Jag ligger i Andys famn i soffan och myser. Vi ser på nån film på tv:n som Andy ville se. Mig spelade det ingen roll, jag var så nöjd över närvaron just nu. Efter praktiskt taget blivit utslängd från mamma så hade Andy hållt sitt ord om hjälpa mig. Det hade gått en vecka nu och hela tiden hade jag fått bo hos honom. Vi hade gjort allt tillsammans. Imorgon skulle jag flytta in hos hans tjejkusin Jasmine. Det skulle bli spännande och se hur vi skulle funka ihop under samma tak.
"Är du nervös?" Frågar Andy mig medan han stryker varsamt över mitt hår.
"Lite kanske." Svarar jag honom ärligt.
"Du behöver verkligen inte vara det. Hon kommer älska dig, och du kommer älska henne. Ni kommer säkert komma jättebra överens. Snart kommer jag väl få slåss om din uppmärksamhet." Säger han övertygande. Jag skrattar lite åt hur säker han är på sin sak.
"Tror du verkligen det?" Säger jag osäkert.
"Ja det tror jag. Den som inte älskar dig är dum i huvudet." Säger han och kysser mig lätt på munnen. 
"Även din kusin?" Frågar jag lite osäkert.
"Även min kusin." Svarar han mig och ler. Jag kan inte stå emot att le tillbaka. 

 

"Måste jag verkligen?" Gnäller jag och Andy suckar. 

"Ja det måste du. Du vet vad dina val är." Säger han varnande. 
"Ja jag vet, men jag är nervös." Erkänner jag. 
"Du har inget att vara nervös över. Ring på nu!" Säger han mjukt men otåligt. 

"Okej då." Suckar jag och ringer på. Det går några sekunder innan jag hör fortsteg i hallen innanför. Dörrhandtaget rycks i och sen låses dörren upp och framför mig står Jasmine. 
"Hej!" Säger hon glatt och kramar om oss ivrigt. 
"Hej Jassie." Säger Andy och skrattar åt hennes entuiasm. 
"Så det här är den omtalade Rosie jag har hört så mycket om?" Säger hon och ler mot mig. Jag bara ler tillbaka. Andy hade pratat om mig. 
"Ja det är jag, Rosie." Säger jag och skrattar lite nervöst. 

"Kom in, kom in." Säger hon glatt och flyttar på sig för låta oss stiga in. 

 

"Vad fint du har det." Säger jag efter vår rundtur i Jassmines lägenhet.

"Tack, tror du att du kommer trivas? Annars kan vi nog ändra lite saker så du känner dig som hemma. Det är liksom inga problem, jag lovar. Du kan ta mitt sovrum om du vill, det är bara att jag har aldrig gillat ett stort rum med balkong. Det lite mindre är mysigare. Men vill du hade kan vi byta och..." Babblar hon på oc jag bara ler.
"Jassmine, det är perfekt som det är. Jag tar jättegärna rummet med balkong. Har alltid velat ha en balkong så det blir hur bra som helst. Resten listar vi ut tillsammans." Säger jag och ler.
"Det ska bli så kul att lära känna dig Rosie. Jag ser verkligen fram emot att du flyttar in här." Säger hon och kramar mig oväntat.
"Ta det lugnt Jassie, du skrämmer ju henne." Skrattar Andy.
"Förlåt, menade inte det. Jag är bara så glad." Säger hon ursäktande.

"Det är lugnt." Skrattar jag fram när hon har släppt mig.
"Vad bra, flyttar du in imorgon eller i eftermiddag?" Frågar hon och ser på mig och Andy. Jag kollar emellan Andy och Jassmine, jag och Andy hade inte bestämt det här än. Jag visste inte ens att det fannas nåt val.
"Imorgon bitti om det funkar för dig?" Säger jag och får det låta mer som en fråga än ett svar.
"Okej, ja men då ses vi imorgon då. Har du en egen säng eller ska vi köpa en till dig imorgon?" Säger Jassmine tankfullt.

"Hon har bara två resväskor och sina kudar med sig. Jag har köpt lakan till henne så det är bara en säng och möbler hon behöver." Säger Andy. Dem pratar om mig som om jag vore deras barn för fan. Jag börjar bli less på det här. Jag må kankse vara hemlös men jag var fan inget barn.

"Det räcker. Jag är inget barn som inte kan tala för sig själv eller fixa sina egna grejer." Säger jag argt och stormar ut därifrån.  

