Del 33 - Jag älskar ju dig. Men är det verkligen sanningen? - part 3
Previously
"Vi hade inte sex, om det är vad du menar. Han kysste mig men jag backa på en gång. Han betedde sig konstigt vid middagen idag för han vill ha mig, men jag sa nej för jag vill vara med Felix men han verkar inte rikigt klok heller." Säger hon kyligt och reser på sig och går härifrån och lämnar mig kvar i mörkret.
Felix perspektiv
Jag kan inte fatta att jag precis sa så till Rosie. Hon betyder ju så mycket för mig. Jag älskar henne, men är jag kär i henne. På senaste tiden hade jag börjat tvivlat på att jag faktiskt var kär i henne. Sen var det ju hela grejen med Olivia. Hon var underbar och i stort sett den enda annan jag hade varit med ut över Rosie. När jag äntligen fick Rosie så går jag och kysser Olivia och har sex med henne också. Den här helgen gick från att jag var i stort sett oskuld till att jag hade legat med två tjejer. Och dessa två tjejer var bästa vänner. Har jag förstört deras vänskap? Nä men de får väl göra vad de vill, jag kan inte hållas skyldig. Jag borde hitta Rosie och be om ursäkt dock och se vad det var med Olivia precis innan hon gick härifrån.
Jag reser mig upp och i ögonvrån ser jag Andy reagera på en gång och blir på sin vakt. Hur kom det sig att han var så beskyddande över Rosie nu helt plötsligt? Han hade liksom inte brytt sig speciellt mycket tidigare. Men det kan inte bara ha varit jag som märkte att kemin mellan honom och Rosie hade ändrats. Den var mer intensiv men samtidigt spänd. Något måste ha ändrats mellan dem, jag undrar vad. Han lugnar sig när jag bara går därifrån och ut genom dörren från resturangen.
"Rosie?" Säger jag när jag kommer in i huset. Jag hör någon gå omkring här inne men det är så mörkt så det tar mig en stund innan jag hittar vart ljudet kommer ifrån.
"Felix? Vad gör du här?" Säger en förvånad röst som inte är Rosies. Det är Olivia ju, ser jag när jag kommer närmare. Jag tänder lampan i hallen där jag står. Nu kan man iaf se något i det här huset.
"Jag kom för be om ursäkt till Rosie. Har du sett henne?" Säger jag samtidigt som jag ser att hon sitter uppe på loftet.
"Såklart du skulle." Svarar hon ironiskt och himlar med ögonen.
"Är du svartsjuk?" Säger jag tyst så att inte Rosie skulle höra och flinar. Hon ser på mig intensivt innan man ser att hon ger upp nån inre fajt med sig själv.
"Ja, men du bryr dig väl ändå inte." Säger hon tyst med hänsyn till Rosie som inte är så långt bort. En våning upp bara.
"Jo jag gör det. Men jag bryr mig fortfarande om henne fast det är dig jag är kär i." Säger jag mjukt och ser på henne. Hon ser överaskat tillbaka på mig.
"Är du kär i mig?" Säger hon förvånat.
"Ja, jag tror det." Svarar jag och innan jag vet ordet av så är hennes läppar pressade mot mina. Vi snubblar runt lite och kommer åt en soptunna som såklart måste låta. Vi stannar upp direkt när vi hör trappsteg och lika fort som det hände är vi ifrån varandra.
"Felix?" Säger Rosie när hon kommer ner från trappan och ut där både jag och Olivia befinner oss.
"Ja. Jag kom för att be om ursäkt för vad som hände på restaurangen. Det var inte meningen att tappa besinningen sådär." Säger jag sannigsenligt. Hon ser på mig sårat och sen springer hon fram till mig och rakt in i min famn. Jag blir överraskad så först blir det lite stelt men sen kramar jag tillbaka.
"Förlåt själv. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag förlora dig." Viskar hon fram i min omfamning. Jag kysser henne ömt på hjässan. Olivia som antagligen känner sig obekväm där hon står, en meter ifrån oss bara, harklar sig lite innan hon avbryter oss.
"Förlåt Rosie för tidigare. Jag menade inget illa, jag trodde bara fel." Säger hon mjukt till henne. Rosie tar lite avstånd från mig och ser på Olivia.
"Jag vet, jag överreagerade. Sams?" Svarar Rosie henne lika mjukt tillbaka. De nickar bara och kramar om varandra.
"Har du lust att ta en promenad, jag är stockmätt?" Frågar Olivia henne. En promenad vore inte helt fel.
"Jag gör dig gärna sällskap en bit, tänkte köpa frukost åt oss till imorgon ändå." Säger jag och kysser Rosie lätt på pannan.
"Jag orkar faktiskt inte. En film och lite popcorn är mer min grej ikväll, men gå ni." Svarar hon och ler mot oss.
"Är du säker?" Säger Olivia osäkert.
"Ja då. Det är lugnt." Säger hon glatt.
Hon följer med oss ända ut utanför dörren och vinkar hejdå till oss innan hon går in och väljer antagligen sin film.
Vi har gått en stund i tystnad innan Olivia öppnar munnen för säga något.
"Skulle du inte handla bröd?" Säger hon.
"Jo, vill du hänga med?" Frågar jag enkelt och ser på henne. Man ser på långa vägar att hon grubblar över något. Jag undrar vad det är hon funderar över egentligen.
"Visst, vi ska ju bara köpa bröd." Säger hon oberört.
"Vad är felet?" Säger jag allvarligt och stannar upp. Motvilligt stannar hon också upp och ser tillbaka på mig.
"Vi hade sex. Du är ju i stort sett tillsammans med Rosie och det var min första gång." Säger hon upprört.
"Jag vet. Och jag är inte i stort sett tillsammans med henne. Jag var kär i henne men inte längre, fast jag bryr mig fortfarande om henne." Säger jag och går fram till Olivia för dra in henne i min famn, men hon backar ett steg när jag är framme vid henne.
"Ser du hur fel det är? Du älskar henne och hon älskar dig. Hon är antagligen kär i dig också och vi har legat med varandra. Jag är hennes bästa vän, om hon får reda på oss så kommer hon aldrig förlåta mig!" Säger hon panikslaget och jag förstår henne. Jag kliver närmare henne och öppnar upp mina armar för få hålla om henne och den här gången låter hon mig göra det. Vi står så bara ett bra tag innan vi sätter oss ner på min hoddie på gräsmattan. Vi lägger oss ner och kollar upp på himlen. Hon ligger med sitt huvud på min bröstkorg och jag håller om henne.
