När jag vaknar upp vid åttatiden nästa morgon efter den omtumlande nyårsfesten är det bara en sak jag vill få klart och tydligt från igår. Jag måste få veta vad den där kyssen mellan Andy och mig betydde. Jag blev så överaskad och ville bara ha mer, allt bara gick så fort. Varför kysste han mig? Ångrar han sig? Varför gick han på en gång? Var jag så dålig på att kyssas? Han måste ju tycka om mig eftersom han kysste mig, eller? Han var väl inte full? Så många frågor som åker runt i huvudet just nu, och inget svar får jag av att ligga kvar här i sängen. Jag reser mig från sängen så försiktigt jag kan, och tar det första jag får tag på i min garderob. Vilket blev ett par jeans som jag bara älskar och en röd topp jag har haft länge. Jag smyger ut med kläderna till badrummet och klär på mig. Där borstar jag snabbt igenom håret i badrummet också. Jag tar mig så försiktigt jag bara kan förbi sovrummet där Olivia, Emma och Louise sover och där jag borde vara men jag bara måste få veta. 

Jag knackar på hos Andy, det är hans mamma Rachel som öppnar. Hon ger mig en snabb kram och sen släpper hon in mig i värmen. Tack och lov! Det var iskallt ute men det är ju en sån kort bit mellan husen så jag tog ingen jacka. Kanske lite osmart men inte mycket att göra något åt nu.

"Andy sover. Var det nåt viktigt? Eller jag antar att det är viktigt eftersom du är här så här tidigt." Säger hon snällt och ser på mig nyfiket.

"Jo, det är viktigt. Där uppe väl?" Svarar jag lite stressat, men ler snabbt till henne.

"Ja, det är bara att väcka honom." Säger Rachel och skrattar lite. 

"Okej, tack." Säger jag och börjar gå upp till hans rum. 

Jag öppnar dörren långsamt, och där ligger han fridfullt och sover. Jag vill inte väcka honom men jag måste få veta, jag bara måste. Jag tar god tid på mig att gå fram till hans säng så jag kan komma på hur jag ska väcka honom och få dem svar jag vill ha. När jag är framme vid sängen sätter jag mig ner där på kanten och prövar med att säga "Andy?". Inget svar, jag puttar lite på honom och han gnäller lite.

"Andy är du vaken?" Provar jag igen lite högre än tidigare.

"Måste jag gå upp?" Säger han surt och ligger med ryggen mot mig.

"Ja för vi måste prata." Säger jag nu lite irriterat. Han vänder sig om och när han ser mig så sätter han sig upp och säger förvånat "Hur fan kom du in här?!".

"Din mamma släppte in mig, men det är inte det viktiga nu." Svarar jag trött.

"Vad är det viktiga då?" Frågar han lite smått irriterat. Jag hittar inte riktigt orden så jag bara sitter där och ser in i hans ögon. Jag önskar jag kunde kyssa honom igen. Men jag kan inte göra något förens jag vet.

"Kyssen igår...vad betydde den? Hur är det mellan oss nu? Det här ändrar saker vet du väl för...för" Allt bara kommer på en gång men det sista kan jag bara inte få ur mig. Kyssen måste ju betyda något, och jag tänker att nu skulle jag kunna berätta för honom att jag gillar han som mer än en vän. Det här kanske gör så att saker och ting ändras mellan oss.

"Bara glöm det." Säger han trött. Menar han allvar?! Fattar han inte att jag gillar honom på det sättet också. Bara glöm det. Jag vill inte glömma det, men vad förvänta jag mig egentligen.

"Men...varför?" Försöker jag. Jag känner hur gråten inte är långt bort nu. Allt jag vill nu är bara att försvinna och aldrig mer komma tillbaka.

"Jag sa bara glöm det. Det var ett misstag." Säger han bittert och med en sån ton att det inte går att ta miste om att han menar allvar.

"Okej." Svarar jag tyst och ser ner i golvet. Jag bara sitter där bredvid honom ett tag, oförmögen att röra mig. Nu känner jag tårarna brinna innanför ögonlocken.

"Var det något mer du ville?" Säger han lite kyligt efter en stunds tystnad. Jag bara tittar oförstående på honom.

"Nej. Jag borde väl gå då." Säger jag och försöker samla mig. Han bara nickar och jag reser på mig. Precis när jag är vid dörren tilltalar han mig igen, men allt han säger är "Stäng dörren efter dig". Jag trodde han skulle säga förlåt eller nåt som gå inte men han sa bara stäng dörren efter dig. Allt jag klarar av att göra är att nicka kort sen går jag ner för trappan och ut ur hans hus. 

Så fort jag kommit ut och en bit från det huset så stannar jag vid min husvägg och bara gråter en stund. Hur kunde jag vara så dum att tro det var något mellan oss? Varför utsatte jag mig ens för det här? Hur kunde han, jag har aldrig sett honom sådär. Jag kan inte komma in med svullnade ögon som man får efter gråtit. Så efter gråtit klart stannar jag där ute en liten stund till innan jag vågar gå in igen. 

Jag smyger försiktigt in i huset och tillbaka in i sovrummet. Varför smyger jag ens? Alla här som sover här är typ däckade efter igår. När jag öppnar dörren till sovrummet och har lagt mig ner i min säng så ser jag Emma vända sig mot mig.

"Vart gick du tidigare imorse?" Frågar hon nyfiket och sätter sig upp. Var hon uppe? Ja då är det ingen idé att ljuga om det. Jag har varit borta i en halvtimme. 

