När jag kommer ut så slår en kall vind mig rakt i ansiktet. Usch vad kallt det är! Strunt samma, jag måste härifrån nu och då menar jag verkligen nu! Jag har bara ju tunna strumpbyxor med en ganska kort kjol och ett tunt linne tillsammans med min inte så varma skinnjacka. Uppfriskande men kallt är vad det är. Jag vet att jag är väldigt full men nu när jag kom ut och får lite frisk luft börjar jag nyktra till. Utanför dörren svänger jag höger och går mitt i gatan.

Jag börjar få ordning och reda på mina tankar om vad som egentligen har hänt den här kvällen ju längre jag går. Det sista jag kommer ihåg ordentligt är Andy som drar ifrån mig från nån kille jag kysste och skäller på mig för det tror jag. Hur som helst så vet jag allt jag sa till honom efter det och vad han sa. Antagligen vill han nog aldrig mera se mig eller prata med mig. Hur lyckas jag alltid förstöra allt?! Det är nog som mamma säger att jag är hopplös. Jag svänger höger och där borde tunnelbanan ligga men det gör den inte. Toppen! Jag är vilse! Lugnt och sansat börjar jag gå åt det håll jag kom ifrån. Om jag kommer dit där festen var så kanske jag kan komma på hur jag och Andy kom dit. Jag börjar leta efter min mobil för ringa någon eller slå upp någon karta på min iPhone för att se vart jag är men jag kan inte hitta min mobil någonstans.

 

Hon var snabb på att sticka så fort jag hade tappat koncentrationen efter vad hon sa och mitt svar. Aj vad det gjorde ont från vad hon sa, jag vet väl att jag har gjort fel med att legat med henne och kysst henne. Inte direkt något jag ångrar däremot. Allt hon var är ett bra ligg och en bra kyss precis som med vilken annan tjej som helst. Fast hon var mitt första ligg men inte min första kyss direkt. Jag må ha gott väldigt långt med andra tjejer på alla fester jag varit på, men det har alltid slutat med att antingen jag eller tjejen stuckit. Rosie däremot var underbar och jag känner henne så bra, så då när vi var fulla kändes det så rätt att förlora oskulden med henne. Jag bara trodde inte hon skulle ta det så allvarligt. Vi passar bara inte ihop i min värld. Jag är den coola killen, och jag kan få dem flesta tjejer och hon är den där tjejen som är tråkig i min värld som jag aldrig skulle ha pratat med om det inte var för att vi nu är grannar. Sen hur hennes familj är så skulle vi aldrig få vara ihop. Så även om jag vill ha henne vilket jag inte vill...tror jag...skulle det inte funka.

Jag går och letar upp Ola för att säga hejdå men jag hittar honom inte, istället hittar jag Rosies mobil liggandes vid en soffa. Nu får jag väl ta och hitta henne och ge henne hennes mobil. Hur långt kan hon ha kommit? Hon är full så hon går nog bara runt i cirklar och är vilsen. Vilsen på grund av att jag var lite dum ikväll! Men vad har hon och göra med vem jag vill vara ihop med. Vendela är en bra tjej och snygg dessutom, väldigt snygg.  

När jag kommer ut börjar jag undra vilket håll hon kan ha gott. Det finns tre vägar hon kan ha tagit. En väg som är rakt fram leder till tunnelbanan som vi kom med. Andra vägen är åt vänster och leder en mot en massa affärer. Den tredje vägen går åt höger och leder bort mot kvarteren där alla avskum håller sig, så jag hoppas hon valde något av dem andra. Hon skulle inte klara av en sekund med alla sånna där killar där som bara är ute efter två grejer, vilket är sex eller råna en på allt man har.

 

Nu har jag gått åt alla tre hållen och ingen Rosie. Jag har letat efter henne i 2 himla timmar. Hon är smart nog att kunna hitta hem hoppas jag. Paniken inom mig börjar växa. Skärp dig nu Andy! Va en man. Hon klarar sig fint precis som hon klarade sig fint på festen. 

Jag bestämmer mig för att åka hem och ringa hem till henne imorgon för se om hon kommit hem, och bestämma hur jag ska lämna tillbaka hennes mobil. Det blir nog bra så. Jag kan ju inte gå runt här hur länge som helst. Bara inget har hänt. Nej inget har hänt, hon har klarat det galant antagligen. Hon klarar sig. Hon klarar sig.

Jag går mot tunnelbanan. Det är en väntetid på 10 minuter och när det är 2 minuter kvar det är då jag hör ett välbekant skrik. Jag fryser till, tänk om någon försökt råna Rosie eller ännu värre våldta henne. Nej, nej, nej hon halkade nog bara. Nu kommer mitt tåg, jag hoppar på det och hoppas det inte var så allvarligt.

När jag vaknar nästa morgon så har jag huvudvärk. Jag reser mig från sängen och går till badrummet för ta två alvedon. Jag borde nog höra av mig till Rosie. Jag kan fortfarande inte släppa om hon kom hem säkert igår. Bara jag får höra hennes röst så kan jag lugna ner mig. 

---

Denna blev inte riktigt klar men jag hade tidsinställt den så den kom upp på bloggen ändå men faktiskt så är den klar för skriver jag mer så kommer det inte bli bra. Hoppas ni gilla den!

