under mig i mina händer, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det är den skönaste känslan jag någonsin upplevt. Andy stönar till när han tränger in i mig igen. Han kysser mig och jag stönar mot hans läppar eftersom han återigen fyller mig med hela sin längd. Jag känner hur Andys kropp späns ovanpå min, och jag vet att när han stannar till lite och stönar längre och högre än dem andra gångerna, så har han kommit. Alla hämningar jag har släpps lös och jag exploderar under honom samtidigt som jag stönar hans namn. Bara att han kommit får mig att komma också.
Andy rullar av mig. Vi ligger bredvid varandra i sängen på rygg och andas andfått. Han håller min hand samtidigt som han försöker återhämta sig. Jag andas in djupt innan jag sätter mig upp.
”Det där var… wow…” Pustar jag ut och lägger mig ner igen på rygg. Andy slingrar in sin arm under mig och drar mig närmare sig. Jag ligger med mitt huvud på hans bröstkorg.
”Haha aa det kan man lugnt säga. Jag fattar inte vad för bra jag har gjort för att förtjäna det.” Säger han retfullt.
”Vem vet.” Säger jag retfullt tillbaka och kollar upp på honom för att se hans reaktion. Han flinar också och ser på mig roat. Jag reser på mig och tar på mig min bh och mina trosor. Han ligger kvar i sängen fortfarande. Sen går jag ut till badrummet för skölja av mig snabbt. Man blev lite ofräsch efter det där. Jag tog med mig klänningen och sminket in i badrummet, så jag har en chans att bli klar utan distraktioner. Vad hade precis hänt egentligen? Jag drogs med i stunden. Det var underbart. Nog det bästa någonsin. Han var underbar. Jag ville ha honom som min pojkvän, men jag var rädd och osäker också.
"Rosie är du klar? Vi måste åka nu." Ropar Andy från hallen.
"Snart. Ska bara sätta i smyckerna." Svarar jag.
"Nu!" Skriker han otåligt.
"Kommer!" Svarar jag tillbaka och går ut.
Vi ringer på och Eric öppnar. Han kramar om oss och släpper in oss. Vi går bort till drinkarna medan Eric släpper in några fler. Jag tycker mig skymta Olivia men jag måste se i syne. Vad skulle hon ha här och göra liksom? Så det kan inte stämma.
"Tja." Säger Eric till oss.
"Hej." Svarar jag honom. Jag märker att han försöker flörta med mig, men jag orkar verkligen inte bry mig. Jag ville ha Andy, ingen annan. Även om Eric stod nära mig och gav mig all uppmärksamhet så kunde jag inte bry mig mindre.
"Vill ni ha nåt att dricka? En drink till dig kanske, Rosie?" Säger Eric flörtigt och firar av ett charmigt leende till mig. Jag kan se hur Andy märkt det och blir lite svartsjuk. Innan jag hinner hindra mig själv så ler jag lite åt det.
"Jag tar gärna en cider." Svarar jag honom vänligt.
"Samma här." Säger Andy och går fram till baren för beställa.
"Andy, jag kan betala. Det är lugnt asså." Säger Eric på en gång när Andy är på väg till baren, och på väg att lämna mig ensam med Eric också.
"Okej, möt oss sen. Rosie det är någon jag vill du ska prata med." Säger han efter sett någon borta vid entrén. Han går emot mig och leder vägen. Tacksam över att slippa bli ensam kvar med Eric följer jag snällt efter Andy. Jag undrar vem det kan vara. Nyfiken som jag är så frågar jag "Vem är det?". Han ser på mig lurt men samtidigt oroligt. Vem kan det va som ger Andy det ansiktsuttrycket? Jag börjar gå galen här men som vanligt håller han tyst. Det är nog inte någon jag känner. Kanske är det nån ny "Vendela" som han vill presentera.
"Hej." Säger en välbekant röst försiktigt bakom mig. Jag känner Andys hand på min arm. Stadigt men inte hårt. Han vill bara inte att jag ska fly eller något. Varför gör han så här mot mig? Jag är inte redo. Inte än iallafall. Även om jag inte vänt mig om och mött rösten bakom mig än, så vet jag precis vem det är. Jag ser på Andy ilsket. Han ser lite skamsen ut.
"Rosie, prata med henne. Ge henne en chans åtminstone." Säger Andy bedjandes men bestämt. Jag suckar och samlar mig. Jag försöker hålla inne tårarna som hotar att rinna över när som helst nu när jag ser henne. Alla minnen från den dagen, all sorg jag kände träffar mig hårt i ansiktet. Framför mig står Olivia. Jag ville både slå henne i ansiktet samtidigt som jag bara ville krama om henne. Hon har sårat mig så djupt men hon är ändå min bästa vän. Jag älskar henne som om hon vore min syster, en del av min familj.
