"Ja?" Säger jag lugnt men på insidan är jag i fullt kaos. Jag fick panik så fort hon sa första meningen. 

"Han trodde det var du som Felix vart otrogen med." Säger hon skamset. Jag dör inombords av skammen och skyldigheten som sköljer över mig. För varje sekund som går som jag inte säger nåt ser jag hur Rosie pysslar ihop ett med ett.

Ju längre tid det tar för Olivia att inte svara börjar jag sakta inse. Andy hade rätt om detta också. Jag känner hur tårarna väller upp i mina ögon. 

"Hur kunde du? Jag trodde du var min bästa vän!" Skriker jag upprört och ställer mig upp. Hon ser på mig med skam och ånger i sina ögon. Jag kan se att hon önskar hon aldrig gjort det, men nu hade hon det. Av alla människor i mitt liv; så hade min kille och min bästa vän förrått mig. Jag kunde inte fatta att det var sant.

"Förlåt Rosie! Jag ville berätta efter första gången det hände. Det var aldrig meningen att det skulle gå så här långt. Jag lovar, det här var det sista jag ville. Att såra dig." Säger hon ångerfullt och även hon nu med tårar i ögonen.

"Första gången? Menar du att detta har pågått ett tag?" Säger jag förvånat. Jag blir så ställd av det. Hur hade jag missat det? Jag som precis hade lyckats samla mig efter första chocken, bryter ihop igen. 

"Jag trodde du visste." Säger Olivia tyst, mer för sig själv än till mig.

"Visste vad? För jag trodde det inte var något jag behövde veta. Förklara för mig hur du, min bästa vän, kunde va så jävla korkad att du legat med Felix, min pojkvän!" Säger jag upprört.

"Snälla Rosie, låt mig åtminstone förklara." Säger hon bedjande. Jag tar några lugnande andetag för lugna ner mig. Benen orkar inte bära mig längre känner jag, så jag sätter mig ner på stolen bakom mig. Fortfarande så långt ifrån Olivia jag kan komma, men så att jag har bra ögonkontakt med henne.

"Det är det minsta du kan göra, efter vad du gjort." Svarar jag anklagande. Hon suckar lite innan hon förbereder sig för att berätta.

"Okej så det började när vi var på Utö. Första kvällen så gick jag upp mitt i natten för jag behövde gå på toa. Så jag gick ut till dasset. När jag kom ut från dasset såg jag Felix. Vi hejade på varandra och sen tänkte jag gå in men han stoppade mig. Han tog tag i min hand och sen gick allt så fort. Ena sekunde stod jag med ryggen vänd mot honom och nästa så var hans läppar pressade mot mina. Jag visste att det var fel men en del av mig gillade känslan. Sen var det första killen jag någonsin kysst. Det va speciellt. Att det var just Felix som vart min första kyss skämdes jag så otroligt över. Lika fort som kyssen ägt rum avslutades den också, och han var borta. Morgonen efter så tänkte jag reda ut vad det var som hade hänt egentligen mellan mig och Felix, och sen tänkte jag berätta för dig. Felix hitta mig efter frukosten den morgonen och jag ville bara att vi skulle enas om att det var ett misstag. När han skulle förklara sig kunde jag inte hindra mig från att slänga en spydig kommentar. Sen så var vi där igen och kysstes. Stunden då vi skulle enats om att det var ett misstag blev till yttligare ett misstag. Jag fick panik och sen letade jag up dig för berätta vad som hade hänt. Precis när jag skulle berätta så kom Andy och avbröt mig. Ja och då kändes det inte som rätt tillfälle att säga något. Jag svor att jag skulle prata med dig så snart som möjligt, men tillfällerna jag fick gled mig ur händerna varenda gång. Sen på kvällen den dagen hände det igen och sen dagen efter när vi var på stranden. Felix till och med betalade Vendela för hålla tyst om detta. Hon råkade nämligen se oss. Sen kvällen då vi åt ute på resturangen låg vi med varandra för första gången. Morgonen när vi skulle hem så vakna jag med hans arm runt min midja. Först var jag lycklig. Jag hade faktiskt fallit för honom på så kort tid. Sen så fick jag panik över hur långt jag hade låtit det gå. Jag var en hemsk människa, och en hemsk bästa vän. Du måste förstå mig Rosie. Jag mena aldrig att såra dig." Berättar hon. Jag har suttit stum hela tiden hon berättat. Försökt få det att sjunka in. Försökt förstå hur hon någonsin kunde göra något sådant här mot mig.

"Var det allt?" Säger jag efter en stunds tystnad mellan oss och möter hennes blick. Mitt misstag. Jag ser på en gång att det inte var allt. Hon vrider på sig obekvämt där hon sitter innan hon förbereder sig för att svara mig.