 

 

Jag smäller igen dörren till mitt rum. Allt jag och mamma har gjort är nästan bara att bråka sen jag kom hit för några dagar sen. Åter igen så sitter jag nu inne på mitt rum och gråter och tycker synd om mig själv efter tjafsat med mamma. 

"När ska du någonsin lära dig?" Skriker mamma från vardagsrummet surt. Jag har varit här hos mamma i 3 dagar nu, och ska vara här minst 10 dagar till. Egentligen skulle jag kommit hit helgen innan påsk men då så ville jag vara kvar hos pappa så nu skulle jag spendera cirka 2 veckor hos mamma. Lycka för mig, men ändå inte. Hos mamma så hade jag frihet och hon bryr sig igen men ibland gick våra bråk för långt och vi sårar varandra ordentligt men vi förlåter varandra jämnt.

"Aldrig. Jag hatar dig." Skrek jag tillbaka trotsigt. Snart, om typ 1 timme, går jag ut till mamma och kanske inte säger förlåt direkt men beter mig som inget hänt vilket betyder det är bra igen. Varför måste hon jämnt predika om att jag aldrig kan lära mig? Jag hatar verkligen när hon säger så.

"Du är hopplös. Varför är du ens här?" Säger hon när slänger upp min dörr. Wow nu är det allvarligt. Hon låter alltid min stängda dörr förbli stängd. Det är liksom jag som i stort sätt säger att bråket är över och jag vill inte tjafsa längre.

"Därför du ville ha mig här." Svarar jag kort. Nu var det nog, jag vill inte att det ska bli värre.

"Men det enda du gör är att käfta emot, och du är jämnt med dina kompisar. Så du kan väl lika gärna åka hem till Rullie igen." Svarar hon surt. Aj, det där sved till i hjärtat. Mamma och jag har alltid vara nära varandra ända tills hon träffa sin nya man, men bara för det har jag ju inte slutat bry mig.

"Ut ur mitt rum nu!" Skriker jag till svar. Jag känner att tårarna är på väg så det är lika bra att få ut mamma nu. Jag vill bara inte visa mig sårbar inför mamma längre.

"Åk till Rullie!" Skriker hon till svar och slänger igen min dörr med en smäll när hon går ut ur mitt rum.

Klockan är bara 19.00 så kanske Andy har nån fest idag som jag kan hänga med på. Just nu känner jag att jag bara vill glömma alla mina problem och bara ha kul. Jag vet att dem fester Andy brukar gå på så finns det alkohol på men jag behöver ju inte dricka av de. 

Jag skickar iväg ett sms till Andy där jag frågar; om han ska iväg på någon fest ikväll och om jag kan hänga med. Ganska snabbt svarar han; Jag har bara väntat på det. Tänkt att det vore kul om du hängde med någon gång, men sen har du typ jämnt varit hos din farsa och då är det inte läge. Finns en fest vid 21.00 som är i en lokal som en av mina polare fixat. Mötas nånstans och komma dit tillsammans?

Vilken tur jag har då. Jag svarar bara enkelt med att vi kan mötas inne i centralen. Eftersom festen är nånstans på röda tunnelbanelinjen och jag kommer med gröna och Andy med pendeln. 

Mamma har gått in till sig och jag kan höra att hon ligger och pratar med Jorge, hennes älskade man. Jag smyger förbi hennes rum bort till badrummet för att fräsha till mig. Tänk att jag är 16 år  och det här blir min första sån där fyllefest jag går på. Det kan ju bara betyda att jag är duktig, ordentlig, bra och otroligt tråkig kommer jag på nu. Jag hoppar in i duschen och tar schampo, balsam och mammas dyra duschtvål som luktar så gott. Det är så skönt i duschen att jag skulle kunna stå här hur länge som helst. Till slut hoppar jag ut ur duschen och sminkar mig simple men ändå synligt. Jag använder mig av en lite mörkare ögonskugga, eyeliner under ögat som får mina ögon att se större ut, ett mörkare läppstift och mycket mascara. Det enda jag tog med mig in till badrummet i klädesväg var egentligen underkläder. Jag tar på mig dem snabbt. Nu ska jag bara ta mig till mitt rum, hitta nåt att ha på mig. Sen är det bara att ta min plånbok innehållande pengar och sl-kort och hitta min skinnjacka, och sen återstår bara att sticka utan att mamma eller Jorge ska märka något.

Efter mycket provande av kläder så blir det till slut en svart ganska kort kjol, som passar mina ben riktigt bra och framhäver min figur på ett bra sätt, med hudfärgade nylonstrumpbyxor och ett vinrött linne som är draperat, som framhäver mina så kallade kvinliga former. När jag har allt jag behöver så smyger jag igenom vardagsrummet, förbi mammas och Jorges rum, bort till ytterdörren och sätter på mig mina svarta klackskor som jag väldigt sällan använder. Som tur är kan jag gå i dem och dansa i dem för det är egentligen danskor men ser ut som vilket vanligt par klackskor som helst med öppen tå. 

 

När jag är på tunnelbanan så ringer jag Andy för se hur lågnt han har kommit. Det går bara några signaler innan han svarar i telefon.

"Hej." Svarar han glatt i telefon med. Det var ett tag sen jag hörde hans röst, och vad jag har saknat honom.

"Hej. Hur lågnt har du kommit?" Säger jag lika glatt. Jag kan inte sluta le bara, antagligen av samma anledning varför jag inte kan sluta tänka på honom.