"Jag lyssnar." Säger jag tillslut menades till henne.
"Jag vill bara be om ursäkt..." Börjar Olivia men ser sen på Andy som står kvar vid oss.
"Klarar du dig?" Viskar han i mitt öra. Jag nickar kort. Han pussar mig på pannan och säger sen "Jag finns i närheten, men ge henne en chans. Jag vet att du fortfarande bryr dig om henne". Sen går han och lämnar mig ensam kvar med henne.
"Så?" Säger jag lite otåligt.
"Jo som jag börja säga, jag vill be om ursäkt men jag kan inte säga att jag ångrar mig. För hade jag stått där den kvällen på Utö då allt börja igen hade jag nog gjort samma val igen, att låta honom kyssa mig och kyssa honom tillbaka. Jag vet att det låter hemskt i dina öron just nu, men bara lyssna och döm sen efter jag pratat klart." Säger hon. Jag nickar bara kort. Hon har rätt i att det låter hemskt. Förfärligt. Hon ångrar sig inte ens, varför står jag kvar ens fortfarande.
"Så vad jag vil få fram med det här är att, precis som att du var med Andy, så önskar jag att jag kunde ta tillbaka det men jag ångrar inte att det hände. Tidpunkten må ha varit fel men själva känslan och händelsen är inget jag ångrar. För hade jag aldrig kysst Felix tillbaka den där kvällen hade jag aldrig vetat hur det hade varit att vara kär. Eller första hjärtesorgen, eller första kyssen, eller första sexet. Sorry, jag vet att det vill du inte höra, men precis som att du höll på med Andy när du var tillsammans med Felix så ångrar du inte vad som hände bara tidpunkten för händelsen. Däremot vad jag ångrar är att det kosta mig dig. Du är min bästa vän, jag borde avslutat allt efter Utö, när ni blev tillsammans. Det jag gjorde var fel, det vet jag. Tro mig, men jag har fått min medicin för det. Han bytte tjej efter två veckor, det gjorde ont att höra. Jag vet att det inte kanske gjorde lika ont som att få reda på vad vi hållit på med, men det sved det också. Men då var det ingen annan än dig jag ville prata med, och du fanns inte där. Jag kan aldrig föreställa mig hur hemskt det måste ha varit för dig. För det borde ha varit jag som var där för dig när en sån sak hade hänt. Jag borde varit den som trösta dig, men nu var jag den som såra dig. Du vet inte hur mycket jag hatar mig själv för det." Säger hon gråtfärdigt. Jag är så trött på allt, och hon har rätt i att jag ville ha hennes tröst. Självklart hade hon gjort fel, men hon hade lidit hon med. Vi hade nog lidit tillräckligt nu båda två. Så jag vet att egentligen borde jag inte förlåta henne så enkelt, men ändå går jag fram till henne och kramar henne.
"Jag har saknat dig." Viskar jag i hennes öra snyftandes.
"Jag med." Svarar hon mig. Vi står så en liten stund och kramas och snyftar.
"Om du någonsin gör något sådant mot mig igen mördar jag dig." Säger jag skämtsamt och drar mig ur kramen efter ett tag.
"Jag lovar, aldrig igen. Det var det dummaste jag gjort. Ingen kille ska få komma emellan oss igen. Och Rosie, förlåt. Jag menar verkligen det. Förlåt." Säger hon och ler. Jag ler tillbaka.
"Du är förlåten. Gör aldrig om det bara. Men vad gör du här förresten? Du känner väl ingen här?" Säger jag förvånat när jag kommer på det.
"Andy ringde mig i veckan och bjöd in mig. Han berätta att du sakna mig, och tyckte jag borde göra nåt åt det. Jag hade bara väntat på ett tillfälle men varit för feg för göra något åt det." Berättar hon.
"Jaha, så det är Andys förtjänst?" Säger jag överraskat.
"Ja. Är du sur över att jag inte fixade det själv?" Säger Olivia oroligt. Jag skakar bara på huvudet och ler.
"Nej, jag blev bara förvånad att Andy skulle göra en sån sak för mig." Säger jag och ler mjukt mot henne. Hon slappnar av igen och ler tillbaka.
"Den killen skulle göra vad som helst för dig." Säger Olivia och himlar med ögonen.
"Du hatar väl honom?" Säger jag skeptiskt.
"Jo, eller mindre nu för tiden. Jag kan se att han älskar dig Rosie, och han gör dig lycklig." Säger hon.
"Jo han gör mig väldigt lycklig antar jag." Säger jag och möter hans blick från andra sidan rummet där han står och pratar med några av hans vänner. Han skiner upp och ler mot mig glatt.