Rosies perspektiv
Så fort jag har vinkat hejdå till dem går jag till tv:n och ser vad för filmer som finns. Vi alla hade haft med oss tre filmer var så det var några stycken som låg där i hög framför tv:n. Jag hittar någon romantisk komedi, de brukar alltid vara bra eller totalt kassa. Fifty/fifty. Jag förbereder filmen innan jag går och poppar popcorn och tar fram läsken vi hade köpt. Medan jag väntar på popcornen så går jag upp till mitt rum för byta om. Klännigen börjar bli lite obekväm på alla möjliga vis. Jag ska ju ändå bara vara här och se film så jag kan lika gärna ta på mig min pyjamas. Fast det är så kyligt så jag får ta min varma kofta till eftersom pyjamasen bara är ett par tunna mjukisshorts och en lös topp. Jag får nog dock behålla bh:n på för jag vet ju inte när alla kommer tillbaka, och det vore pinsamt om jag satt där då iklädd bara en lös topp som är ganska showy.
När jag är på väg ner igen för ta ut popcornen från micron så hör jag någon komma in i huset. Det låter som personen är rätt förbannad. För han eller hon smäller igen dörren efter låst upp och kommit in. Jag fortsätter in i köket för göra mitt och bara hålla mig ur vägen från vem det nu var som kom hem.
"Vem är där?" Säger Andy förbannat. Först står jag helt knäpptyst och stilla. Jag vågar inte röra mig en centimeter eller göra ett endaste ljud ifrån mig. Han drar efter andan för lugna sig. Jag hör hur han mumlar något tyst ute i vardagsrummet. Tack och lov för att köket är avskillt från det stora allrummet och hallen som är samma rum annars. Sakta och så tyst jag kan ställer jag ifrån mig skålen med popcorn och läskglaset som jag precis skulle gå ut med till soffan. Såklart så låter det när jag ställer ner skålen, glaset gick bra men skålen. Skålen. Jag hör hur han kommer närmare och närmare. Jag hittar inte min röst förens han står i dörrkarmen.
"Det är bara jag." Säger jag nervöst. Jag är faktiskt lite rädd för man vet aldrig vad han kan ta sig till när han är sur. Senaste gången jag reta upp honom så hamna jag på sjukhus med ett stort blåmärke och en spricka i revbenet. Han ser intensivt på mig. Jag ser oroligt tillbaka på honom. Känner mig obekväm bara helt enkelt.
"Rosie." Säger han som om han bara konstatera fakta. Som om han redan visste att det var jag här.
"Ja? Vad har hänt?" Säger jag mjukt och ser på honom, försöker läsa av honom.
"Kom hit." Säger han bestämt och konstigt nog gör jag som han säger. Antagligen för just nu är jag rädd för vad han skulle göra om jag gjorde honom surare.
Jag står precis framför honom nu, helt blixtstilla. Jag vågar knappt andas, hela min kropp är på helspänn. Han lägger sina armar på mina höfter och trycker mig mot närmaste väggen. Han håller mig kvar där med ena handen på väggen precis ovanför min axel och den andra i ett fast tag om min arm. Just nu lutar han i stort sett hela sin vikt på armen som han har placerad mot väggen. Nu andas jag definitivt inte.
"Andy?" Viskar jag nervöst fram.
"Varför förstör jag allt?" Säger han upprört och slår handen i väggen. Eftersom han i stort sett hade hela sin tyngd balanserad på den armen så faller han ihop på mig. Han håller fortfarande fast mig med sin andra han, men resten av kroppen är helt lutad på mig och han ansikte har han gömt i mitt hår. Lutandes på min axel, andandes på min hals. Jag har nog ståpäls just nu. Ha honom så här nära gör mig lite smått galen men jag är så uppskrämd att jag bara reser min hand i en platonisk rörelse och stryker honom på ryggen i ett försök till att trösta honom.
"Vad menar du?" Viskar jag i hans öra. Han ställer sig upp igen och ser på mig innan han böjer sig ner till mig och kysser mig. Jag försöker dra mig ur men han tvingar mig att vara kvar och till slut ger jag upp och kysser honom tillbaka. Ivrigt utforskar jag hans rygg med min hand som jag har där redan och sen låter jag den glida upp längs han bröstkorg. Jag trycker honom närmare mig och han letar sig in innanför min tröja med hans ena hand. Hans grepp om min axel lossnar och med den handen så känner han sig fram länngs min rygg till bh kanten. Till slut inser jag vad vi faktiskt håller på med och avbryter kyssen. Han ser på mig sårat.
"Vad gjorde jag fel?" Säger han lika sårat som han ser på mig.
"Du vet att det här är inte rätt. Jag är med Felix nu, du hade din chans men du valde inte mig." Säger jag och drar mig ifrån hans omfamning. Vilket gör honom ännu mer sårad som såklart omvandlas till ilska. Han trycker mig mot väggen igen i ett fast grepp.
"Tänk om det är rätt då, du vill bara inte inse att jag älskar dig också för det passar dig inte. Och gällande Felix. Vart är han nu då? Vem är det som är med dig, aldrig lämnar dig?"Säger han hårt och ser på mig.
"Han är ute för köpa bröd till frukosten. Och du har redan lämnat mig." Säger jag trotsigt.
"Jag har aldrig lämnat dig helt. För gud skull Rosie, jag älskar ju dig!" Säger han upprört och hans grepp om mig hårdnar. Jag får bita ihop för att inte börja gråta av smärtan som kommer.
"Andy, du gör illa mig. Släpp mig!" Säger jag i smärta. Han mjuknar på sitt grepp och jag passar på att putta undan honom och springa iväg.
Del 32 - Sanningen är inte så illa som du tror alltid - part 2
Previously
Jag kommer ner och går ut på en gång. Såklart är Andy den första jag ser när jag kommer ut. Jag ignorerar honom och börjar gå mot resturangen. Jag hör hur han följer efter men bryr sig inte om att hinna ikapp.
Olivias perspektiv
Vi har precis satt oss ner vid bordet på resturangen som vi hade fått reseverat av Rullie, Rosies pappa. Ibland var det tur att hon hade honom. Hennes mamma hade aldrig haft råd eller velat betala en sådan här resa för oss.
Vi hade fått ett bord lite avskilt från resten av ytan där gästerna satt. Inte så konstigt dock. De flesta bord var dukat för jämna tal och dem hade bara ett bord som redan var upplagt för fem personer. Vi satt vid ett runt bord. Rosie mittemot mig med Felix på sin högra sida, och Andy på sin vänstra och Vendela satt bredvid Andy på hans andra sida; vilket resulterade i att jag fick Felix och Vendela bredvid mig. Det skulle ha varit en helt perfekt kväll, vi hade mysiga platser och vi alla älskade sådant här, om inte det vore för att ingen prata med varandra. Jag själv inkluderad definitivt.
Precis innan middagen här när jag höll på att fixa mig för resturangbesöket så kom Felix in till mig. Han satte sig ner på min säng och bad mig att sätta mig ner bredvid honom. Jag kunde inte låta bli att vara nära honom så såklart gjorde jag som han hade sagt. Jag hade redan sagt att han inte borde vara där hos mig, men han ville inte svara och när han gjorde det så var det världens gulligaste svar. Han kysste mig och jag kysste honom. Vi la oss ner på min säng och sen gick det så fort. Allt bara gick så fort, alldeles för fort. Det var bra dock, jag trodde bara aldrig att min första gång skulle vara med min bästa väns nästan pojkvän.