"Nästa station så är jag framme. Förresten Rosie, du vet väl att jag kommer dricka på festen väl?" Säger han besvärat. Han vet att jag inte tycker om det där med drickandet. 

"Jag anade det. Är du framme?" Säger jag lugnt. 

"Japp, du borde väl också vara framme snart?" Säger han lättat. Jag flinar bara till svar först fast jag vet att han inte kan se det.

"Jag är också framme nu." Säger jag överraskat för jag var tvungen att kolla om jag var det, och tiden hade gått så fort så jag trodde inte jag hunnit så lågnt.

"Ses snart då. Mötas vid vanliga stället?" Säger han glatt. Varje gång vi möttes inne i centralen möttes vi mellan pendeln och tunnelbanan. Där hade vi möts första gången vi sågs och nu var det vårt vanliga ställe.

"Aa vanliga stället. Syns." Säger jag och lägger på. Tänk om idag att vi blir något mer än vänner. Han sa faktiskt kanske men han sa också att han inte ville ha nån flickvän nu dock.

 

Nu är vi utanför där festen ska vara. Jag är faktiskt lite spänd över vad alla kommer tycka om mig, jag hör liksom inte hemma här. Som om Andy anat hur jag känner mig så böjer han sig ner till mig och viskar i mitt öra "Slappna av, du ser ju faktiskt riktigt snygg ut. Alla kommer gilla dig, släpp loss lite nu." Jag tittar upp på honom och han flinar mot mig, men med en frågande blick också som undrar om vi ska ringa på så vi kan gå in. Allt jag lyckas göra är att nicka till svar och sen sjunker det in vad han har sagt. Han tyckte jag var snygg ikväll. Snygg! Han själv ser inte så dålig ut med sina lite finare jeans och mörkblå skjorta som han har vikt upp ärmarna på till armbågarna. Han ringer på och vi väntar.  

Någon kille öppnar och hälsar glatt på Andy. Dem verkar känna varandra så jag antar att han är polarn som ordnade lokalen. Sen kramar han om mig. Överraskad är vad jag minst sagt blir. 

"Hej, jag är Ola." Säger han glatt och avfyrar ett flirtigt leende mot mig.

"Hej. Rosie." Svarar jag kort och ler artigt tillbaka. Ola visar mig och Andy runt lite först, sen ska Andy hälsa på alla sina kompisar och presentera mig. När vi hälsat på en hel del så sätter vi oss ner vid ett bord ganska nära till dansgolvet. Vi snackar lite och han beställer en cola till mig och en cider till sig. Efter vi snackat ett tag kommer en tjej fram till oss. Hon är i typ samma längd som jag, antagligen bara nåt år äldre än jag eller samma ålder, ganska smal och har det där utseende som alla killar faller för. Tjejen har lite ljusare brunt hår än mig, bruna ögon och man märker lugnt att hon nog är eller har föräldrar från latinamerika. På sig bär hon en riktigt kort och urringad klänning. Vilket jag tycker får henne att se ut som en slampa men alla killar älskar nog hennes val av kläder. Jag känner inte henne men redan gillar jag inte henne. Hoppas hon går härifrån snart.

"Hej Andy, jag trodde inte du skulle komma." Säger hon glatt men samtidigt oskyldigt och kysser Andy på munen. Varför kyss dem? Vad är det jag har missat? 

"Hej Vendela, det här är Rosie. Hon är min granne hos farsan." Säger han ursäktande till henne. Hon tittar på mig och antagligen studerar mig för veta om jag är ett hot för henne för vad nu för realtion hon och Andy har.

"Hej. Vendela men det vet du väl redan. Jag är hans tjej." Säger hon triumfierande för markera att han är hennes och flinar. Vilken bitch! Men hans tjej? Som i flickvän? Han hade ju sagt kanske till mig. Allt jag ville var att komma härifrån nu.

"Ärligt har jag inte hört någonting alls om dig, men roligt att träffas." Säger jag spydigt tillbaka men ändå så trevligt jag kan. Jag tittar på Andy som tittar skamset ner på sina skor eller något på marken. 

"Jaha." Säger hon och kommer av sig. Jag flinar bara, jag vann visst den här rundan åtminstone.  

"Jo, men ni får ha så kul. Jag ska leta upp några roliga och ha lite kul." Säger jag och går. Jag tror jag dör. Herregud, hon kan inte ha många hjärnceller som funkar. Enda hon är bra på är antagligen att sära på sina ben. Jag blir så förvirrad och känner mig så lurad och sårad så jag går till den så kallade baren och ber om en shot.

Självklart ska Ola komma förbi när jag sitter och dricker mitt sjätte glas tequila. Jag har säkert en del till glas alkohol, för dem sex glasen var bara tequilan. Jag hade druckit en massa annat emellan och innan.  

"Hej, sitter du här alldeles ensam?" Säger han flirtigt. Jag bara nickar, jag orkar inte vara social egentligen men han ger sig inte såklart.

"Vill du dansa?" Frågar han och fyrar av sitt sexigaste leende mot mig. Egentligen är han inte alls sexig, men ja han försöker så. 