"Jag gick till Andy. Jag behövde reda ut en del grejer." Svarar jag och tänker att hon får nöja sig med det svaret så länge. Ska jag berätta allt nu så kommer jag börja gråta igen och det klarar jag bara inte av just nu, och jag vill i sånt fall at Olivia ska höra då också så att jag inte ska behöva berätta det 2 gånger. Som om det vore på en beställning vaknar Olivia också och sätter sig upp.

"Vad har hänt?" Säger Olivia oroligt och tittar på mig allvarligt. Hon känner mig alldeles för väl. 

"Inget, allt är lugnt." Säger jag så samlat jag kan men egentligen är inget okej. 

"Vad var det om att du hade varit borta och vart hos Andy?" Säger hon fortfarande allvarligt. Hörde hon det? Hon hör verkligen allt. Jag tror det är lika bra att jag berättar på en gång för dem.

"Igår precis efter tolvslaget så kom Andy till mitt rum strax efter Felix gått. Vi sa inte så mycket, han hade tydligen letat efter mig. Vi sa gott nytt år och sen kysste han mig." Säger jag och har två par förvånade ögon på mig. Nästan så jag vill säga stäng munnen till dem eftersom de gapar så värst. 

"Oj, kysste Andy dig. Det trodde jag inte om honom, inget illa menat." Säger Emma uppriktigt förvånad.

"Det är lugnt, det trodde inte jag heller." Säger jag och kan inte hjälpa att rodna lite.

"Men vad har det med att du var hos Andy tidigare imorse?" Säger Olivia förvånat och lite otåligt.

"Jag ville veta vad kyssen betydde så jag bestämde mig för att gå och fråga honom på en gång." Svarar jag och tittar ner på täcket som ligger framför mig. Den enda som inte vaknat än är Louise. Undra när hon vaknar eller alla andra i huset.

"Vad sa han då?" Frågar Emma väldigt nyfiket. Där kom frågan jag ville undvika. Jag är precis på väg att svara när Olivia flyttar sig så att hon kan krama mig. 

"Du fick inget bra svar ellerhur?" Frågar Olivia försiktigt. Jag vill inte börja gråta. 

"Han sa att jag bara skulle glömma det. Att det var ett misstag." Svarar jag och nu har jag även Emma vid min sida. Där sitter jag med Olivia och Emma på var sin sida om mig och kramar mig, vi studerar Louise hur hon sover. Helt otroligt hur en människa kan röra sig så mycket som hon i sömnen. Vi bara sitter en stund så tills det knackar på sovrumsdörren och Felix sticker in huvudet.

"Jaha ni är alla vakna. Jag måste ha tagit fel rum." Säger han lite besviket och tittar på mig. På typ två sekunder har Olivia och Emma hunnit flytta sig till sina sängar med täcke som täcker dem.

"Äh det är lugnt. Kom hit." Säger jag bedjande, jag orkar inte bry mig just nu. Dem vet ju redan. Han kommer och sätter sig brevid mig glatt.

"Så ni är Olivia och Emma?" Säger han och pekar på Emma när han säger Olivia och när han säger Emma pekar han på Olivia. Jag skrattar till lite och väntar på att nån ska rätta honom.

"Jag är Emma och det är Olivia." Säger Emma. Det blev alltså Emma som rätta honom. Nu tror jag Louise är vaken men är inte helt säker. Hon sätter sig upp och när hon ser vem mer som är här så drar hon på sig täcket som hon har vid fotändan. 

"Och du måste vara Louise." Säger Felix stolt över att få ett namn rätt.

"Japp, och du måste vara Felix." Svarar hon och bara flinar.

Nu klarar jag bara inte av att bara sitta brevid Felix, jag behöver hans skyddande armar runt mig. Jag kryper upp i hans famn. Först så tar han emot mig nöjt men sen stelnar han till.

"Det är lugnt, dem vet." Viskar jag och då slappnar han av. Han pussar mig mjukt på pannan och låter mig vila i hans famn. Jag är så glad över att jag har honom. 

"Så ni vet?" Säger han och möter deras blickar. 

"Japp, ta väl hand om henne bara så är vi glada." Säger Olivia lite skämtsamt men ändå allvarligt. 

"Självklart, det gör jag alltid." Svarar han och ler. Han håller om mig lite hårdare som om han tror att jag skulle kunna förvinna vilken sekund som helst.

Jag kan klara mig fint utan Andy eller ja iallafall som pojkvän. Jag har ju mina underbara vänner och Felix. Det här är bara för underbart, nu har jag och Felix vart tillsammans som vi brukar framför mina kompisar. Dem verka acceptera honom bra. Dem sitter och skämtar och skrattar. Jag orkar inte riktigt vara med i samtalet, istället nöjer jag mig med att bara lyssna och skratta åt skämten då och då. Det här blev än rätts så okej morgon iallafall.

---

Ja då var del 13 uppe, kanske lite av en mellandel men det är ju första delen efter nyårsspecialen. Det kommer komma en del till och sen är det dags för påskspecialen. Vad tycker ni nu om novellens händelser? Ni kommer få se lite av en annan sida av Andy, hur han är och inte bara det guliiga som Rosie har fallit för. Kommentera och berätta vad ni tycker!! :)

 

Jag vaknar upp på fredagsmorgonen av att pappa och Kristina skramlar i köket med tallrikar och glass. Det första jag gör är att kolla min älskade iPhone, som jag fick i julklapp av pappa Rullie och Kristina, jag har två nya meddelanden.