Jag skämdes så mycket inför Rosie, hon var ju min bästa vän och jag hade legat med Felix. Det kändes fel att göra så mot Felix också för han älskade ju Rosie, jag var bara något slags tidsfördriv.
Fast något hade hänt mellan Rosie och Andy. Man kände hur spänt det var mellan dem på långa vägar. Vendela ja hon var bara Vendela.
"Är ni redo att beställa?" Säger servitrisen som står vid vårt bord redo att ta vår beställningar.
"Jag tror det, eller vad säger ni?" Svarar Rosie och ler mot servitrisen fort innan hon kollar på oss alla.
"Jag tar kycklingfiléen med pommes." Svarar jag och ler svagt mot Rosie.
"Jag tar samma." Säger Felix och ler mot mig fort så inte Rosie ska hinna uppfatta något.
"Pasta carbonara för mig." Säger Vendela och stirrar ner i menyn.
"Jag tror jag tar oxfiléen, och pommes som Olivia." Säger Rosie och kollar mot servtrisen.
"Jag tar samma som hon." Säger Andy och gör någon minimal rörelse med armen så man knappt kan uppfatta den. Rosie hoppar till lite precis efter den där minimala rörelsen. Omg! De hade sex också innan vi kom hit.
"Vad vill ni ha att dricka?" Frågar servitisen snällt.
"Cola." Säger alla i kör. Servitrisen skriver ner det och lämnar oss ifred med vår tystnad.
Rosies perspektiv
Det har varit en lång tystnad med väldigt få försök att föra ett samtalsämne under den tiden. Vi är liksom inne på våra efterrätter och typ femte glas av olika slags alkoholfria drinkar. Vi har liksom suttit här i 3 timmar redan. Fast pappa boka för hela kvällen om vi ville komma tillbaka sen och gå på danskvällen. Det var någon latinsk danskväll idag såklart. Pappa älskade allt som var latinskt, väldigt nationalistisk. Jag tål seriöst inte ut med en sekund till av denna tystnad.
"Så vad vill ni göra sen?" Försöker jag med för bryta tystnaden. Alla kollar överaskat upp, jag är den enda som inte har sagt ett endaste ord sen vi beställde varmrätten och efterrätten.
"Vad sägs som filmkväll?" Säger Felix glatt och lite ivrrigt. Det låter som en bra idé faktiskt. Bara slappna av och se någon bra film med cola och en massa snacks. Bekvämt och enkelt, en bra avslutningen på helgen här.
"Låter toppen, vad tycker ni andra?" Säger jag lika glatt.
"Om det är vad du vill göra så gör vi väl det, jag har ju lärt mig att det är det bästa." Svarar Andy litte bittert.
"Vad ska det betyda?" Säger jag irriterat.
"Ingenting, fortsätt och ät istället." Säger han oförskämt. Jag bara ser på honom och han ser tillbaka kyligt mot mig. Vad håller han på med egentligen.
"Det där inte okej, be om ursäkt till henne." Försvarar Felix mig. Jag bara ser ner i bordet och önskar jag hade hållt min mun stängd.
"Vad fan bryr du dig om det när du aldrig är där för henne?!" Svarar Andy surt tillbaka. Oh nej!
"Vadå aldrig där för henne? Vad menar du med det?" Säger Felix lika surt tillbaka. Det här kommer inte sluta bra. Jag kan se framför mig hur det kan utspela sig och det är inte vackert.
"Ja jag har ju fått sköta den biten under hela helgen." Säger Andy tvärt. Jag sitter mitt emellan dem och det är inte vackert. Jag försöker hitta Olivias blick för få någon hjälp men hon tittar bort och är totallt frånvarande.
"Du har inte gjort ett skit, precis som vanligt. När någonsin har du tagit hand om henne? Det enda du har gjort är att förstöra henne. Såra henne." Säger Felix riktigt upprört och lutar sig mot honom hotfullt. Jag sätter min hand på hans bröstkorg för hindra honom att göra något mera än så. Han andas djupt och lugnar ner sig lite.
"Vad fan vet du om det? Du ska inte komma och säga ett skit om mig din fega jävel!" Säger Andy och höjer rösten. Han ställer sig upp och ser hotfullt på Felix. Felix ställer sig upp också för visa att han inte är rädd.
"Håll käften nu. Du ska fan inte kalla mig för fega jävel, om någon är det här så är det du. Att det skulle ta dig så lång tid för kunna säga till henne vad du känner. Men det måste ha varit sån besvikelse väl när hon sa att hon är min nu va?" Svarar Felix kaxigt. Jag hajar till när jag hör vad han sa om Andy och erkänna hans känslor. När hade han hört oss? Hade han sett oss tidigare?
"Hur?" Säger jag förbryllat och ser upp på Felix som står. Jag har aldrig sett honom så arg som nu.
"Tror du inte jag förstår vad som har hänt? Du och han är vidriga, ni ljuger för alla och sårar en massa bara för ni inte vågar erkänna för varandra att ni är kära." Säger han med så mycket avsky i rösten. Jag börjar nästan gråta, det är väl inte sant. Nu ser Olivia oroligt på mig men jag klarar inte av att möta någons blick just nu.
"Det räcker Felix, sätt dig ner nu. Du med Andy." Säger jag samlat men bestämt. De båda ser på mig ilsket och Andy gör för en gång skull som jag säger, men Felix har tappat kontrollen just nu över sin ilska. Han hämtar kraft och förbereder sig på säga något mer. Jag ställer mig upp och lägger mina händer på hans axlar.
"Lugna dig älskling." Säger jag lugnt och tyst så han bara hör mig.
"Släpp mig, jag är så less på att du alltid säger åt mig vad jag ska göra. Du går och gör allt precis som det passar dig. Du tror du är så bra men du är världens taskigaste, jag fattar inte att jag ville ha dig. Ännu mindre att det var så otroligt lätt att få dig i säng. Fan vad du är lössläppt, jävla slampa." Säger han och skakar av sig mina händer som lätt faller av hans axlar. Jag blir så sårad så jag bryr mig inte om att svara ens en gång. Utan att tänka efter så ger jag honom en örfil innan jag springer ut därifrån och lämnar dem kvar där.
Olivias perspektiv
Jag ser min bästa vän springa ut från rummet vi sitter i och ut från resturangen. Lite orolig blir jag, jag bryr ju mig fortfarande om henne så jag borde springa efter henne och trösta henne, men jag behöver smälta allt som hände precis innan jag gör så. Jag kan inte fatta att Felix sa så till henne eller tappa sitt temprament sådär. Han som alltid är så rar och snäll. Det där var snarare något jag kunde tänka mig förväntas från Andy. Inget stämde idag. Jag hade legat med Felix, jag hade blivit av med min oskuld till Felix som klart och tydligt fortfarande hade känslor för Rosie även fast han sa att det inte var så längre. Andy hade varit den som var den bra killen, trots att jag alltid tyckt han är dålig, och jag brukar ha rätt. Rosie hade varit med Andy, det såg man på långa vägar.