"Visst." Säger jag för vara snäll och ler så sexigt jag kan tillbaka. Om Andy kan skaffa en flickvän så snabbt efter vad som hänt mellan mig och honom så kan jag väl flirta och göra vad jag nu ville med andra killar. Jag har ingen skyldighet till att vara honom trogen. Vi var ju bara vänner. Jag suckar lite innan jag tar Olas hand. Han drar med mig ut på dansgolvet. Jag är ganska full känner jag men jag dansar nära honom och till slut kysser jag honom. Så det är så här det känns att kyssa andra. Den enda jag kysst är Felix och Andy som jag båda är kär i. Det känns bra att kyssas med Ola men det fattas den där magin som fanns när jag kysste Felix och Andy. Jag avslutar kyssen och fortsätter dansa lite med honom. Det är när jag snurrar bort från honom snabbt som jag ser hur nära Vendela och Andy dansar och hur dem tar på varandra. Det gör bara så ont, som om någon åter igen stuckit en kniv i mitt hjärta. Nä nu ska jag få ha roligt. Jag tänker bli riktigt full och kyssa flera tills Andy märker något, riktigt roligt blir det om han blir svartsjuk. 

Jag lämnar Ola och beställer en till drink som jag dricker upp på en gång. Sen en till och en till sen letar jag upp någon rolig typ som är snygg också. Jag hittar en kille som är ganska, nej, otroligt snygg faktiskt. Han berättar vad han heter men jag kan inte lägga det riktigt på minnet. 

"Men du Micke, vad sägs som gå bort dit till sofforna och lära känna varandra?" Säger jag så förförande jag kan. Visst nu har jag sänkt mig till alla sånna tjejer som jag tycker är helt dumma i huvudets nivå, men jag orkar inte bry mig. Andy ville att jag skulle släppa loss så nu gör jag det.

"Jag heter Markus faktiskt, men visst." Säger han lite upprört men flinar ändå. Måste han anmärka på vad han heter? Han kommer ju ändå få ha lite kul med mig. Så vad spelar det för roll då vad jag kallar honom.

"Det var vad jag sa." Säger jag och flinar tillbaka. Jag drar med mig honom bort mot fåtöljerna och sofforna. 

"Så vad vill du veta om mig snygging?" Säger han flirtigt och sätter sig i en fåtölj. Vilket hemsk sak att säga till en tjej egentligen. Snygging? Vem vill bli kallad det?! Jag sätter mig i gränsle över hans knän och lägger mina armar runt hans hals. Jag är bättre på att förföra killar än vad jag trodde. 

"Vad sägs som hur bra du är på att hångla?" Säger jag och ler mitt oskyldigaste leende. Jag tror han verkar gilla idén för han ler triumfierande mot mig och mot sina polare längre bort. Han har antagligen slagit vad om vem som skulle få mig ikväll. Om han tror att han skulle få ha sex med mig så glöm det. Jag må kanske ha gått och hånglat med en massa killar den här kvällen men klockan var bara 00.00 på natten och vi kom hit 21.00. Det var tidigt och jag hade inte sett Andy sen jag dansade med Ola. Han får leta upp mig när han tycker att vi ska gå eller så kankse han redan har stuckit med den där Vendela. Usch vilket namn egentligen,Vendela. Hela hon skriker slampa, så jag kan gissa vad dem två håller på med.

"Visst, visa mig vad du kan så visar jag dig vad jag kan. Vet du hur snygg du är egentligen?!" Säger han flirtigt. Men herregud, kan han bara kyssa mig. Snart går jag tror jag. Istället för svara på det han sa kysser jag honom länge och hungrigt. Han är bra på att kyssas och jag är nog helt borta för jag vill ha mer. För att inte ryckas med ställer jag mig upp och drar med honom ut på dansgolvet. 

"Vill du dansa?" Säger han överraskat. Jag bara nickar och ler oskyldigt mot honom. När jag vänder mig om för dansa ned längs hans ben så ser jag Andy. Andy har sett mig också och han ser inte så glad ut. 

Jag dras upp av Mårten, Micke eller vad han nu heter. Han snurrar runt mig så jag bara står någon centimeter ifrån honom. Han är överallt med sina händer på mig och nu har jag egentligen fått nog men jag vet att Andy tittar så jag dansar så sexigt jag kan med killen. 

 

Andys perspektiv
Vendela har bokstavligen klängt på mig hela kvällen. Hon är ganska jobbig och Rosie har jag knappt sett. Däremot har jag hört att någon ny som inte brukar komma på Olas fester är här och hon är en riktigt heting som dem andra säger. Det sägs att hon är ursnygg och hon har visst hånglat med hur många killar som helst. Vild och galen och otroligt snygg beskrev någon henne som. Jag måste erkänna att jag är nyfiken på vem det kan vara. Vendela ska äntligen gå och såklart vill hon att jag ska följa med henne men jag orkar verkligen inte. Det känns som jag har lite ansvar för Rosie också, vilket jag såg dansa otroligt nära någon kille. Jag vet inte varför jag stör mig så mycket på att dem dansar. Jag menar hon är inte min tjej, så hon kan vara med vilka killar hon vill. Aja nu när Vendela gått så har jag inget bättre för mig än titta vad Rosie hittar på.

Någon polare till Ola, jag känner till honom men kommer inte ihåg hans namn, kommer fram till mig och pekar på Rosie.

"Tänk att få henne i säng. Det är hon som är ny här förresten, fast det visste väl du redan. Alla killar på den här festen trånar efter henne och hon har hånglat med hälften av oss." Säger han nöjt och flinar. Jag får lust att smälla till honom i ansiktet men istället går jag bara därifrån och nu måste jag hitta Rosie. Vad har det tagit åt henne? Hon som jämnt är så ordentlig, och osäker fast på ett sött sätt. Om det verkligen är hon som är den nya  vilda snygga tjejen som alla pratar om måste något vara väldigt fel. 