 

"Vad gjorde jag fel?" Säger Andy förstört och ser efter Rosie. 
"Lugna dig, hon är nog bara upprörd över allt. Det hade jag varit också om samma sak hade hänt mig. Hon är vilse, och att be om så här mycket hjälp det är inte det enklaste. Jag hade varit alldeles för stolt för våga be om allt det här." Säger jag till Andy. 
"Så hon har ingen stolthet nu eller vad försöker du säga?" Säger han surt. Jag suckar. 
"Nej, jag tycker hon är modig. Jag hade definitivt stuckit hem till pappan även om jag hatade han." Försäkrar jag Andy. Det var sant faktiskt, jag beundrade henne. Hon hade ingen aning om vem jag var och gick ändå med på att flytta in med mig. Min familj var rik och dem gav mig alltid pengar, mycket mer än vad jag behövde. Lägenheten jag hade nu hade jag fått av mina föräldrar. Det var en stor trea på södermalm. Köket var rymligt och inrett i svartvitt kakel med trägolv. Vardagsrummet hade en öppen spis och trägolv med beiga väggar. De två sovrummen som fanns var så olika man kunde drömma om. Jag mena faktiskt vad jag sa att jag gillade de mindre rummen mera som sovrum. Mitt sovrum var inte så stort men fick plats med det nödvändiga. Som en säng, garderob, byrå, skrivbord och nattdujsbord. Det var trägolv överallt i lägenheten utom i badrummet och köket såklart. Så mitt sovrum hade trägolv också, ett örkare trägolv med mörklila väggar. I Rosies rum, om hon ville flytta in här fortfarande, så skulle hon ha en stor yta att fylla och en balkong som man kunde se skogen och stan en bit bort. I hennes rum var det ett ljusare trägolv och ljusa cremefärgade väggar. Som Rosie verkade vara så skulle hon älska det.

"Okej, men vad ska jag göra nu då?" Säger han panikslaget och väcker mig från mina tankar.

"Lugna dig, låt mig prata med henne." Föreslår jag.

"Okej men skynda dig, man vet aldrig vart hon tar ivägen när hon blir upprörd." Säger Andy oroligt.

"Ja jag ska, väntar du här eller?" Säger jag och tar på mig jacka och skor för gå ut.
"Ja, gå nu." Sgäger han otåligt. Jag suckar och lämnar honom. Snabbt är jag nere och ute på gården. Jag ser henne på en gång. Hon sitter vid gungorna och gungar sakta fram och tillbaka. Jag närmar mig henne försiktigt.
"Rosie?" Säger jag försiktigt.
"Oh hej Jassmine." Säger hon trött.

"Hur är det?" Frågar jag henne.

"Förlåt för det där tidigare men jag kände mig verkligen inte speciellt bekväm med situationen. Jag skulle jättegärna flytta in hos dig. Det har bara varit så mycket på senaste tiden." Berättar hon skamset. 
"Det är lugnt. Andy berättade allt som hänt och jag fattar. Det kan inte vara lätt." Säger jag mjukt och ler.
"Som vanligt då, han kan aldrig hålla sin käft stängd." Säger hon irriterat.
"Han menar bara väl. Andy älskar dig, han vet bara inte hur han ska hantera sånt här. Du är hans första seriösa flickvän, den första han har fallit för. Jag tror bara att han är rädd att förlora dig. Så han blir lite beskyddande, precis som hanblir med allt han håller kärt." Försvarar jag honom med.

"Jag vet. Jag älskar honom också men han måste fatta att jag behöver lite utrymme." Säger hon och suckar.

"Då är det väl perfekt om du flyttar in med mig." Säger jag glatt och ler mot henne.

"Ja det är väl det. Tack Jassmine." Säger hon och kramar om mig.

"Ska vi gå upp till Andy nu? Han oroar nog livet ur sig där uppe för dig." Säger jag skrattandes.

"Ja vi borde väl det." Säger hon och reser på sig. Vi går mot porten och där står Andy redan. Han ler stort mot oss. Jag gissar att han hörde allt.

"Hej älskling. Dags att åka hem?" Säger han och tar emot Rosie i sin famn när hon burrar in sig där.

"Ja det är det. Fast imorgon är hem för mig här." Säger hon och ler mot mig. Jag ler jag med. Rosie gjorde verkligen Andy lycklig, och som hans kusin som brydde sig om honom blev jag glad. Riktigt glad.

"Hejdå!" Säger vi alla i kör och jag vinkar hejdå till dem. Imorgon skulle jag ha en rumskamrat.