Just nu satt alla ner helt tysta. När Rosie gick så hade all ilska försvunnit ur Felix och han skönk ner på sin stol. Man såg hur allt skönk in för honom vad han precis hade gjor och sagt, han bara fick ett sådant ångerfullt ansiktsuttryck. Jag tyckte så synd om honom. Det var inte rättvist hur Rosie behandlade Felix som hon gjorde. Jag måste dock erkänna att jag blev svartsjuk när han började försvara henne och en liten sekund tyckte jag hon förtjäna Felix reaktion.
Jag reser mig upp och börjar gå. jag är halvvägs ut när Felix springer ikapp mig.
"Vart ska du?" Säger han och ser på mig med en ledsen blick.
"Jag ska hitta Rosie och se hur det är med henne." Svarar jag enkelt. Allt jag vill är att gå den sista metern ut genom dörren och glömma kvällen,
"Kan du hälsa henne förlåt från mig, jag mena det inte." Säger han bedjande. Jag blir både svartsjuk och lite sur. Hur kommer det sig att hon får allt. Jag vill ju ha honom men han är fortfarande hennes.
"Gör det själv, jag är ingen budbärare." Svarar jag tvärt och går.
Jag står vid ytterdörren och jag hör henne gråta. Man kan höra på långa vägar att Rosie gråter där inne. Än så länge vågar jag inte gå in. Vad ska jag säga? Vad ska jag göra? Jag hade liksom legat med Felix som hon var kär i men samtidigt som jag kände mig skyldig gjorde jag inte. Hon hade behandlat honom taskigt alltid. Fast att hon visste att hon alltid hade gillat Andy mer sen han kom in i bilden, så hade hon fortsätt att vara med Felix på det viset. Att leka med hans känslor är ju inte rätt.
Till slut tvingar jag mig själv och gå in i huset. Huset är alldeles nedsläckt. Jag trodde hon skulle ha tänt efter sig, men inte ens hennes och Felix sovrum är tänt. Helt kolsvart i huset. Jag känner mig fram längs väggarna och låter ljudet av hennes snyftningar leda vägen för mig. Hon stannar upp helt plötsligt och antagligen har hon hört mig och blivit skrämd.
"Vem är där?" Säger hon så högt hennes gråtmilda röst klarar av.
"Det är bara jag Rosie." Säger jag lugnt. Jag hör henne pusta ut och jag går sista biten fram till henne. Hon sitter på golvet i matsalen lutad mot väggen.
"Sätt dig ner." Säger hon och ser upp på mig och försöker med ett leende. Alltid försöker hon låtsas som allt är okej. Det är lite frustrerande faktiskt. Jag gör som hon bad mig och sätter mig ner bredvid henne.
"Du vet, du behöver inte låtsas som allt är okej inför mig." Säger jag och kramar om henne.
"Jag vet, det är bara en vana." Säger hon ledset. Det gör ont i hjärtat att höra det. Även om jag är lite sur på henne så är hon fortfarande min bästa vän.
"Mår du bra?" Frågar jag försiktigt. Hon ser på mig med sina rödsprängda ögon som blivit så efter att hon gråtit så mycket som hon gjort.
"Jag har förstört allt." Brister hon ut med i panik.
"Jo jag anade det. Du och Andy huh?" Säger jag lite vasst. Jag mena inte att säga så, men jag hann inte hindra mig innan det slank ur.
"Vad menar du med det?" Säger hon kyligt och ser på mig granskande.
"Inget, men du var väl med Andy innan middagen. Jag trodde du mena det när du sa att du hade förstört allt." Säger jag lugnt och sansat.
"Vad exakt menar du med att; jag var väl med Andy innan middagen?" Säger hon fortfarande kyligt.
"Att ni...att ni hade..." Jag klarar bara inte av att säga det. Hennes intensiva blick fylld med ilska och besvikenhet riktad mot mig. Hon har fattat ändå vad jag tänkte säga.
"Vi hade inte sex, om det är vad du menar. Han kysste mig men jag backa på en gång. Han betedde sig konstigt vid middagen idag för han vill ha mig, men jag sa nej för jag vill vara med Felix men han verkar inte rikigt klok heller." Säger hon kyligt och reser på sig och går härifrån och lämnar mig kvar i mörkret.
Del 31 - Sanningen kan förstöra allt eller rädda allt - part1
Previous
Tjejen sliter sig motvilligt ifrån kyssen och killens omfamningen. Hon flyr från honom och han följer efter. De kommer närmare och nu kan man se deras ansikten tydligt.
"Du måste skämta med mig?!" Säger jag högt för mig själv upprört. Det är ju Andy och Rosie! That bitch! Hon ska få ångra sig, och Andy med. Det är så över. Spela roll om han ger mig status, ingen är otrogen mot mig. Ingen!
Felix perspektiv
Snart skulle vi åka hem och då var jag tvungen att ta itu med allt som hade hänt här på Utö. Vad skulle jag göra åt Olivia? Vad skulle jag säga till Rosie? Vad kände jag för dem? Jag vill ha Olivia men jag vill inte såra Rosie. Snart skulle vi till resturangen allihopa. Tjejerna var i sina rum och gjorde sig vackra. Jag funderar på att smita in till Olivia. Ingen skulle märka något. Rosie skulle ta minst en timme till innan hon skulle bli klar, och Vendela och Andy var ute någonstans. Jag reser mig upp och går mot Olivias dörr. Jag tar ett djupt andetag innan jag knackar försiktigt på Olivias dörr. Man hör hur hon reser sig från sin säng antagligen och går mot dörren för se vem som just knackat. Precis när jag tänker säga hennes namn så hör jag hur Rosie sätter på musik inne i hennes rum på ganska hög volym. Ibland skulle hon bara ana hur bra timeing hon har. Jag flinar nöjt åt det.
"Felix?" Säger Olivia överaskat när hon ser mig. Jag ler stort och hon ler också men försöker dölja det.
"Ja det är jag." Säger jag och tränger mig förbi henne in i hennes rum. Det är inte så stort. En säng, en garderob, ett nattduksbord och en matta är allt som finns.
"Du borde inte vara här." Säger hon bestämt. Jag sätter mig ner på hennes säng och klappar med handen bredvid mig för visa att jag vill att hon ska sätta sig där. Motvilligt gör hon som jag ber henne om. Nu när hon sitter bredvid mig så vänder jag mig mot henne.
"Jag vet men jag kan inte gå en sekund utan att jag tänker på dig. Du gör mig galen." Säger jag och flyttar mig närmare henne. Jag lutar mig framåt så jag hamnar bara nån centimeter från hennes läppar med mina.
"Du gör mig galen." Säger hon och ler. Jag lutar mig fram sista centimetern och kysser henne och det ena leder till det andra. Allt går så fort men det känns så väldigt rätt.