Tillslut ser jag henne, nu kan jag pusta ut. Hon går vingligt upp på ett bord och börjar titta runt omkring sig. Vad eller vem är det hon letar efter? Hon har ett glas i handen som är nästan tomt och hon dansar på bordet till musiken. Fan det är hon som är den tjejen. Alla killar kan inte sluta stirra på henness rumpa eller bröst. Jag vet att jag inte borde bry mig men nu gör jag det. Jag går fram til henne med bestämda steg.

"Vad fan håller du på med?!" Skriker jag bakom henne. Hon stelnar till och funderar antagligen på om hon borde vända sig om eller inte.

"Vad ser det ut som? Jag har bara lite kul." Skrattar Rosie till svar, vänder sig och hoppar ner i någons killes famn och kysser honom. Killen har blont hår och är vältränad. Han blir nog överraskad men kysser henne glatt tillbaka och släpper ner henne på golvet. 

Jag låter inte Rosie och killen avsluta sin kyss utan tar tag i Rosies arm och drar henne åt sidan. Den vältränade killen blir sur och tittar på mig som om jag vore död. Jag nickar nästan osynligt mot honom för markera att det är ingen idé. Han fattar vinken som tur är och går härifrån med sina polare. Nu kan jag vända min fulla uppmärksamhet mot Rosie. Om jag tyckt att jag har varit full så är det inget jämfört med hur full Rosie är just nu. Hon stinker alkohol, hon som jämnt brukar lukta svagt rosor. 

 

"Rosie! Det här är inte du. Vi går nu." Säger han oroligt men bestämt. Jag förstår mig inte på honom, ärligt talat har han inget att säga till om. Jag är stor nog att klara mig själv, och vill han inte vara med sin slampa Vendela.

"Vart har du Vendela? Har hon stuckit och lämnat dig för hon insåg vilken idiot du är kanske?" Säger jag surt. Jag ser att han blir sårad och nu vet han precis vad som har hänt. Egentligen tror jag att han redan insåg vad som var fel när Vendela kom och hälsade på oss.

"Hon gick hem." Säger han kort men tålamodigt.

"Varför följde du inte bara med henne? Jag är ju tydligen ändå inget att ha." Säger jag och jag håller på att börja gråta. Jag har på mig min skinnjacka, vilket innebär att jag har allt jag behöver och jag måste bort från Andy nu innan jag börjar gråta inför honom. Det är tydligen ingen smart idé att försöka smita. Andy håller mig i ett järngrepp och har ingen tanke på att släppa mig nu.

"Du är visst något att ha, men jag har inga sådana känslor för dig bara Rosie." Säger han mjukt.  Hur kan han göra så här mot mig? Har han inget samvete?

"Nej, nej, nej. Du kan bara inte först kyssa mig vid tolvslaget, vilket var så romantiskt tyckte jag, och sen ligga med mig några veckor senare vilket var otroligt förresten. Jag må kanske vara kär i dig, men jag kan verkligen inte komma på varför eller hur du kan vara en sån stor idiot! Uppenbart så är jag inte tillräckligt snygg för att vara din tjej. Nej, istället står du och ljuger mig rakt upp i ansiktet och ger mig hopp om att vi kanske kan bli  ihop. Om ett tag; sa du för du känner att du inte vill ha nån tjej just nu. Förståligt tyckte jag först, men sen, nu idag, fick jag reda på att det inte alls hade med att göra att du ville vänta. Utan det var för jag är tydligen inte tillräckligt bra för dig. Säg mig, var du och Vendela ihop reddan när vi hade sex?" Skriker jag upprört och såklart har musiken precis tystnat. Kan det bli värre? Alla har nu hört allt som hänt mellan mig och Andy. Men faktiskt känner jag att jag inte bryr mig om det just nu. Alla har sin uppmärksamhet på mig och Andy. Dem väntar på en fortsättning från mig eller ett svar från Andy.

"Men snälla Rosie! Tror du att jag bara kysste dig för skojs skulls? Nej jag gillade det och sexet...jag njöt jag med, men du och jag passar inte ihop bara. Du skulle aldrig förstå, så jag träffade Vendela för ett tag sen men vi blev inte ihop förän måndagen efter påskhelgen." Säger han upprört och irriterat. Jag ser på honom att han blev sårad av vad jag sa men jag bryr mig inte. Istället ser jag min chans att smita, så det är precis vad jag gör. Jag drar tillbaka mina armar som han hållt i för att jag inte ska sticka, och springer åt det håll jag tror dörren som leder ut är åt.

---

Vad tycker ni??? Lite drama och romantik. Kanske inte vad ni trott om Rosie men hon är full så kom ihåg det. Jag anar att ni förstår att Vendela är Andys tjej och kommer finnas med ett tag i novellen nu och skapar problem för alla i stort sett. Kommentera och berätta vad du tyckte!! :) 

 

"Jag vet inte inte uppriktigt talat, jag antar att jag älskar honom. Men jag måste gå nu." Säger jag tonlöst. Samtidigt som jag väntar på Olivias svar så inser jag att det är sant, jag älskar verkligen Andy.

