"Vet hon inte?" Säger Olivia förvånat.

"Nej det är en överraskning." Säger jag snabbt och börjar bli stressad nu. 

"Okej, hejdå." Säger hon och lägger på. Jag hör nyckeln vridas om i låset så jag går ut till hallen för hjälpa Rosie med varorna. Hon verkar väldigt glad när hon möter min blick. Jag gissar på att hon hitta en bra klänning. 

Det är nåt speciellt med den här dagen, det är ju trots allt nyårsafton. Jag står i mitt, eller ja nu mera mitt och Andys rum, och funderar över vad jag ska ha på mig. Andy är i badrummet och duschar. Jag hade redan duschat, ända jag hade kvar var att bestämma mig vad för kläder jag skulle ha. Vi skulle åka om typ 45 min. Så jag hade inte speciellt mycket tid på mig. Kanske den svarta långklänningen. Den kunde funka. Den var både classic och festklänning. Jag tror jag tar den. 

"Är du klar snart?" Ropar Andy och kommer in i rummet, halvnaken. Jag har stor lust att bara gå fram till honom och kyssa honom, och kanske göra nåt mer. Fast jag är smart nog att inte göra det.

"Jag ska bara ta på mig kläder." Svarar jag och kan inte slita blicken från hans magmuskler. Han hade börjat träna för ett tag sen, och det hade fått resultat. Bra resultat.  

"Ser du nåt du gillar?" Säger han flinandes och spänner sina magmuskler. Jag rodnar lite lätt och kollar bort. 

"Jag förstår inte vad du menar." Svarar jag honom så stadigt jag kan. Det är ju så vackert, han står i bara handduk och jag står i bara underkläder. Han kommer närmare mig. Jag lägger en hand på hans nakna bröstkorg för stoppa honom för komma närmare.

"Så det har inget med att göra med att jag står framför dig halvnaken?" Säger han med sin hesa sexiga röst som jag älskar. Jag tittar upp och möter hans intensiva blick på mig. 

"Ser du nåt du gillar?" Svarar jag sarkastiskt tillbaka och flinar lite. Jag vet att han studera mig när jag kolla ner i marken. 

"Ja." Säger han och tar min hand som vilar på hans bröstkorg i sin. Jag drar efter andan. Plötsigt blev det väldigt svårt att andas normalt. Mitt hjärta slår i hundraåttio och allt jag vill är att slänga mig över honom. 

"Vad är det då?" Säger jag utmanande. Han ler nöjt, nu vet han antagligen vad jag tänker. 

"Dig." Säger han och kysser mig passionerat och lustfyllt. Jag försöker hålla igen först, sen klarar jag inte mer. Jag drar mina händer genom hans hår, och kysser hans underbara läppar ivrrigt. Han börjar gå mot sängen samtidigt som han kysser mig och knäpper upp min bh. Vi ramlar ner i sängen. Han kysser mig sakta ner längs halsen och suger lätt på min hud. Jag kan inte låta bli att stöna lite. Han ler nöjt och kommer upp till mig igen för kyssa mina läppar. Han masserar mina bröst lite mer ivrigt nu, och kyssarna blir hetare. Jag är så kåt nu så det känns som jag skulle explodera vilken sekund som helst. Han smeker min ljumske med ett av sina fingrar. Till slut pressar han in ett finger i mig, och jag kan inte hjälpa att bita Andy hårt i läppen för att inte skrika rakt ut av njutning när jag kan känna hans fingrar röra sig in och ut i mig.  Han drar av mig mina trosor och jag drar av honom kalsongerna, efter lite hjälp från varandras håll så ligger vi där nakna båda två. Jag sträcker mig efter honom och trycker honom ner mot mig för att kyssa honom. Vi finner varandra fort och kyssen blir väldigt intensiv. Jag känner hur hård han har blivit vid min ljumske. Han kysser mig längs käken och ner på halsen. Jag klarar inte mer, nu är jag så otroligt kåt. ”Andy…” Stönar jag menande. Han fattar vinken och tränger långsamt in i mig. Jag kan inte låta bli att stöna av njutning för varje rörelse han gör, ut och in i mig, snabbare och långsammare, hårdare och mjukare, ohämnat och försiktigare. Jag kramar lakanet under mig i mina händer, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det är den skönaste känslan jag någonsin upplevt. Andy stönar till när han tränger in i mig igen. Han kysser mig och jag stönar mot hans läppar eftersom han återigen fyller mig med hela sin längd. Jag känner hur Andys kropp späns ovanpå min, och jag vet att när han stannar till lite och stönar längre och högre än dem andra gångerna, så har han kommit. Alla hämningar jag har släpps lös och jag exploderar under honom samtidigt som jag stönar hans namn. Bara att han kommit får mig att komma också. 