Andys perspektiv
"Jag har letat efter dig! Vi behöver prata." Säger Vendela och kommer fram till mig. Jag har undvikit henne ända sen igår för jag vill egentligen inte vara med henne. Jag aldrig velat det, det har liksom alltid varit Rosie. Jag insåg bara inte det förens nu när vi var här på Utö.
"Vad vill du?" Säger jag tröttsamt och suckar. Hon bara himlar med ögonen åt mig.
"Jag vill ha sex." Säger hon och ser på mig och försöker le oskyldigt.
"Och jag vill inte." Svarar jag irriterat. Man har inte sex bara sådär, fast hade Rosie sagt så hade jag antagligen ställt upp. Bara att ha henne nära mig gör mig kåt.
"Fine, då är vi över. Jag gör slut." Säger hon och är på väg att gå men jag stoppar henne innan hon hinner gå iväg.
"Så bara för att jag inte vill ha sex med dig så gör du slut?" Säger jag förvånat och trött.
"Nej jag gör slut för jag såg dig och Rosie igår. Jag ville bara få ha sex med dig en sista gång. Vi båda vet att du kommer försöka få Rosie. Fast jag tror du är för sent ute med att förstå det. Hon verkar ju redan gått vidare med den där Felix." Säger hon konstaterande. Jag släpper henne och hon går sin väg. Vad hände precis? Jag borde gå till Rosie eller jag vill gå till Rosie.
"Vad är det med alla idag?" Mumlar hon för sig själv inne på sitt rum. Jag står bara en stund och lyssnar i trappan hur hon yrrar omkring där uppe.
Jag undrar vad som har hänt. Hon verkar väldigt stressad. Jag önskar jag kunde lugna henne, lätta på bördan lite för henne. Hon kan inte må bra när hon stressar så där mycket och rätt ofta har jag märkt också. Jag vill bara dra in henne i min famn och få henne att tänka på annat så hon skulle kunna få en lugn stund. Hon skulle få sitta i mitt knä och jag skulle kunna massera henne bara för få spänningarna att släppa i hennes rygg. Sen skulle hon ge mig en lätt kyss på munnen och le sådär genuint, jag skulle le jag också och kyssa henne igen. Tänk om hon bara skulle låta sig bli min. Jag skulle göra allt för få henne lycklig.
"Hej, letar du efter nåt?" Säger jag samtidigt som jag kommer upp för trappan och in i hennes rum. Hon hoppar till vid ljudet av min röst. Man ser att hon blev överaskad och så fort hon har återhämtat sig från choken kommer hon vilja döda mig.
"Ut." Säger hon bara kort. Sedan vänder hon sig om och fortsätter leta efter vad det nu är hon letar efter i garderoben. Antagligen letar hon efter något att ha på sig ikväll till resturangen som vi ska vara hos om typ 25 min. Jag kan förstå att hon är stressad, hon brukar ha sminkat sig redan och valt klänning vid den här tiden. Nu har hon inte gjort något av det, hon har bara på sig ett par mjukisshorts och en lös topp på sig. Fast hon är vacker i vad hon än har på sig.
"Ta den svarta paljettklänningen." Säger jag när jag ser henne ta fram den. Den var snyggast hittills eller jag bara vet att hon skulle vara så snygg i den. De andra vara fina också men den var något extra. Klänningen var uppbyggt av svarta små paljetter, simple klänning som hon gillar, med låg rygg och tre kvartsärmar. Den är ganska kort men inte för kort och skulle vara ursnygg med ett par svarta klackskor till. Jag har lärt mig ett och annat med Vendela trots allt; om vad som passar och inte passar när jag har sett henne och Rosie klä sig. Rosie klär sig så mycket bättre än Vendela.
"Tycker du? Är den inte för vågad då?" Säger hon osäkert och håller upp den misstroget. Jag ser uppmuntrande på henne. Hon är så söt när hon blir så där osäker. Hon skulle vara vacker i vad som helst dock.
"Den blir nog jättefin på dig. Prova den så får vi väl se." Säger jag och ler mjukt mot henne. Hon skiner upp lite innan hon försöker återgå till sitt pokerface. Fast hon gör som jag har föreslagit och ska precis ta av sig tröjan när hon antagligen kommer på att jag är här.
"Titta bort i sånt fall." Säger hon uppmanande som om det vore den självklaraste saken i världen. Fast jag önskar vi skulle vara så bekvämma med varandra att vi inte skulle bry oss. Jag hör henne dra efter andan, men jag kan inte höra om det är bra eller dåligt.
"Kan jag titta?" Frågar jag nyfiket och kollar ändå. Wow hon ser riktigt bra ut.
"Du kollar ju redan. Kan du hjälpa mig med dragkedjan?" Säger hon och vänder sig med ryggen mot mig. Jag går fram till henne och stannar upp innan jag gör något.
"Självklart. Allt för dig." Säger jag och flinar. Hon drar undan sitt hår så att det inte ska vara i vägen för mig. Jag drar upp hennes dragkedja, sen sätter jag mina händer på hennes axlar och vänder henne mot spegeln så hon ska få se sig själv.
"Tack." Säger hon tyst och ler. Jag kan inte låta bli att le jag heller.
"Du ser jättefin ut, precis som jag sa." Säger jag tyst och långsammare för varje ord. Hon blundar och jag gör det samma sen lutar jag mig ner och kysser henne ömt på axeln.
På två sekunder står hon minst en meter ifrån mig och vänd mot mig. Hon ser på mig skeptiskt, och jag ser plågat tillbaka.
"Vad var det där?" Kräver hon upprört.
"Det var en omsint kyss." Säger jag ironiskt.
"Jag vet var det var. Jag menar varför?" Säger hon fortfarande upprört.
"Så varför fråga du?" Säger jag lika ironiskt som tidigare och undviker sista frågan.
"Jag frågade inte om det. Du vet precis vad jag mena så svara mig istället." Säger hon och suckar.
"Fine, jag dras till dig om och om igen. Jag kan inte få dig ut ur mitt huvud. Jag tror jag älskar dig." Säger jag och suckar. Jag tittar ner i golvet och hoppas hon inte hörde vad jag sa.
"Nänänä, du har inte rätt att säga så. Inte nu, inte...inte...aldrig!" Säger hon irriterat men man hör att hon är nära gråten. Jag vill bara gå fram till henne och dra in henne i min famn.
"Tror du att jag planera det eller?! Det gjorde jag inte iallafall. Jag har älskat dig ett bra tag nu men jag har bar inte insett det förens nu. Jag visste att jag gilla dig för ett tag sen tillbaka men vad skulle du ha sagt? Du gillade ju Felix och jag hade Vendela. Fast jag gillar inte ens Vendela, har aldrig gjort heller. Jag var bara med henne för status och göra dig svartsjuk. Så kär är jag i dig Rosie." Säger jag, nu är alla mina kort ute på bordet. Hon ser på mig med ögonen fulla med tårar.