"Nej inte riktigt. Halloweenfesten låg vi med varandra. Efter du kommit ut från att pratat med Andy, så gick jag upp till honom för se om han ville ha alvedon eller något. Ja och sen så var vi där igen. Du var upptagen med att supa och gud vet vad. Felix var ensam och jag var lite sur på dig den kvällen. Jag vet att det gör det inte mer rätt för det, men gjort är gjort. Senaste var i fredags. Det var sista gången vi legat med varandra. Jag sa åt honom att berätta för dig om det skulle bli nåt mer oss." Säger hon sorgset. Det där sista kan jag inte fatta alls. Hur kunde hon göra såhär mot mig? Vad hade jag gjort henne? Vad gjorde jag fel? Jag gör allt fel. Helt tom innuti känner jag mig. Jag vill smälla till henne, kanske hon kan inse hur ont det gör om jag gör det. Fast jag förmår mig inte till någonting just nu. Jag stirrar förbi Olivia, ut i tomma intet. Samlar mig så gott jag kan. Jag har inget mer att säga henne. Inget snällt i alla fall. Så jag torkar mig under ögonen, försöker få bort mascaran som runnit. Sen reser jag på mig känslolöst. Jag har så mycket känslor som jag håller inne. Istället för skrika och kasta en massa saker håller jag mig lugn och kylig. Olivia studerar mig, väntandes på ett svar.

"Vår vänskap är över. Jag hoppas du och Felix får det bra. Ni förtjänar för fan varandra." Säger jag och går därifrån. Jag går ut i hallen för sätta på mig skorna och jackan jag hade. Bakom mig hör jag hur Olivia följer efter mig till hallen.

"Snälla Rosie gå inte. Kan vi inte prata om det här? Det var ett misstag." Säger hon ångerfullt och bedjande.

"Vad mer finns det att prata om? Du låg med min kille, det finns inget mer att säga." Svarar jag henne och lämnar lägenheten. Jag kan höra hur hon Olivia börjar snyfta i hallen. Men jag vägrar vända mig om och trösta henne. Säga att allt skulle bli okej, skulle vara en lögn. Ingenting var okej just nu. Mina ögon är torra som en öken. Alla mina tårar är som bortblåsta. Jag känner mig tom både utanpå och innuti.

Det går några signaler innan jag hör Felix röst svara i andra änden av telefon. Jag hade tagit någon tunnelbana och bytt och bytt ända tills jag steg av. Jag hade ingen aning om vart jag var. I nåt centrum var det, men jag hade inte brytt mig om att kolla vad centrumet hette när jag gick in här. 

"Av alla människor på denna jord var du tvungen att ligga med Olivia! Min bästa vän." Gråter jag fram i telefon.

"Rosie." Suckar han.

"Ja det är jag. Du vet hon som du sa jag älskar dig till. Hon som du är tillsammans med. Hon som du spenderat flera år för att få. Hon som du kastar iväg när du äntligen fått henne. Hon som du var otrogen mot!" Säger jag upprört. 

"Aa vad bra, du vet redan att det är Olivia. Ja då är det en mindre sak på min checklista." Säger han. Jag kan inte tro mina öron.

"Är du helt jävla dum i huvudet?" Säger jag surt.

"Förlåt, jag vet inte vad jag håller på med längre. Jag älskar dig Rosie. Men jag tror inte jag är kär i dig längre. När jag mötte Olivia kommer jag ihåg den underbara känslan jag kände med dig i början." Säger han ursäktande.

"För det förklarar allt. Jag förstår verkligen nu hur du kunde göra nåt sånt mot mig." Svarar jag honom spydigt.

"Nej men snälla bryt inte upp oss två nu. Vi som har gått igenom så mycket. Vill du inte kämpa lite till?" Säger han bedjandes.

"Nej det vill jag verkligen inte. Jag vill aldrig mer se dig i hela mitt liv!" Säger jag och lägger på. Tårarna väller upp och jag bryter samman där mitt bland allt folk.

 

Folk som går förbi mig ser på mig oroligt. En del stannar till och med upp för fråga hur jag mår. Jag förmår mig inte till att göra något. Allt jag gör är och sitter rakt upp och ner. Efter ungefär en halvtimmes gråtandes så lyckades jag samla mig. Jag hade suttit här nu i nästan tre timmar. Bara stirrat stint på folkmassorna i centrumet som var. Tusen tankar gick genom mitt huvud men jag vägrade låta någon tanke stanna. Min mobil har vibrerat ständigt. Säkert är det Andy som undrar vart jag tagit vägen. Jag borde höra av mig till honom. Eller så kan det vara Olivia som vill be om förlåt igen eller något. Det skulle kunna vara Felix som vill försöka övertala mig att komma tillbaka. Ärligt talat brydde jag mig inte. För en gång skull orkade jag inte ta alla andra före mig. Så jag låter mobilen vibrera yttligare en gång. Vad hade jag gjort så fel? Var jag inte tillräcklig för honom? Älskade han aldrig mig? Hur kunde jag ha missat allt? Jag hade ju misstänkt något lurt under tiden på Utö. Men aldrig att det var något mellan dem två. För sig, jag hade varit så upptagen med Andy så jag kan väl förstå hur jag missa det. Felix hade ljugit om att vara oskuld, och han hade varit otrogen mot mig. Jag som trodde att jag hade valt det säkra valet. Den bra killen, det enkla för en gång skull. Gud så fel jag hade! Jag känner en filt läggas om mig och någon omfamna mig. I reflex stelnar jag till men sen ser jag att det är Andy. Han bär upp mig i hans famn och går ut med mig till nån bil. Hur han hitta mig eller vart han fick tag på bilen har jag ingen aning om. Fast just nu kunde jag inte bry mig mindre. Han hade kommit för mig.     