Andy rullar av mig. Vi ligger bredvid varandra i sängen på rygg och andas andfått. Han håller min hand samtidigt som han försöker återhämta sig. Jag andas in djupt innan jag sätter mig upp.

”Det där var… wow…” Pustar jag ut och lägger mig ner igen på rygg. Andy slingrar in sin arm under mig och drar mig närmare sig. Jag ligger med mitt huvud på hans bröstkorg.

”Haha aa det kan man lugnt säga. Jag fattar inte vad för bra jag har gjort för att förtjäna det.” Säger han retfullt.

”Vem vet.” Säger jag retfullt tillbaka och kollar upp på honom för att se hans reaktion. Han flinar också och ser på mig roat. Jag reser på mig och tar på mig min bh och mina trosor. Han ligger kvar i sängen fortfarande. Sen går jag ut till badrummet för skölja av mig snabbt. Man blev lite ofräsch efter det där. Jag tog med mig klänningen och sminket in i badrummet, så jag har en chans att bli klar utan distraktioner. Vad hade precis hänt egentligen? Jag drogs med i stunden. Det var underbart. Nog det bästa någonsin. Han var underbar. Jag ville ha honom som min pojkvän, men jag var rädd och osäker också. 

"Rosie är du klar? Vi måste åka nu." Ropar Andy från hallen.

"Snart. Ska bara sätta i smyckerna." Svarar jag.

"Nu!" Skriker han otåligt.

"Kommer!" Svarar jag tillbaka och går ut.  

 

Vi ringer på och Eric öppnar. Han kramar om oss och släpper in oss. Vi går bort till drinkarna medan Eric släpper in några fler. Jag tycker mig skymta Olivia men jag måste se i syne. Vad skulle hon ha här och göra liksom? Så det kan inte stämma.

"Tja." Säger Eric till oss.

"Hej." Svarar jag honom. Jag märker att han försöker flörta med mig, men jag orkar verkligen inte bry mig. Jag ville ha Andy, ingen annan. Även om Eric stod nära mig och gav mig all uppmärksamhet så kunde jag inte bry mig mindre.

"Vill ni ha nåt att dricka? En drink till dig kanske, Rosie?" Säger Eric flörtigt och firar av ett charmigt leende till mig. Jag kan se hur Andy märkt det och blir lite svartsjuk. Innan jag hinner hindra mig själv så ler jag lite åt det.

"Jag tar gärna en cider." Svarar jag honom vänligt.

"Samma här." Säger Andy och går fram till baren för beställa.

"Andy, jag kan betala. Det är lugnt asså." Säger Eric på en gång när Andy är på väg till baren, och på väg att lämna mig ensam med Eric också.

"Okej, möt oss sen. Rosie det är någon jag vill du ska prata med." Säger han efter sett någon borta vid entrén. Han går emot mig och leder vägen. Tacksam över att slippa bli ensam kvar med Eric följer jag snällt efter Andy. Jag undrar vem det kan vara. Nyfiken som jag är så frågar jag "Vem är det?". Han ser på mig lurt men samtidigt oroligt. Vem kan det va som ger Andy det ansiktsuttrycket? Jag börjar gå galen här men som vanligt håller han tyst. Det är nog inte någon jag känner. Kanske är det nån ny "Vendela" som han vill presentera. 