"Jag är ledsen Andy, det är inte tillräckligt. En månad sen, två veckor sen bara för tusan hade jag trott dig och tagit emot dig med öppna armar och öppet hjärta. Men jag måste få gå vidare så om du verkligen älskar mig så förstår du." Säger hon fast rösten knappt bär. Det är hjärtkrossande att se henne så och höra henne säga dem orden. Fan att jag var så seg på att fatta att jag älskar henne! "Snälla Rosie, ge mig en chans bara att visa att jag kan bättre." Säger jag bedjande. Hon gör allt för att samla sig och hon lyckas återta sitt pokerface.
"Jag måste göra mig klar, det är bara 10 min kvar. Det är nog dags för dig också att fixa dig." Säger hon och kollar bort.
Jag fattar vinken och går därifrån. När jag kommer ner hör jag nåt bekant ljud. Det låter som svaga stön ifrån någon av rummen här nere. Det låter som en killes stön, jag gissar på Felix. Så mycket för han är den bra. Jag går till mitt och Vendelas rum för ta på mig en mörkblå pikétröja och ett par jeans. Sen går jag ut och väntar.
Rosies perspektiv
Jag kan inte fatta att han gör sådär mot mig. Jag älskar honom ju också men jag vet att med honom finns det ingen framtid så jag gjorde det enkla valet för en gång skull i mitt liv. Jag valde den bra killen, måste Andy då komma och spöka.
Jag väljer att matcha ett par svarta klackar med öppen tå och guldiga smycken till den svarta paljettklänningen, Mitt hår gör jag lockigare och sätter upp det i en hög hästsvans med mycket volym i. Sedan fixar jag sminket med en hudnära brun ton med glitter i och en lätt svart kajallinje och röda läppar. Jag är precis klar och är på väg ner för gå när jag stöter på Felix alldeles andfådd och uppspelt.
"Hej, är du redan klar. Oj. Vad fin du är. Den där klänningen var ju skitsnygg på dig." Säger han och ler.
"Hej. Tack, men vart har du varit?" Säger jag förbryllat.
"Jag var ute och sprang. Ska bara duscha snabbt. Klar om 10 min." Säger han avslappnat.
"Okej men vi ska vara där om 5 min." Säger jag smått irriterat.
"Gå i förväg då." Säger han trött.
"Har du sett Olivia?" Säger jag och suckar.
"Hon var ute och sprang med mig så hon är nog redan i duschen." Säger han lättsamt.
"Du har spenderat mycket tid med henne på sistonde." Säger jag misstänksamt.
"Ja, men måste duscha om vi någonsin ska hinna." Säger han.
"Jag går i förväg med dem som är klara." Svarar jag surt och går.
Jag kommer ner och går ut på en gång. Såklart är Andy den första jag ser när jag kommer ut. Jag ignorerar honom och börjar gå mot resturangen. Jag hör hur han följer efter men bryr sig inte om att hinna ikapp.
Del 30 - Var försiktig vad du gör med vem
Previous
"Det behöver det inte vara. Du kan ge mig en chans." Säger han hoppfullt.
"Du vet att det inte skulle funka. Det finns inget oss." Säger jag sorgset och öppnar ögonen. Jag släpper taget om honom och kollar honom i ögonen bestämmt. Han suckar och nickar svagt innan han reser sig och går iväg.
Återigen så sitter vi alla samlade runt frukostbordet. Alla tysta och undviker varandras blickar, jag undviker Andys blick och jag kan verkligen känna honom titta på mig. Jag ser hur Felix tittar ner i sin tallrik eller kollar irriterat på Andy. Olivia undviker fortfarande min blick, mig överhuvudtaget.
Undrar vad jag har gjort som har fått Olivia att undvika mig. Allt jag gör nu för tiden gör jag fel så det förvånar mig inte att jag har gjort något mot Olivia. Felix har också undvikit mig rätt mycket ända sen vi låg med varandra. Var det så dåligt? Jag måste prata med honom. Igår när han skulle komma och lägga sig så kom han inte förens vid tolv på natten, och då la han sig vänd ifrån mig på en gång. Längst ut på sin del av sängen. Andy vill att jag ska ge honom en chans, men igår gjorde jag nog det ganska klart att det inte kommer hända. Den ända som har rätten att avsky mig är Vendela, vi är var typ fienden från början redan. Jag måste göra något åt detta, och jag klarar seriöst inte av en dag till här på tomten vid stugan bara.
"Vad sägs som cyckla till stranden idag och spendera dagen där? Vi kan ha med oss matsäck och äta lunch där. Sen kan vi åka hem och byta om för grilla ikväll." Säger jag entuastiskt och ser runt på alla.
"Visst, det låter kul." Säger Andy och ler mot mig. Han ser på mig intensivt och jag har svårt att dra undan min blick från honom. Till slut lyckas jag och kollar på Olivia för ett medhållande. Hon nickar bara och ler mot mig. Kanske är hon inte sur på mig ändå.
"Självklart älskling, det låter som en toppenidé." Säger Felix och kysser mig lite övertydligt rakt framför Andy. Jag rodnar och kollar bort. Jag kollar mot Olivia för mima till henne att jag vill prata med henne men hon har redan vänt bort huvudet.
"Visst, då går jag och byter om." Säger Vendela och suckar. Jag suckar också innan jag reser mig upp.
"Bra då är alla med på det. Vi åker om, ska vi säga, en timme?" Säger jag högt så även Vendela ska höra det.
"Blir bra." Säger alla i kör och tar sina tallrikar och börja duka undan.
Jag tar tag i Olivias arm när hon är på väg ut från matsalen och drar med mig henne åt sidan.Hon ser lite, nej inte lite utan mycket, överaskad.
"Vad är fel? Du har undvikit mig ända sen första kvällen här." Säger jag lugnt och ser på henne.
"Inget är fel. Har jag undvikit dig? Om jag har var det inte meningen. Fast du har haft fullt upp med Andy så det är lite svårt att vara med dig när du står och strular med honom var och varannan sekund." Säger hon lite bittert. Vad spelar det för roll för henne? Och jag har inte varit så upptagen med Andy. Det här har helt klart med något annat att göra.
"För det första har jag inte haft fullt upp med Andy. Det är du som har haft fullt upp med något annat. Du försvinner då och då, sen bara kommer du tillbaka och beter dig som om du aldrig varit borta med ett stort leende på läpparna. För det andra så har jag inte strulat med Andy stup i kvarten. Du åh andra sidan tror jag har kysst någon nyligen. Sättet du lyser upp på varje gång du kommer tillbaka efter varit borta en stund. Sen för det tredje så så saknar jag min bästa vän." Säger jag så lugnt och sansat jag kan.
"Jag har saknat dig också. Men jag har velat berätta något för dig men tiden har inte funnits och jag vill att du ska få höra det ifrån mig och ingen annan. Fast jag vet inte om jag redo för att berätta det än för dig och jag känner mig så självisk för det." Säger hon och kramar om mig. Jag ler och nickar förstående.
