"Jag tror jag är redo, att satsa på oss." Jag sväljer hårt och låter blicken svepa genom rummet. Jag sitter på Felix låga säng med svart överkast. Felix reser sig från sin fåtölj och går fram till mig. Han sätter sig bredvid mig och tar mina händer i hans. Hans läppar söker sig till mina och vi delar en lång kyss.
"Jag också." Säger han med ett brett leende. Jag kan inte låta bli att le jag också.
"Så då är vi ihop eller vad?" Säger jag osäkert och kollar på Felix.
"Om du vill det. Jag hoppas det." Säger han glatt och ser på mig.
"Jag vill det, men hur gör vi med distansen?" Säger jag.
"Vi löser det på något sätt." Säger han och kramar om mina händer lite hårdare.
"Det finns ju alltid mobiler, och tåg." Säger jag skämtsamt och kysser honom på munnen. 

"Ja, varför tänkte inte jag på det." Säger han och skrattar roat åt min sarkasm. Det är så typsikt mig att vara sarkastisk när jag blir minsta lilla obekväm. Jag ler bara och han kysser mig på pannan.

Vi sätter på en film, någon action. Jag kan inte riktigt koncentrea mig så jag börjar tänka på sommarens händelser.

Andra veckan här så hade jag och Felix åkt till stranden här i Kalix. Vi hade tagit med oss picknick och en massa filtar. Jag hade fått för mig att vi skulle campa på stranden under bar himmel. Efter mycket övertalande så gick Felix till slut med på det. Jag hade fixat mackor, varm choklad, middag som var varmkorv som vi skulle grilla. Det skulle bli hur mysigt som helst, men Felix tyckte tydligen inte om min idé så mycket. Han hade muttrat hela den dagen om hur blåsigt det skulle vara, att det inte skulle finnas någon täckning där eller hur sandigt det skulle vara. Jag blev faktiskt lite besviken på honom. Jag hoppades på att efter hela misslyckade helgen på Utö så skulle det bli som vanligt mellan mig och Felix. Det hade varit så kyligt mellan oss sen vi hade varit där. Jag valde honom för det enkla, mysiga, bra förhållandet men istället vart det ett nersmutsat, kyligt, komplicerat förhållande. Han kom med ändå till stranden. Vi hade det mysigt men det var en vägg mellan oss. Fast efter det så började vi mjukna upp för varandra. Men inget var som det hade varit innan Utö. Jag tror att jag var inte den enda som var med någon annan där men kände sig skyldig till att ge oss en chans ändå.
"Jag antar att det är dags för mig att gå och lägga mig, klockan är ändå rätt mycket." Säger jag och börjar resa på mig.
"Du kan väl sova här inne, bara ikväll? Ingen av de vuxna kommer ändå sova hemma ikväll, och jag vill så gärna ha dig här hos mig." Säger han hoppfullt.
"Kan jag väl, ska bara byta om och borsta tänderna sen kommer jag in till dig." Svarar jag glatt.

Efter att ha borstat tänderna och sett på en film och bara myst med Felix, så sover han och jag ligger klarvaken bredvid honom. Jag kan inte låta bli att tänka på om det hade varit Andy som låg bredvid mig nu istället. Hur det hade varit att kyssa Andys läppar varje dag, hålla om honom, ha hans armar runt mig om kvällarna innan man somnar.

Varje kväll i 7 veckor hade Andy ringt och plågat mig. Jag klarade inte av att höra hans röst så snart efter Utö. Det var bara tre dagar efter vi kom därifrån som han ringde första gången. Han hade inte gett upp efter ringt mig tio gånger den kvällen. Sista gången den kvällen när han ringde var jag så nära på att svara men jag hann inte. Han hade lämnat ett röstmeddelande, och så hade han gjort varje kväll ända fram tills 4 dagar sen. Han måste väl ha gett upp till slut när jag inte svara någon gång. Jag hade inte lyssnat på något av hans alla 50 röstmeddelanden. Jag vågade inte, jag kunde inte, jag skulle falla tillbaka till världen där jag var förlorad i hans närvaro igen.
Efter vi hade kommit hem från Utö så övertalade jag pappa om att få följa med Felix upp till Kalix. Eftersom han tycker Kristinas familj är bra, och det kunde vara bra för mig att komma ifrån Andy som han inte alls gilla gick han med på det. Jag skulle stanna här ända tills skolan börjar. Sista helgen av sommarlovet skulle pappa och Kristina komma upp sen skulle jag åka ner med de till Stockholm. Det hade gått 8 veckor sen vi kom hem från Utö. Jag och Felix hade haft det jättemysigt och jag ångrade mig inte över mitt val jag gjorde på utö, men jag kan inte låta bli att tänka vad hade hänt om jag hade valt Andy.
Om en vecka exakt skulle jag åka hem med Kristina och Rullie. Imorgon skulle dem komma upp och spendera sista tiden här. Jag borde sova men jag kan verkligen inte få Andy ur mitt huvud. Tillslut efter typ en timme eller mer så somnar jag.