 

Det är söndag morgon och jag har precis vaknat. Jag går runt i min pyjamas. Fånigt nog ler jag sådär fånigt man gör ibland när man tänker på något som gör en lycklig. Jag hade aldrig känt så tidigare så först visste jag inte vad det var för något jag kände. Rosie måste ha känt det här ofta. Jag förstår nu varför hon älskade vara i förhållanden och sånt. Känslan man fick var obeskrivligt bra. Fast jag borde inte tänka på Rosie om jag skulle kunna njuta av minnet som gjorde mig så här lycklig. 

I fredags hade Felix kommit över. Mamma var borta på nåt möte. Så vi hade hela lägenheten för oss själva ända fram tills 12 på natten. Vi hade sett någon film och sen hade det ena lett till det andra. När vi hade haft det mådde jag så dåligt över att det hade hänt igen. Fast vad hade jag förväntat mig när jag bjöd honom över till mig. Jag bara tänkte inte helt enkelt. Så då sa jag till att det var fel och att han var tvungen att säga till Rosie; om det skulle bli nåt mer mellan oss. Nåt mer sex, nåt mer huvudtaget. Han hade svarat mig att han skulle prata med henne när han träffa henne för han ville vara med mig. Jag hade lett glatt åt det. När han gick så lovade han att ringa på söndagen, vilket är nu idag. Jag hade fortfarande inte hört nåt av honom. Jag suckar åt mina tankar och sätter mig i min säng igen. Jag plockar upp mobilen och ska precis kolla instagram när den ringer. Det är Felix. Jag svarar på en gång. Spänd över att höra hur det gick. 

"Hej, hur gick det?" Säger jag på en gång när jag svarat. 

"Hej, inte riktigt som jag hade tänkt mig." Svarar han mig och den oroande känslan i magen blir bara större. 

"Vad hände? Du berättade väl om oss?" Säger jag och hindrar mig själv från fortsätta slänga frågor.

"Nja inte direkt. Jag tog med henne till ett fik i gamla stan. Tänkte att jag skulle ta upp det där. Vi pratade först lite om vad vi hade gjort. Sen höll jag på att berätta om något som hänt i skolan när hon helt plötsligt från ingenstans frågade om jag hade varit otrogen." Förklarar han för mig. Jag suckar och känner hur den lyckliga känslan är som bortblåst. 

"Så vad sa du då?" Svarar jag besviket. 

"Inte speciellt mycket. Hon skrek på mig och jag försökte lugna ner henne. Sen avbröt hon mig när jag försökte förklara. Sen sprang hon iväg bara." Säger han till sitt försvar.

"Är du seriös? Försökte du lugna ner henne när hon precis fått reda på det?" Säger jag irriterat. Även om jag hade varit dum mot Rosie betydde det inte att jag ville henne något illa. Bara för detta mellan mig och Felix hänt så ville jag inte att han skulle behandla henne dumt.

"Vad skulle jag göra då? Vi var på ett café. Alla stirrade på oss." Försvarar han sig med.

"Men vad tror du? Att hon skulle ta det bra. Hennes värld rasa samman, och när hon får reda på att det är jag kommer den rasa ännu mer. Jag kommer förlora min bästa vän för någon som inte ens kunde fatta att man inte lugnar någon som fått veta något sånt precis. Jag slår vad om att du inte ens gick efter henne heller." Säger jag upprört. 

"Nej det gjorde jag inte." Säger han med en suck. 

"Toppen!" Säger jag ironiskt.

"Men du, säg inget mer till Rosie. Jag vill prata med henne först. Du skulle väl träffa henne idag? Ställ in det om du känner att du inte kan hålla tyst. Jag kanske kan rädda situationen. För jag svarade faktiskt aldrig på det, så jag kan bara säga att jag var så oföberedd på frågan eller något." Säger han mest mumlandes för sig själv. 

"Är du seriös? Det är redan ute. Nu måste vi berätta hela sanningen." Svarar jag surt. 

"Nej lyssna på mig bara. Om du inte håller tyst om detta så kan jag skylla allt på dig till Rosie." Säger han hotfullt och lägger på. Jag suckar tungt åt allt. Vad hade jag satt mig i för knipa egentligen? Det här var inte likt mig, jag skulle aldrig göra så här mot Rosie. Hon var ju för gud skull min bästa vän. Vi var allt för varandra. En bästa vän sviker aldrig. Det var åtminstone vad jag alltid tyckte. 

Jag hör det ringa på ytterdörren. Tröttsamt tar jag mig upp och ut till hallen för öppna. Det är Rosie. Jag får halvt panik när jag möter hennes vänliga ögon.

"Hej." Säger jag osäkert. Hon ser på mig konstigt.

"Kan jag komma in?" Frågar hon lättsamt.

"Visst, sorry." Säger jag och flyttar på mig så hon kan ta sig in i hallen. Hon hänger av sig jackan och tar av sig skorna innan hon kommer fram till mig och kramar om mig. Jag kramar stelt tillbaka.

"Så vad är fel?" Säger hon och jag ser på henne chockat. Såklart hon skulle märka att något var fel.