"Ta hand om dig och gör inget dumt nu" Säger hon ömt och lägger på. Olivia är verkligen en sån bra vän. Hon känner mig så väl. Jag lägger mig med huvudet på kudden som jag grät på och somnar. Urmattad efter att gråtit så mycket och alla tankar som går runt i mitt huvudet är det en lättnad att jag får sova.

 Vad är klockan?! Har jag försovit mig? När på dygnet är det ens? Tänker jag när jag sätter mig upp efter vaknat från min tupplur. Otroligt vad utmattad man kan bli av att gråta. Jag känner mig helt tom inombords, och förvirrad också. Jag tar upp min mobil för att kolla klockan och vilken dag det är. 

Det är visst fortfarande samma dag som jag fick reda på att allt var ett misstag från Andys sida, och klockan är fyra på eftermiddagen. Då betyder det att jag har sovit i typ en och en halv timme. Jag har inte ätit någon lunch känner jag när magen kurrar till. Om en timme kommer det fler gäster. Jag undrar vilka det är den här gången. Det är säkerts Hanna med familj som kommer komma igen. Men herregud, dem kommer om en timme och jag ser ut som jag gör tänker jag när jag tittar mig i spegeln. Jag må känna mig som en zombie och helt tom inombords men jag kan inte se ut så här! Ingen mer än Rachel och Olivia får veta om det...det här...det här...misstaget som Andy ser det som. Jag börjar nästan gråta när jag tänker nu igen på imorse. Skärp dig nu Rosie! Glöm honom och gå vidare.
 Med dem orden i tankarna så traskar jag mig upp från sängen och tar med mig ett par svarta stuprörsjeans och en ganska uringad röd finare topp med mig till badrummet. Jag hoppar in i duschen och där står jag ett tag och försöker tänka ut hur jag ska lyckas hålla masken ikväll. Jag menar dem vet att jag är ledsen för något, men förhoppningsvis så är dem mer arga för att jag inte släppte in dem och att jag aldrig kom hem igår så att jag slipper komma på någon dålig ursäkt. 

 

När jag duschat klart tar jag på mig mina kläder och stålsätter mig för det värsta som jag kan möta där ute i vardagsrummet. Mycket riktigt så när jag kommer in i vardagsrummet så slutar pappa och Kristina snacka och tittar på mig på en gång. 

"Vad har hänt?" Frågar Kristina snabbt innan pappa hinner säga något. Jag bara vet att han kommer snart bli skitsur och skälla på mig.

"Det var inget speciellt. Var trött och överreagerade men allt är bra nu." Säger jag och försöker le. Inget är bra just nu! 

"Okej så bra då. Vart var du igår? Du bara försvann. Du vet Louise är din kompis och ditt ansvar. Du kan ju inte bara lämna henne." Säger hon surt och med avsky i rösten. Avsky mot mig. Måste Kristina ta upp Louise nu? Seriöst? Kan dem inte bara lämna henne utanför, hon kan klara sig själv utan min hjälp. Visst hon är en jättebra vän men ibland orkar jag inte. Just nu orkar jag inte med någon. 

"Jag var hos Andy. Vi tittade på tv och blev så trötta att vi somna i soffan framför tv:n." Svarar jag lugnt och samlat.

"Du måste meddela oss och ta med Louise och inte bara försvinna sådär! Vad fan tänker du med egentligen? Sover hos en kille, har du helt förlorat förståndet?!!" Skriker pappa. Där kom bomben som bara väntade på att explodera.

"Nej det har jag inte! Och det var inte precis som något hände. Varför kan du aldrig lita på mitt omdömme eller handlingar? Du är inte precis ett helgon heller! Och får jag aldrig göra misstag utan att du ska bli skitförbannad, och vill inte se mig varje gång. Hur ska jag då lära mig något?" Skriker jag till svar och mina tårar rinner i full fart ner för mina kinder. Jag har bara fått nog! Jämnt så här, allting ska vara perfekt och det finns inge rum för misstag eller något sånt. Hans ögon smalnar och blir svarta av ilska.

"Gå in på ditt rum och kom inte ut förens gästerna kommer. Och när dem går sen så stannar du inne på ditt rum igen. Och datan beslagtar jag." Skriker han uppfodrande. 

"Gärna för mig men min dator rör du inte. Jag vill ändå inte se dig." Svarar jag skrikandes och springer in på rummet och smäller igen dörren hårt. Strax efter kommer pappa in på rummet och hämtar datorn som han sagt, men som tur är tänker han inte på att ta min mobil i allafall.

När han har gått så sysselsätter jag mig med att sminka mig ett långt tag, och sen försöker jag lista ut vilka gäster som skulle komma senare ikväll. Vilka har varit här den här helgen? Det kanske är några som redan varit här men som vi nu ska umgås med bara den familjen nu. Antagligen Hanna och dem. Nöjd med det svaret tittar jag ner på mitt val av kläder. Den här röda toppen borde jag slänga. Jag är ingen slampa! Den är otroligt uringad så att man ser behå-kanten och den gör dessutom så att det ser ut som man har större bröst än vad man har och den sitter tajt mot kroppen. Jag måste byta. Jag väljer att ta en vit spetstopp som är ganska genomskinligt med ett vitt linne under den. Sädär ja, mycket bättre. 