"Hej." Säger en välbekant röst försiktigt bakom mig. Jag känner Andys hand på min arm. Stadigt men inte hårt. Han vill bara inte att jag ska fly eller något. Varför gör han så här mot mig? Jag är inte redo. Inte än iallafall. Även om jag inte vänt mig om och mött rösten bakom mig än, så vet jag precis vem det är. Jag ser på Andy ilsket. Han ser lite skamsen ut.

"Rosie, prata med henne. Ge henne en chans åtminstone." Säger Andy bedjandes men bestämt. Jag suckar och samlar mig. Jag försöker hålla inne tårarna som hotar att rinna över när som helst nu när jag ser henne. Alla minnen från den dagen, all sorg jag kände träffar mig hårt i ansiktet. Framför mig står Olivia. Jag ville både slå henne i ansiktet samtidigt som jag bara ville krama om henne. Hon har sårat mig så djupt men hon är ändå min bästa vän. Jag älskar henne som om hon vore min syster, en del av min familj.

"Jag lyssnar." Säger jag tillslut menades till henne.

"Jag vill bara be om ursäkt..." Börjar Olivia men ser sen på Andy som står kvar vid oss.

"Klarar du dig?" Viskar han i mitt öra. Jag nickar kort. Han pussar mig på pannan och säger sen "Jag finns i närheten, men ge henne en chans. Jag vet att du fortfarande bryr dig om henne". Sen går han och lämnar mig ensam kvar med henne.

"Så?" Säger jag lite otåligt.

"Jo som jag börja säga, jag vill be om ursäkt men jag kan inte säga att jag ångrar mig. För hade jag stått där den kvällen på Utö då allt börja igen hade jag nog gjort samma val igen, att låta honom kyssa mig och kyssa honom tillbaka. Jag vet att det låter hemskt i dina öron just nu, men bara lyssna och döm sen efter jag pratat klart." Säger hon. Jag nickar bara kort. Hon har rätt i att det låter hemskt. Förfärligt. Hon ångrar sig inte ens, varför står jag kvar ens fortfarande. 

"Så vad jag vil få fram med det här är att, precis som att du var med Andy, så önskar jag att jag kunde ta tillbaka det men jag ångrar inte att det hände. Tidpunkten må ha varit fel men själva känslan och händelsen är inget jag ångrar. För hade jag aldrig kysst Felix tillbaka den där kvällen hade jag aldrig vetat hur det hade varit att vara kär. Eller första hjärtesorgen, eller första kyssen, eller första sexet. Sorry, jag vet att det vill du inte höra, men precis som att du höll på med Andy när du var tillsammans med Felix så ångrar du inte vad som hände bara tidpunkten för händelsen. Däremot vad jag ångrar är att det kosta mig dig. Du är min bästa vän, jag borde avslutat allt efter Utö, när ni blev tillsammans. Det jag gjorde var fel, det vet jag. Tro mig, men jag har fått min medicin för det. Han bytte tjej efter två veckor, det gjorde ont att höra. Jag vet att det inte kanske gjorde lika ont som att få reda på vad vi hållit på med, men det sved det också. Men då var det ingen annan än dig jag ville prata med, och du fanns inte där. Jag kan aldrig föreställa mig hur hemskt det måste ha varit för dig. För det borde ha varit jag som var där för dig när en sån sak hade hänt. Jag borde varit den som trösta dig, men nu var jag den som såra dig. Du vet inte hur mycket jag hatar mig själv för det." Säger hon gråtfärdigt. Jag är så trött på allt, och hon har rätt i att jag ville ha hennes tröst. Självklart hade hon gjort fel, men hon hade lidit hon med. Vi hade nog lidit tillräckligt nu båda två. Så jag vet att egentligen borde jag inte förlåta henne så enkelt, men ändå går jag fram till henne och kramar henne.

"Jag har saknat dig." Viskar jag i hennes öra snyftandes.

"Jag med." Svarar hon mig. Vi står så en liten  stund och kramas och snyftar.

"Om du någonsin gör något sådant mot mig igen mördar jag dig." Säger jag skämtsamt och drar mig ur kramen efter ett tag.

"Jag lovar, aldrig igen. Det var det dummaste jag gjort. Ingen kille ska få komma emellan oss igen. Och Rosie, förlåt. Jag menar verkligen det. Förlåt." Säger hon och ler. Jag ler tillbaka.    