"Nä inget, trött bara. Har inte vaknat än ordentligt. Så du är här, vad vill du göra?" Säger jag och börjar gå mot mitt rum för byta om till något mer passande än min pyjamas.

"Vet inte, jag kom faktiskt för jag ville prata med dig om något. Jag vet att det är dumt, det jag vill prata om, men jag har inte kunnat släppa det." Säger hon lite skamset.

"Jaha, vill du se nån film eller nån tv-serie innan vi pratar allvar?" Säger jag och ler mot henne. Jag visste att hon inte alltid ville prata om det på en gång.

"Gärna. Vad sägs som den där Abduction med Taylor Lautner?" Säger hon och ler stort. Jag nickar bara och går ut i vardagsrummet för sätta på filmen. Vi sätter oss ner i soffan och jag suckar tungt; när jag kommer på att vi har snacks hemma. Eftersom då måste jag resa på mig. Rosie fatta varför jag sucka och är redan inne i mitt kök för hämta det åt oss. Det var så otroligt skönt att ha en så nära vän som förstod en så bra. Vi behövde ibland inte ens säga något och ändå förstod vi vad vi menade. Hon kommer ut i vardagsrummet igen med popcorn och chips.Vi sätter på filmen och njuter av tystnaden som uppstår.

 

"Så vad var det du ville prata om?" Säger jag när filmen är över. Rosie ser på mig igen sådär skamset som tidigare. 

"Andy påstod att Felix hade varit otrogen. Först trodde jag inte Andy men sen fick jag mitt svar av Felix. Igår sa Andy också att han visste vem det var Felix hade varit otrogen med. Han sa att han inte hade sagt allt för han tyckte det var Felix sak att berätta. Fast sen så sa han vem han trodde det var. Det var hel knäppt, och jag tror inte på det men jag är bara tvungen att fråga..." Säger Rosie och kämpar med att inte börja gråta åt faktumet att Felix varit otrogen.

"Ja?" Säger jag lugnt, men på insidan är jag i fullt kaos. Jag fick panik så fort hon sa första meningen. 

"Han trodde det var du som Felix vart otrogen med." Säger hon skamset. Jag dör inombords av skammen och skyldigheten som sköljer över mig. För varje sekund som går som jag inte säger nåt; ser jag hur Rosie pysslar ihop ett med ett.   

 

"Jag vill vara med dig, Men det är inte läge att berätta för Rosie." Svarar jag henne. Hon måste förstå det. 

"När är läget då? Det finns inget mer oss förens du sagt något till Rosie. Om det ska bli något mer mellan oss som typ ett förhållande eller något så måste du säga till Rosie." Säger hon bestämt och tittar på mig allvarligt. Hon vill ha ett svar och hon kommer inte ge sig. Jag vill ju faktiskt bli hennes.

"Fine, jag pratar med henne." Säger jag och tar Olivias hand i min. Hon ler lyckligt och jag ler tillbaka.

Det är grått ute och en väldigt trist dag i allmänhet. Det bara känns som om något är väldigt fel. Jag vet inte vad det skulle kunna vara men något var det. Det hade kännts så ända sen jag vakna imorse. Vilket var för två timmar tillbaka. Andy sov fortfarande, och jag satt i köket och åt min frukost. Jag skulle snart iväg för träffa Felix i stan.

Andy är uppe hör jag, och jag blir väckt ur mina tankar. Han går in i något i vardagsrummet och svär tyst för sig själv antagligen. Om jag gissar rätt kommer han gå på toa först och sen komma in till mig i köket.

Fem minuter senare så kommer han in i köket. Mycket rätt hade jag, först toa sen till köket. Jag flinar lite när han kommer närmare mig.

"God morgon." Säger han trött.

"God morgon sömntuta." Säger jag och skrattar lite åt hans trötta ansiktsuttryck.

"Är det idag du skulle träffa Felix?" Säger han samtidigt som han brer en macka till sig.

"Ja, hurså?" Svarar jag honom lättsamt. Han kommer tillbaka till bordet och sätter sig ner mittemot mig.

"Rosie det är nåt du bör veta om honom." Säger han allvarligt och ser skamsen ut. Vad är det möjligtvis Andy kunde veta om Felix som jag inte visste. Det verkar allvarligt. Han måste mena det. Något är det och det är inget roligt, det kan jag se på långa vägar. Jag suckar lite.

"Som vad?" Säger jag otåligt. Jag behövde gå om en kvart, så egentligen borde jag borsta tänderna och sätta på läppstiftet.

"Han har varit otrogen mot dig." Säger han efter en stunds velande för sig själv i tystnad. Jag tror inte det är sant. Precis innan jag ska iväg så kommer han med detta. Han är fan otrolig! 

"Du skämtar med mig! Nu får du fan ta och ge dig." Säger jag surt och reser mig upp hastigt. Jag ser på honom med en ilsken blick och han ser trött på mig.

"Det är sant. Du måste tro mig Rosie. Jag hittar inte på det bara för du ska lämna honom eller nåt. Jag såg för fan honom." Säger han till sitt försvar. 