Nu är det bara 10 minuter kvar tills gästerna kommer, fast är det Hanna med familj så kommer det nog dröja. 5 minuter kvar. "Åh jag dör!" Stönar jag rätt så tyst så att inte Kristina och pappa hör. Kan inte tiden gå fortare. Eller så kan väl gästerna komma lite tidigt. 2 minuter kvar. Snart kommer dem...hoppas jag. Pling plong. Ja nu är dem här! Mitt rum blir typ som ett fängelse och jag måste ut härifrån. Jag öppnar dörren hastigt och stirrar rakt in i pappas ögon. Antagligen tänkte han komma och hämta mig men jag kan faktiskt öppna en dörr själv även om han tror att jag är fem fortfarande och kan inte klara något själv. 

"Dem är här, var nu trevlig och uppför dig." Säger han lågmält men strängt. Jag bara fnyser till svar och går förbi honom ut i hallrummet där Rachel, Anders, Anthony, Mårten, Alice och...och Andy. Varför Andy?! Helt plötsligt känns toppen väldigt tajt och byxorna alldelse för åtsitande. Det känns som jag inte kan andas. Jag måste ha luft, och det är nu! Jag börjar vända mig om när Kristina tar tag i min arm hårt och viskar tyst "Du stannar.". Motvilligt vänder jag mig mot alla våra gäster och försöker le. Rachel är först att få av sig ytterkläderna och kommer för att hälsa på Kristina, pappa och mig. Hon ger oss alla en kram och både pappa och Kristina säger välkommen. Så när hon kommer för att hälsa på mig får jag fram ett ynkligt "Hej". Rachel tittar på mig medlidande.

"Det är lugnt, jag säger inget till dem. Lovar det. Jag har inte berättat för någon annan heller." Säger hon tyst i mitt öra när vi kramas. Skönt då behöver jag inte oroa mig om det. Sen kommer Anders och hälsar på alla och jag spelar glad. Men man får ju inte glömma Anthony, Mårten och lilla Alice. Anthony är 9 år, Mårten är 3 år och Alice är 2 år. Jag går fram till dem och skojar lite med dem och säger att det är bara att gå in och sätta sig. Dem springer in, busar med varandra på vägen och skrattar. 

Mitt första misstag den här kvällen. Ensam blir jag kvar med Andy. Han bara står och stirrar ner i sin mobil. Antagligen messar han med någon av sina löjliga kompisar. Han har inte rört sig en millimeter sen han hängde upp jackan när han kom. Nu möter hans blåa ögon mina. Jag tittar på honom, låter min blick vila på hans ögon. Jag är nog inte så bra på att dölja mina känslor just nu. Alldeles gråtfärdig känner jag mig men jag lyckas åtminstone hålla tårarna borta. Men jag måste ha tittat på honom med ledsna ögon för hans blick säger förlåt på något sätt. Vi bara står så ett tag. Jag vet inte vad jag ska säga, finns inte mycket att säga för min del. Jag bryter våran ögonkontakt. Vad har jag här att göra? Jag är inte skyldig honom att stå kvar här och samtala med honom. Jag vänder mig om och börjar gå ut ur rummet när jag känner honom ta tag i min arm för att hindra mig att gå. Väldigt vad folk ska hindra mig idag från saker. Först Kristina som stoppa mig och nu Andy också.

"Vänta!" Säger han mjukt och jag vänder mig mot honom med en kall blick. Jag ärligt talat avskyr honom just nu men ändå vet jag att det kommer gå över och jag kommer att gå tillbaka till att älska honom om någon dag igen. Men nu är nu så varför inte låta honom känna på sin egna medicin. 

"Vad är det?" Svarar jag kyligt. Han släpper min arm. Just nu står han inte långt ifrån mig, jag kan känna hans kroppvärme. Så nära står han. 

"Är allt okej?" Fortsätter han oberörd av mitt kyliga svar. Nej inget är okej, hur kan du ens tro det! Först ligger du med mig och sen säger du att allt var ett misstag. Det var min första gång dessutom! Tänker jag men det kan jag inte säga.

"Varför skulle det inte vara det? Det var som du själv sa, ett misstag." Säger jag nu ännu kyligare och bara stirrar argt på honom.

"Precis, ett misstag. Vad tyckte du då?" Säger han och flinar. Hur fan tänker han? Det var bra och jag ångrar inte det som du gör, men helt fel av dig att fråga det!

"Du äcklar mig! Vet du det?! Var det något mer du ville?" Säger jag upprört. Hans flin försvinner några sekunder men sen är det tillbaka igen.

"Nej, ska vi gå?" Skrattar han.

"Du gör som du vill men jag går nu i allafall." Säger jag och går däreifrån. Den här gången hindrar han i allafall mig inte.

 

"Det var kul igår på påskfesten." Säger Anders efter Kristina avslutat sin berättelse. Jag tittar försiktigt upp mot Andy. Han tittar på Anders och nickar medhållande.

"Ja det var det verkligen, och kul att ni är här nu." Säger pappa glatt. Jag ser i ögonvrån att Anthony försöker skoja med Andy och Andy som blir irriterad. 

"Ja och det verkar som alla hade väldigt roligt igår, vissa mer än andra." Säger Rachel utan att tänka sig för. Men ingen annan fattar än jag och Andy som tittar skamset ner i våra knän.

"Jo men precis, kul var det verkligen" Säger Andy och flinar. Vad är det med honom? Hur kan han bara säga så? Först säger han att det var ett misstag men nu säger han att det var kul. Jag har lust att slå honom i ansiktet men motstår frestelsen. Sen för det andra, försöker han sabba mitt liv eller vadå? Jag ser hur pappas ögon smalnar och Kristina som blir frustrerad.