"Du är förlåten. Gör aldrig om det bara. Men vad gör du här förresten? Du känner väl ingen här?" Säger jag förvånat när jag kommer på det. 

"Andy ringde mig i veckan och bjöd in mig. Han berätta att du sakna mig, och tyckte jag borde göra nåt åt det. Jag hade bara väntat på ett tillfälle men varit för feg för göra något åt det." Berättar hon. 

"Jaha, så det är Andys förtjänst?" Säger jag överraskat. 

"Ja. Är du sur över att jag inte fixade det själv?" Säger Olivia oroligt. Jag skakar bara på huvudet och ler. 

"Nej, jag blev bara förvånad att Andy skulle göra en sån sak för mig." Säger jag och ler mjukt mot henne. Hon slappnar av igen och ler tillbaka. 

"Den killen skulle göra vad som helst för dig." Säger Olivia och himlar med ögonen. 

"Du hatar väl honom?" Säger jag skeptiskt.

"Jo, eller mindre nu för tiden. Jag kan se att han älskar dig Rosie, och han gör dig lycklig." Säger hon. 

"Jo han gör mig väldigt lycklig antar jag." Säger jag och möter hans blick från andra sidan rummet där han står och pratar med några av hans vänner. Han skiner upp och ler mot mig glatt. 

 

 

 

Det är nyårsafton imorgon och jag och Rosie ska på någon nyårsfest hos Eric. En av mina polare. På senaste tiden hade Rosie verkligen funderat på att ringa Olivia. Ända sedan hon fick reda på att Felix var med den där bruden Ofelia. Hon var så uppäten av hennes skuldkänslor och tankar kring Olivia. Jag ville göra nåt, hjälpa henne. Kanske om jag bjöd in Olivia till festen imorgon. Bara dem träffades så skulle nog allt lösa sig. 

"Andy?" Ropar Rosie på mig ute i köket. Jag hade gått in till vårt rum för hämta en kofta till henne. 

"Jag är på väg. Ta det lugnt." Svarar jag henne och går ut till henne i köket. 

"Jag fryser bara ihjäl här. Men annars är det väl lugnt." Säger hon sarkastiskt och jag suckar. Hon bara flinar mot mig när jag kommer in köket och ger henne koftan. 

"Får jag fråga en sak?" Säger jag försiktigt. 

"Vadå?" Undrar hon nyfiket. 

"Funderar du fortfarande på att höra av dig till Olivia?" Frågar jag.

"Jag vet inte. Jag vill men nåt hindrar mig." Svarar hon mig och hon får detta allvarliga uttryck i ansiktet.

"Vad hindrar dig?" Säger jag nyfiket.

"Borde inte hon höra av sig? Jag menar det var trots allt hon som gjorde fel, inte jag." Säger hon frågandes.

"Jo kanske, men saknar du inte henne alls?" Säger jag lugnt.

"Klart jag gör, jag saknar min bästa vän. Men jag vet inte om hon är det längre med tanke på vad hon gjorde. Skulle jag träffa henne skulle jag både vilja krama henne, och döda henne på samma gång." Svarar hon. 

"Berätta för mig hur man lyckas med något sådant?" Skrattar jag. 

"Jaja okej, men nej jag längtar efter att prata med henne igen. Fast jag tänker inte vara den första att ta kontakten. Vill hon att vi ska vara vänner får hon anstränga sig." Säger hon lite besvärat men allvarligt. Jag vet att hon menar det, och det gav mig en idé. Båda är för envisa för göra något. Så skulle nåt bli av så skulle jag själv behöva fixa det. Plus att jag står inte ut att se Rosie olycklig av det en endaste dag till. 

Rosie är ute och handlar dricka och annat som vi kan behöva till imorgon på festen. Hon skulle också gå med Emma på stan för leta efter en klänning. Så nu hade jag gått om tid att fixa nåt med Olivia. Jag tar upp mobilen och slår in hennes nummer. Det går några signaler innan jag hör någon svara.

"Hej det är Olivia." Säger hon. 