"Sluta bara! Jag vill inte höra mera." Säger jag och lämnar rummet. Jag går in i badrummet och låser om mig. Inte kunde det väl va sant? Felix skulle väl aldrig göra så mot mig. Det kunde inte vara sant, Andy ljög bara. Det fick inte vara sant. Det fick det bara inte vara. Jag borstar tänderna och sen sticker jag ut på en gång. Struntar i läppstiftet. Det spelar ändå ingen roll. 

Jag är en kvart för tidig på grund av incidenten med Andy. Vad jag inte fattar är att han hittar på en sån sak. Jag trodde han förstod nu, och att det inte skulle vara mera komplikationer. Åtminstone inte några fler lögner. 

Jag ser Felix komma från tunnelbanan mot mig, där jag står och väntar på honom. Han ler mot mig när han har fått syn på mig. Jag kan inte låta bli att le tillbaka. Vi hade gått igenom en hel del men vi höll ihop fortfarande. Att han ens ville ha mig efter allt med Andy är förundransvärt. Inte kunde väl han ha varit otrogen då mot mig. Det kunde bara inte stämma. Utan att ha märkt det så har han hunnit fram till mig. Vi kysser varandra lätt på munnen och kramas.

"Hej." Säger jag glatt. 

"Hej, så vad vill du göra?" Säger han. Det var kallt ute idag och jag frös som bara den. Egentligen ville jag bara hem åter igen till Andy. Gosa ner mig i soffan med honom bredvid och sen se nån bra film. 

"Vet inte, vad sägs som fika? För catch up på vad som har hänt." Säger jag och ler. Jag hoppas han nappar på det för ute ville inte jag vara.

"Sure. Det låter bra. Jag vet ett café vi borde gå till." Svarar han mig och börjar gå åt det hållet som caféet ligger åt antagligen. Jag nickar bara kort och följer efter honom.

Vi kommer fram till ett litet café. Den ligger i någon hörna i gamla stan. Jag skulle aldrig ha hittat det här stället om det inte vore för Felix. Vi pratar om lite allt möjligt som vi brukade göra alltid förut. Det var så länge sen vi hade betett oss så här runt varandra. Jag undrar om det var för att allt var så bra som tanken om att Felix skulle varit otrogen spökade i mitt huvud. Hur fel kunde det vara om jag frågade honom rakt på sak om det. Innan jag hinner hejda mig slipper frågan ut, mitt i hans mening om något skolarbete. 

"Har du varit otrogen?" Frågar jag. Så fort orden lämnat mina läppar fylls jag av ånger. Jag trodde ju inte ens det, men nu skulle Felix tro att jag ens kunde tänka mig att han skulle göra något sådant mot mig. Bara för Andy nämnde det imorse. Efter kommit över chocken om att jag precis sagt det så börjar jag studera Felix reaktion. Han ser nästan panikslagen ut. Ånger finns i hans ögon. Jag kan inte tro det. Det är sant. 

"Rosie, jag..." Börjar han men jag avbryter honom med att hålla upp handen. Jag vill inte höra mer, jag visste redan svaret. Inte behövde jag höra någon dålig ursäkt för det. Jag försöker svälja nyheten om det. 

"Hur kunde du?" Skriker jag och reser mig upp. Alla på caféet stirrar på oss, men jag kunde inte bry mig mindre just nu. Felix av alla personer, hade varit otrogen mot mig. Jag kunde inte fatta att detta hände. Andy hade rätt alltså. Varför var han tvungen att ha det? Nu hade det ju totalt förstört min trygga bas. För inte kunde jag någonsin kunna lita på Felix igen. Vad hade jag gjort fel? Jag känner tårar rinna nerför min kind medan jag väntar på ett svar från Felix. Han stirrar stint framför sig. 

"Rosie, lugna dig. Snälla? Du skämmer ut oss." Säger han lågmält. Jag känner ilskan bubbla upp inom mig igen, och jag gör allt för tygla den men han kan inte va sann om han tror det där skulle hjälpa. 

"Ska jag lugna mig? Är du dum i huvudet eller? Jag har precis fått reda på att min pojkvän, att du, har varit otrogen mot mig. Hur fan kunde du? Vad var det som var fel? Dög jag inte så du kände behovet att ligga med någon annan? Svara mig för i helvete Felix. Hur kunde du?" Skriker jag gråtandes. Han ser på mig plågosamt. Jag klarar inte en sekund till här. Han börjar öppna munnen för svara mig eller något. Utan att vänta på att höra vad Felix skulle säga så springer jag ut från caféet. 

 

Jag sitter bara kvar och stirrar efter Rosie som springer ut ur caféet. Bort från mig, så långt hon kan komma. Fan, fan, fan! Vart i helvete kom den frågan ifrån. Hon överrumpla mig totalt. Jag blev totalt ställd när hon fråga mig. Man kunde inte se det komma på mils avstånd. Hade jag vart förberedd så hade jag kunnat skona henne från det. Det enda jag undrar är om hon ens vet vem det var. Om hon vet att det är Olivia så skulle hon ha förlorat det totalt. Jag ser inte fram emot att säga det till henne. Men nu var hälften redan ute så nu hade jag min chans. Jag måste få tag på henne och säga det.  

 

Jag springer och springer ett bra tag. Tack och lov hade jag mina converse, och inte klackar idag. För springa i gamla stan med klackar var omöjligt. Efter sprungit i vad känns som en evighet så stannar jag och tar upp mobilen. På automatik slår jag in ett telefonnummer och pressar luren mot örat. Två signaler, tre signaler, fyra signaler, och sen hör jag hans underbara röst i telefon. 