"Ursäkta mig, måste bara gå på toa." Säger jag och ler sockersött. Det där bara blev för mycket. När jag kommer runt hörnet mot toaletten så känner jag tårarna komma. Jag går snabbt in på toan och låser efter mig. Varför var jag så dum och gick på det igår? Varför? Snyftar jag på badrumsgolvet där jag har satt mig. Jag bara låter tårarna rinna och förstöra sminkningen, sminkningen kan jag fixa till sen. Just nu behöver jag bara få gråta faktiskt. Jag känner att det vibberar i min ficka, måste vara min mobil. Nyfiken på vem som ringer mig tar jag upp mobilen hur fickan och ser att det är Felix.

"Hej." Svarar jag så stadigt jag kan.

"Hej, vad har hänt?" Säger han oroligt. Skit han hörde att jag har gråtit på min röst. 

"Inget, allt är bara bra." Svarar jag och är väldigt försiktig med att inte låta för ledsen på rösten. Vad ska jag säga till honom egentligen? Jo jag hade sex med Andy och sen så säger han att det bara var ett misstag, och jo juste det ja; det var min första gång dessutom. Aldrig i livet att jag kan berätta det för Felix.

"Jag hör på dig att något är fel." Säger han mjukt i telefon. Det är så synd att han är så långt borta från mig.

"Nej jag lovar, jag är bara väldigt trött." Svarar jag tungt. Det kanske inte var en så smart idé att prata nu med Felix men vad ska jag göra där ute med alla gäster och...Andy.

"Okej, men du vet väl att du kan prata med mig om vad som helst. Jag finns här för dig." Säger han. Gud vad gullig han är! Jag kan inte sluta le trots att tårarna fortfarande rinner. Jag måste se helt sjuk ut.

"Jag vet. Varför ringde du förresten?" Säger jag fundersamt.

"Jag ville bara prata med dig. Se hur du har det." Säger han eftertänksamt.

"Jaha okej men vi har gäster så jag måste gå tillbaka nu. Höras imorgon istället?" Säger jag och suckar inombords. Tyvärr måste jag ju gå tillbaka och spela trevlig.

"Ja visst, hörs imorgon." Säger han glatt.

"Mm, hejdå." Säger jag och lägger på.

Jag kommer ut från badrummet och går rakt in i Andy. Trevligt! Av alla jag kunde stött på så var det självklart att det var tvunget att vara Andy. 

"Hej." Säger han och tittar in i mina ögon.

"Hej, vi måste prata." Nån gång, förr eller senare, måste vi reda ut detta. Jag vill gärna bli ihop med honom men om han inte är redo så vill jag åtminstone vara vänner. Jag vill kunna föra ett normalt samtal med honom.

"Visst, nu eller?" Frågar han trött. Jag himlar med ögonen innan jag svarar på hans fråga.

"Ja nu. Vi kan prata inne på mitt rum." Mentalt så gör jag facepalm på mig själv. Mitt rum av alla ställen jag kunde valt så valde jag såklart mitt sovrum. Hur fel det måste vara, han kan ju så misstolka det. Jag går mot mitt rum med Andy precis bakom mig.

"Så vad ville du prata om?" Säger han när han sätter sig i min mindre soffa i mitt rum. Själv har jag slagit ner mig på min säng.

"Om igår, jag vet att du sa att det var ett misstag men menade du verkligen det?" Jag var bara tvungen att få det ur mig. 

"Ja jag menade det. Jag tycker sexet var bra men jag är inte redo för något förhållande som du antagligen förväntar dig av mig nu." Svarar han lugnt och oberört.

"Jaha okej...kommer du någonsin vara det...med mig?" Frågar jag tyst men jag vet att han har hört mig. Egentligen tror jag att jag redan vet svaret men jag vill höra honom säga det.

"Asså, jag vet inte. Kanske." Säger han mjukt. Så det finns hopp, han kan kanske bli min. Just nu ångrar jag mig verkligen inte att jag tog mod till mig för att prata ut om det här tidigare.

"Okej. Men vi kan väl så länge låtsas som det inte har hänt och fortsätta som vänner?" Säger jag lugnt men känner inombords hur jag inte kan sluta le.

"Självklart. Ska vi gå tillbaka till dem andra kanske?" Säger han lättat och ler mot mig. Vad jag älskar hans leende. 

"Jo det borde vi nog" Svarar jag och ler tillbaka mot honom. Vi går från mitt rum ner till köket där alla dem sitter och skrattar och pratar.

Efter att alla dem gått hem och jag ligger i sängen för att sova så kommer jag på mig själv hur kär jag egentligen är i Andy. Jag skulle nog kunna göra vad som helst för honom för han betyder så mycket för mig. Han var den personen som gjort störst intryck på mig på så kort tid. Jag älskade allt med honom, även hans brister. Ingen var änå perfekt. Han fick mig att känna mig vacker och lycklig.

---

Sådär, där var sista delen av påskspecialen uppe på bloggen. Det tog ett tag för mig att skriva den och det är inte den bästa jag har skrivit men hoppas den duger. Kommentera och berätta vad ni tycker!! Skulle betyda jättemycket.

Om du älskar One Direction passar den här novellen för dig! Just nu skrivs en novell som heter Last First Kiss!