"Tja, det är Andy." Svarar jag henne. 

"Andy? Varför ringer du mig?" Säger hon misstänksamt.

"Jag ringer för Rosie skull." Svarar jag kort. Egentligen vill jag inte prata med Olivia. Jag vet vad hon tycker om mig. Hon avskyr mig. Till och med en sten skulle kunna se det.

"Jaså? Varför finner jag det svårt att tro, är du säker på att du inte ringer för din egen vinning." Säger hon.

"Nej, hur svårt det än kan va för dig att förstå så älskar jag henne. Jag skulle göra allt för henne, och just nu är det tyvärr att prata vett med dig." Säger jag besvärat.

"Vadå vett med mig?" Svarar hon mig irriterat.

"Hon saknar dig, hon behöver sin bästa vän." Säger jag så lugnt och sansat jag kan.

"Jag saknar henne också, men hon vill ju inte prata med mig." Säger hon osäkert och dystert.

"Jag har en idé." Säger jag lurigt.

"Vad?" Säger hon misstänksamt mot mig.

"Vad gör du imorgon kväll?" Frågar jag.

"Firar nyår nånstans." Svarar hon mig skeptiskt.

"Fel, du firar med mig och Rosie på en fest hos en av mina kompisar." Säger jag.

"Vart då nånstans?" Säger hon direkt. Inget tack, inget vad glad jag blir för chansen att få göra det rätt med min bästa vän.

"Söder Mälarstrand. Han har hyrt lokal där. Skyddsrummet." Svarar jag tålamodigt.

"Okej, men..." Säger hon och drar ut på sitt men. Jag suckar lite.

"Olivia jag tror inte ni kommer bli sams förens någon av er tar första steget. Den här gången är det nog din tur för du gjorde misstaget. Så jag tänkte bara att om ni pratar med varandra i verkligeheten så kan ni nog lösa det. Jag vet att hon saknar dig." Förklarar jag för henne.

"Okej, tack. Får jag fråga varför du gör det här för mig? Jag som har sagt så mycket elakt om dig." Säger hon.

"Jag gör det för Rosie, inte dig. Fast det gynnar dig ändå." Svarar jag.

"Jag förstår, tack ändå. Förlåt för allt det jag har sagt. Du är en bra kille, kanske inte allmänt, men för Rosie och det betyder mycket." Säger hon mjukt.  

"Det betyder mycket för mig att höra det komma från dig." Skrattar jag lite.

"Jaja, bli inte mallig nu. Vi ses imorgon då." Säger hon.

"Ses imorgon." Svarar jag henne och ska precis lägga på när jag hör henne säga något mera.

"Vad är klädkoden?" Säger hon lite stressat.

"Vad tror du? Det är mina kompisar." Svarar jag henne.

"Okej så en soppåse räcker." Säger hon sarkastiskt.

"Jättekul, nej men uppklätt fast ledigt." Säger jag.

"Okej så typ en klänning, eller funkar jeans med nån fest topp?" Frågar hon. 

"Nåt i den stilen." Svarar jag. 

"Okej, vi ses. Vart ska jag möta er?" Säger hon fundersamt. 

"Vi hittar dig, eller jag hittar dig. Men måste gå nu. Jag tror Rosie är hemma." Säger jag.

"Vet hon inte?" Säger Olivia förvånat.

"Nej det är en överraskning." Säger jag snabbt och börjar bli stressad nu. 

"Okej, hejdå." Säger hon och lägger på. Jag hör nyckeln vridas om i låset så jag går ut till hallen för hjälpa Rosie med varorna. Hon verkar väldigt glad när hon möter min blick. Jag gissar på att hon hitta en bra klänning. 

"Lugna ner dig. Jag ville bara be om ursäkt. Kan du inte bara ta emot den." Säger han smått irriterad.

Istället för att svara honom så lägger jag på. Jag har ändå inget mer att säga honom. Hur kunde jag göra så här mot Rosie? Hur kunde jag vara så dum? Såklart var det inget verkligt. Jag borde aldrig litat på honom. 

"Okej." Säger jag bara. Jag skulle kunna sitta här med honom för evigt.