"Andy?" Säger jag snyftandes. Jag kan höra honom gäspa men avbryta sig direkt när han hör mig. 

"Vad har hänt? Vart är du? Jag kommer till dig." Säger han genast orolig. Jag försöker hitta min talförmåga igen.

"Du hade rätt. Han hade vart otrogen." Gråter jag fram. 

"Oh Rosie, förlåt jag ville inte ha rätt om det." Säger han ångerfullt.

"Jag vet. Jag ville bara inte tro det." Svarar jag.

"Ska jag komma och möta dig någonstans, eller kommer du hem själv?" Frågar han mjukt.

"Jag kan ta mig hem själv, men skulle du kunna möta mig vid tunnelbanan?" Svarar jag honom. 

"Självklart. Vad för choklad vill du ha?" Säger han direkt. Jag ler lite åt att hans omtanke.

"Vad som helst, apelsinkrokant kanske." Säger jag och börjar gå mot tunnelbanan som jag kan se från vart jag står nu. 

"Okej, då köper jag det och lite annat. Så kan vi ha en filmkväll." Säger han mjukt. 

"Visst. Ses snart." Säger jag och lägger på. Jag är nere på stationen och om två minuter kommer mitt tåg.

 

Jag har nästan somnat. Det var en jättebra film, men jag var trött efter dagens alla händelser. 

När jag kom till station så var Andy där och mötte mig. Han hade handlat allt redan och hyrt en film. Vart han hade fått pengarna ifrån vet jag inte, och bryr mig inte just nu heller. När vi kom in i lägenheten så hade jag hjälpt honom packa upp allt och fixa igång filmen. Först så hade jag försökt hålla mitt pokerface men han såg rakt igenom det. Så han fick sitta och trösta mig medan jag hade något slags mental breakdown. Hela filmen hade jag legat inlindad i mitt täcke nära Andy för få värmen och närheten. Han hade inte sagt något om hur nära vi var. Jag blundade nu när jag visste att filmen var slut. Eftertexterna spelades upp med någon sång i bakgrunden. Andy måste ha flyttat på sig precis för det blev kallt där han tidigare legat. Två sekunder senare känner jag hans läppar mot min panna. Han kysser mig ömt där och viskar god natt. Precis när han ska resa på sig för att stänga av tv:n så öppnar jag ögonen. 

"Vart ska du?" Säger jag ynkligt.

"Jag skulle bara städa undan allt och fixa tv:n och sånt." Säger han. 

"Måste du göra det nu?" Säger jag som ett litet barn som vill ha något nu och inte orkar vänta. Jag hade faktiskt blivit kåt under filmen och var det fortfarande. Att ha honom så nära mig var outhärdligt.

"Låt mig stänga av tv:n och dra ner rullgardinierna åtminstone." Säger han och börjar göra det på en gång. 

"Fine." Säger jag lite surt och vänder mig ifrån honom. Jag hör hur han fixar det där snabbt, och innan jag vet ordet av står han framför mig och flinar vid sängkanten.

"Så vad var det du ville?" Säger han och ser på mig.

"Jag fryser fortfarande. Kan inte du krypa ner under täcket med mig?" Säger jag och flinar lite. Han ser på mig lite besvärad, och jag tror jag vet varför. Han har stånd. Vilket innebär han skulle ha svårt att motstå mig.

"Bara den här gången." Säger han efter en stunds tvekande. Han kryper ner bredvid mig och drar in mig i hans famn. Jag ler nöjt och vet precis vad jag hade tänkt. Det här skulle inte bli allt som hände ikväll. 

"Nöjd?" Säger han och avbryter mina fantasier. Jag rodnar lite.

"Inte riktigt." Svarar jag honom och kysser honom. Han kysser mig tillbaka, men skjuter undan mig snabbt.

"Rosie vad gör du?" Säger han förvånat.

"Förlåt, jag bara. Jag vet inte, okej? Jag vill ha dig. Är det så fel?" Svamlar jag. Han drar undan en hårslinga ur mitt ansikte och kommer närmare mig. Han har sin vikt på armarna så han nästan sitter upp. Vi är så nära som det bara går.

"Nej, jag vill ha dig också." Svarar han mig med sin hesa sexiga röst.

"Så varför gör du inget då?" Säger jag självsäkert.

"Rosie du vet varför." Säger han med en suck och lägger sig ner på rygg igen. Jag lägger mig på rygg bredvid honom och suckar irriterat.

"Du vågar bara inte." Säger jag irriterat. Nån effekt måste det ha haft på Andy, för nästa sekund ligger han ovanpå mig och kysser mig från munnen längs halsen ut mot nyckelbenet. Jag kan inte låta bli att stöna lite av njutningen från hans läppar som lämnar avtryck på min bara hud. Han slutar helt plötsligt och ser på mig. Jag ser fundersamt på honom. Gjorde jag nåt fel?

"Vadå vågar inte? Jag vågar, men jag respekterar dig för mycket för utnyttja en sån här stund." Svarar han mig och flinar lite innan han rullar av mig. Jag suckar. Jag vet vad jag höll på med. Det hade alltid varit Andy, och nu så hade jag mer rätt än någonsin att ge efter. 