"Du berättar för mig när du är redo. Jag förstår dig. Jag vet precis vad du menar." Säger jag och kramar henne igen. Jag ler stort.
"Ja, vet du redan? Förresten hur var det?" Säger hon avvaktande först sen kommer hon på vad som hände första kvällen. Jag vet precis vad hon vill höra om och jag har velat prata med henne om det.
"Ja, du har träffat någon kille. Och vadå hur var det?" Säger jag oskyldigt. Hon bara suckar och skakar på huvudet åt mig.
"Vad tror du? Alla fattar vad som hände efter middagen första kvällen." Säger hon och småskrattar lite, halvt nervöst och halvt nyfiket.
"Jaha det, ja det var fantastiskt. Det var allt jag kunde drömma om. Att det inte var min första gång ångrar jag. Tänk hur underbart det skulle vart." Säger jag ivrigt och ler hur stort som helst.
"Wow du är verkligen kär va? Jag är så glad för din skull." Säger hon och ler vagt. Vad är det med henne idag egentligen? Aja det är säkerts den där kille hon har börjat träffa.
"Jag med!" Skrattar jag och hon skrattar med mig.
"Kom så går vi och gör oss iordning." Säger hon och drar iväg med mig mot köket. Vi fixar matsäcken och sen går vi och byter om.
Felix perspektiv
"Äntligen framme!" Pustar Vendela ut. Rosie verkar tycka illa om henne. Det är säkerts bara för hon gillar Andy fortfarande. Jag är faktiskt lite sur över det. Hon tycker jag duger bara för hon inte längre kan få Andy. Spelar roll, jag har Olivia. Jag måste självklart säga det var lågt av mig men jag blev verkligen kåt på henne. Hur ska jag kunna hjälpa vem jag blir kåt på? Fast jag var nog fortfarande kåt efter jag och Rosie hade haft sex för första gången. Sen när jag kom ut så var Olivia där och hon såg så otrolig sexig ut så jag kunde inte låta bli att kyssa henne. Jag hade aldrig kysst eller gjort något annat med någon förutom Rosie. Okej sex en gång på fyllan men det räknas inte riktigt. Så jag ville bara veta hur det skulle vara. Jag gillade det hemskt mycket så det var därför jag inte kunde låta bli att kyssa henne igen dagen efter när vi borde ha löst det och fortsatt med våra liv. Hur ska jag någonsin kunna se Rosie i ögonen igen?
"Ja äntligen." Svarar jag och får en sur blick av Rosie slängd på mig. Jag sträcker mig mot henne och pussar henne lätt på munen.
Vi packar upp alla saker som filt och handukar och diverse grejer. Alla vill bada först sen tycker dem att vi ska äta lunchen vi har med oss. Rosie och jag är bland dem första i, kan bero på att jag bar upp henne och sprang i. Jag kysser henne mjukt innan jag släpper henne ner i vattnet. Hon slår mig lätt men skrattar så jag vet att jag inte gjort nåt för taskigt.
"Du ska få igen." Säger hon hämndlystet och flinar.
"Jag tar bara emot kyssar, inga pussar, som hämnd." Säger jag och flinar. Hon skrattar bara och sen kysser hon mig. Jag älskar hennes kyssar, jag älskar hur hon alltid småler efter varje kyss. Jag älskar henne, men jag vet ärligt talat inte om jag är kär i henne längre.
"Nu ni!" Skriker Olivia och skvätter ner oss. Hon har Andy och Vendela i släptåg efter henne. Vi bara skrattar åt henne roat.
Sen badar vi ett bra tag tills Olivia börjar dra sig upp. Jag undrar vart hon ska. Om jag bara kunde få en liten stund med henne igen. Igår var också rätt otroligt. Vi hade strulat i typ en halvtimme.
"Vart ska hon?" Säger jag så vardagligt jag kan så inte Rosie ska märka nåt.
"Hon skulle börja fixa lunchen. Du skulle kunna hjälpa henne, jag tänkte ta en promenad för att soltorka innan maten hade jag tänkt." Svarar hon och ler. Det var lättare än vad jag trodde det skulle bli.
"Visst, ses till lunchen sen då." Säger jag och ger henne en snabb puss på kinden. Sen börjar jag ta mig upp mot stranden. Rosie stannar kvar ett tag ser jag innan jag går in i skogsdungen där vi lämna cycklarna.
"Hej, vill du ha hjälp?" Säger jag så sexigt det nu går att säga något sånt där. Olivia vänder sig förvånat om.
"Nej det är lugnt. Men du Felix vi borde verkligen inte fortsätta ses som vi gjorde igår. Rosie är min bästa vän och jag känner mig hemsk som kysser hennes nästan pojkvän. Inte bara en gång heller utan flera gånger. Så snälla kan vi bara gå vidare och bete oss som vänner runt varandra." Ber hon mig medan hon håller på att fixa med något i nån väska.
"Jo jag antar det men jag gillar dig. Det är så mycket mer spännande med dig." Säger jag förföriskt och flyttar närmare henne. Nu står jag precis bakom henne så jag andas i nacken på henne.
"Snälla." Ber hon igen och släpper inte vad det nu än är hon håller på med i väskan.
"Olivia, du gör mig så otroligt kåt och inte bara det jag tror jag håller på att falla för dig." Säger jag tyst och placerar min hand på hennes höft.
"Menar du det?" Säger hon och vänder sig om. Jag nickar och nästa sak som händer är att hon är min famn och kysser mig. Det blir mer och mer intensivt. Vi ligger på gräset och kysser varandra. Hon ligger under mig och jag ovanpå. Händerna är lite överallt, båda är så uppspelta att ingen bryr sig just nu om det. Jag drar av henne linnet hon har tagit på sig över bikinin och börja kyssa henne ner mot brösten. Hon stönar tyst och drar upp mig mot henne så hon kan kyssa mig ordentligt på munnen. Vi kysser varandra och tar på varandra. Jag kommer med tungspetsen mot hennes läppar men väntar där för få tillåtelse att komma in med tungan i hennes mun. Våra tungor samspelar i hennes mun och jag masserar hennes bröst. Precis när jag är på väg med handen längre ner så hör jag någon bakom oss. Vi reagerar på en gång och sätter oss upp med ett ryck. Olivia letar rätt på sitt linne och tar på sig det. Jag ser nån gestalt på väg ut härifrån snabbt. Tänk om det var Rosie.
"Vänta!" Skriker jag åt henne. Hon vänder sig om och går mot oss.
"Jag visste det. Man kunde ana det vid frukosten igår." Säger hon spydigt. Olivia står bakom mig och är lika förvånad som jag.
"Vendela?" Säger Olivia. Hon är den som hittar ordet först. Vi båda pustar ut tyst.
"Ja, vem annars? Det blir kul att se vad Rosie säger när hon får reda på det här. Det skulle knäcka henne. Hennes kille och bästa vän. Äntligen får jag ha Andy för mig själv. Bästa dagen någonsin!" Säger hon skadeglatt.
