På kvällen så ligger jag och Andy i gästrummet i var sin säng. Sängarna står en liten bit ifrån varandra men tillräckligt för vi ska kunna nå varandra. Jag ligger och funderar över allt som hänt och som kommer. 
"Andy?" Viskar jag och vänder mig mot honom. 

"Ja?" Säger han trött och vänder sig mot mig. Jag kan se hans ansikte i mörkret och hans hand som letar efter min. Utan att tänka mig för har min hand hittat hans och vi båda ler. 
"Jag kommer sakna dig, det här." Säger jag tyst.
"Jag med. Kom här." Säger han och släpper min hand för kunna dra in mig i sin famn. Jag hoppar ur min säng och kryper ner i Andys säng. Han lägger sin arm runt mig. Jag vänder på mig lite grann för kunna pussa honom god natt. Han kysser mig lätt på pannan och sen en kyss på munnen som jag ville ha. Jag ler lyckligt. 
"God natt älskling." Säger jag nöjt och tar hans hand som han har runt min midja i min hand.

"God natt älskling." Säger han minst lika nöjt som jag. Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer för jag somnar.

 

Jag kämpar med att få ut en flyttlåda ur hissen. Snart ger jag upp! Vi hade hållt på i över en timme att flytta in mig hos Jassmine. Det var inte mycket kvar nu som tur var, men jag var trött. Jag tror det är den här lådan och en till, sen inget mer. Andy och Jassmine hade tvingat mig till Ikea och sen klädaffärer för köpa nya grejer till mig. Med tanke på att jag kom till Andy med bara mina kläder och andra viktiga saker så var det inte konstigt. Vi hade varit och köpt en ny säng till mig och en byrå. En garderob och gardiner hade vi köpt på ikea också. Det var inte det ända. Jag hade fått en fåtölj, nattduksbord, nattbordslampa, matta och sänggrejer. Andy kommer mot mig äntligen för hjälpa mig. Det är åtminstone vad jag hoppas. 
"Hur går det gumman? Ska jag ta den den där flyttlådan?" Frågan han och ger mig en puss på kinden. Jag kan inte annat än le. Han har förändrats så mycket sen första gången jag träffa honom. Han har vuxit så mycket som person. Nu är han mogen, redo att ta hand om andra och annat än sig själv. 
"Gärna, tack så mycket älskling." Säger jag och börjar med nästa som är mycket enklare. Jag får lätt ut den från hissen och sen bär jag in den i mitt rum. 

"Det var sista lådan." Meddelar jag Andy och Jassmine. 
"Ja men dåså. Välkommen hem Rosie." Säger Jassmine och ler varmt mot mig. Jag ler också. Andy kommer fram till mig och lägger sin arm om mina axlar. Jag kan inte fatta allt som har hänt. Allt har gått så fort. Jag och Andy har bara varit tillsammans i nån månad, men det känns som evigheter. Vi är så lyckliga tillsammans.

Jag och Andy sitter inne i mitt rum i soffan och ser ut över utsikten. Vi har precis blivit klara med inredningen i mitt rum. Jassmine gick precis ut ur rummet och lämnade oss ensamma. Jag ser på Andy, studerar hans profil i solljuset som skiner igenom fönstre rakt ner i hans ansikte. Han kisar för kunna se nåt. Han verkar tänka på något medan han ser ut över södermalm. 

"Vad tänker du på?" Frågar jag nyfiket och sätter mig upp från hans famn. Andy ser på mig och ler lätt. 
"Kom bara att tänka på när vi träffades första gången själva." Säger han.och ler mot mig. Jag ler jag med. 
"Det var rätt kul de gången. Jag kommer ihåg hur nervös jag var att vara ensam med dig för första gången. Kändes lite jobbigt innan men när vi sågs var det så roligt." Svarar jag och ler.
"Var du nervös? Då kan du bara ana hur nervös jag var. Jag visste innerst inne redan då att det var något speciellt med dig." Säger Andy och ser på mig uppriktigt med den där skämtsamma glimten i ögat. 

"Fast när vi börja prata med varandra flöt det på så bra. Det var så enkelt att prata med dig." Säger jag.
"Desamma, vi gick ju runt i timmar i stan efter käkat middag." Svarar han mig.
"Jag hade så ont i mina fötter när jag kom hem sen, men det var det värt." Skrattar jag och blir lite allvarigare på slutet. Jag möter hans blick. 
"Med dig så är all smärta i världen värd." Säger han och lutar sig fram och kysser mig. 
"Även hur romantiskt det där lät så borde det inte vara så. Det är meningen att vi ska lyfta varandra inte dra ner varandra." Säger jag lite oroligt och avbryter kyssen. 
"Varför har du så rätt hela tiden älskling?" Säger han och flinar. 
"För jag är bäst!" Svarar jag och flinar jag med. 
"Kommer du ihåg fyllefesten jag drog med dig på?" Säger han tankfullt.
"Ja, du var där med den där slampan." Säger jag lite halvt surt att han drar upp det. 
"Hon har faktiskt ett namn du vet." Säger han roat.
"För mig är det hennes namn." Svarar jag kort. 
"Är någon här lite svartsjuk?" Retas han. 
"Nej, men hon är en slampa.Det är bara ren fakta." Säger jag irriterat. 
"Jag tror nån är inte lite utan mycket svartsjuk." Fortsätter han och drar mig närmare honom. Jag stretar emot först men inser att det är lönlöst. 
"Kanske lite." Erkänner jag och kollar bort.
"Rosie titta på mig..." Säger han allvarligt och jag känner hans blick bränna på mig. Jag möter hans blick. 
"För mig finns det ingen annan än du. Hon betydde inget för mig. Du är allt, och har varit det en bra tid. Jag var dum bara som tog så lång tid att förstå det. Jag älskar dig mer än nåt annat i världen Rosie." Säger han och håller fast min blick hela tiden medan han pratar. Jag är mållös, och det händer inte ofta. 
"Jag älskar dig också mer än nåt annat." Svarar jag och kysser honom sen. Tänk att allt kunde sluta så bra. Vi älskar varandra mer än nåt annat och vi är varandras.