"Det är inte att utnyttja mig. Det är att låta mig berätta att det är dig jag vill ha. Ingen annan egentligen. Och nu så står ingen ivägen för oss längre." Svarar jag honom och ser honom djupt i ögonen. 

"Vet du ens vem det var som Felix var otrogen med? Jag tror inte det för annars skulle du inte ta så lätt på saken som du gör nu." Säger han dystert.

"Nej men det spelar ingen roll. Vi har ju varandra ellerhur." Säger jag prövande. 

"Det var Olivia." Säger han och ser på mig allvarligt. Jag vägrar låta det sjunka in eller ens fundera över saken innan jag lutar mig över honom och kysser honom. Han kysser mig tillbaka och nu håller han inte tillbaka. Han förstår att diskussionen är slutdiskuterad. Jag drar honom närmare mig samtidigt som han tvingar mig ner på rygg. Villigt gör jag som han vill, jag fattar vinken. Han ligger ovanpå mig och vi kysser varandra. Kyssarna är obeskrivliga och vi är så upphetsade som man kan bli. Jag kan inte vara den enda som var kåt ikväll.  

 

 

"Shit, shit, shit! Det här är precis vad som inte får hända." Säger jag i panik och knuffar undan honom från mig när hans hand har letat sig upp till mitt bröst. Han gör inget motstånd när jag knuffar undan honom, men suckar besviket. Jag är snabb på att skaffa avstånd mellan oss och reser mig från sängen. 

"Jag vet, förlåt." Svarar han dystert från sin plats i min säng. Jag ser på honom panikslaget från min plats i andra änden av rummet.

"Vad ska jag säga till Felix? Jag lovade honom att inte vara med dig lika mycket." Säger jag fortfarande panikslaget.

"Säg vad du vill." Säger Andy besvärat och reser sig från min säng. Han går mot dörren och jag stirrar bara stint på honom. Jag har ingen aning om vad jag ska göra. Vad har han att vara sur för? Det kunde väl ärligt talat inte vara något mer än sex för honom med mig? Eller? Med tanke på röstmeddelanden han hade lämnat. 

"Vänta Andy. Snälla!" Säger jag desperat och stoppar honom från öppna dörren. Det är som att jag i ett ryck dras till nuet från min panik. Han stannar upp och verkar samla sig.

"Varför Rosie? Varför? Du vill inte ha mig, ingen vill ha mig. Inte ens mina föräldrar." Säger han med gråten i halsen. Jag biter mig nervöst i läppen. Jag har ingen aning om vad jag ska svara på det.

"Det är inte sant. Det finns många som vill ha dig." Säger jag bestämt. Jessica, Hanna (ja min kusin) och typ alla hans tjejkompisar vill ha honom. 

"Men inte du?" Säger han osäkert och ser på mig. Borde jag erkänna? Var det rätt? Herregud, inget jag gjorde blev rätt nu för tiden. Jag suckar och ser ner på golvet.

"Andy, snälla." Säger jag trött.

"Nej Rosie, jag är inte snäll. Vad är det som har ändrats så drastiskt sen i våras, sen Utö? Du ville ha mig då, men nu. Vadå, är jag inte tillräckligt bra längre?" Säger han förbannat och vänder sig mot mig. Han håller sitt avstånd men han skrämmer mig ändå lite.

"Det handlar inte om det." Säger jag sorgset. Jag kan inte förklara vad det är som håller mig tillbaka. Kanske rädslan för bli lämnad eller sårad.

"Så vad handlar det om då? Förklara. Jag kräver en förklaring. Det är det minsta du kan ge mig efter utnyttjat mig som du gjort." Skriker han på mig. Han knyter nävarna men stannar där han är. Jag klarar inte av detta. Allt jag vill göra är att förklara för honom så att han förstod varför.

"Rosie?" Pressar han mig med, han kräver ett svar. Jag känner tårar rinna neför mina kinder. Fortfarande stirrar jag ner på golvet, vägrandes att möta hans blick.

"Jag är rädd! Okej? Jag är rädd för att du ska lämna mig om vi blir tillsammans. Jag är rädd för att allt kommer gå fel. Jag är rädd för vad Olivia kommer tycka om oss. Jag är rädd för alla svårigheter som kan slängas vår väg. Felix är min trygghetsbas, men jag älskar honom inte. Jag älskar dig, och det skrämmer livet ur mig. Kärleken skrämmer mig." Slinker det ur mig. Hela hans ilska är som bortblåst. Han ser på mig förvånat. Tårarna rinner i floder längs mina kinder känns det som. Två sekunder senare känner jag hans armar omkring mig. 

"Du älskar mig?" Säger han efter en stunds tystnad. Jag ser upp och möter hans blick. Såklart skulle han hänga upp sig på det! Jag nickar knappt synligt.

"Ja, men hörde du nåt av det jag precis sa ens?" Säger jag.

"Du älskar mig." Säger han konstanterande för sig själv mer.

"Jag som trodde du gav igen med samma medicin som jag gjorde mot dig tidigare. Varför lämnar du inte bara Felix om du inte älskar honom? Eller han kanske älskar dig och tror du älskar honom fortfarande, och då känner du dig tvungen att stanna eller?" Säger han och ser på mig.