"Jag ger dig vad du än vill om du inte berättar." Säger jag desperat.
"Jag hoppades på att du skulle säga det. Ja jag behöver ju faktiskt pengar så varför inte." Säger hon och flinar.
"Hur mycket?" Säger Olivia kyligt.
"Inte mycket faktiskt. 300 kr." Säger Vendela och håller fram handen. Jag går fram till min väska och rotar fram plånboken för ge henne pengarna.
"Där har du dem. Inte ett ord. Förstått?" Säger jag och ger henne pengarna. Hon räknar dem och nickar sedan åt vad jag sa.
Rosies perspektiv
Jag ser Felix försvinna in i skogsdungen innan jag börjar ta mig upp till stranden för ta min soltorke-promenad. Det är så mycket vackert att se på en strand. Jag älskar sanden, havet, solen. Det är underbart på stranden.
Jag börjar gå längs stranden när jag hör någon springa efter mig och ropa mitt namn. Jag fortsätter gå för jag kan höra att det är Andy. Om han kommer nära mig igen är jag inte så säker på vad som skulle hända. För det som hände igår får aldrig mer hända. Jag är bara så osäker på mig själv nära honom. Ärligt talat så litar jag inte på mig själv när han är i närheten utan Felix med mig vid min sida.
"Rosie!" Ropar Andy andfått. Han börjar komma ifatt mig men jag fortsätter gå som om jag inte hade hört honom. Han fortsätter fram till mig.
"Jag vet att du hörde mig så varför ignorerar du mig?" Säger han lite surt och ställer sig framför mig. Jag tror jag skulle kunna döda honom just nu. Han gör det verkligen inte lätt för en. Jag menar han står i badbyxor med rufsigt blött hår, som är så otroligt sexigt, och han står inte längre ifrån mig än en decimeter max. Han studerar mig och jag tittar ner. Jag vill bara hoppa upp i hans famn och kyssa honom för evigt! Han har fått magrutor ser jag, inte sådär överdrivet utan bara så man kan ana de precis som jag tycker är så jävligt hett.
"Vad pratar du om? Jag hörde dig faktiskt inte." Säger jag fortfarande stirrandes på hans mage och hoppas han inte märker att jag ljuger.
"Rodnar du?" Säger han förvånat nöjt och flinar lite. Jag kollar upp och rakt in i hans blå ögon.
"Nä, jag tror du har varit ute i solen lite för mycket. Solsting kanske? Du borde nog hålla dig till skuggan." Säger jag i försvar. Han bara skrattar gott och flinar medan han flyttar ett steg närmare mig och lägger sin hand vid min midja. Jag vet inte vad jag ska göra åt det så jag låter honom ha kvar den där bara.
"Så länge du är med mig kan jag vara vart som helst."Säger han och trycker mig närmare honom med sin hand som han har vid min midja. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte lämna honom här, allt jag vill är att lägga mina armar runt hans nacke och kyssa hans underbara läppar men jag borde bara gå. Jag tittar överallt med blicken utom på honom.
"Andy..." Säger jag tyst. Varför måste han göra så här nu när jag äntligen börjat komma över honom.
"Rosie. Vad sägs som att titta mig i ögonen?" Säger han lika tyst. Han är så nära att jag kan känna honom andas på min kind. Jag vägrar kolla honom i ögonen, för gör jag det så är det kört. Då är det verkligen ingen chans att jag kan motstå honom.
"Snälla Andy, gör inte såhär mot mig. Inte nu." Säger jag sorgset och slingrar mig ur hans grepp runt min midja. Jag springer ner i vattnet och dyker under ytan. Jag kan höra honom följa efter mig ner i vattnet. Jag kommer upp till ytan men ångrar mig på en gång när jag ser Andy stå där och bara väntar på att jag ska komma till honom.
"Rosie?" Säger han tyst och sorgset. Jag tar mig sakta fram i vattnet till honom tills jag står så nära man kan komma utan att röra varandra.
"Ja?" Säger jag tyst och ser honom rakt i ögonen. Jag småler lite och han ler tillbaka mot mig. Han böjer sig ner för kyssa mig men jag sätter min hand på hans nakna bröstkorg för stoppa honom.
"Vad gjorde jag fel?" Säger han fundersamt och blundar fortfarande. Jag ser på honom men han vägrar öppna ögonen, han har sina armar runt mig och det tog all vilja i mig för att stoppa den där kyssen.
"Inget. Det är jag som gör fel. Jag är med Felix nu och du är med Vendela. Du borde kyssa henne och inte mig. Vi är för sent ute." Säger jag lugnt och sansat. Han öppnar sina ögon och ser djupt in i mina ögon. Min puls har ökat lite och ha honom så här nära hjälper inte direkt detta.
"Vi kommer göra slut. Jag vill ha dig. Vad som än krävs för att du ska förstå det så gör jag det." Säger han allvarligt och drar mig närmare sig. Varför? Varför nu? Hela tiden vi ha känt varandra har han haft sin chans.
"Men förstår du inget? Det är försent." Säger jag upprört och känner en tår trilla nerför kinden. Innan jag hinner dit med min hand för ta bort tårdroppen så är redan hans hand där och torkar bort den.
"Jag vill ha dig Rosie." Säger han hest. Han är bara någon millimeter ifrån mina läppar med sina. Jag kollar honom allvarligt i ögonen. Sen nästa sak som händer går så fort. Han har lutat sig ner mot mig, han drar mig närmare sig in i hans famn och pressar sina läppar mot mina i en känsloladdad kyss. Först försöker jag göra motstånd men Andy vägrar avbryta kyssen istället håller han om mig hårdare, rädd för att jag ska smita vilken sekund som helst. Så till sist ger jag upp och låter lusten och känslorna styra mig.
Vendelas perspektiv
Jag kommer ut från skogsdungen 300 kr rikare än när jag gick dit för hämta något att dricka i min ryggsäck som låg i cyckelkorgen. Vissa är för dumma ibland asså. Gömma sig på ett sådant uppenbart ställe som där inne. Jag hade helt klart gått en bit bort. Men Felix och Olivia. Rosies kille och bästa vän. Det trodde jag aldrig. Där blev faktiskt jag förvånad till och med. Jag sätter mig ner på filten vi har lagt ut i sanden. En bit bort ser jag två personer strula väldigt intensivt. Get a room. Vissa borde få en regelbok om vart det är okej att kyssas sådär. Jag undrar vilka de är, jag har inte sett några fler på stranden idag.
Tjejen sliter sig motvilligt ifrån kyssen och killens omfamningen. Hon flyr från honom och han följer efter. De kommer närmare och nu kan man se deras ansikten tydligt.
"Du måste skämta med mig?!" Säger jag högt för mig själv upprört. Det är ju Andy och Rosie! That bitch! Hon ska få ångra sig, och Andy med. Det är så över. Spela roll om han ger mig status, ingen är otrogen mot mig. Ingen!