Andys perspektiv
Det var bara en vecka kvar av sommarlovet, det hade alltså gått 8 veckor sen jag hade varit på Utö med Rosie och dem andra. När vi alla kom hem så pratade jag med Vendela och hon gick med på att bli tillsammans igen om jag lovade att ligga med henne när hon än ville. Vad skulle jag göra liksom? Jag hade dock försökt få tillbaka Rosie men hon svarade inte på något av mina samtal eller 50 röstmeddelanden. Jag måste släppa henne. Det skulle vara tufft, men det var vad jag var tvungen att göra. Hon skulle komma hem om en vecka och hon ville bara ha en vän så det var exakt vad hon skulle få. Men gällande Vendela så var jag tvungen att tänka på mitt rykte åtminstone tills jag fick Rosie. Sen spelade det ingen roll. Hon var mitt allt, jag behövde henne precis som jag behövde luft för andas.  

Jag kunde bara inte återvända till skolan ensam så jag gick med på Vendelas villkor. Bara någon vecka efter vi kom hem från Utö så åkte jag ner till Malmö. Imorgon skulle jag hem igen, och dagen därpå skulle jag träffa Vendela tyvärr. Lika bra att börja supa på en gång när jag kommer hem för att inte tänka på allt plågosamt, och att jag var tvungen att knulla den där slampan.

Med Rosie hade det varit underbart, det kändes så otroligt bra. Jag ville bara ha mer och mer av henne. Hela hon var underbar. Jag hade inte hört något från Rosie sen vi sa hejdå vid båten från Utö när vi skulle hem. Hon gick med Felix och Olivia. De gick till någon vändplan och Rullie kom och hämta dem där. Jag och Vendela däremot var tvungna att ta bussen hem.

Under bussresan hade Vendela varit otålig som vanligt. Hon hade sagt en massa osammanhängande saker, eller det var väl mest för jag brydde mig inte om att lyssna hela tiden. Hon sa saker som att Felix och Olivia var helt dumma i huvudet. Hon trodde att Rosie hade varit värst men dem var nästan värre. Ibland förstod jag mig verkligen inte på Vendela. Hon kunde babbla på om helt oviktiga saker om andra, skvaller. Vendela hade sagt något också om att Felix var så lättlurad, och sen något om 300 kr men jag orkade inte bry mig. Fast vad hade 300 kr och Felix att göra med varandra för Vendelas del? Spelar nog ingen roll. Jag undrar om Rosie var tillsammans med Felix nu på riktigt eller om det fortfarande bara var på prov. Hon är ju för rolig liksom, seriöst på prov? Antingen är man tillsammans eller inte, det finns inget på prov. Om hon var min skulle hon bara vara min, fast vad ska jag säga till alla andra. Jag menar även hur fantastisk hon var så såg inte mina så kallade vänner det. De skulle undra va fan som hade flugit i mig.
Jag borde nog sova, men jag kunde inte sluta tänka på om hur det kunde blivit om Rosie hade valt mig. Att vakna upp till hennes ansikte. Se henne helt nyvaken och nästan ännu mer vacker än annars. Kyssa henne god morgon. Äta frukost med henne, prata och skratta åt allt möjligt. Se henne le det där speciella leendet mot mig när hon är alldeles lycklig. Krama henne, kyssa henne på pannan. Få henne att känna sig trygg. Se någon film med henne i min famn. Jag skulle hålla min värld i mina armar. Om jag bara fick henne skulle jag aldrig släppa taget om henne. Det var en tanke som höll mig uppe länge den natten.

---

Vad tycker ni? Det var första delen av "Ny pojkvän, nya problem" som är fortsättning av "Ingen pojkvän, inga problem". Hoppas ni gillar den nya novellen!

 

/Love Lollo

Namn: Ny pojkvän, nya problem.