"Jag tror han gillar någon annan." Slinker det ur mig. Det är alldeles för mycket som har slinkit ur min mun som inte skulle ha gjort det idag.

"Så varför stannar ni hos varandra?" Säger han oförståendes.

"Det är inte så enkelt. Vi är varandras trygghetsbas som jag sa tidigare. Bara för vi inte älskar varandra eller är kära i varandra längre så betyder det inte att vi inte bryr oss om den andre." Förklarar jag.

"Jaha okej, så varför är du rädd för bli min?" Säger han lugnt.

"Du har sårat mig redan innan du sa något om att älska mig. Varför skulle det plötsligt ändra sig bara för du yttrat en mening?" Svarar jag skeptiskt.

"Därför jag har förändrats. Jag ångrar djupt att jag gjorde så mot dig. Du är allt för mig Rosie." Svarar han mig.

"Verkligen, var det därför du använde Vendela mot mig igen? Var det därför du har tagit varje svag punkt jag kunnat ha och utnyttjat den för din egen vinning? Kärlek är när du älskar någon villkorslöst. När du skulle göra vad som helst för den personen utan att ens ifrågasätta. När man gör något för den, och inte har en enda vinst i det, men gör det ändå. När man inte spelar någon som du gjort." Säger jag nu med gråten i halsen jag också.

"Du har spelat mig också. Glöm inte det." Säger han ironiskt.

"Så vad har vi då kvar. Inte kärlek åtminstone. Vi är bara brickor i varandras spel." Säger jag och sjunker ihop på sängen som att säga att jag ger upp. Han suckar och sätter sig bredvid mig. Vi båda har varit nära på att gråta, och vi har bara sårat varandra ikväll. Varför blev allt så fel mellan oss jämnt? 

"Om vi bara är brickor i varandras spel är detta mitt favoritspel. Jag har gjort många misstag, så har du sen du kom hem igen. Men se mig i ögonen och säg sanningsenligt att du inte längre vill ha mig." Säger han och tar en av mina händer i sin. Vi flätar samman våra fingrar och jag ser in i hans ögon. Jag är beredd på att ljuga honom rätt upp i ansiktet när jag öppnar munnen för att svara honom, men stänger den snabbt igen. 

"Jag kan inte." Säger jag och viker undan med min blick. Jag suckar.

"Jag säger inte att det kommer vara lätt, men jag kommer för alltid vara din vad som än händer." Säger han och ler. Jag har ingen aning om vad jag ska göra. Det där borde vara jag som säger det till honom för övertala honom att bli min. Ända sen Utö var det som om vi hade bytt roll.

"Andy jag kan inte bara göra slut med Felix. Han har varit allt mer än förstårlig med oss två. Jag har gång på gång testat hans tålamod med det omedvetet. Om jag säger att jag lämnar honom för dig skulle det vara hur taskigt som helst. Kan vi inte bara låta det ha sin gång, och sen ge oss en chans?" Säger jag lite obekväm med hans hand inflätad med min i hans knä.

"Okej, men jag stannar hos dig medan din morsa är borta vad du än säger. Jag tänker inte låta dig sova själv här. Så vart är gästrummet?" Säger han vänligt. Jag pustar ut i mitt huvud. Jag trodde han skulle argumentera emot vad jag precis föreslagit.

"Du kan ta mammas och Jorges rum, eller bäddsoffan." Svarar jag honom pliktroget. Egentligen vill jag inget hellre än att han sover med mig.

"Jag tar nog bäddsoffan." Svarar han mig och släpper min hand. Jag känner mig alldeles tom så fort han släpper taget om min hand.

"Ja den vet du ju vart den finns." Säger jag skämtsamt. Han nickar kort och reser på sig. Framme vid dörren så stannar han upp och vänder sig mot mig eftertänksamt.

"Vill du se nån film innan vi lägger oss?" Säger han och jag ler. Jag nickar glatt och följer med honom ut till vardagsrummet.

 

Vi har gosat ner oss i bäddsoffan som står i vardagsrummet; och kollar på någon action. Rosie verkar ha somnat och jag har inte hjärta att väcka henne bara för vara den duktiga killen. Jag vill inget hellre än att ha henne nära mig dygnet runt. Sen vad var det för fel med att vara vänner och sova bredvid varandra. Inget; var svaret. Jag stänger av tv:n och drar upp täcket över Rosie. Hon verkar frysa för hon har hoppat närmare mig för värma sig. Jag kan inte låta bli att le åt det. Jag kysser henne god natt på hjässan innan jag lägger armen runt henne och blundar. Idag hade varit en lång dag. Eller snarare ikväll. Vi hade bråkat och som vanligt över att vi hade gått för långt. Hon var ju tillsammans med Felix och fick sitt samvete tillbaka för sent, varenda gång sen hon kommit tillbaka. Vi kysstes, hon fick panik över det, och jag låtsades som om jag förstod. Det var inte förens idag som det gick upp för mig vad som stod på spel för henne. Jag visste egentligen redan innan att vi två tillsammans inte skulle bli enkelt, men jag var redo att kämpa om hon var det.